Inget att oroa sig.

Utvalda

PEV research från 2013 har några år på nacken men kan ge en fingervisning om hur och vad muslimer tänker om olika saker i samhället. Läs igen: The World’s Muslims: Religion, Politics and Society

Afghanistan var en av de länder som är mest positiv till islamisk styre och leva enligt sharia.

Inget att oroa sig då?

Taliban spokesman Zabihullah Mujahid (skärmdump ovan från Daily Mail) garanterar afghanska kvinnor frihet under sharia. Vad innebär liv under sharia för kvinnor? Talibaner säger att kvinnor behöver inte använda burka, det räcker med hijab. Det är ju nästan som i Sverige. Hemtjänsten har ju nu mera en slöja i sina arbetskläder (Örebro)

Nog känns det lite medeltida när man betraktar de nya herrarna. Men varje land skapar sin egen framtid. Så även vi i Sverige. Vi måste inse att vårt sätt att leva tilltalar inte alla. Frågan är snarare hur blir det i Sverige med mer påverkan från islam.

Läste att demokrater i USA oroar sig om det snöpliga slutet i Afghanistan kan hindra Biden bli omvald som president. Det var nästan dålig humor.

Undersökningen hittar du på pewforum.org/20130430

I Daily mail kan du också hitta presentation om de nya makthavarna: article-99017

PS. Läs kommentarsregler på ”om bloggen…”

Vision för framtiden eller fostra folket?

Dagligen läser vi om politikernas försök att fostra folket eller styra deras åsikter. Ofta är det bara någon som vill vara up to date med den senaste sanningen i vänstermedia eller ”god” med rätta åsikter speciellt om det gäller försök att ändra klimatet.

Vänsterpartiet i Västerås vill att kommunens politiker ska äta mindre kött. I nuläget måste de politiker som vill äta vegetariskt på ett möte eller konferens lämna in ett önskemål om sådan mat. Men i en motion skriver V – partiet att det i framtiden borde vara tvärtom – de som vill äta kött ska enligt förslaget bli tvungna att anmäla det. Kontroll av syndare alltså.

Jag undrar: hur blir det med fisk, är det tillåtet?

Men, ska politiker bli serverade mat på möten och konferenser? Kan de inte ha en matlåda med sig? Då får alla vad de vill ha. Dessutom skall kommunala skattebetalda tjänstehjon undvika konferenser på en plats utanför sin arbetsplats, utan använda Internet. Att samlas någonstans kan innebära resor med bil. Felaktiga transporter hör nu mera till de svåraste synderna i Samhället.

Jag förväntar mig att inga Vänsterpartister äter kött hemma. De är alla vegetarianer eller till och med radikala veganer som nu mera är som en religion.

De andra som vill fostra folk är Moderater. Moderaterna i Kalix föreslår att socialnämnden utreder möjligheten att ge en del av försörjningsstödet i form av checkar som bara kan användas till att köpa grönsaker, rotsaker och frukt. Övervikt är alarmerande. Checkarna kan inte bytas mot pengar. Vill man ha tobak, chips eller godis får man finansiera det på ett annat sätt. Vilket då? Snatteri?

Linda Frohm (M), gruppledare för Moderaterna i Kalix säger:

Nej, det är inte uppfostran, det är att visa andra alternativ. Dessutom skall socialbidragstagarna få hälsosamtal.

Jag antar att Moderaterna i Kalix och i hela Sverige aldrig köper ohälsosam mat, godis och onyttigheter, de är rök- och spritfria, har inte övervikt och lever så sunt att de kan bli hälsoexperter för landet. Kanske något vi kan exportera? Eller är det bara de oförståndiga ”socialbidragstagare” som skall ändra livet? Bör jag få ett hälsosamtal genast för jag åt en semla till kaffet och fyra chokladbitar? Gick det bra för jag lyfter inte socialbidrag? Kanske pension kan jämställas med det, skattemedel som skattemedel?

