Skriet från gräsrötter.

Utvalda

Vi äger ju landet, sa kommunordföranden till mig.

Det var riktigt pinsamt. Han stod med en partibok i handen och munnen full med löften och jag vägrade blankt att ens diskutera erbjudandet. Jag satt på kaffe dock, fast jag ville kasta ut honom.

Min svärfar hade varit en välkänd sossepolitiker. Jag fick arbete som lärare hösten -79 tack vare honom, fast han var död. Efter utlandsarbete bodde vår familj på en liten ort i norr. Hans son som jag då var gift med blev igenkänd.

Eftersom jag hörde till den släkten måste jag vara en redig person. Att jag hade fil. kand. och ungdomsledarutbildning hade tydligen inget med redighet och förmåga att göra.

Så jag fick jobb som lärare i grundskolan. Jag trivdes men satsade sedan på en annan utbildning. Min fil. kand. i politik hade jag föga nytta av. Jag skiljde mig också men det hade inte med politik att göra.

Varför besökte Kommunordföranden mig? Jag var liksom fel och stack ut för att inte höra till Partiet när maken försökte sig på en politisk karriär, alltså stod på valsedeln dock långt ner. Så, nu skulle Ordföranden fixa saken eftersom min arma make inte lyckades göra mig till en sosse. Fruar följer sina män, uttryckte ordföranden.

Han visste att jag var fotointresserad. Nu lovade han mig ett fotolabb till SSU lokalen, bara köpa vad jag behövde, och sedan kunde jag ta hand om ungsossarna. Jag var ju lämplig för det, en lärare och en mor.

När jag sa nej med alltmer brister min sa han att jag valde fel.

Vi socialdemokrater äger ju landet, sa kommunordföranden till sist med viss ilska i rösten.

Det skulle ha varit en light bulb moment om jag inte redan hade lutat starkt åt höger.

Nej, jag blev aldrig en sosse och inte något annat heller. Om jag ligger någonstans politiskt är det nog höger om höger, alltså ingenstans.

Jag tror inte att Kommunordföranden var en udda person. Jag tror att många gamla sossar har identifierat sig som ägare av Sverige. De besitter höga poster lite överallt. Likaså kände lantbrukarna sig förr som Bondepartiet. Och de rikare/utbildade fanns till höger. Folkpartiet var lärarpartiet. Men idag är gränserna utsuddade mellan olika yrkesgrupper. Folk röstar mer med plånboken och på sakfrågor än av någon övertygelse och partitillhörighet. Ser du på områden med många invandrare och Allmännyttans bostäder röstar de rött. Förmånerna talar. Eller de blåa villaområdena. Pengarna talar även där.

Valpropagandan i år har styrts av hur rödgröna kan minimera SD. Alla på vänstersidan har byggt valarbetet på att klandra det partiet. Men SD hat var fel strategi. I slutändan belönas inte mobbning. Det är som att ropa vargen kommer, men det kommer ingen varg, bara en S -light.

Jag är inte säker på att politiker har förstått varför folk röstade mot det vanliga. Svenska folket har lagt mycket av sitt liv i politikernas händer. Skatt in, samhällsbygge, förmån och hjälp ut. Pappa Staten och mamma socialförsäkring. De skall lösa många av livets problem. Men politikerna presterar inte rätt och nog.

Valet handlade om trygghet. Tilltron till politik är krympt. Kvar är den malande otryggheten. Räcker pengarna? Kan jag ens betala elräkningen? Klipper de av strömmen? Vad ska jag dra in? Mobbas mitt barn i skolan? Rånas de på hemvägen? Törs jag ta en kvällspromenad? Hamnar jag på en plats – fel plats fel tid – når gängen gör upp? Vem är den som flyttar in i hyreshuset efter gamla Agda dog, en gängmedlem? Vart ska mina vuxna barn bo? Hur blir min pension? Hur blir det att bo på landet när posten dras in och bensinen kostar för mycket?

Vardagsfrågor för vanliga människor.

