Kniv i ryggen, inkvisition, freedom of speech eller djur är vi alla.

Idag döms människor ofta enligt sina personliga egenskaper, inte efter deras göranden. Hudfärg, sexuell läggning, åsikter, medlöperi, rätt deltagande är viktigt. Helst ska man inte vara vit och en man utan någonting annat och missgynnad på något sätt i historien eller nutid. Orden, vägd med guldvåg, från Martin Luther King Jr. är idag helt ute. ”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”

Det gäller inte längre. Har det varit aktuellt egentligen – någon gång?

Nu till Donald Trump, massmedians och vänsterns hatobjekt, samtalsämnet för många som inte ens bor i USA utan inhämtar allt från Internet. Så pålitligt. Det hat Trump och anhängarna får utstå har inga proportioner i jämförelse med – vad som helst. Inte talibanerna, inte IS, inte massaker på människor, inte någon terrorist eller envåldshärskare i hela världen har fyllt spaltmeterna så med avsky som Trump. Det är sällan sakfrågor man diskuterar utan Trumps personliga egenskaper. Ja, det finns en del vinklingar att hämta.

Hans tidigare medarbetare och de i ledande ställning ser nu över sina framtida positioner och hugger Trump i ryggen. Först är man med i styret, sedan tar man till vilka metoder som helst för att rädda sin position. Makt korrumperar. Igår vän. Idag fiende.

På Internet, Twitter, Facebook, stängs det ena kontot efter den andra av dem som råkar säga något för Trump eller ens humma felaktigt.

Trumps Twitterkonto är förstås stängt men han är i god sällskap, för ytterligare 70 000 konton blev stängda efter Kapitolium intrånget. (Jag missade det hela på grund av total datorhaveri.) Vi är så kontrollerade. Demonstrationer bedöms olika. Hurrar vi inte på folkmassorna som protesterar när det handlar om andra länder, de vi kallar icke demokratiska eller bananrepubliker?

Jag gillar inte våld i något avseende men skulle demonstrera för någonting som står mig väldigt nära. Dock använder jag pennan. Har du skrivit protestbrev till någon ledare som bar sig fult åt enligt dig? Som Kina angående Tibet och Dalai Lama eller Saudiarabien angående oliktänkande? Eller när kvinnor döms till 30 års fängelse i El Salvador när missfall betraktas som mord. Inte? Så klar bry sig ingen om min protest. Men om vi vore tusentals? Tiotusen? Fler? ”Pennan är mäktigare än svärdet” skrev den engelska dramatikern Edward Bulwer-Lytton. Även om orden tycks alltid tystas av vapenskrammel, trakasserier, även fängelse eller nu mera nedstängning av Internetkonto har den vanlige människan ändå bara ord och plakat att använda.

Och ord används. Fast mobbare och olika hatpredikanter borde släppa tangenterna.

Den moderna inkvisitorn är i gång. Gör bot! Facebook och andra städar alltså sina plattformar från trumpianer. Har de tagit bort alla terrorister nu? Inga som kan locka till terrorhandlingar finns att hitta genom sökning längre? Inga instruktioner för bomber? Inga förfalskningar? Inte ens datorkapning med krav på pengar? Är Internet rent nu? Varför får jag än hotbrev och försök till bedrägeri per mail?

Hör jag till de onda? Jag är ju vit och konservativ dock bara en gammal kvinna utan någon som helst makt i Världen, inte ens i Sverige eller i min Kommun.

Trump är allmänt villebråd. Uppfinningsrikedomen är stor.

”Politisk pyroman som måste ställas inför rätta”, var det diplomatiska uttrycket från Asselborn, utrikesminister i Luxemburg.

”Laglös nihilist” är James Comeys åsikt.

Jimmie Åkesson fördömer Trumps agerande vid kravallerna i Washington med omdömet ”Han saknar många av de egenskaper som vi normalt betraktar tillhöra mänskligheten.” (Sveriges Radio) Normalt betraktar tillhöra mänskligheten? Vilka är de mänskliga egenskaperna han menar, undrar jag. Han pratade inte om IS terrorister som bränner folk levande utan om Amerikas president. Även Åkesson är bara anpassbar politiker efter makt.

Peter Baker i New York Times jämför Trumptiden med andra världskriget och amerikanska inbördeskriget.

Eric Swalwell, (sök gärna honom) tyckte att President Trump och Usama bin Laden var liksom samma korn så där.

Trump finns som en bifigur i några biofilmer. Så hemskt. Han måste klippas bort eller bytas ut. 30 sekunder ondska.

