Om Donald Trump och American Dream

Utvalda

Det här skrev jag 2019 01 19 när jag hade kommit hem från min Pacific Crest Trail vandring. Den blev aktuell igen, Trump alltså. Samma situation, bara mot en annan kvinnlig kandidat och nu en rejäl vinstmarginal. Återpublicerar.

Jag bedrev två helt ovetenskapliga ”undersökningar” under min vandring på PCT 2018. Den ena var vart fanns den godaste äppelpajen nära leden och den andra vad folk tyckte om sin president, Donald Trump.

Trump dominerar den svenska median som inte kan släppa besvikelsen över presidentvalet i USA, att en kvinna, fru Clinton, inte vann. Trump blev den svenska medians hatobjekt. Alltid finns det något att klaga på. Han var redan den bästa sidvärmaren före presidentvalet och har hållit sin position sedan dess. Trump omskrevs eller utnämndes i svensk media 165 015 gånger år 2018 medan vår egen Statsminister Löfven fick nöja sig med andra platsen med 90 157 tidningsnotiser trots valår och Kristensson som trea med 48 708. De andra länders statsministrar ligger helt i skuggan av Trump, som  Putin 32 744, Teresa May 24 104  Macron 22 339 och Merkel 19 910 omnämnanden i svensk press fast de hör till vårt närområde med stor påverkan på Sverige.

Jag var säker på Trumps vinst före valet när jag hade läst de båda kandidaternas valprogram i juli. Jag insåg inte att valprogram är ingenting, snacket och att synas i valmöten är allting. Brukar du läsa partiernas valprogram? Ingen av de amerikaner jag frågade om Trump hade läst valprogrammen. Det var nog som i Sverige. Man röstar med känslan och plånboken, inte efter kunskap. Kanske ids man inte ens rösta. Bara 53,1 procent av de röstberättigade i USA tog sig till röstlokalen.

Det var lätt att prata politik med amerikaner. I Sverige skulle man få svar ”skit i det du” om man frågade efter okända personers röstpreferenser. Men i USA svarare alla jag pratade med. De var intresserade av min syn på Trump och politiken i landet – som jag vet alldeles för lite om. Folk hade insikter och åsikter. De tyckte till och med det var fantastiskt att jag ville veta vad de tyckte. Några gånger fastnade jag på diskussioner om politik, världen och framtiden så tiden bara försvann.

Nej, jag låtsades inte vara en journalist men jag sa att någon åsikt kunde hamna på min blogg med stilla undanskymt liv i bloggvärlden. Jag undvek att fråga vandrare, för de var en speciell grupp. Jag frågade några yngre på leden i början. Deras svar var unisont Sanders. De hade velat få Sanders till president eftersom han lovade dem gratissaker. Ungdomar som än försörjdes av sina föräldrar eller stipendier och lite extrajobb ville ha det så: någon annan betalar. Så är många unga även i Sverige, de förstår inte hur pengarna vanligen intjänas och skatt betalas.

Jag övergick till att prata med folk jag träffade utanför PCT vandrarnas krets. Jag började fråga dagvandrare, hundrastare, picknickfolk, några campare, jägare och de som gav lift, i regel folk omkring medelåldern +. Den första  som definierade Trump och situationen var dock en PCT vandrare som tyvärr fick avbryta på grund av sjukdom i familjen.

Han var en snickare i 60 års ålder. Han hade inte röstat men den beskrivningen han gav om Trump var bara lysande. Jag greppade genast min lilla svarta bok och skrev medan han pratade.

Clinton, överklassdonnan, ville ha makt, folket är oväsentligt, sa han.

Trump då?

Donald Trump har gjort sin American Dream. Han har en familj, barn och vacker hustru. Ja, han är skild men så är många i USA. Han är lyckosam i det han gör för det mesta och tjänar nog med pengar för familjen. Han gör vad han önskar, är kändis från TV, han har underhållsvärde som är viktigt i USA. Han siktar så högt han kan. Hans dröm var att bli president och förverkliga sina affärstankar i företaget USA. Det gick inte bra första gången men han gav sig inte. Han satsade om sina pengar och sig själv. Han har gjort sin American Dream och därför hatar demokraterna honom. Han passar inte i politikermallen men han är en produkt av detta land.