Många svenskar mår bra och har resurser. Men många har ingenting alls utöver månadens inkomst.

Politik skall göra folk trygga. (Kyrkan har lämnat den uppgiften länge sedan) De goda ute, skurkarna bakom lås. Det elementära försörjt. Infrastruktur som fungerar. Det krävs inte så mycket för att vanligt folk skall vara nöjda. Visst gnäller vi men i stort är svensken en anpassbar och gör sitt. De demonstrerar sällan. Men nu har 1 322 774 personer definitivt tröttnat och gått över till SD. Är de alla rasister nu? Är alla dessa män rasister, för kvinnor röstade mera rött?

Det intressanta är vart i landet SD ökade. De är många mindre glömda landsbygdssamhällen, bygder som även har tagit mot många invandrare trots brist både på arbete och ekonomi. Politikerna på Regeringssidan glömde landsbygden och dess ekonomiska förändringar. Så även C som förr visste vad jordbrukare gör men idag dricker de latte på Stockholms barer. Lööf avgår. Hon får ligga som hon har bäddat. Det som finns utanför Stockholms tullar, landsbygden och mindre städer krympte till en sommarstuga, badbrygga och Midsommar på landet för många politiker.

Glömma landsbygden var ett misstag.

Om landsbygden och jordbruket med matförsörjningsuppdrag kan vitaliseras, är också ett av frågorna för den nya Regeringen. Det gäller inte längre att vinna Stockholm och Göteborg, nu gäller även vägens ände.

Valvinnarna tar över ett land med så många olösta gamla och nya problem att man måste vara en trollkarl för att lösa de. Energi, inflation, klaner, skjutningar, skola, EUs regler som inte matchar Sverige, integration som aldrig kommer att fungera, brister på det allmännas utbud. Mer… Utöver den osäkra situationen i Europa med Putins anfall mot en suverän stat, Ukraina.

Om den kommande Regeringen kan vända det som av nöd behöver vändas är en stor fråga. Kristensson och CO kommer att våndas i fyra år – eller mindre. Men alla i Riksdagen bär skuld till situationen. Genom att rösta eller trycka på den gula knappen utan att tänka efter före. Ibland rår ingen på förändringar som Putins krig, men i det läge måste vi veta på vilken sida Sveriges Regering står och för vilka ideal.

Det blir en arbetsam höst. Lycka till Kristensson och CO.

PS. Den Kommunordföranden är död länge sedan. Kommunen har S som största parti och M efter men SD ökar även där..

Se gärna Mattias Desmet: about Mass Formation and modern society, intervju hos Tucker Carlson. Väl använd tid. Det har ingenting att göra med valet, men är aktuell oavsett tidpunkt.

Ropet efter en superkvinna.

Utvalda

De får växa vart som helst men inte på min tomt, sa en stugägare när Lupinåkern närmare sig hans grönsaksland. Lupiner är inte populära, bara just den stunden de blommar som vackrast. Sedan vill vi bli av med dem.

Området hade till och med en dag då de boende rensade frökapslarna för att bränna dem.

Lupiner sprider sig effektivt. Det är en invasiv art. Den tar död på andra växter. Snart finns en Lupinåker i stället blandade blommor och gräs. Även de små insekterna och fjärilarna försvinner. Får lupiner ett fäste på din tomt har du snart överflöd av de.

De förvildade amerikanska lupiner sedan år 1900 fått stor spridning i Europa. Det finns andra växter och djur som tar snabbt över. Jättebjörnlokan är en. Vildsvin en art, likaså kanadagås. Det man gladde sig åt i få exemplar har tagit över och behandlas nu som ovälkommet, risk för naturen samt andra varelser.

Är det så även med oss människor? Den nyfikenhet vi svenskar mötte utlänningar på 50 – 60 talet har bytts till tidningsrubriker om skjutningar och knarkhandel. Till rädsla och förändringar av våra vanor. Till språkproblem och utsatta områden. Arbetslöshet. Det är det som står i media som om vi alla vilka har invandrat vore kriminella, bidragsfuskare, knarklangare, kvinnoförtryckare, med ett vapen i handen.