Vilka andra personer skall rensas bort till historiens soptunna? Förslag?

Löfven tycker (11/1) att det behövs en reglering av vad som får sägas i sociala medier, och syftade bland annat på spridning av falska uppgifter och uppvigling mot demokratin. Jag undrar vem som bedömer vad är vad? Åsiktskorridoren är redan så trång att den rymmer bara utvalda. Dock tycker jag att ingen skall mobba eller håna en annan person varken på nätet eller i verkligheten.

Saklig kritik är annat. Kritisera bör man företeelser som drabbar samhällen och enskilda som terrorism och radikala rörelser vilka vill kullkasta demokratin och folkets yttrandefrihet. Ondska som drabbar barn vilka inte kan föra sin talan. Betrakta kvinnor som andra klassens varelser. Mer…

Samhällets brister är oändliga för att kritisera och analysera. Bra lösningar borde vi också se oftare. Men nu har median och vänstern, även politiker, objektet Trump! Och så har vi ju ett virus också. Guldläge för massmedia.

Jag kommer ihåg mina samtal med folk i USA, vad de tyckte om Trump och hans presidentskap så länge, sommaren och hösten 2018. De var positiva på olika sätt, främst i arbetsfrågor, illegal invandring och att han var inte från politikeradel. De få demokrater jag råkade träffa var ganska milda i sina kommentarer. I USA var folk öppna om sina politiska preferenser, helt annat än här hemma.

Det har hänt en del sedan dess. Det vi borde hylla – men inte gör svensk press det – är början till fred mellan Israel och Arabstater. Bahrain, Förenade Arabemiraten, Sudan och Marocko har skrivit på ett fredsavtal med Israel. Jared Kushner har varit Trumps sändebud. Smart angreppssätt verkar det som eftersom inga andra har lyckats med någonting i Regionen förut. Kommer det att brytas nu är en bra fråga.

Donald Trumps insats för att bevara och stärka den judiska staten och skapa fred i Mellanöstern är mer värt Nobelpriset än Obamas ingenting.

Trumps försök att komma till tals med Nordkoreas ledare Kim Jong-un bör inte heller underskattas. Dock var resultat blygsamt trots avtal som underskrevs i Singapore juni 2018 om nedrustning av kärnvapen på Koreahalvön. De kvarlevor av fångna amerikanska soldater som fanns i Nordkorea har fått komma hem och begravas. Alltid något.

Pengar är förstås inblandade i häxjakten idag. Vad kan vara mer effektivt än kasta någon ur bankväsendet. Hur gör man då? Deutsche Bank vill inte längre finansiera Trumps lån. Även andra banker drar sig ur.

Mäklarfirman Cushman & Wakefield som länge skött Trumpimperiets fastighetsaffärer har sagt upp samarbetet.

Golforganisation PGA in America har brutit kontraktet att spela PGA-mästerskapen 2022 på Trumps bana i New Jersey. Tänk att golf är så farligt. Smittar gräset?

Visa har tillfälligt stoppat donationer till det republikanska partiet.

American Express och Mastercard har frusit donationer till politiker som motsatte sig att certifiera Bidens valseger. En rad andra företag som Coca-Cola och Ford har vidtagit liknande åtgärder.

Vilket kontroll banker har över oss! Törs jag använda mitt bankkort? Kanske kommer det fram en ruta: Ditt konto är stängt eftersom du skrev om Trump.

Är USA s tid som ledande maktfaktor förbi? De inre stridigheter sliter sönder landet. Ekonomin är mer än ansträngd. President – to – be – Biden saknar även förtroende eftersom en del av de röstande tror han vann med fusk. Biden vill skrota ”USA först” tanken också. Hur styr man då? Vilka skall vara prioritet om inte det egna landet? Covid-19 drabbar hårt USA. Biden får också det på knäet.

Men – Kina klappar händerna. Deras ekonomi styr. Putin har öppnat skumpan. Många skurkländer ser en ny strålande morgon stiga upp. Att djävlas med Trump genom åtal som inte leder någonvart kommer att kosta Biden, Pelosi och co, samt USA, troligen mer än det smakar? Min helt oprofessionella gissning.

Sedan till roligare nyheter:

I Västerbotten är det ett team från länsstyrelsen med länsveterinären i spetsen som ska se till att den tillfälliga pandemilagen efterföljs. Länsveterinären har vanan att kontrollera djur och göra tillsyn. Kontrollerna började i veckan.

