Etikettarkiv: framtid

Och fred på jorden… några tankar om den nedgående trenden.

Publicerat av

Det är absolut övermodigt  och barnsligt att önska God Jul, Gott Nytt År och Fred på Jorden. Världens ledande politiker har inte visat några hållbara fredstankar i år. Många  av dem tävlar i stället om vem som har mest vapen. Affärerna blomstrar för vapenindustrin. Skicka mer, ropar Ukraina. Putin söker nya kompisar med vapen och soldatleveranser. Israel har oändliga resurser. De fattigare länderna tycks inte ha brist på vapen, bara brist på mat. Inget annat affärsområde än vapen har varit lika lyckosam i år.

Nej, inga fredsförhandlingar har varit i sikte varken i Ukraina eller i Israel – Palestina, Sudan och andra trätor. Ingen vågar riktigt ta tag i Israels totala krossande av Gaza. Det finns snart bara lik och ruiner kvar. Andra Världskriget pågår där med andra spelare och i skuggan av Förintelsen ges Israel fria händer.

Varken judar eller muslimer firar Jul. Inga God Jul önskningar har effekt där. Inget annat heller.

De mindre krigen pågår på våra gator, portgångar, lägenheter, pizzerior, frisersalonger… genom barnsoldater vilka skjuter obekanta mot betalning. Trots alla tal om att vända på alla stenar är politikersvaren samma: oacceptabelt när ett nytt lik upptäckts och ny unge fängslas. Bättre kan de? Inte.

F.d. fredliga Finland funderar på att använda landminor. Nej, de är inte i krig. Majoritet verkar gilla tanken. Minor mot ryssarna.  Finland lyckades hålla ryssarna på avstånd i årtionden men sedan blev NATO mer lockande, ett slags ny garanti mot vänner som inte längre var det. Sverige funderar på landminor också, lite. Detta är bara exempel om hur utvecklingen går bakåt. Spräng lite armar och ben utan att själv vara närvarande. Så fiffigt! Avtal om att stoppa landminor är snart minne blott. Som så mycket annat av Världens framsteg.

Sakta rör vi oss mot evigt  krigsläge i stället samarbete.

Pengarna och vapen rinner genom Bidens händer. Trots att även Bidens personal erkänner idag att han var senil redan vid tillträdet 2020 pågår låtsaspresidentens åtgärder. Under sina  sista veckor i makten beviljar han pengar till sina favoritprojekt, klimatet och Ukraina. Eller vem det nu är som sätter pennan i hans hand och har styrt bakom honom? Pengar? Nej, han har inga för statsskulden har sprängt alla tak. Utan ytterligare skulder kan han inte ens hålla statsapparaten i gång.

Tömma kassan, öka skulden är målet inför republikanernas inträde. De bittra Demokraterna.

Många väntar på att Trump skall åstadkomma under på alla plan. Vilket tryck för en människa som har skällts ut i åratals som idiot, speciellt i Sverige och EU. Men han är inte intresserad av att starta nya krig, inte de med vapen i alla fall. Men trycket från vapenlobbyn kommer att vara tung som sten. Han har ett Sisyfosarbete framför sig.

Vi är inte så många kvar som har upplevt andra Världskriget själva. Det minnet minskar krigslysten. Mitt första bevarade barndomsminne är krig. Den andra också. Tredje är hunger. Vi som har  gamla krigsminnen vill inte uppleva det igen. Eller har jag fel i det – också? Det är som om minnet av krigets fasor är borta, även i länder med pågående krig. Vi mördar. Vi rustar. Vi raserar. Vi lär oss ingenting av det förgångna.

De yngres minnen är än tomma av  det verklighet som krig åstadkommer. För många är det bara ett spel på Internet. Skjut och i morgon är de döda uppe igen.