På 50 – 60 – talet var åsynen av en beslöjad kvinna eller en svart man exklusivt och något vi vände oss efter på gatan. Turister i Sverige från fjärran länder, vad roligt! (Vi finnar var däremot ofta jävla finnar.) Idag, när över 55% av män i ålder 14-44 år i min kommun är invandrarmän främst från Mellanöstern/Afrika är det exklusiva definitivt borta. Gymnasiet nära mig ser ut som om det vore en utländsk skola. Att bära slöja i tjänsten är tillåtet, även med en tjänsteuniform. Men ve om du kommer med din konfirmationskors!

Den kulturella förändringen som sker handlar dock inte om kläder utan avståndstagandet från det vi har uppfattat som svenskt, bra, sättet att leva i ett svenskt samhälle. Arbetsvilja. Skatteinbetalning. Skattefinansiering av olika nyttigheter som skola och sjukvård. Jämlikhet. De regler, lag och uppfattning om god sed som finns i Sverige är utklassade av en del invandrare. De som syns. De andra är väldigt tysta.

Enligt den svenska grundlagen kan invandrare välja i vilken mån de vill ingå i den svenska kulturen – vad det nu är – och vad de vill behålla av sin egen.

Men det var inte klankultur lagstiftaren tänkte då. Inte hederskultur. Inte byggandet av fler moskéer. Inte de svartklädda beslöjade kvinnorna. Jag tror inte Regering och Riksdag begrep vad kultur och religion är, dess uttryck, när lagstiftningen gav integration och assimilering nobben.

Jag har undrat över den tystnad som råder, speciellt i så kallade utanförskapsområden. Det är inte många som öppnar munnen, hjälper Polisen, vittnar och tar till sig fördömande eller skuld. Även politiker, senast Damberg, krystade något om tystnadskultur. Jag antar att folk är rädda. De vill inte lägga sig i. En rädsla som även råder hos politiker och media men då handlar det om att inte bli det värsta som finns: rasist.

För, det viktigaste är att inte bli rasist speciellt inte vit rasist. Inte ens antyda att invandring har även negativa sidor. Inte kränka någon, vem den nu är. Inte ge SD utrymme.

Fast jag tror att det håller på att spricka nu. Lite.

Det måste ha varit en pinsamt när BRÅ rapporten visade öppet att invandrare och deras barn födda i Sverige leder kriminalligan. Att en del svenskar har också negativa sidor är lättare att stå ut med. Det gror sakteligen en ilska hos folket. Men reaktionen är i otakt med utvecklingen, efter åratals blundande, acceptans, eller tron att det händer inte oss. Man brydde sig inte innan. Tills man själv drabbas. Tills man genom en tolk talar med pressen om sitt missnöje och smärta.

Även tjänstepersonal som borde larma kniper käft av rädsla. Var och en har sin familj närmast och då gäller inte regler.

Men – tystnaden liknar politikers agerande. Det nu mera berömt oacceptabelt eller det såg vi inte komma härskar lite överallt, inte bara i politiken utan kanske i hela landet. När ringde du själv polisen sist när knarkaffärer gjordes upp framför dig? Eller när alla cyklar lyftes till en bil från cykelstället? Inte ens jag ringer längre. Polisen har inte tid att komma. (Jag har full respekt för polisen och har haft utmärkt samarbete med dem genom jobbet men det är svunna tider.)

32% av folket som intervjuades nyligen är oroliga för att hamna i skottlinjen och bara vart femte tror att politiker löser problemet. Det finns optimister i landet.

