Min inhemska svenska kultur är nästan oslagbar.

alla-tillsammans

“Invandring är inget nytt”, “Vi är alla en konsekvens av invandring” samt “Det finns ingen inhemsk svensk kultur” gjorde historikern Ingrid Lomfors klart i mötet sverigetillsammans.

Att påstå Sverige och svenskarna som kulturlösa är inget annat än historierevision. Så brukar man göra i diktaturer, speciellt i de kommunistiska. Hur många gånger har Sovjetunionens historia skrivits om? Nu när Putin styr i Ryssland skrivs böckerna igen med större tyngd på Stalins godhet. Är alla som syns och hörs idag i Sverige kommunister? Förtryckare? Rasister? Försöker man utplåna svenskarna? Är det någon mening i att ansöka om svenskt pass? Landet skall ju inte finnas kvar?

Nu pudlar Lomfors på sin blogg men skadan är skedd och har man så usel kontroll på vad som visas och vad man ville säga borde man kanske hålla tyst?

Jag tycker att nedvärdering av det svenska och svenskar är ren rasism. Borde vi inte skrika mot i stället att samlas i hallelujamöten och kränka oss själva?

index
När jag flyttade till Sverige försökte jag bli svensk  till sättet att leva och uppföra mig.  Svensk kan jag inte bli för jag är född i Finland av finska föräldrar och släkt sedan 500 år bakåt. Jag kan inte födas åter. Med tiden blev jag svensk medborgare. Gott så. Jag arbetade, anpassade mig. Nu finns det inte så stor skillnad på finsk och svensk värld, inte utåt. Vi har ju varit samma land med samma styre.  I min svenska kultur finns skattefinansierad utbildning ändå till akademisk examen, viljan att arbeta och bidra, Kungahuset, Nobelpriset, flaggan, Midsommarfirande, Lucia, Kalle Anka på julafton, Ingmar Bergman, Strindberg, Lars Vilks, Vilhelm Moberg, Nordiska museet, säga hej när man möter någon i skogen, klaga på vädret och Regeringen, äta skinka och sill på Julafton, spela folkmusik (det stod dottern för), vara vänlig men privat och även IKEA, speciellt Billyhylla, dock inte Volvo, tyvärr hade vi andra bilmärken.

När jag har vistats utomlands visar det sig snabbt vad utlänningar vet om Sverige: Kungahuset, Nobel, Volvo, IKEA, ABBA, jämlikhet för kvinnor. Invandring har lagts till de senaste åren och inte i positiv bemärkelse.

Det finns andra beskrivningar om vad är vad svenskt . Många kan instämma i detta:

Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på. https://falun.sd.se/vad-ar-svensk-kultur/

Att förmedla kultur i vilket land som helst sker redan vid födseln. När ett barn föds i Sverige  sker en inskolning till den svenska kulturen: livet i Sverige. Vi gratulerar till födseln och barnbidraget börjar komma. Barnet går i daghem, går i skolan, får samma kunskapsbas som alla andra barn, anpassar sig förhoppningsvis till svenska samhällets regler och protesterar mot det, går till fria val och röstar, har förmåner som billig sjukvård och diverse stöd, arbetar och bidrar hellre än drar sig, blir en del av den kedja från århundraden bakåt som för vidare det svenska arvet, inte alltid så synligt och ofta blandat med annat importerat men dock så svenskt idag.  Var och en blir en del av större enhet som heter just Sverige, ett land i Europa, del av europeisk kultur och traditioner beblandat med andra influenser.
Borde vi inte vara rädd om det svenska i stället att försöka håna det och splittra ett fungerande land?

Det innebär inte att vi skall förakta de andra kulturerna som finns i andra länder och bland oss. Ibland kan det vara svårt att uppskatta nya seder. Jag har väldigt svårt med islam och deras kultur, men jag hånar  inte det i stormöten. Borde vi inte ha rätt att värna vår egen kultur i den multikulturella världen i stället att offentligt med ledande svenskar i spetsen bespotta det?

Det svenska sättet att leva är ett framgångsrecept: vi har undvikit krig i vårt land, här svälter ingen och alla får gå i skolan, kristendomen varken förtrycker och styr oss, män och kvinnor är lika värda, skyddsnätet är omfattande, vi har en hög levnadsstandard, vi har gett skydd för hundratusentals människor, är en stor bidragsgivare till FN och till olika organisationer. Än så länge har vi yttrandefrihet och nästan, bara nästan (sista valet stal ju en del röster och gav bort de) fria val.

Borde vi inte vara stolta?

PS. Gustav Vasa född cirka 1496, död 29 september 1560 bildade nationalstaten Sverige 6 juni 1523 och på kristen grund. Den svenska modellen har en lång historia. Skall det förpassas till historiens soptunna?