American Dream? Miljoner människor har gjort sin American Dream och många har misslyckats. Vad är American Dream? Investopedia, Will Kenton har en bra definition, klipper början, läs hela!

The American Dream is the belief that anyone, regardless of where they were born or what class they were born into, can attain their own version of success in a society where upward mobility is possible for everyone. The American Dream is achieved through sacrifice, risk-taking and hard work, not by chance. 

The term was coined by writer and historian James Truslow Adams in his best-selling 1931 book ”Epic of America.” He described it as ”that dream of a land in which life should be better and richer and fuller for everyone, with opportunity for each according to ability or achievement.” https://www.investopedia.com/terms/a/american-dream.asp

Någon vecka efter pratade jag med en annan snickare, en kvinna i 40 års ålder som hade tagit över sin fars byggföretag. Hon sa ungefär detsamma. Hon hade röstat på Trump eftersom han hade mer ambition att förbättra landet än Clinton som ville förbättra sin egen position.

Jag fortsatte att fråga. Mycket vägde till Trumps fördel. Ja, han var en buffel, en bra talare, han försökte få folket i jobb och brydde sig om USA. Han är nog lik mig, sa en man, jag är en buffel med bra jobb och gott liv. Muren? Desto närmare söder man var desto viktigare var muren. Ja, det fanns ju en mur redan, så varför var det så himla liv om resten? Alla presidenter har byggt sin bit men bara Trump har blivit attackerad. Kanske har storleken betydelse?

Muren har blivit en mur mot vettiga beslut. Och, har en Stat rätt att freda sina gränser? Bra fråga.

Jag träffade två Clinton anhängare. Två av trettio! Ljög folk? Var det så att vinnaren tar allt, förloraren är genast ointressant? Eller, till skillnad med svensk media ville inte folk prata illa om sin president? Var de små orter jag passerade rena Trumplandet? Även i Kalifornien? Var inte han en ”narcissist buffel”? Hur kunde folk vara så positiva? Något måste han ha gjort rätt?

Den ena av Clintonanhängarna var en professor som utbildade i naturskydd. Varje år tältade han ensam några dagar ute vid PCT och frågade de passerande vandrarnas skäl till vandring, ålder och hemland. Han hade ett arkiv med svar och bilder. Ett moment i hans undervisning var just att diskutera med elever om skälen till att vara ute i naturen. Han var inte riktigt nöjd över mitt enkla svar: jag gillar att gå och vara ensam i naturen, men han la mig på listan ändå med foto. Jag var den äldsta han hade träffat, sa han.

Han var demokrat. Han ville bara få Demokraterna tillbaka till makten. Varför då, frågade jag och väntade mig en intressant förklaring. Han sa ingenting. Varför då, upprepade jag, men fick inget svar. Jag hade gärna hört den andra sidans åsikter i Trumpvurmen.

En man sa att han egentligen sket i vem var president, vilka satt i Supreme Court var det viktigaste. De skulle bevaka rättvisan enligt landets Konstitution från 1789. Demokraterna hade devalverat Supreme Court, tyckte han, men nu fanns det hopp igen. Även några andra poängterade att Supreme Court var det viktigaste men att livstidsutnämning var orimligt. Vad hände om man blev dement och gjorde galna beslut? Jag tror att något liknande skulle behövas i Sverige, dock inte med livstidsanställningar.