Skall vi bara vänja oss? Troligen, ingen kommer att rädda oss. Vi riskerar att bli Nordens Mellanöstern. För politiker, senast döende L, tar ett varv till om hur de kan hålla SD stången. Politiker pratar om tvång att spara till en bostad, tvång att välja elbolag, rätt till surrogatmödrar och rätt att ge blod som homosexuell. Kanske måste vi visa vaccinpass för att äta i kvartersrestaurangen. Landet skriker om lugn på gatorna, slippa våldtäkter, ha en fungerande skola även på förorter, över bostadslösa svenska pensionärer, rensa klanområden eller om framtida elbehov. Det handlar inte om klimatet där uppe, inte heller hur många gånger vi ska vaccineras utan närliggande behov på marken. Liv och död. Men politiker föreslår strunt, petar i småsaker, försöker begränsa den lilla frihet vi har samt lurar väljare med snack om lägre skatter. Mera pengar är alltid gångbart för vi röstar ju om det vi kan få inte det vi kan ge.

Sjuklövern kommer inte att rädda oss. Inte SD heller.

Nej, jag tror inte att SD kan ”rädda” landet och få till stånd någon sorts 1950 års idyll, men förstås med Internet. Situationen är för komplicerad och också beroende på andra länders välvilja, de som kommer över gränsen, vår lydnad både mot EU och FN. Världen är som utan gränser idag. SD är parias fast lite mindre idag med stigande röstsiffror. Det behövs samarbete över alla partigränser om verkliga, akuta behov i landet.

Men när partierna inte ens kan prata med varandra hur kan de då komma på hållbara, breda beslut?

Landsfadern fick nog och gick. Nu ropas det efter en kvinna. Varför ropas det inte efter en superhen, könlös varelse med extraordinära krafter som städar gatorna, lyfter ut de kriminella icke svenskarna från landet, låser in de svenska brottslingarna och börjar tänka efter med alla partier: vad behöver Sverige för att åter bli en framstående nation, inte toppa listorna över kriminalitet och bidragsförsörjning.

Jag tror att resurserna finns. Eller? Men jag är inte säker att politiker är de rätta att åtgärda något de själva har raserat.

Kor som terrorister och om rädslan att prata med fel parti.

Ständigt dåliga nyheter över världen. Det är så sällan dagspressen förmedlar något trevligt, i så fall är det kändisar i en fest eller något oväsentligt. Skjutningar, sprängningar, våld finns nu mera dagligen på tidningssidor, på Internet, löpsedlarna… Jag läste om kor som agerade lik självmordsbombare. Inte självmant men någon IS medlem använde två kor för att spränga folk, hus, vad som råkade vara på vägen. Makabert.

Att av illvilja spränga något som människor, hem, företag visar en oerhört stark maktdemonstration. Våldsverkaren försöker demolera något så det inte finns kvar, annat än i spillror. Rädslan ska ta grepp över människor.  Se, så går det om du sätter dig mot mig, är budskapet. Att med vilja skjuta en enskild person är ofta – inte alltid – en träta mellan personer, en hämndaktion eller bara markering mot en klan, grupp, familj men att spränga något i Samhället riktar sig mot just det Samhället även om en viss person eller familj var målet.

Man bryr sig inte om vilka andra och vad stryker med.

Det sprängs och skjuts dagligen i Sverige. De sju av partierna som är ”goda och rena” skall prata om situationen. Jag tror inte att det händer något som avhjälper tillståndet snabbt. Alla, säger alla, partier borde ha pratat med varandra och de experter som ser och har sett allvaret åratals sedan. Kanske då hade man kommit på något användbart. Samtal pågår. Blir det några lagförslag brukar det ta några år innan en ny lag är på plats.

Inrikesministern Mikael Damberg vill fortsätta hålla SD utanför samtalen om gängkriminalitet.

– S har varit tydliga i valrörelsen och efter det med hur vi jobbar mot SD och vi har inga planer på att bjuda in SD i samtalen nu. (TV 4 Efter fem)

 Alltså de som röstade på SD 2018, de 1 135 627 personer anses som ett slags parias i svenskt samhälle.

