Etikettarkiv: makt

Sagor från verklighet.

Publicerat av

Covid har blivit politikernas räddning. Äntligen kan de trycka till folket och räkna det som gott hälsoarbete. De kan visa makt och vara liksom duktiga i att göra något.

Vad gäller de ovaccinerade, så vill många jävlas med dem. Eller få dem att betala böter. Tvångsvaccinering kanske. Stänga dem ute från Samhället. Ovaccinerade är hatobjekt för politiker. Senast uttryckte sig en president så här elegant:

”I really want to piss them off, and we’ll carry on doing this – to the end,”president Macron till Le Parisien.

I intervjun säger Macron att han vill begränsa tillgången till aktiviteter i det sociala livet så mycket som möjligt för dem som inte vaccinerat sig.

Nu visar det sig att vår Kung och vår Drottning, bland många andra, har covid trots tre omgångar vaccin. Borde inte det säga något om vaccinens effektivitet mot smitta?

Kanske slutar inte pandemin innan de flesta av oss har varit sjuka? Inte ens då utan den går runt som säsongvariant i mildare form.

Jag råkade se en rubrik om Polisen i Linköping. Ärende bokbränning. Hur ser andra brotten ut? 11? skjutningar och fem döda i Linköping 2021. Lite knivskärningar. Övrig har Linköping figurerat med sprängningar och flera ouppklarade ungdomsrån. Polisen har ändå haft tid för en ordentlig förundersökning på 439 sidor mot en man som är misstänkt för att ha bränt Koranen i september – 20. Kan bokbränning vara kriminellt om inte det orsakade eldsvåda i omgivningen? Beror nog på boken. Vore det en Bibel skulle ingen bry sig.

Smaklöst agerande för all del men att vara korkad är inte straffbart.

Men det här idoga utredningsarbetet är något att observeras. Kan det verkligen gå till på det sättet hos Polisen? Husundersökning? Kartlägga ens liv minutiöst? 439 sidor? Låter som en skröna men är det inte. Citat ur polisens förundersökningsprotokoll:

Min uppfattning är att det är olämpligt att om han har det dåliga omdömet att ha bränt en koran på en grill utanför domkyrkan i Linköping och lagt upp detta på sociala medier samt sympatiserar med Trump och även ha böcker om religion, samhällsstrukturer och en bok av Carl von Linné på hallbordet inte borde ha vapenlicens.

Nu ligger jag illa till trots att jag inte har bränt en enda bok. Eller är det polisen som får skämmas angående sin okunskap om betydande svenska personer? Jag har en bok om Linné, har skrivit om Trump, har sympati för honom och har även intervjuat hans anhängare. Jag har några ex av politisk litteratur i bokhyllan, även Peter Hammond. Nej, jag har inte vapenlicens. Kommer polisen i morgon? Är detta ärende bara en dumhet hos Polisen, något förebyggande (skulle en riktig terrorist dra uppmärksamhet på sig med en bokbränning?) eller anger det tonen – bland andra rensningar på nätet – om hur och vad vi får göra för att vara rätt och acceptabla medborgare.

Personligen tycker jag inte om bokbränning, oavsett bok, det påminner om nazismen – där man bränner böcker bränner man snart människor.

Svenska bibliotek bränner böcker då de blir för många vilket jag har skrivit om och även påpekat för politiker om det olämpliga att förstöra skattebetalarnas egendom. Så gör vi alltid, var svaret.

Att bränna religiösa böcker är bara smaklöst dumhet som inte leder till diskussion, bara till elände för en själv. Kan det räknas som konsthändelse? Nej, inte idag.

Att styra landet med hot är ett försök att minska människornas självbestämmande. Det är att få en lydarmé som snart säger ja till vad som helst. Afghanistan visar bra lydnad, ett av dagens exempel. Det känns som dålig humor när talibanerna hugger huvuden av skyltdockor i affären. Och ropar Gud är stor. Kan någon beundra skyltdockor i sådan grad att de blir hot mot Islam och Gud? Skyltdockor som idoler? Ett sätt att hålla männen i gång så de känner sig viktiga och med i förändringar?

Det känns som barnsligt iver att göra landet rent. Av vad, är en bra fråga.