Trump är en produkt av USA, det kan man inte neka till. Jag tror dock att han har en verklig önskan att göra USA stor igen, ge de som sliter bättre villkor. Han är en affärsman. Det är vinster och förluster, framgång och konkurser det handlar om. USA först. Amerikaner först. Han är dock inte i fas med tiden. Många drömmer om de tidigare goda åren, livet då allt var enklare och framtiden ljusare. Så även Trump, så icke politiker han är. Han vill stänga in, inte öppna ut. Han skyr världens utveckling, globalismen som redan existerar. Varor transporteras runt världen. Tekniken finns i Japan och Kina, kanske inte längre  i USA. Företag är beroende av andra företag. Gränser har suddats ut på gott och ont. Internet har krymp världen. Länder krackelerar av tryck utifrån och inifrån.  Han har rätt i sig att marscherna mot USA:s sydgräns är mer  offensiv än flykt,  massinvandring från länder som inte kan ge sin befolkning det elementära, bara oanvändbar ideologi.

American Dream? Kanske. Vi har också Sweden Dream, de senaste tre åren har 419 760 invandrare fått uppehållstillstånd i Sverige. Folkvandringarnas tid. Det blir säkert mer i framtiden. Det är mäktiga känslor och tyckande i rörelse, långt från det vi kallar politik.

Är Trump och de andra politiska nykomlingar på så kallade högerkanten, dessa anhängare av kulturell nationalism, bara en vind som blåser men dör ut? Tvivlar på det. Folket i gement är besvikna, både de som lider av åratals vanstyre och oönskade åtgärder till de som faktiskt har det bra. Politik har slutat fylla folkets önskningar. Allt kan explodera i missnöjesyttringar från gula västar till andra demonstrationer, meningslösa massmediala påhitt och terrorism. Världen bär oro. Klasskillnader är tydliga, inte i kommunistisk mening, utan mellan de som har och de som inte har, mellan vanligt folk och politiker som varken har insikt i läget eller uppfattning om vem är deras arbetsgivare och löneutbetalare.

Trump är älskad och hatad. Många spår att han sitter kvar fyra år till oavsett kriser och oförmågan i att vara just politiker.

Patrioter – varför då?

Utvalda

Det var så många poliser i stan idag. Vad är det för skit som händer, sa barnbarnet som kom från skolan.

Polisernas närvaro signalerade inte trygghet. Tvärtom.

Jag upplyste inte barnet om att en kriminell klan hade nyligen bosatt sig i deras lilla stad i Norrland.  De visste det redan. Det lugna – med bara langare, lite inbrott, affärssnatteri och någon skjutning utan döda – var nu ett minne blott. Kriminaliteten organiserar sig, flyttar fram sina positioner. Sverige förändras med en stad, by, plats i taget. Hur vi ser på landet Sverige förändras också en bit i taget.

Ett land att försvara? Varför då?

Vi har lärt barnen att Sverige är ingenting. Detta land har ingen kultur. Bara det som kommer utifrån har värde. Våra dörrar är öppna för alla. De är invandrare, inte våra barn, som ska rädda våra pensioner. Vårt värde i Världen är ingenting om vi inte strävar efter att gynna andra, först. Humanitär stormakt Sverige.

De unga invandrare var viktiga och togs hand om. De svenska barnen var ointressanta. Skolan sjunker. Svenska språket är oväsentligt. Våra barn går i skolor där rotvälskan härjar. Där våra flickor blir illa behandlade och kallas horor dagligen. Skolan, där läraren måste be ursäkt och får sparken om han tillrättavisar en bråkig elev. Där pojkar på skolvägen tvingas klä av sig sin jacka och ge sin mobil till förövare annars blir de misshandlade av de kriminella barngängen.

Redan på skolporten blir du erbjuden att köpa knark. Kanske tror någon att du är säljaren och blir förbannad när du inte ge dem något. Bli ofredad på skolvägen av langare och hjälpsökande kriminella sker om inte dagligen ofta nog för att ditt barns skolväg och ditt bostadsområde börjar kännas obehaglig. Du cyklar hem så snabbt du kan. Låser dörren. Misstänksamhet mot andra gror.

Ett land där föräldrarna borde ha två – tre jobb för att klara maten och hyran om de råkar arbeta i ett samhällsnyttigt arbete, lik vårdbiträde inom äldreomsorgen. Även de högutbildade sliter med sina studieskulder än in i graven. Arbeta extra gör varje ensam mor/far för att hålla räkningarna i styr. Umgänget med barnen låter ofta som kommandon: har du gjort läxan. Lägg tvätten i korgen. Kom hem direkt. Glöm inte låsa dörren. Nej, du får inte…

Internet tar över barnen. Och där finns väldigt mycket hjärntvätt.