Jag tror dock att utvecklingen i Världen är svår att vända. Men vi måste tro och önska. Om vi slutar är allt förlorat. Så, ha en bra, vänlig, fredlig, snäll  och god Jul. Försök att hålla sams, oavsett läget. Ni som håller samhället i gång under Julen bör vi vara extra tacksamma för.

PS. Ottawafördraget, formellt Konvention om förhindrande av användning, lagring, produktion och omplacering av truppminor och om deras förstörelse, förbjuder totalt alla truppminor. Fram tills nu har 164 länder skrivit på fördraget. 40 stater, bland andra Kina, Ryssland och USA har ej skrivit på fördraget.

Den zebrarandiga tröjan och önskan om Gott Nytt År.

Publicerat av

I september kom nyheten, den zebrarandiga tröjan, till den fina affären. Den var inte av ull utan något nytt material. Den kliade inte. Jag var allergisk för ull så den tröjan vore som gjord för mig. Dessutom var den svart-vit. Flickor hade ofta kläder i något rött. Jag gillade svart. Jag gick då andra året i flickskolan.

Jag insåg snabbt att den tröjan var utom min plånbok. Jag hade egna pengar eftersom jag bar ut morgontidningar men det fanns många hål att fylla, skolavgift, skolböcker, busskort för regniga dagar, kläder med överkomliga priser, presenter till Jul för småsyskon…

Några av de rika flickorna kom till skolan med någon av de randiga tröjorna. Jag var inte avundsjuk. Livet var bara så.

Någon dag efter nyår fick jag en försenad julklapp från mor. Den var en zebrarandig tröja. Jag var överlycklig. Tröjan var så mjuk. Jag gick till skolan extra glad. De fina flickorna hade nu andra tröjor, mode fanns även då. De skulle aldrig gå i en reatröja som fattige jag. Men jag hade min tröja länge. Även idag har jag fungerande kläder köpta kanske 30 år sedan.

Vi barn födda under kriget lärde oss att en bättre framtid fanns bakom hörnet.  Det gällde bara att göra sitt bästa. Sköta skolan, hjälpa föräldrar och de äldre. Det nedbombade husen revs och nya kom till i stället. Varor kom till affärer, även exotiska sådana som bananer. Ransonering försvann. Den stora vändpunkten var Olympiaden 1952 som förde med sig turister från andra länder. Ekonomin började blomstra. Med ekonomins uppgång följe bättre skolor med fina skolböcker och det finska skolundret räckte länge.

Livet var hoppfullt. När jag gick min tidningsrunda klockan fyra på natten visste jag att den bringade inte bara pengar utan en framtid genom att jag kunde betala skolavgiften. Jag är glad över att ingen behöver betala för skolan idag, men viss reakänsla finns det.

Hur det än var låg Finland en bra bit efter Sverige i allting, utom sammanhållning. Ett krig för människor samman ifall de har en grund att stå på. Vi är finnar, vi håller ihop. I värsta fall ber vi till Gud.

Finns ingen vi grund fungerar det inte att hålla ihop.

Hur blir barn de hoppfulla personerna min generation var? Det finns många komponenter men jag ömmar alltid för skolan för det är det gemensamma vi ger till barnen.

Utbildning är det viktigaste vi kan ge barnen, utöver goda föräldrar. Det sista kan vi inte styra helt men skolan borde vara för alla barn, inte bara för någon typ av mellanskiktet.

Just den sjunkande skolnivån eller ska jag säga bristen på kunskap hos elever är den stora larmklockan men Regeringar har inte velat höra det.  En skara elever är på väg att bli funktionella analfabeter utan förmåga att ha en egen framtid. Det borde vara skrämmande och Regeringen borde sitta i krismöten med alla experter.  Riktiga experter, inte tyckare, dem har vi nog av. Vad blir det av dessa barn som vuxna? Vart i Samhällets maskineri får de plats? I bidragskön? Som gängmedlemmar? Som olyckliga hemmasittare utan hopp?

