Vår vackra Värld.

Utvalda

Just nu är Stockholmstrakten som vackrast, enligt mig. Då menar jag naturen, parkerna, de fina höstfärgerna. I en Värld som fylls av krig, oro och lidande för människor, är naturen en helande faktor. Vi har nu följt kriget i Ukraina i 608 dagar (24/10). Kriget Israel – Gaza har bara börjat. Det mullrar lite överallt. I Sverige pågår också ett slags krig. Flera hus har sprängts på Stockholmsområdet och ibland hittar Polisen mördade ungdomar i skogen.

Kanske skogen är ingen bra plats längre att stressa av i?

Det stora geniet Stephen William Hawking, (född 8 januari 1942 i Oxford, död 14 mars 2018 i Cambridge) sa att människan bör leta efter någon annan planet att leva på. Om så där trehundra år är denna planet totalt obeboelig. Han menade inte det omhuldade klimatet. Han menade det vi gör för vår planet. Det finns drömmar om att bosätta några på Mars, inte så vänlig planet. Idag är krig igen den stora orsaken till förstörelse av vår livsmiljö. Men EU har pratat om korkar till förpackningar. Ni har väl märkt de nya korkarna? De du måste rycka loss för att lämna i återvinning. Ja, jag var spydig.

Varje bomb som detonerar i Ukraina eller annanstans har raserat all min återvinning under hela livet fler gånger om. Jag lyckades tjata glas- och pappersåtervinning till orten på den tiden Kommunerna byggde sopberg. Så, varför skriver jag ”vår vackra värld”? Bör vi inte skynda oss att se det vackra i Världen när det än existerar? De fina höstfärgerna. Någon konstutställning. Historiska lämningar. Promenad vid gamla hus, inte dagens usla lådor.

Det kanske inte finns vackra gamla hus mer nära dig? I min gamla hemstad beordrade politikerna raserande av arbetarkvarter för nya höghus skulle byggas. Grävskopearmen kom. Men en av förarna sa: inte mejar jag ner dessa hus, min farmor bodde här. Andra kände också någon och de vägrade riva kvarteren. Politikerna böjde sig. De sparade ett kvarter, rustade upp och gjorde ett arbetarmuseum av platsen. Husen finns kvar. Ibland kan folkligt förstånd vända politikernas iver att lämna inget av det gamla efter sig. Jag säger bara ett ord: Klarakvarteren.

Vad lämnar politikerna efter sig idag? Klankrig. Bostadslösa pensionärer. Dyra matpriser. Usla skolor. Köer till sjukvård. Och så mycket narkotika att det nu mera räknas in i BNP. Bidragsberoende. OK, det finns väl bra saker också. Men är det inte folkets fel också? Röstade du för det? Röstade du med din plånbok som de flesta gör? Tror du inte på mig? Studera hur röstningen ser ut i din kommuns olika bostadsområden. Mina tre ”utsatta områden” lyser rött. Villaområdena blått. Men de gula prickarna finns nu mera överallt. Oavsett hur du röstade har du ingen makt i stort, bara i smått om du inte är riktigt rik.

Jag är en pessimist och pessimister får ofta rätt. Jag tror att den halvt kaotiska situationen i Sverige kvarstår länge. Det kan till och med bli värre när maffian tränger sig in i landets ekonomi, våra skattepengar. Vi är på väg mot tipping point. Krig i Världen kommer och går. Klimatet tror jag inte vi rår på. Den varierar naturligt. Grönland var länge sedan tropisk paradis och det var långt innan vi hade satt våra fötter och bilar på den. På marknivån finns mycket att förbättra, miljön i Världen lutar mot en katastrof på flera ställen.

Naturen hittar alltid en utväg. Vi människor är dåliga på förändringar och förstånd.

Skogen är som en tavla nu. Det sägs att bara tio minuter i naturen sänker stresshormonerna.

Dags att gå ut. Solen behagade just visa sig.

Höst och de gula bladens mysterier.

Utvalda

Hösten är den bästa årstiden för mig. Först får vi en färgexplosion när naturen ändrar färg. Bladen blir röda och gula, växterna på marken har sin färg förändring. Naturen blir stilla, löven faller, kvällarna blir mörka. Det är rofyllt.

Solljuset blir mindre intensivt under hösten. Då avstannar fotosyntesen och klorofyll bryts ner och försvinner ur löven.
Färgskiftningarna i bladen beror på att det gröna pigmentet klorofyll bryts ner snabbare än de gula karotenoidpigmenten, och att nya röd pigment bildas hos vissa träd.
Klorofyllen lagras dock eftersom de innehåller de biologiskt grundämnena: kväve och magnesium som behövs igen på våren. Den som spar… Alltså de fina höstfärgerna har funnits gömda under det gröna.
Varför just då, frågar forskarna. Hur vet träden och bladen att det är dags?
Men exakt tidpunkt kan inte forskningen ge – än. Hur mycket påverkar kylan? Hur mycket ljuset? Forskning pågår om bladens höstförvandling.

Hösten är vacker. Naturen kan se ut som en målning när det mildare höstljuset faller på.

Varje årstid har fördelar. En heter sommar och värme. Kanske kommer vi alla att längta till sommaren när vinterns elräkningar kommer. Elektricitet och värmen i elementen blir åter en lyxprodukt. För, på den fronten har ingenting hänt än. Som alltid, det är eftertanken före som är politikernas bristvara.

Dags för en höstvandring – snart. Att vandra på hösten har sina fördelar. Sällsynt tystnad. Inget trängsel. Bara jag och naturen. Men dagarna blir kortare när solen försvinner tidigare. Dagens vandring blir så också färre kilometer. Höstvandringar är inte till att göra rekord utan gå ner i varv. Även när ingenting stressar en.