Det var nog rätt val. Djur som djur, även om vissa saknar mänskliga egenskaper.

Om Donald Trump och American Dream

Jag bedrev två helt ovetenskapliga ”undersökningar” under min vandring på PCT. Den ena var vart fanns den godaste äppelpajen nära leden och den andra vad folk tyckte om sin president, Donald Trump.

Trump dominerar den svenska median som inte kan släppa besvikelsen över presidentvalet i USA, att en kvinna, fru Clinton, inte vann. Trump blev den svenska medians hatobjekt. Alltid finns det något att klaga på. Han var redan den bästa sidvärmaren före presidentvalet och har hållit sin position sedan dess. Trump omskrevs eller utnämndes i svensk media 165 015 gånger år 2018 medan vår egen Statsminister Löfven fick nöja sig med andra platsen med 90 157 tidningsnotiser trots valår och Kristensson som trea med 48 708. De andra länders statsministrar ligger helt i skuggan av Trump, som  Putin 32 744, Teresa May 24 104  Macron 22 339 och Merkel 19 910 omnämnanden i svensk press fast de hör till vårt närområde med stor påverkan på Sverige.

Jag var säker på Trumps vinst före valet när jag hade läst de båda kandidaternas valprogram i juli. Jag insåg inte att valprogram är ingenting, snacket och att synas i valmöten är allting. Brukar du läsa partiernas valprogram? Ingen av de amerikaner jag frågade om Trump hade läst valprogrammen. Det var nog som i Sverige. Man röstar med känslan och plånboken, inte efter kunskap. Kanske ids man inte ens rösta. Bara 53,1 procent av de röstberättigade i USA tog sig till röstlokalen.

Det var lätt att prata politik med amerikaner. I Sverige skulle man få svar ”skit i det du” om man frågade efter okända personers röstpreferenser. Men i USA svarare alla jag pratade med. De var intresserade av min syn på Trump och politiken i landet – som jag vet alldeles för lite om. Folk hade insikter och åsikter. De tyckte till och med det var fantastiskt att jag ville veta vad de tyckte. Några gånger fastnade jag på diskussioner om politik, världen och framtiden så tiden bara försvann.

Nej, jag låtsades inte vara en journalist men jag sa att någon åsikt kunde hamna på min blogg med stilla undanskymt liv i bloggvärlden. Jag undvek att fråga vandrare, för de var en speciell grupp. Jag frågade några yngre på leden i början. Deras svar var unisont Sanders. De hade velat få Sanders till president eftersom han lovade dem gratissaker. Ungdomar som än försörjdes av sina föräldrar eller stipendier och lite extrajobb ville ha det så: någon annan betalar. Så är många unga även i Sverige, de förstår inte hur pengarna vanligen intjänas och skatt betalas.

Jag övergick till att prata med folk jag träffade utanför PCT vandrarnas krets. Jag började fråga dagvandrare, hundrastare, picknickfolk, några campare, jägare och de som gav lift, i regel folk omkring medelåldern. Den första  som definierade Trump och situationen var dock en PCT vandrare som tyvärr fick avbryta på grund av sjukdom i familjen.

Han var en snickare i 60 års ålder. Han hade inte röstat men den beskrivningen han gav om Trump var bara lysande. Jag greppade genast min lilla svarta bok och skrev medan han pratade.

Clinton, överklassdonnan, ville ha makt, folket är oväsentligt, sa han.

Trump då?

Donald Trump har gjort sin American Dream. Han har en familj, barn och vacker hustru. Ja, han är skild men så är många i USA. Han är lyckosam i det han gör för det mesta och tjänar nog med pengar för familjen. Han gör vad han önskar, är kändis från TV, han har underhållsvärde som är viktigt i USA. Han siktar så högt han kan. Hans dröm var att bli president och förverkliga sina affärstankar i företaget USA. Det gick inte bra första gången men han gav sig inte. Han satsade om sina pengar och sig själv. Han har gjort sin American Dream och därför hatar demokraterna honom. Han passar inte i politikermallen men han är en produkt av detta land.

American Dream? Miljoner människor har gjort sin American Dream och många har misslyckats. Vad är American Dream? Investopedia, Will Kenton har en bra definition, klipper början, läs hela!

The American Dream is the belief that anyone, regardless of where they were born or what class they were born into, can attain their own version of success in a society where upward mobility is possible for everyone. The American Dream is achieved through sacrifice, risk-taking and hard work, not by chance. 