Om – så tankekedjan är oerhört utebliven i Sverige och i många andra länder, Afghanistan som bottennapp vad gäller utbildning och tilltron att Samhället klarar sig utan utbildade kvinnor. Är du inte utbildad är du inte med.

Nu kom jag en bra bit ifrån den zebrarandiga tröjan men ändå inte. För, hoppet om bättre morgondag är det som håller människor och Nationer uppe. Möjligheter som kommer med tiden om du gör din del.  Finns ingen bättre framtid i sikte än bidragskön eller huka sig i fientlig omgivning krackelerar Samhället.

Först utan att vi knappt märker det och sedan är det för sent.

Sammanhållning, gemenskap, vi, är då bara splittrade öar i ett land som gick sönder.

Hur kunde länder som Sverige, teknikundret, välståndsundret, rik och rent av lycklig hamna på tipping point? För, sanningen är att vi lämnar uselt land till våra barnbarn. Kanske finns det inget hopp att lämna över? Jag menar inte klimatet utan Samhället med alla sina nyanser. Finns inte hoppet om en bättre framtid, möjlighet till ett tryggt liv, existera inte vi längre i fredliga former.

Vi ligger redan risigt till. Ryssland maler sönder Ukraina, ett land som kämpar för vår överlevnad. Så oerhört slöseri av resurser, mänskliga och ekonomiska. Vad kunde alla ha fått i stället? Lita aldrig på ryssen, sa min far och det har fått sin sorgliga sanning uppenbarad.  Inga maktmedel fungerar trots de miljoner vi öser på Världens organisationer som FN. Det är bara vapen som har makt, inga resolutioner.

Gott Nytt År 2024 ändå till er mina vänner. Vi gör så gott vi kan. Håller ihop med våra familjer och närstående, vänner inräknade. Till de politiker och maktmänniskor som lever på vår bekostnad, valda av oss eller inte, vill jag säga: det här duger inte. Jag önskar från Er: Bättre Nytt År!

Bild, zebrorna är från Tanzania, Lake Manyara.

Veckans gnäll från en surkärring.

Publicerat av

Jag åker inte ofta till Stockholms centrum. Det har varit lågsäsong för allt under covid. Sedan föredrar jag skogen före staden. Men ibland finns någon intressant utställning eller behov att handla sådant det inte finns i min förorts affärer.

Föraktet mot Samhället och dess arbetande medborgare slog mot mig. Det vi räknar som fungerande, nödvändig service fungerar inte. Hälften av pendeltågen var inställda, likaså bussar. Inte första gången. Det handlar om pengar, vinst. Den som inte har en bil har ett helvete att komma till jobbet ´från gränskommuner. Cykla? 5 mil kanske. Is och slask. Benbrott kostar också.

Under tågresan såg jag klotter och mera klotter. Allt som färg kunde fastna på var kladdat. Det finns alltid klotter men nu var det på varje yta bredvid tågrälsen. Ser ut som om vi bodde i slummen någonstans där folk saknar penna och papper.

Rulltrapporna på centralen var trasiga. Flera dörrar ut och in var trasiga och stängda. Folk halvsprang med sina väskor.

Skyltarna rea och total utförsäljning har ökat. Så även i mitt centrum. Läste också att den fina mataffären – från en stor kedja – jag handlar i kämpar med ekonomin och är konkursmässig. Men, priserna höjs ju hela tiden! Vart går pengarna? Till strömleverantörer? Någon där högst uppe? Resultat av vår självförsörjningsgrad? Kriget?

Andel arbetslösa är hög 459 000 enligt beräkningar men alla är inte med, att räkna folk har sina brister. I praktiken är det att knappa hälften av folket arbetar och av dem är hälften betalda genom skattemedel. Andel som går på olika bidragssystem är hög. Då menar jag även pensionärer för deras statliga pensionspengar är redan använda av generation före oss.
Det håller inte.