Du ska anpassa dig till att någon spränger ditt hem, du hittar lik i skogen, blir lurad som gamling på Internet. Ditt livsutrymme krymper varje vecka i takt med brotten. Dina barn och barnbarn växer upp i det kaos som de folkvalda politikerna med vår eget blåögda rösthjälp har åstadkommit. Som gammal skäms du. Hur kunde det hända?

Men än finns den lugna gatan där de som styr bor med bevakning och ser ingenting.

Frågan: varför skulle jag dö för Sverige blir åter aktuell nu när alla rustar för krig. Men många av våra unga är inte intresserade. De ser inget att försvara. Inget av värde.  Inget som särskiljer Sverige. De kan till och med beundra starka diktatorer.  Demokrati? En lapp i lådan vart fjärde år, det är inget. Mellan valet dö för Sverige och leva under Ryssland – eller vem det nu är – väljer många unga att vara i liv, skit samma under vilket styre.  De är inte kapabla än att se hela bilden, inte konstigt, när inte politikerna heller kan räkna ut konsekvenser av sitt handlande.

Medborgarskap är inte att vara en svensk. Det är en resehandling bland andra.

Finns ingen svensk kultur, ingen gemenskap, inga skyldigheter mot landet, inga fördelar i att vara svensk, varför skall vi då dö för landets försvar?

Hellre ett liv i ett skitland än att dö för en som också lutar åt det hållet.

Hur ser det kultur och samhällets innehåll som utmärker Sverige? Vad är unikt och värt att behålla? Att dö för? Flaggan? Var inte den nästan rasistisk? Nationalsången? Skulle det också skrivas om? Helgdagar? När fd Statsministern har önskat god helg för muslimer men glömt de svenska storhelgerna? När Midsommarfester erbjuder utländska visor? Språket? Skojar du!  Någon WM? Då kan vi skrika oss hesa för Sverige. Då känns det som en stund av gemenskap.

Så, om det blir krig? Hur tänker du som ung? Sticka så fort du kan? Bilda en femtekolonn med ditt gäng? Ära och död för fosterlandet? Kanske tänker du: inte jag, för det finns så mycket annat, roligare att göra.

Idag, med krig i Ukraina, landet som vi räknar tillhörig i EU och så smått i NATO, är försvaret av Sverige intressant igen. Av nedlagd militärtjänst och särintresse skall försvarsviljan hos de unga åter blomma upp. Många av de unga är inte intresserade. Neutraliteten, som inte alltid var så neutral, lades också ner med NATO inträdet 7 mars 2024. Neutralitet blev omodernt. Aldrig mera krig är utbytt till rop om ett starkt försvar. Är krig det de unga har att se framemot?

Men landet Sverige är helt annat land nu, med annan befolkning än år 2010 då den allmänna värnplikten lades ner för att vila, med brett politiskt samförstånd. De unga kommer från alla världens hörn. Generationen som minns och var del av andra Världskriget är i stort döda eller ingen lyssnar på dem längre. Världen är också annorlunda nu, maktbalansen är  skakad. USA är inte längre Världens mått och räddare. Varje land vill vara själv en maktcentrum och rusta upp mot någonting. Det känns som att Världen balanserar på sin tipping point.

Framtiden är oberäknelig. Patrioter är en krympande skara.

Tidigare inlägg:

Bilderna från Sverige.

Sagor från verklighet.

Utvalda

Covid har blivit politikernas räddning. Äntligen kan de trycka till folket och räkna det som gott hälsoarbete. De kan visa makt och vara liksom duktiga i att göra något.

Vad gäller de ovaccinerade, så vill många jävlas med dem. Eller få dem att betala böter. Tvångsvaccinering kanske. Stänga dem ute från Samhället. Ovaccinerade är hatobjekt för politiker. Senast uttryckte sig en president så här elegant:

I really want to piss them off, and we’ll carry on doing this – to the end,”president Macron till Le Parisien.