The term was coined by writer and historian James Truslow Adams in his best-selling 1931 book ”Epic of America.” He described it as ”that dream of a land in which life should be better and richer and fuller for everyone, with opportunity for each according to ability or achievement.” https://www.investopedia.com/terms/a/american-dream.asp

Någon vecka efter pratade jag med en annan snickare, en kvinna i 40 års ålder som hade tagit över sin fars byggföretag. Hon sa ungefär detsamma. Hon hade röstat på Trump eftersom han hade mer ambition att förbättra landet än Clinton som ville förbättra sin egen position.

Jag fortsatte att fråga. Mycket vägde till Trumps fördel. Ja, han var en buffel, inte så utbildad, inte någon talare precis men han försökte få folket i jobb och brydde sig om USA. Han är nog lik mig, sa en man, jag är en buffel med bra jobb och gott liv. Muren? Desto närmare söder man var desto viktigare var muren. Ja, det fanns ju en mur redan, så varför var det så himla liv om resten? Alla presidenter har byggt sin bit men bara Trump har blivit attackerad. Kanske har storleken betydelse?

Muren har blivit en mur mot vettiga beslut. Och, har en Stat rätt att freda sina gränser? Bra fråga.

Jag träffade två Clinton anhängare. Två av trettio! Ljög folk? Var det så att vinnaren tar allt, förloraren är genast ointressant? Eller, till skillnad med svensk media ville inte folk prata illa om sin president? Var de små orter jag passerade rena Trumplandet? Även i Kalifornien? Var inte han en ”narcissisk buffel”? Hur kunde folk vara så positiva? Något måste han ha gjort rätt?

Den ena av Clintonanhängarna var en professor som utbildade i naturskydd. Varje år tältade han ensam några dagar ute vid PCT och frågade de passerande vandrarnas skäl till vandring, ålder och hemland. Han hade ett arkiv med svar och bilder. Ett moment i hans undervisning var just att diskutera med elever om skälen till att vara ute i naturen. Han var inte riktigt nöjd över mitt enkla svar: jag gillar att gå och vara ensam i naturen, men han la mig på listan ändå med foto. Jag var den äldsta han hade träffat, sa han.

Han var demokrat. Han ville bara få Demokraterna tillbaka till makten. Varför då, frågade jag och väntade mig en intressant förklaring. Han sa ingenting. Varför då, upprepade jag, men fick inget svar. Jag hade gärna hört den andra sidans åsikter i Trumpvurmen.

En man sa att han egentligen sket i vem var president, vilka satt i Supreme Court var det viktigaste. De skulle bevaka rättvisan enligt landets Konstitution från 1789. Demokraterna hade devalverat Supreme Court, tyckte han, men nu fanns det hopp igen. Även några andra poängterade att Supreme Court var det viktigaste men att livstidsutnämning var orimligt. Vad hände om man blev dement och gjorde galna beslut? Jag tror att något liknande skulle behövas i Sverige, dock inte med livstidsanställningar.

https://en.wikipedia.org/wiki/Supreme_Court_of_the_United_States

Trump är en produkt av USA, det kan man inte neka till. Jag tror dock att han har en verklig önskan att göra USA stor igen, ge de som sliter bättre villkor. Han är en affärsman. Det är vinster och förluster, framgång och konkurser det handlar om. USA först. Amerikaner först. Han är dock inte i fas med tiden. Många drömmer om de tidigare goda åren, livet då allt var enklare och framtiden ljusare. Så även Trump, så icke politiker han är. Han vill stänga in, inte öppna ut. Han skyr världens utveckling, globalismen som redan existerar. Varor transporteras runt världen. Tekniken finns i Japan och Kina, kanske inte längre  i USA. Företag är beroende av andra företag. Gränser har suddats ut på gott och ont. Internet har krymp världen. Länder krackelerar av tryck utifrån och inifrån.  Han har rätt i sig att marscherna mot USA:s sydgräns är mer  offensiv än flykt,  massinvandring från länder som inte kan ge sin befolkning det elementära, bara oanvändbar ideologi.

American Dream? Kanske. Vi har också Sweden Dream, de senaste tre åren har 419 760 invandrare fått uppehållstillstånd i Sverige. Folkvandringarnas tid. Det blir säkert mer i framtiden. Det är mäktiga känslor och tyckande i rörelse, långt från det vi kallar politik.