Lönerna stiger inte i samklang med inflationen. Även medelklassen måste tänka till. Boendet var inte snabbväg till miljoner. Räntan stiger. Ingen biff idag? Inga tomater. Gnäll inte ungen! Du får behålla din förra årets mobil, den duger!
De som är ensamma med hushållskassan börjar få det knapert, som ensamma mödrar trots bidragsfloden. Och de än levande pensionärerna som hörde till den gamla stammen utan daghem. Hemmafru och sedan något arbete ofta i den kommunala servicen när barnen kom till skolåldern. Det blev inga pensioner av det. Maken dog. Fattigpensionär.
Som en väninna sa när hon blev pensionär: om jag inte vore gift hade jag att välja mellan bostad och mat.
Hoppa över middag en dag i veckan var mitt gamla knep efter skilsmässan. Lunch var en kopp te.

Och kvinnor fortsätter vara kränkta. En anmäler efter nio år ovälkommen hand på låren. Vad hjälplösa kvinnor kan vara. Knark finns även hos de som styr men då är det fint sagt ”personligt val”. Jag hade många patienter med personliga val, men då hade livet gått omkull. Det är lätt att börja knarka, även ganska lätt att sluta om man vill men att få tillbaka en bostad och hitta ett arbete är svårt. Kanske inte för politiker?

Samtidigt talar massmedian om vart de senaste sprängningarna skedde och dog någon. Vi får vara glada om vi inte befinner oss på fel plats på fel tillfälle som Polisens talespersoner brukar skylla offren på, inte gärningsmännen. Jag kan garantera att håret reser sig när kulorna sprejas i ett centrum mitt på dagen och du är bara några meter ifrån. Ordet klan och klankrig är nu mera vardagsvara, inte något som händer långt borta.

Skolor skall träna för terrorattacker. Skall inte daghem också göra det?

Hur är det med våra hem då? Skall vi alla träna för sprängningar? Har du fått en terrorist i familjen eller gjort valet att gifta dig med en kriminell får du räkna med att ditt hem sprängs. Och grannarna blir inte glada. Sur stämning.
Förmågan att spränga i rätt adress kan vara usel så alla bör förbereda sig. Vad vet jag om folk som bor i mitt hus? De gamla som har bott i huset lika länge som jag frågar mig om jag vet något. Det och vart är skyddsrummen har varit aktuell korridorsnack. Matpriserna har tillkommit i år. Oron att gå ut med hunden när mörkret faller. Resor pratar ingen längre om.

Hässelby torsdag

Inte ens gravt kriminella kan vräkas. En bomb i trapphuset får man tåla. (länk nedan)

Vårt land är på sluttande plan. Vi är i gott sällskap, vi är inte ensamma. Många länder utanför den västerländska kretsen är redan på botten. Fina möten, med rika deltagare samlade med sina privatjet på något hot ställe, snack pågår om klimat, pengar, äta maskar, hur folk vaccineras eller hur de utrotas. Politiker sover än med grymtande om att vända stenar, hårda tag och diverse meningslösa samtal om någonting.
Världens misshushållning kraschar samhällen med krig och hunger, mentala förluster och rovdrift. Av oförstående och likgiltighet. Naivitet och vapenmakt.

Ingen hotande asteroid eller klimatet förstör Världen, utan vi själva. Vi är rovdjur som raserar men vissa kulturer har lärt att uppföra sig en aning bättre. Det har varit mer lönsamt. Idag pågår flera krig, den mest uppmärksamma i Ukraina och ingen världslig makt tycks få stopp på dessa.
Västvärlden måste bestämma sig: skall vi hjälpa Ukraina att vinna nu eller låta kriget bli långvarigt och eventuellt sprida sig. På vilken sida står vi? Hur ser vi på Europas framtid? Är krig bara ekonomisk framtidsbransch?

