Försvara landet?

Utvalda

Julen är förbi. Julgranen har hamnat på så kallad återvinning. Min Jul var helt enkelt julig. Men nu är Julens frid borta. Vi ska förbereda oss för krig. Det var ett långt hopp från God Jul och Gott Nytt År till oändlig sträcka av våld och offra livet för det.

Se på Ukraina, Israel/Gaza, alla andra bråk och krig som pågår. Inte är de lugnt och fredligt i Sverige heller. Att hamna i kulregn eller få huset sprängt kan väl räknas som  tillvänjning.

Det pågår ett upphaussat rop att vi är snart i krig. Börjar undra om Världen, läs makthavare, vill ha det så. I Sverige diskuteras om att låna pengar för militärutrustning.  Vi ska skuldsätta våra barn för krig. Det hörs från den röda sidan rop om höjd skatt för de rika, beredskapsskatt. Höjd skatt löser alltid Socialdemokraternas problem.

Först lägger man ner en stor del av den svenska krigsmakten sedan får man bygga upp det igen. Så smart. Påminner om elförsörjning. Riv först ner, bygg upp sedan är den svenska modellen.

Statsministern skickade oss till iskylan med ett kallt tal. Han poängterade vikten av att varje svensk medborgare måste vara redo att försvara landet. Medborgarskap är inte bara passet man kan resa runt med.

Medborgarskap handlar ytterst om att ”med vapen i hand, med livet som insats” kunna försvara Sverige, säger Ulf Kristersson.

Att vara medborgare innebär lojalitet gentemot landet, att göra värnplikt och vara beredd att försvara landets demokrati, frihet och styrelseskick.

Kristersson klargör att om man inte är beredd att göra detta, ska man inte vara svensk medborgare.

”Jag är inte säker på att alla har tänkt igenom vad det innebär att också vara beredd att offra sitt liv för det land man är medborgare i”,

Nej, du, inte ens jag. Och, kära Statsminister. Det är inte mitt fel.

Sverige har delat ut svenskt medborgarskap utan några krav att ens kunna svenska, ännu mindre vara demokratisk och med rätta värderingar, vad det nu är,

Vad tror Kristensson om folks vilja att bli dödad för Sverige? 

I de länder där folkblandning är lik Babels torn finns föga patriotism för landet. Det finns vi känsla i de olika grupperna för hemlandet, som inte alltid är just Sverige.  Detta visar sig i små situationer som student utspring med hemlandets flaggor, inte Sveriges som betalade utbildningen. Det manifesteras i demonstrationer för Palestina eller andra hemländer när något händer. Det visas i semesterresor till länder man har flytt ifrån.

Svenskar visar patriotism i sportsammanhang och i sällsynta fall för kungahuset eller speciella dagar. Kanske vid vinst i Melodifestival. Vissa forum där patrioter samlas.

Alla dessa Babeltornsländer har interna bråk, skjutningar och sprängningar vilka riktar sig från en grupp till en annan grupp. Sverige har utmärkt sig i detta och blivit känd i Världen.

Att dessa grupper enkelt skulle enas i krig och försvara landet är en utopi. Det får majoritetsgruppen sköta. Även där uppstår frågan: varför då?

Då måste överlevnadsbehovet in. Det är gemenskap, vi i Sverige, en Statsminister bör kommunicera inte splittrande utskällningar.

Regeringen har inte ingjutit vi känsla utan hånat landets svenskar. Allt svenskt är barbari och Midsommar och andra töntiga saker.  Endast vid sport kan de svenska färgerna hedras. Varför skulle vi   stötta de Regeringar och offra livet?

Regeringens uppgift är att skydda folket. Det går inte att välta det på någon annan. Medverkan är folkets del.

Nej, att offra mitt liv har jag definitivt inte tänkt på. Det stod ingenting om några skyldigheter i blanketten jag fyllde i för medborgarskap. Det var övervägande frågor om vart jag hade bott i Sverige. Inga avtal. När jag blev svensk medborgare skedde det för min del av praktiska skäl. Min familj var på väg till ett biståndsarbete och ifall det blev krig där skulle vi hamna i olika räddningsgrupper på grund av olika medborgarskap, pass alltså. Hälften svensk, hälften finsk. Jag hade bott i Sverige nästan halva livet. Så jag bytte medborgarskap från finskt till svenskt som jag uppmanades att göra. Inte så stor skillnad i praktiken då.

Jag bytte också till ett liknande land än Finland, icke medlem i någon organisation för gemensam krigföring. Det var då det. Idag är neutralitet närapå skällsord. Likaså pacifist. Drömmen om en fredlig Värld med endast vackra solnedgångar har kanske aldrig existerat.

Jag tror nog att byte av medborgarskap är för många av praktiska skäl inte att de tänkte integrera sig speciellt eller sätta livet till. Folk är rörliga, Världen är mer lättillgänglig. Själv är jag så svensk att jag kan prata om vädret, svensk specialitet. Men skjuta för Sverige skulle jag aldrig göra. Jag är den som reder ut kaos.

I regel skiljs folk åt just med passet på landets gränser. Ni får komma in, inte ni. Men för Sveriges del har passet för inkommande ingen betydelse. Du säger bara ett magiskt ord: asyl. På sikt ger det även nackdelar. Vi blir alltför splittrade. Utan gräns finns ingen Stat. De flesta länder i Västvärlden består nu mera av så många nationaliteter att de är som Babels torn. På gott och ont. Den fredliga berikande samlevnaden är utopi.

Jag tycker att var och en ska göra sitt bästa för landet de bor i oavsett medborgarskap och ursprung. Arbeta, betala skatt och ta hand om de sina. Vara en god människa.