Är Trump och de andra politiska nykomlingar på så kallade högerkanten, dessa anhängare av kulturell nationalism, bara en vind som blåser men dör ut? Tvivlar på det. Folket i gement är besvikna, både de som lider av åratals vanstyre och oönskade åtgärder till de som faktiskt har det bra. Politik har slutat fylla folkets önskningar. Allt kan explodera i missnöjesyttringar från gula västar till andra demonstrationer, meningslösa massmedie påhitt och terrorism. Världen bär oro. Klasskillnader är tydliga, inte i kommunistisk mening, utan mellan de som har och de som inte har, mellan vanligt folk och politiker som varken har insikt i läget eller uppfattning om vem är deras arbetsgivare och löneutbetalare.

Trump är älskad och hatad. Många spår att han sitter kvar fyra år till oavsett kriser och oförmågan i att vara just politiker. Varför ställer inte de riktigt smarta människorna upp som valbara utan världen får nöja sig med andrahandsurvalet? Så i USA. Så i många länder. Så även hos oss.

Om politiska prioriteringar ang. muren hos American Thinker

https://www.americanthinker.com/articles/2019/01/democrats_can_fund_the_world_but_not_the_wall.html

https://www.retriever.se/pressrelease/donald-trump-overskuggar-den-svenska-medierapporteringen/

https://www.bbc.com/news/world-us-canada-46748492

Pajen då? Kommer i nästa inlägg.

Bort från mobiltäckning – en vandring med en regnprinsessa.

För ett barn som har växt upp med Internet är en värld utan det omöjligt att förstå. Ett barn som redan vid ett års ålder har klickat på bilderna i Pino`s värld, den lilla nallens dagliga upptåg, räknar wifi som något flygande i luften, alltid, överallt. Även i en djup fjälldal.

Är det inte så?

Jag har vandrat med ett barnbarn, ålder tolv, en femdagarsvandring med start i Hemavan. Hon är nummer fyra av de barn jag har gjort ungefär samma runda med. Tio år sedan såg jag sällan ett barn på fjälltur, men nu mötte vi totalt sex barn och en baby med sina föräldrar. Enligt statistik har barn och pensionärer ökat på fjällstugor. Gott så.

Vad ger vi till barnen? En naturupplevelse? Det är enklare med en ny teknisk pryl, tycker många.

Vandringen med barnbarnet blev regnig. Först på sista dagen kom solen fram. Jag kallade henne regnprinsessan. Hon  gick i blöta skor, plastpåsar över strumporna. Nej, hon gick inte, hon skuttade fram över leriga stigar, små forsar och vattenpölar. Hagel och vind förskräckte inte henne. Men hon valde stugboende när vädret blev riktigt illa. Jag ville det med, men lät henne välja. Besvikelsen var synlig: ingen wifi i stugan! Men telefonens laddning hade redan gett upp så besvikelsen varade en minut och hon läste en bok i stället.

Det finns en punkt på den leden där man kan få kontakt med yttervärlden genom Norge. Men, min telefon dog också så vi kunde inte meddela till hennes mor att allt var väl.

Så, natt nummer två tillbringades i stugvärmen. Under natten dök det upp  folk i stugan med tält som hade gett upp. Till sist var stugan fullt av oss som flydde regnet och vinden. På morgonen lyste topparna av nysnö. Men, det regnade igen.

Oavsett regnet, hagel och vind var det en fin vandring utan ens några myggbett. Tyckte jag.

Skulle hon fjällvandra som stor? Det var tveksamt, om inte vädret var bättre. Att kura i tältet hade sin tjusning men dag efter dag – nej, det var för stillsamt. I regnpausen gick hon på jokkstranden och letade efter fina stenar. Ja, vi hade regnkläder men någon där uppe passade på att hälla vatten över oss och försöka blåsa oss omkull, i stället stilla regn.

Vandra mer? Kanske ändå. Naturen var vacker. Det kan väl inte alltid regna?

Sista dagens sol kompenserade fyra regndagar. Ja, på kvällen öste det åter ner. På busshållplatsen träffade vi andra vandrare som hade haft lika blött, om inte värre. Så har vi haft det hela sommaren, muttrade en hemavanbo.

Det blir ingen mer vandring för min del i år. Jag satsar på längre nästa år – om livet så tillåter.

PS.Trumps kampanj löfte nummer 25 var att inte ta ut lön som president, men en president måste ta ut lön. Han donerade sin första kvartalslön till USAs National Park Service. En uppskattning av naturen?