Bilder: Överst höst i Padjelanta, nederst Blomberstorp, Sörmlandsled etapp 37:2.


https://www.extrakt.se/mysteriet-med-hostloven-kvar-att-losa/

Höst

Utvalda

Hösten har alltid varit min bästa årstid, både privat och arbetsmässigt. De fallande löven, den tystare naturen, tomheten ute i skogen, dimman på morgonen och regnlukten på asfalten som spår kommande kallare väder… Det där brottet mellan sommar och höst.

Höst är något som passar mig bättre än den prunkande sommaren. Det är liksom för mycket.

Har du en favoritårstid?

PS som inte har något med ämnet att göra. Såg att Himla af Klints konst är så inne idag. Film, utställningar, lovord… Det som är inne igår kan vara skräp idag eller tvärtom. Hon är faktiskt magisk.

Jag har en låda som fraktade ett av hennes målningar till utställning i Los Angeles 1986-1987. Den tjänar idag som köksskåp. Sändningslappen sitter kvar.

https://www.theguardian.com/artaddesign/2022/oct/16/hilma-af-klint-swedish-mystic-hailed-as-the-true-pioneer-of-abstract-art

En liten höstvandring med skrämselkrydda.

Utvalda

Liten höstvandring på Sörmlandsleden. Löv täckte stigarna, ibland var det svårt att veta vart var leden. Dock är Sörmlandsleden ganska bra märkt med röda ringar i träden och pilar som visar riktningen.

Jag startade från Lissma längs Huddingeleden tills jag kom till Sameslingan och nådde Sörmlandsledens etapp 5:3 och sedan vidare till 5:2. Etappen 5:3 var en enkel sådan inga svårigheter. Men 5:2 hade partier med fallna träd huller om buller så jag fick gå runt röran, hoppa över, undra vad hade hänt. Som om en våldsam storm hade gått över platsen.

Tältade nära väg 257 i skogen och vid sjön Tärnan. Inga speciella tältplatser.

Vid etapp 5:2 finns Transjön som man når genom en märkt stig. Den platsen var speciell. Nära vindskyddet fanns vattensjuk mark med fallna träd och massor av trädsvampar.

Vattnet i sjön går att dricka. Det var svagt gulbrunt i färgen men smakade okej. Bäst dock med vattenrening.

Det var en magisk plats. På vägen hem avvek jag dit en gång till. Det klarnade upp lite så jag tog bilder och bara gick runt tills det blev nästan mörkt. Nej, jag stannade inte eftersom ett gäng samlades till ett party på platsen

Området Transjön var en plats jag gärna kunde återvända till – någon gång.

Djur? Hästar i hagar förstås. Det är en del vägvandring förbi gårdar. Kråkor, en häger, en ekorre och en gris som nöffade runt tältet och försvann när jag försökte kravla upp. Det är stilla i naturen om man borträknar polishelikoptrar som hovrade nära. I timmar. Det kändes lite kusligt att se helikoptern med sina blinkande ljus alldeles ovan mitt tält ett par gånger. Aliens? Vid den nästa igenvuxna sjön Tärnan?

Nej, det var bara personer som hade hört smällar i närliggande Vansta och larmat Polisen. Så polisen sökte av området med flera patruller och helikopter. Men de hittade ingenting då som förklarade smällar eller något brottsligt. Klockan 21 någonting avbröt de på grund av mörkret antar jag. På morgonen i sjutiden vaknade jag av fem skarpa smällar efter varandra. Jag är inte en ängslig typ och känner mig alltid trygg i skogen men nu kändes det inte helt prima. Älgjakt? Nej, det var slut redan. Men jag såg inget och inga.

Jag åt frukost, packade ihop och gick tillbaka till leden från min tältplats.Jag försöker alltid tälta en bra bit från leder. Natten är djurens tid. Även de använder leder.

Årets sista natt ute? Någon på nätet har startat en ”rörelse” om att sova en natt ute varje månad och så se naturens skiftningar. Det kanske vore något?

Sörmlandsleden är mestadels lättvandrad, några lite svårare upp- och nedgångar finns som på etapp 33 vid Bråviken. En del väg och skogsvägar. Många naturskyddsområden. Problemet är bitvis hästar, hästskit, cyklister, mopeder, även fyrhjulingar och som resultat sönderkörd led. Att vandra i geggan blir inte ett nöje utan viss irritation. Fallen skog kan vara som hinderbana men det är naturen som själv har orsakat det, inget att gnälla över. Barkborrar. Fästingar.

Det är dags att se över utrustningen, laga revor, fixa förbättringar och fundera ut om något måste förändras och köpas. Både sovsäcken och tältet ska hänga i klädkammaren, aldrig stuvade i en klump. Tomma och nästan tomma gasflaskor punkteras och sedan kastas i återvinning. De räknas då egentligen som läskburk men inte vill affärens burkautomat ha de.

Årets vandringshöjdpunkt? Allting är än blekt i jämförelse med PCT och faktiskt det mesta jag har vandrat genom under åren. Naturen är, kan jag säga, enklare men inte mindre värt att besöka. Kanske Lugnets Naturreservat (min förra vandring)? Jag gillar ju riktig gammal skog och natten vid sjön med klar stjärnhimmel ovan och dess spegling i sjön var en fin upplevelse. Kanske de träd som hade fallit och har sitt rotsystem för vår beskådan? Att se svensk arbetarhistoria i gruvområdet Skottvång var åter en påminnelse om vilka lyfte upp Sverige från fattigdom till en industrination och välgång. Hårt arbete, teknisk utveckling och forskning blev svenska paradgrenar, kända i Världen över.

På vilket sätt glänser vi nu? Det låter som en sorglig fråga.