Men – nog känner vi igen politikernas ovälkomna maktsträvan idag lite varstans? Vi alla går snart i en smal åsiktskorridor med stängd dörr. Politik är det möjligas konst. För politiker.

En stund av inflytande?

Publicerat av

Först om mitt lilla kändisskap. 1995 gjorde jag en lång vandring, Nordkalottleden 80 mil, och sålde historien till några tidningar, vann en tävling med fina priser, intervjuades och fick på så sätt mina utgifter betalda. Idag vore Nordkalottleden inte värt att skriva om men då var extremsportare inte så många. Att vara en  kvinna hade också sin fördel, likaså brist på Internet.

Jag hade min stund av kändisskap.

Det var betydligt mindre intresse när jag gav ut en bok och ingenting när jag utbildade ryska regeringsmedlemmar och sjukvårdsansvariga. Det sista tyckte jag var en prestation. Jag hade gärna stått i rampljuset en stund och varit stolt över svensk sjukvård men det var helt ointressant för media och även för Landstingspolitiker.

Ryssarna var imponerade. De bytte faktiskt taktik i vissa vårdärenden för att undvika smittorisker.

Detta var på den tiden du oftast måste prestera något själv ur din kunskapsbank eller förmåga för att – kanske – hamna i media. Idag är det helt annat. Internet har förändrat median och oss.  Du behöver inte uppvisa stora kunskaper eller output, bara bli upprörd och lägga ut en rad om det du hittar som rasistisk, ojämlikt, manligt, opassande, kvinnoförtryckande eller annat du retar dig på. Internet sköter saken. Genast hänger ilskna kvinnor (mestadels kvinnor) med. Ett slags ideologiska städtrupper  rycker ut till stöd. Du blir ”dagens kändis”, intervjuas och får spaltmetrar, kanske en minut i TV nyheter. Är du redan lite känd kan du bli professionell klagare som kallas till olika program och du får yttra dig om ditt och datt, oavsett dina kunskaper.

Det drabbade företaget brukar rätta sig i ledet och städa bort det som orsakade stämpel opassande. Man kanske anställer någon som bevakar att det anstötliga inte händer igen, som HM gjorde efter den gröna  ”rasistiska” tröjan.

En  enda konsument kan ha stor makt när det gäller genus och misstänkt rasism. Inte om prylarna faller ihop dagen efter garantin går ut.

Upprördhet kan handla om obetydliga saker som figurer av plastpärlor, bilder i en barnbok, ett ord, tröjor, ja just tröjor är dagens klanderobjekt. Att peka ut en HM tröja som rasistisk fick oanade konsekvenser. Familjen vars barn hade varit modell fick försvara sig. Ilskna människor gick bärsärk i HM affärer. Rent barbarisk våg av hat svämmade över både i affärer och på Internet.

Vi som inte är så känsliga fattade ingenting.

Hade det inte räckt att strunta i att köpa tröjan? Nej, någon person fick visa hur rätt och god hon var. Tröjan drogs tillbaka. Lindex däremot böjde sig inte med sin ”olämpliga” too cool tröja fast stormen gick. Tack för det!

Det är lättantändligt idag. Vad som helst utan djupare eller mer samhällsomstörtande betydelse  kan orsaka folkstorm när någon drar i rasistsnöret och lägger ut det på Internet.  Att synas är viktigt, speciellt om man får ropa att saken trakasserar kvinnor,  är rasistisk, patriarkal eller mot feminism och jämlikhet.  Ibland känns det som rea på viktiga sakfrågor.

Fastnar vi på petitesser för att de stora frågorna är för svåra och tidskrävande?  När tröjor får så mycket energi vad skulle kunna hända om det lades i något viktigare, något som kan förbättra samhället? Eller ens på så enkla saker som att knacka på hos en granne som behöver lite hjälp och sällskap? Bli läxhjälp för de som inte har svensktalande föräldrar? Vad som helst  som har positiv betydelse för medmänniskor. Att ta hand om varandra, stå bi.

Men, vad gnäller jag på. Tröjan var en världsnyhet, det gav en stunds viktighet för några som vet bäst. De stora samhällsfrågorna klarar vi av med en röst i september.  Frågorna som blir politikernas besvär medan stormen klyver ord.

Översta bilden: hemstickad tröja, ett säkert kort eller är det  för mycket rosa?.

