Oktober har varit en bra vandrings månad. Förut i mitt förra liv. Jag gillar hösten när naturen lägger sig till ro. Höstfärgerna. Den krispiga luften. Tystnaden. Den tunna hinnan av is på vatten. Idag gick jag ca 100 meter ute med rullatorn, över några fallna löv fast mest på asfalt. Nu sitter jag på soffan och är helt slut. Jag känner mig missmodigt trots fysioterapeutens, duktigt rop. Nya läkartider trillar in. Skall jag eller inte vad är meningen med allt. Gynnar det mig är en bra fråga. Inte kan man klaga över den svenska sjukvården som erbjuder en gammal kvinna, som var nästan död så många exklusiva åtgärder. Men den där känslan av meningslöshet sveper över mig. jag har svårt att bli entusistisk eller se framåt. jag tiitar bakåt och jag kan inte klaga jag har gjort så mycket och sett Världens skönhet. men mycket vill alltid mer. det finns dock en stilla acceptans över situationen. jag har alltid varit en negativ realist så även nu
Vinter närmar sig. De fina höstdagarna ser ut att vara förbi. Träden är nu kala. Gräset tappar den gröna färgen. Vinden ger en aning om kyla fast temperaturen är än över noll.
Gjorde en lång promenad i skogen. Lyckades hitta en stig som än var obekant för mig. Fallna träd. Hyggen. Sten och klippor med grön mossa. Hem genom bekanta marker.
I TV går julfilmerna redan. Coca colas julreklam sägs starta Julen. Vem kom på det? En tämligen misslyckad reklam i år som sägs vara gjord billigt med AI. Jultomten tappades bort. Affärsfönstren julskyltar. Vissa affärer har redan skyltat för Gott Nytt År. De som inte firar Jul.
Förr, länge sedan, var första Advent Julens start.
Allt skall gå så snabbt. Som om morgondagen inte fanns. Som om vi skulle förlora något stort om vi väntar en stund. Det där att årstiderna och deras helger följer varandra i viss ordning efter vårt religiösa arv och styr våra liv i innehåll och göranden är krympt till säljbara saker.
Allting när som helst. Nog är det lite trist. Törs jag säga: viss förlust av vårt kultur.
Just nu är Stockholmstrakten som vackrast, enligt mig. Då menar jag naturen, parkerna, de fina höstfärgerna. I en Värld som fylls av krig, oro och lidande för människor, är naturen en helande faktor. Vi har nu följt kriget i Ukraina i 608 dagar (24/10). Kriget Israel – Gaza har bara börjat. Det mullrar lite överallt. I Sverige pågår också ett slags krig. Flera hus har sprängts på Stockholmsområdet och ibland hittar Polisen mördade ungdomar i skogen.
Kanske skogen är ingen bra plats längre att stressa av i?
Det stora geniet Stephen William Hawking, (född 8 januari 1942 i Oxford, död 14 mars 2018 i Cambridge) sa att människan bör leta efter någon annan planet att leva på. Om så där trehundra år är denna planet totalt obeboelig. Han menade inte det omhuldade klimatet. Han menade det vi gör för vår planet. Det finns drömmar om att bosätta några på Mars, inte så vänlig planet. Idag är krig igen den stora orsaken till förstörelse av vår livsmiljö. Men EU har pratat om korkar till förpackningar. Ni har väl märkt de nya korkarna? De du måste rycka loss för att lämna i återvinning. Ja, jag var spydig.
Varje bomb som detonerar i Ukraina eller annanstans har raserat all min återvinning under hela livet fler gånger om. Jag lyckades tjata glas- och pappersåtervinning till orten på den tiden Kommunerna byggde sopberg. Så, varför skriver jag ”vår vackra värld”? Bör vi inte skynda oss att se det vackra i Världen när det än existerar? De fina höstfärgerna. Någon konstutställning. Historiska lämningar. Promenad vid gamla hus, inte dagens usla lådor.
Det kanske inte finns vackra gamla hus mer nära dig? I min gamla hemstad beordrade politikerna raserande av arbetarkvarter för nya höghus skulle byggas. Grävskopearmen kom. Men en av förarna sa: inte mejar jag ner dessa hus, min farmor bodde här. Andra kände också någon och de vägrade riva kvarteren. Politikerna böjde sig. De sparade ett kvarter, rustade upp och gjorde ett arbetarmuseum av platsen. Husen finns kvar. Ibland kan folkligt förstånd vända politikernas iver att lämna inget av det gamla efter sig. Jag säger bara ett ord: Klarakvarteren.
Vad lämnar politikerna efter sig idag? Klankrig. Bostadslösa pensionärer. Dyra matpriser. Usla skolor. Köer till sjukvård. Och så mycket narkotika att det nu mera räknas in i BNP. Bidragsberoende. OK, det finns väl bra saker också. Men är det inte folkets fel också? Röstade du för det? Röstade du med din plånbok som de flesta gör? Tror du inte på mig? Studera hur röstningen ser ut i din kommuns olika bostadsområden. Mina tre ”utsatta områden” lyser rött. Villaområdena blått. Men de gula prickarna finns nu mera överallt. Oavsett hur du röstade har du ingen makt i stort, bara i smått om du inte är riktigt rik.
Jag är en pessimist och pessimister får ofta rätt. Jag tror att den halvt kaotiska situationen i Sverige kvarstår länge. Det kan till och med bli värre när maffian tränger sig in i landets ekonomi, våra skattepengar. Vi är på väg mot tipping point. Krig i Världen kommer och går. Klimatet tror jag inte vi rår på. Den varierar naturligt. Grönland var länge sedan tropisk paradis och det var långt innan vi hade satt våra fötter och bilar på den. På marknivån finns mycket att förbättra, miljön i Världen lutar mot en katastrof på flera ställen.
Naturen hittar alltid en utväg. Vi människor är dåliga på förändringar och förstånd.
Skogen är som en tavla nu. Det sägs att bara tio minuter i naturen sänker stresshormonerna.