I intervjun säger Macron att han vill begränsa tillgången till aktiviteter i det sociala livet så mycket som möjligt för dem som inte vaccinerat sig.

Nu visar det sig att vår Kung och vår Drottning, bland många andra, har covid trots tre omgångar vaccin. Borde inte det säga något om vaccinens effektivitet mot smitta?

Kanske slutar inte pandemin innan de flesta av oss har varit sjuka? Inte ens då utan den går runt som säsongvariant i mildare form.

Jag råkade se en rubrik om Polisen i Linköping. Ärende bokbränning. Hur ser andra brotten ut? 11? skjutningar och fem döda i Linköping 2021. Lite knivskärningar. Övrig har Linköping figurerat med sprängningar och flera ouppklarade ungdomsrån. Polisen har ändå haft tid för en ordentlig förundersökning på 439 sidor mot en man som är misstänkt för att ha bränt Koranen i september – 20. Kan bokbränning vara kriminellt om inte det orsakade eldsvåda i omgivningen? Beror nog på boken. Vore det en Bibel skulle ingen bry sig.

Smaklöst agerande för all del men att vara korkad är inte straffbart.

Men det här idoga utredningsarbetet är något att observeras. Kan det verkligen gå till på det sättet hos Polisen? Husundersökning? Kartlägga ens liv minutiöst? 439 sidor? Låter som en skröna men är det inte. Citat ur polisens förundersökningsprotokoll:

Min uppfattning är att det är olämpligt att om han har det dåliga omdömet att ha bränt en koran på en grill utanför domkyrkan i Linköping och lagt upp detta på sociala medier samt sympatiserar med Trump och även ha böcker om religion, samhällsstrukturer och en bok av Carl von Linné på hallbordet inte borde ha vapenlicens.

Nu ligger jag illa till trots att jag inte har bränt en enda bok. Eller är det polisen som får skämmas angående sin okunskap om betydande svenska personer? Jag har en bok om Linné, har skrivit om Trump, har sympati för honom och har även intervjuat hans anhängare. Jag har några ex av politisk litteratur i bokhyllan, även Peter Hammond. Nej, jag har inte vapenlicens. Kommer polisen i morgon? Är detta ärende bara en dumhet hos Polisen, något förebyggande (skulle en riktig terrorist dra uppmärksamhet på sig med en bokbränning?) eller anger det tonen – bland andra rensningar på nätet – om hur och vad vi får göra för att vara rätt och acceptabla medborgare.

Personligen tycker jag inte om bokbränning, oavsett bok, det påminner om nazismen – där man bränner böcker bränner man snart människor.

Svenska bibliotek bränner böcker då de blir för många vilket jag har skrivit om och även påpekat för politiker om det olämpliga att förstöra skattebetalarnas egendom. Så gör vi alltid, var svaret.

Att bränna religiösa böcker är bara smaklöst dumhet som inte leder till diskussion, bara till elände för en själv. Kan det räknas som konsthändelse? Nej, inte idag.

Att styra landet med hot är ett försök att minska människornas självbestämmande. Det är att få en lydarmé som snart säger ja till vad som helst. Afghanistan visar bra lydnad, ett av dagens exempel. Det känns som dålig humor när talibanerna hugger huvuden av skyltdockor i affären. Och ropar Gud är stor. Kan någon beundra skyltdockor i sådan grad att de blir hot mot Islam och Gud? Skyltdockor som idoler? Ett sätt att hålla männen i gång så de känner sig viktiga och med i förändringar?

Det känns som barnsligt iver att göra landet rent. Av vad, är en bra fråga.

Men – nog känner vi igen politikernas ovälkomna maktsträvan idag lite varstans? Vi alla går snart i en smal åsiktskorridor med stängd dörr. Politik är det möjligas konst. För politiker.

En stund av inflytande?