Daghemmets barn och andras ungar.

Publicerat av

Nu börjar det igen. Förskolorna portar föräldrarna från Luciafirandet. Barnreservaten skall vara föräldrafria. Ettåringar gråter när föräldrar, farmor och morfar kommer till Luciafirandet. Jag har alltid hävdat att små barn under tre år inte ska vara i kollektiv omsorg så de slipper gråta. Nu har jag ytterligare bevis på det.

Men vad är det för daghem/förskola där ettåringar tvingas gå i luciatåg och sjunga för personalen? Är det inte de äldre barnens uppgift, en uppgift de faktiskt längtar efter att få visa till föräldrarna?

De är inte daghemmets egna barn. De är sina föräldrars ungar.

Skulle inte daghem samarbeta med föräldrarna? Skulle inte föräldrarna få ta del på daghemmens aktiviteter, pedagogik och daglig liv? Skall inte daghemmen vara väldigt öppna för insyn när det ena fallet av sexuell våld mot barnen efter den andra uppdagas i daghem? Kan någon lämna sina barn till ett daghem där föräldrarna portas för att de bara får barnen att gråta?

När nu daghemmet skyller på att främmande människor skrämmer barnen och därför lussas det bara för personalen, har de garanterat inga vikarier, eller? Gardiner dras också för när sopgubben kommer? Och så klart går man inte ut där risken att träffa andra människor finns?

Att skylla på föräldrarna visar på hur daghem tänker om dem. Besvärliga människor, låt oss slippa dem.

När Hållängets förskola i Örnsköldsvik firar lucia i år är föräldrarna inte välkomna. Anledningen är, enligt förskolechefen Helena Nurmesjärvi, omsorg om barnen.

– Det är utifrån barnen som vi ha beslutat så. Många barn gråter och förstår inte varför det är så mycket folk och främmande människor hos oss. Det är svårt att förklara för ett- och tvååringar varför det kommer folk som de inte känner, säger hon till Örnsköldsviks Allehanda.

 Bild överst från Luciafirande i ett daghem i Umeå där hela tjocka släkten brukar komma och inga barn gråter. Rena festivalstämningen med minst hundra anhöriga.

Några korvören kvar?

Publicerat av

Valkampen har börjat, eller cirkusen, årets överdrifter och valfläsk. Det kommer förslag på löpande band från ett visst parti.

Gratis kollektivtrafik, friår, kortare arbetstid, friare invandring, roligare förskola, pengar från det vi kallade förut socialförsäkringar delas ut utan krav, gratis inträden till museer … mer… Gratis och mer av allt är dagens ord.

Hur skulle gratisvärlden fungera? Kollektivtrafiken till exempel. Vem skänker bussar och tåg gratis till oss? Bränsle? Vem kör trafiken utan lön och fixar själv sin uniform? Ja uniform kan ju vara onödigt men utan lön kommer nog ingen till jobbet utan tvång. Ska vi turas om att köra då? Vem städar tågen och bussarna och lagar de ständigt neddragna ledningarna, busskurerna, mm utan pengar, gratis alltså. Reparationer av tåg och bussar då? Vilken verkstad ställer upp?

Ja, så kan man raljera över gratis för inte ens Miljöpartiet eller kommunisterna tänker sig en sådan framtid utan de planerar ta pengarna från någonstans, genom skatt antagligen, speciellt från dem vilka har utbildat sig tre – fem år, eller mer på universitetsnivå, har studieskulder och till och med arbetar med något samhällsnyttigt. Eller arvsskatt, skatt på boende, inte rån fast nog känns höga skatter som ett rån.

Så, sluta använda ordet gratis. Säg rent ut: högre skatter. Mindre egna pengar att bestämma över.

Högskattemodellen har vi prövat förr. Minns ni hur det var? Jag kunde ha hämtat ut socialbidrag eftersom jag hamnade under existensminimum fast jag är högutbildad och hade hyfsad lön men två barn att dra försorg av, för skatten raserade inkomsten. Jag arbetade extra i stället, så korkad var jag. Kommer de som röstar för gratissamhället vara likadana? Knappast. Ett år åkte jag på mer skatt än jag drog in och jag kan säga att det var tungt. Mer av den varan? Hör jag några glada Jaa!