Dnipro 230114

Hur vi än gör med Ukraina blir maktbalansen rejält förändrad. Kina och Ryssland mot Väst? De visar enighet – i alla fall utåt. Jag gissar, Kina kommer att få makt över de ryska gränsmarkerna som ”betalning” för hjälp. Ryssland efter Putin blir avhängig av Kina, kanske är de det redan..Ryssarna har inte råd eller intresse av landets östra del långt borta från Moskva. Minoritetsgrupper är bara kanonmat. De satsade resurserna på Ukraina. Oavsett om maffiabossen byts ut blir det ingen revolution i Ryssland. Putin är nu efterlyst av ICC. Inte lämpligt att vara kompis med honom. Läget är förändrat, kanske inte för honom hemma, men för andra Världens ledare.

Sydkorea och Taiwan flämtar i rävsaxen. USA har tappat makt och anseende, så går det med en president som inte vet vad han säger och en vice – ja, jag ska inte säga något om det. Bara att kvinnor kan men inte den där. Samt en penningpolitik från tryckpress.

Många länder lever som fattig folk, från lön till nästa.

Orsakerna för Världsläget är många. Den där förmågan att räkna ut resultat av åtgärder är låg. Likaså är tron att samma åtgärd ger annan resultat om vi gör det om och om igen svår att dumpa.

Det blir värre, det är säkert. Den västerländska civilisationen, som den är nu, kommer att förändras och inte positivt. Bankerna kraschar. Räntorna kastar dig ut ur ditt hem. Nya hittepå och äkta virus knäcker både oss och sjukvården. Mer… invandring inte att förglömma.

Men än finns det skönhet i Världen. Ta vara på det. Och – man ångrar bara resor man inte gör.

Om att vräka kriminella:

https://hemnytt.com/darfor-far-gangkriminella-inte-vrakas/
https://www.bostadspolitik.se/2022/12/13/bakslag-for-mkb-far-inte-vraka-kriminella/

PS
Precis på samma sätt som vi har brandövningar med barn så finns det väl en nödvändighet, tyvärr, säger Jonas Trolle till P4 Malmöhus. chef på centrum mot våldsbejakande extremism,
Eleverna skulle kunna få en utbildning i så kallat PDV, pågående dödligt våld, för att bli mer mentalt förberedda för en eventuell attack, menar Trolle.
Mentalt förberedda? Nog är det tecken på förfall, tycker jag. Vissa skolbarn lär sig inte ens att läsa men de lär sig vara förberedda för terrorism. Eller blir själva terrorister.

Bilderna från Stora Vika, historisk kalkbrott och cementfabrik. Berg i Alperna.

Ryckta rötter.

Publicerat av

Ett land där en popgrupp får priset för folkutbildning och en press som hårklyver ministrarnas jackor. där explosioner mot bostäder och restauranger sker varannan dag, skjutningar slår rekord och folk säger att det var tråkigt i stället att storma Riksdagen. 14 år gamla barn har skarpa vapen och en lista där priset för ett liv är sexsiffrigt. Föräldrarnas ansvar har försvunnit. Straffen har öppna dörrar.

De ansvariga använder gärna ordet oacceptabelt.

Varje generation vill lämna ett bättre land till sina barn än vad de själv fick. Det blir inte så för oss i min ålder, kanske aldrig mer. Vi lämnar problem. Utvecklingen har stannat av. Infrastrukturen havererar. Sjukvården är på bristningsgränsen oavsett hur många övertidstimmar den vårdande personalen arbetar. Priser och löner är i otakt. Skolan är på fallrepet sedan länge. Brottslingar har styrmedel.

Det känns som moralen hade försvunnit. Varje dag publicerar pressen bevis om försvunnen respekt och moral, det som var grunden för ett samhälle.

Sverige är ett land på glid mot avgrunden. Det är som om rötterna hade ryckts upp.

Politikerna bör vara oerhört tacksamma för det som än fungerar och för de människor som går till hederligt arbete varje dag.