Om Regeringen och de i ”opposition” hade använt ens hälften av sin energi och tid de har lagt på ansträngningen att inte prata med SD kunde de ha hunnit göra så många förbättringar för Sverige.
Eller inte? SD är kanske kamouflaget för total oförmåga? Det finns dock små sprickor i muren då vissa  politiker tycker att man kunde prata med SD.

Men, kor då? Nej, än så länge har vi inga som använder kor som självmordsbombare. Vi har bara klimataktivister som tyranniserar djurbönder och tycker illa om de som än äter kött, speciellt vita män. SSU har föreslagit att ”vegetarisk norm” skall gälla i all offentlig service, som på förskolor, skolor, äldreboenden och inom sjukvården. Det finns inget som hindrar för SSU medlemmar själva att bli vegetarianer eller veganer, men det var väl för svårt.

Skuldbelägga djur och köttätare som klimathot är tidstypiskt.

Att använda djur även i terrorhandling är inte helt ovanligt. Åsnor har råkat illa ut som bombbärare i Afghanistan. Att använda barn däremot har inte varit något sällsynt. Flickor med bombbälte och pojkar med vapen har vi sett nog av.

Men djur som våldsverkare, hur kan det ske? Terrorister är påhittiga. När IS anhängare sticker till bekvämare länder som Sverige eller har dött med terroristbrist på plats som följd engagerar man djur för terrorattack. Senast två kor som med bombvästar demolerade sig själv och byggnader, dock hade folk tur med koattacken, inga dog.

Byn Al Islah, Iraq, som drabbades av koattack har heminredningsbutik, kafé, grönsaksmarknad, sjukhus, stormarknad och förstås moské. Korna hade getts – en oerhört dyr gåva i Irak – till den islamiska staten av byar i området som försökte vara vänliga mot deras sak. Kan personer som spränger sin gåva integreras och vara del i ett Samhälle, vilket som helst? Hur kan man bli så hatisk mot andra människor och själva livet?

  ”Mata” aldrig en terrorist som har vigt sitt liv för sin sak och tro.

Mer om att prata med varandra på Ledarsidorna:

Åsnan och kon i bilden är från Italien, Tour du Mt Blanc och har inget med terror att göra.

Positiva till att förhandla med Sverigedemokraterna:

M: 63 procent (45) KD: 68 procent (61)

L: 19 procent (20) C: 14 procent (4)

S: 9 procent (8) V: 7 procent (8) MP: 7 procent (11)

Samtliga väljare: 39 procent (34 procent) DN/Ipsos sept.

Siffran inom parentes från i februari i år.

 

DÖ2 eller vem blåste vem?

Risken att bli lurad på första april lär vara 4 %. Det överträffas i val. Hur % räknas, ger jag till läsare som övning. Det beror ju helt på hur du röstade. Kanske blev du inte alls lurad?

Om du är besviken på Centerns vänstergir och Liberalernas medlöperi försök att komma ihåg det i september 2022. Människors minne är kort. Till 2022 är det långt och då röstar folk igen med känsla och plånbok utan att fundera på vad som hände i januari 2019. Om inte allt spricker till dess.

Politik handlar om att agera utefter det mandat man fått av sina väljare, trodde jag. Vad är vallöften och folkets röster värda idag? Bra fråga. Inte mycket. Resultat är ett slags trolöshet mot huvudman.

Nog är C långt från sitt ursprung. Landsbygden är länge sedan glömd kapitel för C. Livet i Stockholm är mer intressant, Stureplanscenter som det heter nu mera. Att Annie Lööf nu kastar sig i famnen på Socialdemokrater är ingen slump. Hon kalkylerar om mer makt. Hon vill ha helgongloria. Hon räddade Sverige från SD. Att hon fick V på köpet stör inte? S har velar knäcka Alliansen och i det lyckades Löfven med god hjälp av Centerpartiets Annie. Partidisciplinen är hög hos C. Annie med krav lär bli besviken när hennes önskelista inte blir verklighet genast, kanske aldrig. S är mästare på utredningar, långa utredningar.