Nu faller väl det här förslaget på sekretess eller tänker Moderater skita i det tills någon anmäler dem. Man får inte avslöja klienters identitet och märka dem på något sätt. Att vara så okunnig i sekretessfrågor som politiker är klantigt. Dessutom, vi använder inte ordet ”socialbidrag” längre, det heter försörjningsstöd.

Dessa fall är dock små dumma petitesser. Men de visar politikernas syn på medborgare, de som betalar deras lön genom skatt. Att politikerna kan ägna tid åt något folk rätteligen klarar av själv är också bevis på att vi har för många politiker. Framtiden och samhällets stora problem som  den nya kriminaliteten mot barn, kollapsade kommunbudgetar och sånt verkar för jobbigt att syssla med.

Det pågår ständiga försök att uppfostra folket, ibland på gott men ofta tvärtom. I historien finns flera exempel som goda maoister i Kina, rena arier i Hitlers rike, Stalins kommunister i Sovjet för att ta några stora exempel. Folk följe ledaren. De ropade i massmöten. De mördade på befallning. Ofta bjuder religionen regler om livet och avvikare kan straffas, även med döden. Massmedian är också full av uppfostrande ”råd” som rätt shopping, hata män, sminka sig rätt, banta snabbt eller följa de tongivande personerna, nutidens profeter,  på Internet.

Varje tid har sin fråga och sina hatobjekt. Vår tids är klimat, vars alarmister försöker få oss andra att känna skam i olika variationer från att förflytta oss till att äta, för att inte glömma plastpåsar. Män skall skämmas i att vara just män och ve om de åker bil och äter en biff. Klimatet är skam nummer 1. Experterna och självutnämnda experter flyger runt och minglar med varandra.  De superrika mästrar oss vanliga. Prins Charles till exempel flög privatjet och helikopter samt åkte bil för att markera sin goda klimatvilja och hamna i bild med klimataktivist Greta i Spanien. Han är oroad – på oss andra. Likaså icke klimatforskaren Leonardo DiCaprio som mockar oss men så klart kan inte han trängas med andra i kollektivtrafik. Experten Obama köpte förra året en stor strandvilla vid havet efter att ha  skrämt andra med stigande havsnivåer.

Leva som man lär är sällsynt hos de rika klimataktivisterna utan aktivitet. Vi andra skall rädda världen. Kan vi ändra klimatet är en icke tillåten fråga. Att lagstifta bort sugrör och lägga skatt på plastpåsar lär inte hjälpa något. Före detta Säpochefen och landshövdingen, Anders Danielsson, har i uppdrag från Regeringen att se över all relevant svensk lagstiftning för att nå Sveriges klimatmål. Räkna med att det inte räcker med plastpåsar. Vi är alltid bäst i klassen oavsett vår påverkansmöjlighet.

Jag misstänker att Klimatet lever sitt eget liv men att vi sakteligen raserar vår livsmiljö med bland annat överbefolkning, krig, avfall, miljögifter och ökad användning av krympande naturresurser.

Sitter politikerna på lösningar för Samhällets problem? Det ser inte ut så. Har de en vision för framtiden om hur kan Sverige ser ut om 20 år och vad ska till för att det fungerar? Den enda visionen jag ser är att sitta kvar i makten fast jag börjar tvivla på att politiker inte vill ens det. Ingen vill annat än peta i småsaker. Kriminalitet ska avhjälpas med hemarrest på helger och annat trams. Snabbtåg! Glöm inte snabbtåg! Att göra något åt Samhällets uppenbara problem och ha en realistisk vision om framtiden är så jobbigt. Kanske till och med närapå ogörligt?

De smarta och effektiva blir sällan politiker. Många av politikerna lever i det förgångna.

Läs mer om censur och kontroll hos Julia Caesar:

https://juliacaesar.blog/2020/02/09/nar-silicon-valley-blev-gud/#more-16087

Och så lite drömmar eller är det som det borde vara. LÄS!