 

 

Årets smällar, ut med det gamla in med något annat.

clsh0wzuyaaapog3a33b85000000578-3919428-le_journal_de_montreal_reporting_on_trump_s_victory-m-48_1478719066457

Jag brukar göra en årskrönika men i år kommer den i mindre delar. De är händelser som jag väljer ut från årets flöde. Först ut var förra inläggets mantra ansvar och nu har turen kommit till de som grät.

Jag minns en snutt från TV där yngre personer demonstrerade i London mot Brexit efter att valresultatet var klart. Journalisten frågade några hur de hade röstat. Nej, dessa demonstranter hade inte orkat ta sig till valurnan, men skrika på gatan orkade de. Så, varför klaga när man inte ville delta med sin vilja?

Omröstningen genomfördes 23 juni 2016 och lämna-sidan vann med snåla 51,9 %. Storbritannien är faktiskt på väg ut ur EU. Svensk media grät och bar sorgkläder i statlig TV. Den oberoende TV kanalen som det sägs. Den som vi icke licensskolkare betalar.

Hur kunde detta hända? Hur kunde alla ha så fel? Tja, inte alla men de som nu drog svarta kläder på sig under Midsommar.

Babels torn börjar spricka. Det brukar inträffa med tiden för stora konstgjorda enheter. Stater faller, Imperier krackelerar. Speciellt de som strävar efter makt och är långt bota från vanliga människors verklighet kan se sin guldgruva sina. Folk älskar inte makten, knappt resultaten. Representanter som går där i EU korridorer finns mer för sin egen skull, lönen, förmånerna, makten än för en verklig ansträngning att göra Europa bättre och bevara dess förr så framgångsrika kultur.

Det sistnämnda ser jag föga av.

Stort, dyrt, centralstyrt, bortom de som betalar brukar inte fungera. Om EU inte går omkull just nu haltar i alla fall grunden betänkligt idag. Vissa ledare har haft stor makt som Merkel men andra är mindre involverade eller har mindre att säga till helt enkelt. Vad händer när de nuvarande makthavarna byts ut?

Den andra gången svensk media grät var när Hillary Clinton blev runner up i stället att vinna valet. 9 de november vaknade massmedian till en ny dag som var vedervärdig. Det var chockartat. Tredje statsmakten och de flesta politiker, alla som syns och tilläts att yttra sig hade ju bestämt att Hillary, en kvinna, skulle bli president. Hennes lämplighet föranledde föga diskussion. Det fanns inget tvivel över utgången. Det var motståndaren som hackades i smulor. Men icke. På ett mirakulöst och ganska övertygande sätt vann en annan, en vit man som inte tillhörde i den amerikanska politikeradeln.

Sorgkläderna togs åter fram i TV. Även partiledare bar svart.

Många av oss vanliga människor hade förstått redan under sommaren vart det lutade. Jag läste hans program. Donald Trump skulle vinna. Vi gissade rätt. Han kommer att gå till historien av flera skäl. Man kan säga mycket om honom men han blev vald på grund av egna meriter och bristen på dem. Han hör inte till politikergräddan utan är av annan sort, en medborgare i första hand, en streber också så klart. Andra gången vinst i president tombolan.

Hans team har också personer från annanstans än bara från politikerhyllan. Det blir faktiskt spännande att följa has tid i Vita Huset.

Det blåser en kall vind mot politikeradeln. Även här i Sverige är misstron mot dem ökande. Italien, Holland, på håret Österrike och går vi längre ut i världen finns få ledare som gör sig förtjänta av folkets kärlek. Det rör sig bland folk. Om det är av godo får historien att bedöma.

Massmedians sorgkläder är hängda i garderoben. För stunden.

Svensk massmedia (SVT, dagstidningar, feministbloggar, genustrams och Twittermaffian)  har ett obehagligt sätt att bestämma vad som är rätt och riktigt för folket, även för folket i andra länder. De försöker fostra oss. Tidning som DN vilket var den första jag prenumererade i Sverige för att hålla mig a jour i samhället har blivit en icke läsbar åsiktsropare. Saklighet och neutralitet är ord de inte kan. Visst, en tidning skall ha en åsikt i debatt, ledare, opinionsbildare men när verkligheten vrängs till rätt budskap ”så skall ni tycka idag” då är det som hämtad från Nordkorea. Utan utländsk press och flitiga oberoende bloggare samt alternativmedia vore tillståndet i landet bakom en dimridå med sällan kommande reportage från verkligheten.

Så, sorgkläderna inhängda. När ser vi de näst? När folk vägrar tycka som SVT?

cover-final

Hillary Clinton var first runner up för årets person i Time.

Detta inlägg är del 2 i årskrönikan