Alliansen är i alla fall död och begraven. DÖ2 beskriver svensk politik. Ingen vill ta ansvar för de stora frågorna om Sveriges framtid, men alla vill ha makt helst utan att behöva styra och lösa problem.

Eventuellt kan KD friskrivas från trolöshet mot huvudman, dvs väljare. Många har stöd röstat på KD när de har hängt på 4% spärren. Nu blir stödröstare KD anhängare på riktigt, för Ebba Busch Thor har inte hattat hit och dit utan vuxit i sin roll och stått stabilt på politikergolvet. M har varit ostabil sedan Reinfeldt hastigt stegade ut när han förlorat valet och lämnade en begynnande röra efter sig. Dock såg jag inte det politik han förde som speciellt konservativ, snarare tvärtemot. Kanske är M inte längre ett högerparti utan glider ofrivilligt till den mittersta röran där allt och intet är möjligt och alla sjunger liberalismens lov utan att veta vad det är.

Att L hänger på fallrepet har varit klart länge och jag tror på ett partiledarbyte i snar framtid. L är helt oklar idag i vad de vill åstadkomma.

SD står pall för ingen vill ta dem med en tång. SD är placerad i den högra skamvrån och håller tyst. Vem skulle lyssna på dem, lika bra att tiga och bida sin tid? Vänsterpartiet sitter i den vänstra vrån och vete Marx vad de tänker. Rösta eller inte rösta är frågan. Vilka köttben måste Löfven kasta till dem -med Annies godkännande – för att de ska trycka på den gröna knappen?

Men, varför skulle S och lilla MP bedriva Centerpolitik? Vem skall finansiera Annies reformer? Det finns inga pengar till det.

Så, en del har blivit lurade i politikens löftescirkus.

När jag köper en vara har jag garantier. Är det något fel kan jag lämna produkten tillbaka och få pengarna åter. Är mitt köp Internetköp kan jag ångra mig inom 14 dagar. Jag kan ge omdömen på företag och varor som kan läsas av blivande köpare. När jag inte fick en vara jag köpt i tid fick jag pengarna åter från min bank. Jag kan varna andra från att använda usla företag.

Politik har ingen ångervecka. Det kan vara ren lotteri. Innehållet är dolt, löften kan brytas. Allt som Regering och Riksdag gör ger konsekvenser åt folket, ibland bra, ibland omöjliga att rätta till. Jag tycker att oförmågan räkna ut slutsatser om beslut är politikens svaga punkt. Inga garantier att det som lovas och görs gynnar Sverige och svenskarna, kanske politiker inte ens ställer frågan: hur är påverkan på dem som är de röstberättigade medborgarna och deras minderåriga barn, våra primära arbetsgivare?

Kan köplagen användas för politikerlöften? Är ett parti ett företag? Hur som helst är det många väljare som vill ta tillbaka sin röst, ändra eller bara slänga rösten i papperstugg där flera nu mera hör hemma. Många av röstsedlarna är helt utan värde, bara falska löften i politikens vardag.

Kanske har vi inga ideologiskt rena partier mer, de med tydlig politisk linje mot framtiden utan allt kan säljas, splittras, omvandlas till något annat? Alla den här bloggens läsare vet att jag inte röstade av praktiska skäl. Så, kanske borde jag inte ens blanda mig i och klaga?

PS. 16 jan.V kröp ur hörnet och gjorde en hemlig överenskommelse med S om sitt stöd. Det får vi inte se och veta, bara några punkter, hyror och anställningsskydd. Löfven har lovat… Sjöstedt tjatar om marknadshyror oavbrutet. Han låter som en kungamakare, enda opposition. Han missar totalt de andra partier som inte ingår i den tilltänkta Regeringen. V trycker på den gula knappen. Jag vill få bort den gula jaså knappen. Ja eller nej skall gälla.

BILD FRÅN:

http://jeanders-bilder.blogspot.com/2019/01/rattfangarna.html