Den falska Tomten och en blå gungstol.

Det här är en gammal julhistoria.  Dock har den massvis med efterföljare i nutiden. Folk i stil ”ge mig ett tillfälle så saknar jag moral” utnyttjar möjligheter som finns genom hål i bestämmelserna, illvillig planering eller bara med ond avsikt som ger vinst. Fusk som livsstil. Girighet helt enkelt. Under året har medier avslöjat flera fall, men det finns säkert tusentals i det dolda. Iraks försvarsminister lyfte bidrag i Sverige. Andra använder flera identiteter och på så sätt får mer fördelar. Hundratals personer kan vara skrivna i en lägenhet och få tillgång till de sociala förmånerna även när de inte bor här. Flera politiker fuskade med bostadsbidrag genom att skriva sig till och med hos sin mamma fast familjen hade lägenhet i Huvudstaden. Och de simpla  vanliga småfuskare med uttag från ersättningar fast man inte hade rätt till  några pengar. Mer… Personer som nyss avgick ofrivilligt på grund av lagvidriga handlingar får nya lukrativa uppdrag från sina politikerkompisar. Det är också ett slags brottslig mygel.

Men nu till Julen, Tomten och den blåa gungstolen. Julen då jag förlorade något av barns tro på att alla människor är goda. Även om jag var född under kriget och har ett krigsminne som mitt första var förlusten av tilltro till människor chockartad. Jag förstod inte riktigt hur allt hängde ihop. Jag var ju bara fyra år, nära fem.

Det var julafton. Vi hade varit till torget och lyssnat på borgmästaren som utlyste julfriden. Orkester spelade. Vi hade också besökt den gamla kyrkan vid torget för en kort julbön. Snön föll i stora flingor. Affärernas julljus lyste. Staden var så vacker.

Julgranen dekorerades efter besöket på torget. Far satt i ljusen, de var förstås riktiga ljus. Jag hade gjort julkarameller och hjärtan, något missformade, av papper. Mor hängde i pepparkakor, röda äpplen och riktiga karameller i granen. Vi hade bara några få köpedekorationer. Överst i granen satt en gammal julängel och ovan den en stjärna. Grannen hade alla världens flaggor i sin julgran. Det var så spännande att tänka sig hur många länder fanns i världen. Vår gran hade bara en remsa glitter.

Far tände alla ljusen. Granen var så vacker!

Efter  en tidig middag skulle Tomten komma. Far och mor hade lovat det. Jag hade önskat mig en gungstol. Jag vet inte varifrån den önskan kom. Jag kände inga barn som hade en gungstol men alla hade en pall, även jag. Min var röd. Gungstolen skulle vara blå och på ryggen en målad tupp.

Jag hängde i fönstret och väntade.

Då såg jag Tomten. Han hade en hästdragen släde men han åkte helt åt fel håll med några säckar och en blå gungstol. Jag skrek: där åker tomten med en blå gungstol! Pappa kastade ut en blick, svor (han svor aldrig eller använde fult språk) och han hoppade strumplästen ut genom fönster.

Stoppa tjuven, skrek far. Hans skrikande fick folk på gatan att reagera. Andra i huset tittade också ut och snart sprang flera män efter Tomten.
Tjuven valde en dum väg, förbi polisstationen och där greps han. Tjuvtomten firade sin jul bakom lås. Far i sin tur släpade en säck och gungstolen hem. De andra plockade också sina julklappssäckar med sig. Jag antar att polisen tog hand om hästen. Man hade ju än hästridna poliser.

Min far hyllades som hjälte. Alla berörda familjer i huset kom till oss och tackade honom. Alla hade med sig någon julklapp till min modige far. Men far gav mig äran för jag hade ju upptäckt tjuven. Jag som hade larmat fick extra karameller.

Vi hade räddat Julen.