Först om mitt lilla kändisskap. 1995 gjorde jag en lång vandring, Nordkalottleden 80 mil, och sålde historien till några tidningar, vann en tävling med fina priser, intervjuades och fick på så sätt mina utgifter betalda. Idag vore Nordkalottleden inte värt att skriva om men då var extremsportare inte så många. Att vara en  kvinna hade också sin fördel, likaså brist på Internet.

Jag hade min stund av kändisskap.

Det var betydligt mindre intresse när jag gav ut en bok och ingenting när jag utbildade ryska regeringsmedlemmar och sjukvårdsansvariga. Det sista tyckte jag var en prestation. Jag hade gärna stått i rampljuset en stund och varit stolt över svensk sjukvård men det var helt ointressant för media och även för Landstingspolitiker.

Ryssarna var imponerade. De bytte faktiskt taktik i vissa vårdärenden för att undvika smittorisker.

Detta var på den tiden du oftast måste prestera något själv ur din kunskapsbank eller förmåga för att – kanske – hamna i media. Idag är det helt annat. Internet har förändrat median och oss.  Du behöver inte uppvisa stora kunskaper eller output, bara bli upprörd och lägga ut en rad om det du hittar som rasistisk, ojämlikt, manligt, opassande, kvinnoförtryckande eller annat du retar dig på. Internet sköter saken. Genast hänger ilskna kvinnor (mestadels kvinnor) med. Ett slags ideologiska städtrupper  rycker ut till stöd. Du blir ”dagens kändis”, intervjuas och får spaltmetrar, kanske en minut i TV nyheter. Är du redan lite känd kan du bli professionell klagare som kallas till olika program och du får yttra dig om ditt och datt, oavsett dina kunskaper.

Det drabbade företaget brukar rätta sig i ledet och städa bort det som orsakade stämpel opassande. Man kanske anställer någon som bevakar att det anstötliga inte händer igen, som HM gjorde efter den gröna  ”rasistiska” tröjan.

En  enda konsument kan ha stor makt när det gäller genus och misstänkt rasism. Inte om prylarna faller ihop dagen efter garantin går ut.

Upprördhet kan handla om obetydliga saker som figurer av plastpärlor, bilder i en barnbok, ett ord, tröjor, ja just tröjor är dagens klanderobjekt. Att peka ut en HM tröja som rasistisk fick oanade konsekvenser. Familjen vars barn hade varit modell fick försvara sig. Ilskna människor gick bärsärk i HM affärer. Rent barbarisk våg av hat svämmade över både i affärer och på Internet.

Vi som inte är så känsliga fattade ingenting.

Hade det inte räckt att strunta i att köpa tröjan? Nej, någon person fick visa hur rätt och god hon var. Tröjan drogs tillbaka. Lindex däremot böjde sig inte med sin ”olämpliga” too cool tröja fast stormen gick. Tack för det!

Det är lättantändligt idag. Vad som helst utan djupare eller mer samhällsomstörtande betydelse  kan orsaka folkstorm när någon drar i rasistsnöret och lägger ut det på Internet.  Att synas är viktigt, speciellt om man får ropa att saken trakasserar kvinnor,  är rasistisk, patriarkal eller mot feminism och jämlikhet.  Ibland känns det som rea på viktiga sakfrågor.

Fastnar vi på petitesser för att de stora frågorna är för svåra och tidskrävande?  När tröjor får så mycket energi vad skulle kunna hända om det lades i något viktigare, något som kan förbättra samhället? Eller ens på så enkla saker som att knacka på hos en granne som behöver lite hjälp och sällskap? Bli läxhjälp för de som inte har svensktalande föräldrar? Vad som helst  som har positiv betydelse för medmänniskor. Att ta hand om varandra, stå bi.

Men, vad gnäller jag på. Tröjan var en världsnyhet, det gav en stunds viktighet för några som vet bäst. De stora samhällsfrågorna klarar vi av med en röst i september.  Frågorna som blir politikernas besvär medan stormen klyver ord.

Översta bilden: hemstickad tröja, ett säkert kort eller är det  för mycket rosa?.