Vissa politiker har alltid blicken på andras pengar. Att krympa den svällande Staten, dra ner onödiga verk, minska antalet politiker vilka faktiskt lever av våra pengar – nej, det går inte för sig. Vi har en adel och deras fantastiska idéer ska betalas av oss, vill vi eller inte.

 Att få behålla mer av lönen genom de skattelättnader som getts till dem vilka arbetar ihop vårt välstånd har drabbats av ramaskri även av dem som fått just lägre skatt. Är vi rädda för att ta ansvar över vårt ekonomiska liv?

Är vi så avtrubbade att vi inte finner sätt att härska över våra egna pengar? Politikerna kanske tror att vi inte kan sköta vår inkomst utan måste ha Pappa Staten som stöd? Skall vi ha lön? Vore exakt rättvisa bidrag bättre? Lotta ut arbeten?  Ärtsoppa på torsdagar och kanske en pannkaka om vi är snälla?

Det finns gott om människor vilka vill leva av andras pengar, arbete och tillgångar. Man behöver inte vara politiker, Miljöpartist eller kommunist för det även om det ofta sammanfaller. Vissa vill faktiskt inte arbeta av olika skäl. ”Varför ska jag jobba när pengarna från socialen ändå kommer”, sa en kille i fiket till sin kompis som kontrade ”men de är fan så snåla, man får klaga jämt”. Smyglyssnat? Inte, de var högljudda.

I TV intervjuades några ungdomar i en mindre kommun om de ville flytta för att få arbete. Nej, sa de i en mun. ”Vi tar hellre A-kassa eller socialbidrag.” Precis som om det vore valfritt? Det kanske är det eller ska bli så?

Vem är efter din lön? Hur kan vi behålla en social välfärd om alla vill ha allt just gratis? Vem skall betala detta gratis? 

Är gratistrenden en följ av att pengarna har försvunnit som fysiska sedlar och slantar? Är det resultat av usel matteundervisning och bristen på en sparbössa? Pengar som några siffror i mobilen är inte greppbara för den vars mattekunskaper avstannade på klass tre och som inte har övat sig med fysisk veckopeng. Inte heller den som har inställningen att det fixar sig – på något mystiskt sätt genom andra. Många lever av lån, pengar de inte har sett och aldrig kommer att betala igen. Bostäder köps med skuld och amorteringar uteblir. Avbetalningar typ köp nu, betala efter sommaren… SMS lån. Sedan kommer Kronofogden. 434 627 personer är i skuld hos fogden, tillsammans är det en svindlande summa: 70 313 746 775 kr. Men det är inte bara den enskilde som är i skuld utan vi alla. Vet du att din kommun lånar pengar för din räkning? Åren 2009–2012 ökade kommunsektorns totala skulder från 360 till 470 miljarder kronor. Lånen är avsedda för kärnverksamheten och de kommunala bolagen samt fantasiprojekt vilka inte fanns pengar för. När och hur skall detta betalas? Vi är alla skuldsatta från vaggan till graven.

I princip tycker jag att skatterna ska vara så låga som möjligt och var och en få ta mer ansvar över sina pengar och utgifter. Staten ska inte råna oss. Hög skatt skall inte vara syftet med politiken. Staten skall sörja för det som är omöjligt och opraktiskt att sköta ensam. Sjukvård och skola, vägar och utrikespolitik är några exempel

Vi har haft världens högsta skatter men det har inte gett oss världens bästa skola eller vård. Förmodligen är systemet ineffektivt. Samtidigt vill jag inte att skattepengar flyger till Caymanöarna, men jag vill välja min vård och barnens skola.

Det finns många uppgifter som ropar efter någon som kan utföra de. I stället kravlösa bidrag bör folk anställas av Stat och Kommun till exempel för städa upp det skräpiga samhället vi lever i, reparera det som behöver repareras, inom äldreomsorgen, sitt yrke förstås eller sättas åter på skolbänken för yrkesutbildning. Lön med skatteinbetalning borde vara mer humant och samhällsekonomiskt än pengar utan prestation. Det systemet med välfärd vi har nu kan vi inte ha utan att alla betalar för sig i någon form, med skatt eller cash.

Makt följer alltid pengarna och pengarna följer makten. Jag vill gärna ha makten över mina pengar, oavsett hur lite det är.