Hur kunde detta hända? Barnfamiljerna i huset hade gått ihop om en tomte från tomteförmedling. Julklappspåsarna ställdes på en avtalad plats med namnlappar på. Men Tomten lät tillfället göra tjuven. Han hade inte räknat med ett barn som hängde i fönstret i väntan på en blå gungstol.

Jag grubblade över tjuvtomten. Kunde det finnas andra elaka tjuvaktiga människor, inte bara de ryssar som sköt min far i benet och dödade min farbror som alla tyckte mycket om? Död var dock än bara ett ord. Innehållet, döden som slutgiltig, kommer för barnen senare, kanske vi åtta år ungefär. Men ryssarna var onda, det visste jag. Kunde Tomten ha kommit från Ryssland och vara en falsk sådan och inte från Korvatunturi där den riktiga Tomten bodde?

Det var svårt. Jag förlorade tron på Tomten och blev avvaktande mot människor jag inte kände. En falsk eller en riktig? Den frågan är aktuell även idag för många människor.

Som äldre funderade jag vad den falska Tomten planerade att göra med alla klappar? Skulle han sitta hemma i klapphögen och känna sig rik? Att stjäla julklappar från fattigkvarter hade föga säljvärde. De var barnböcker, ritpapper, färgpennor,  en tröja och kanske ett  par vantar man fick som julklapp. De leksaker  som fanns i paketen var inte köpta i den fina leksaksaffären utan från en billighetsförsäljning på Tempo. Fruarna fick något till köket, kanske ett nytt förkläde och män fick hemstickade strumpor eller en tröja, högst en bok med bilder på fäderneslandet.

Att bli rik på stölden var en rejäl felkalkyl om han inte hade en skara barn hemma, lika fattiga som vi i hyreslängan nära tågstationen.

Idag har falskhet sin givna plats i vårt Samhälle. Kan du blåsa någon av pengar så gör man det resonerar alltför många. Att slita av en jacka från ett barn är vardag. Att lura gamlingar är bara som en sport. Att blåsa Samhället räknas som om pengarnas värde tillverkades i Riksdagens källare, inte av människor genom arbete och skatteinbetalning.

Kanske Jultomten också har passerat sin glanstid? Önskelistor är ofta köporder till stackars föräldrar vilka idag balanserar på en tunn lina om kärlek till sina barn. Föräldrar får snarare höra att de förstört världen och stulit barndomen än få innerlig tack över det slit och förmåner nutidens svenska barn erhåller genom sina föräldrar och landets skattebetalare.

Jag undrar vilken väg vi kommer att ta nästa år och sedan? Utan en Regering som inte ser hur utvecklingen sker är vi illa ute. Det är som om vi backade mot det som inte fungerade förr, det vi ville från i stället att ens behålla det vi än har: yttrandefrihet, skärvor av demokrati och jämlikhet på papper mellan de två kön vi förr hade. Ett slags trygghet i att om vi råkade illa ut utan egen förskyllan skulle det Samhället vi betalade skatt till ta hand om oss. Eller när bli gamla vill jag tillägga. Vad sen? Det är som om varningsklockorna hade ringt länge och nästan tappat klangen.

För en stund vill jag inte grubbla. Det är Jul nu, en kristen tradition, dock förvanskat till mer shopping och mat än tro. Men håll ihop, tänk goda tankar, tänd ett ljus och besvärj mörkret.

Ha en God Jul! Ta hand om varandra! Familj och närstående, de vi älskar, är det enda värdefulla vi har.

Speciellt tack till min bloggsponsor!

And to my American Friends: I wish You Merry Christmas and Happy New Year!

Vårt sköra liv och två boktips

Läser just nu Stephen Hawkings sista bok, utgiven efter hans död. ”Korta svar på stora frågor”. Den handlar om vår framtid, svarta hål, universum och Gud, med mera. Så intressant, på en nivå som alla kan begripa. Han var en av de människor man kan beundra, högakta och vara tacksam över att han har funnits. Hans okuvliga vilja att prestera och lösa universums gåtor trots förlamande sjukdom sedan ungdomen är mer än respektingivande.