Pass är bara ett sorteringsinstrument nu mera.

Krig mellan nationer är ett stort misslyckande i Världens mänskliga relationer. FN är som på lerfötter. Det räcker inte att käfta där. Instrument saknas. Kanske också viljan för fred är för liten i Världen. Kan hända att de vi valt att representera oss i olika sammanslutningar är inte de bästa för fred eller någonting alls?

Ingenting är så säkert som osäkerhet och alla påstående kan visa sig icke stämma just för dig och kanske inte någon alls.

Och världens fredligaste land är:

024 - kopia

Global Peace Index 2015 har kommit. Har bara hunnit kolla lite i den tjocka luntan. Det är intressant och sorgligt, deprimerande läsning. Så låt oss börja med landet som är fredligast i världen. Det landet hade flera får än människor 2007 när jag korsade landet till fots. Får är ju lugna så kanske det påverkar till fred? Hästar finns också gott om. Träd är sällsynt. Flera vulkaner och vattenfall. Det sker viss arbetskraftsinvandring, ofta polacker, men få asylsökanden beviljas asyl. Fiske är storindustri. De flesta är kristna. Kriminalitet är lågt och landet har ett fängelse.

248 - kopia

Vilket land är detta? Island förstås. Där mullrar vulkaner, inte vapen.
Topp 10 listan är: Island, Danmark, Österrike, Nya Zeeland, Schweiz, Finland, Kanada, Japan, Australien och Republiken Tjeckien. Sverige ligger på plats 13. Sämst i Europa är Turkiet plats 135.

_82538182_boko

Botten då: Syrien Irak, Afghanistan, Sydsudan, Centralafrikanska Republiken, Somalia, Sudan, Demokratiska Republiken Kongo, Pakistan, Nordkorea håller bottenplatserna.Det är lätt att förstå varför de ligger som sämsta länderna i världen.

USA plats 94, Ryssland 152. 164 länder är rankade.

Skydda miljön i krig finns bara på papper

6/11 är den internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter, utnämnd av FN.

Hur skyddar världen miljön i krig? Knappt alls kan man säga när vi ser bilder från sista av FNs insatser i Libyen eller andra krigshärdar som FN medlemmar stöder på något sätt. Miljö är våra hem, bakgårdar, gator, parker, inte bara områden längre bort eller något naturskyddsområde eller av Unesco utnämnd världsarv.

Det är vår närmiljö som raseras i krig. Hem, grönsaksland, fruktträd, vägar där vi skulle gå till marknaden, skolor där våra barn skulle lära sig om demokrati, sjukhus där vi borde ha fått vård, minnesmärken över vårt liv och tro, resurser vilka skulle gå till vårt välstånd, inte att röja bråte efter krig som aldrig blir annat än avfall över människans dumhet.

En demokratisk bomb som skall lära oss demokrati är lika illa när den faller på någons hus än bomben som vi kallar terroristernas verktyg.

Jag lever i Sverige,  ett land som undsluppit krig och större sammandrabbningar väldigt länge. Men mitt första minne i livet är bomber som faller och hur vi trycker ihop oss i en källare. Krig märker människan, kanske för livet. Det förändrar ens tilltro, inte bara till framtiden utan mänskligheten. Det tar tid innan misstro byts mot tillförsikt. Vi i Finland repade oss trots en flyktingström av 500 000 människor från öst, ransoneringskort och övertidsarbete utan lön för krigsskadestånd. Krav över livet var inte så omfattande som idag. Vi nöjde oss.

Men många av de barn som skickades från Finland som krigsbarn till Sverige mådde inte bättre efteråt än vi som tryckte i skyddsrummen eller på landet i mörker. De hade förlorat tryggheten och föräldrarna.

Krigets mentala följer är något vi borde tänka på när vi diskuterar invandring från krigsområden. Det går inte att flytta från ett liv till ett annat, så totalt annorlunda, och fungera som om ingenting hade hänt. Sorgebearbetningen tar tid. (Nu menar jag människor som flyr från krig och förföljelse, inte lycksökare som drömmer om eviga bidrag.) Att känna sig som en utböling i samhället alltför länge är inte hälsosamt. När livet och ens omgivning blir för främmande och svår att greppa över, förlorar vi det invanda och fotfästet något, ibland så att det tar generationer att reparera. Det kan gälla även oss svenskar som har svårt att finna sig i det nya samhället vi lever i.

Vilken värld vill och hoppas vi att få leva i? Fredlig, säger de flesta. Fredlig och multikulturell, säger många politiker som styr. Men Babels torn är inte att rekommendera. Det orsakar hårda, isolerade grupperingar där snart alla slåss för sin överlevnad och förmåner. Det sägs i någon utredning att folk blir lättare mentalt sjuka om omgivningen är alltför blandad av olika nationaliteter och ursprung. Man känner sig vilsen i sin närmiljö.

Ibland tar vidden av miljöskadorna länge att begripa eller upptäcka. Vietnam och Pearl Harbour var platser jag tänkte spontant på. Vietnam med förgiftad skog och mark och Pearl Harbour med skroten i havet. Ibland tar det tid att begripa katastrofens vidd. Konsekvenserna kan vara långtgående, inte bara i mänskliga katastrofer. Tänker någon att den miljön vi förändrar med den ökade gruvdriften i Norrland kanske påverkar människor långt borta i ett krig. Det var nog långsökt. Eller inte?

Kommer vapnen att tysta i dag med miljön i åtanke? Knappast. Fred på jorden och viljan att skydda vår planet, ja, det tycks vara omöjligt att nå. Är människan en destruktiv varelse? Det är lätt att svara ja till den frågan fast omkring mig ser allt ut som jag är van med – nästan.

Bilder från dagspressen.