  • Mänsklighetens statistik när det gäller intelligent beteende ser hittills  inte lysande ut.

Jag instämmer i den utsagan av Stephen Hawking. Kan vi bättra på oss eller gå under? Förmodligen går vi under som mänskligt kultur ändå. Varken våra politiker eller vi själva är förmögna att göra de omfattande förändringar som behövs. Vi är inte smarta nog. Vi prioriterar fel. Få av oss skulle godta omfattande inskränkningar i våra liv.

Kanske kan inga åtgärder vara nog? En dag är vår planet liknande någon annan död planet vilken inte innehåller mänskligt liv. Het, skitig, plundrad, raserad.

Hawking skriver:

Jorden står under hot från så många håll att jag har svårt att vara optimistisk. Hoten är stora och för många.

Till att börja med är vi på väg att växa ur jorden. Våra naturresurser förbrukas i en alarmerande takt. Vi har skänkt jorden klimatförändringarnas katastrofala gåva. Stigande temperaturer, avsmältning av polarisarna, avskogning, överbefolkning, farsoter, krig, svält vattenbrist och artutrotning. Alla dessa problem skulle vi kunna lösa, men inget av dem har vi hittills löst (s. 153)

Vi är för många. Resurserna krymper. Miljön på upphällning. Förmågan att hålla sams är så begränsad. Vi raserar det vi bygger upp. Olika ismer, från religiösa till politiska, styr. Politikerna käftar med varandra om småsaker. De har dubiösa framtidsplaner och kort framförhållning. Makt korrumperar snabbt.

Jag är säker på att den enskilda människan kan och vill  förbättra sin och sina närmastes villkor och framtid. Vi gör mycket bra. Vi försöker hålla ihop våra liv , vara aktsamma medborgare och goda medmänniskor, leva i lagens ramar. Men den lilla skaran som lever av förstörelse och brott, terrorism och krig gör snabbt världen till en obehaglig plats.

Krig är varken billigt eller resurssnålt men den frågan nämns aldrig i miljöhänseende. Inte heller miljökonferensers nedsmutsning då höjdare flyger in i sina privatplan – på Internets tid – och gnäller på vanliga människors semesterresa eller fredagsbiff.

Politiker lever i sin naiva bubbla. Där saknas ofta intelligent beteende. Man gör om och gör fel igen med samma resultat. Idag hörs utrop att diktatur vore bättre än att medborgarna har något att säga till om – kanske – vart fjärde år.

Minnet är kort när diktaturer glorifieras och ses som framtid. Har diktaturförespråkarna inte lärt sig något om historien?

Alla tidigare kulturer har gått under men mänskligheten har överlevt. Även vår civilisation slutar en dag. Frågan är hur. Kärnvapenkrig, virus, asteroid, komet, resursbrist som vatten och mat, miljökatastrof…det finns många möjligheter. Om mänskligheten överlever  är en bra fråga. Kan hända att de som överlever får återvända till grottstadiet?

Kanske finner vi andra världar?  Läs de fantastiska ”kanske lösningar” Hawking spekulerar med. Han är optimist ändå. Det kan hända att hans optimism och nyfikenhet höll honom i liv och aktiv tillsammans med den tekniska utvecklingen?  Han var en av de stora personerna i vår tid. Ett måste att läsa.

Hur blir det om människorna skulle försvinna från Jordens yta idag, inte då när den totala katastrofen – vad det nu blir – är faktum.  När jag läste ”The World Without Us” av Alan Weisman (har rekommenderat boken förut) kändes världens utveckling efter oss rimligt medan idag känns det för optimistisk. Kanske är vård jord för förgiftad för en grön framtid efter oss? Men, naturen finner alltid någon sorts utväg. Människan är sämre försedd med den förmågan.

Vad tror du om världens framtid? Finns en framtid eller har vi redan passerat den?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Befolkningsexplosion

http://www.hawking.org.uk/