Resan med en selfiepinne eller Grand Tour?

Reser du gärna till främmande länder? Vart i så fall? Sol, bad, fest eller kultur? Det går att kombinera, men i många fall blir det bara något monument man betraktar en stund eller springer genom för att kunna säga ”jag var där”. Sedan förevigar man sig med kameran på en selfiepinne. Jag har just varit i Florens och Pisa. Selfiepinnen var dagens pryl, gatuförsäljarna hade en god marknad. Överallt stod det människor fotograferande sig själva framför något.

Resandet är allmänt idag. Historien och kulturen finns inom räckhåll för de flesta. Det är skaror av turister överallt. Just Italien hade 47.7 miljoner turister förra året och turistlandet nummer 1 Frankrike hade 84,7 miljoner besökare. Men, vad är syftet med resandet? Att ha varit där? Finns det också en önskan att förstå mer av världen och historiens gång? Hur blev vi det vi är idag? Hur byggdes tankevärlden upp? Har vi det som kallas bildning?

Om du var en välbeställd person på 1800 talet ingick en resa i Europa genom historiska platser i din bildning och utbildning, en Grand Tour. Den kunde vara i några månader, även i flera år, beroende på ekonomin. Även kortare resor företogs om ekonomin inte tillät en Grand Tour. Meningen var att lära sig om kultur, konst, historia och politik i andra länder genom resor på viktiga kulturella och historiska platser. Resorna gick i första hand till Italien. Rom med Colosseum och alla andra lämningar var ett måste. Vatikanen, Venedig, Neapel och Sicilien samt andra historiska städer var centrala mål, även Aten och kanske Mellanöstern och Jerusalem. Grand Tour var dock inte en religiös resa utan kulturen i alla former var den viktiga. Naturens under som vulkanen Vesuvius som hade regelbundna utbrott på 1800talet var också lockande mål.

Resenärerna följe vår historia från Antiken genom besök, böcker och samtal med lokal nobless. Man promenerade, målade, avbildade platser och skrev brev och berättelser. Att träffa en lämplig, likasinnad partner var också möjligt även om det inte var syftet med resan. Om man var mycket välbeställd lät man någon känd konstnär måla ett porträtt som minne från resan, gärna i historisk miljö och i kläder inspirerad av romare eller greker. Några porträtt såg vi i Vasari korridorens samling av 700 bilder, den tidens selfie, sa vår guide.

Hur lär vi idag vår kulturs väg till nutid? Inte alls? Jag besökte Florens och Pisa med en sjätteklassare och hennes kunskap om romersk historia utöver gladiatorer var nära noll. De religiösa och geografiska kunskaperna var också begränsade. I jämförelse med min skolgång på samma ålder – dock länge sedan – låg hon år efter. Kultur och historia är onödigt i grundskolan tycks det. Det finns för mycket att klämma in på schemat? Eller hör det till de obehövliga tingen nu mera?

Håller vi på att förlora vår kultur på grund av politikernas idéer om ett perfekt samhälle skapad av dem? Där alla är lika och ingen vet mer än den andra? Eller är skälet vår egen likgiltighet? Går tiden så fort och förändringarna haglar över oss att vi inte orkar ens tänka på hur vi har  fått vårt sätt att leva och om det vore värt att bevara? Ser vi inte historiens gång som har lett oss till vår nutid? Lär vi av historien? Det sistnämnda är tveksamt.

Vad är kultur? Vad innehåller det? Är den västerländska kulturen döende i innehållslöst mediebrus, dokusåpor och Twitter inlägg? Borde vi göra en Grand Tour?

Intressant resenär   :

Gertrude Bel: queen of the desert, shaper of nations, av Georgina Howell

Porträttbilden : Miss Pitt från Florens som Hebe målning av

Louise Élisabeth Vigée Le Brun January 1, 1792

Skjutna av egen eld och revolution med en hammare.

Mellanöstern är i fritt fall. Människornas förankring till hem, nation, liv, historia ligger i ruiner. Minnesmärken som knyter folk bakåt i tiden har eget helvete under terrorns hammare.  Hatra, över 2000 år och Nimrud 3200 år, städer i Irak, har klarat många krig, erövringar, olika folkslag, men inte den moderna förstörelsemaskinen IS. I mars rapporterades att IS började köra med bulldozer över Hatras historiska lämningar. I april 2015 rapporterades att IS jämnat Nimrud helt med marken genom sprängningar. Nu återstår enbart ett hål i marken. IS vill börja från år 0 eller  år 622 då den muslimska tideräkningen börjar.

Vad tycker du om någon sprängde Riddarholmen med kungagravar? Nationalmuseum? Ditt bibliotek? Visby? Du har säkert någon byggnad, minnesmärke eller staty med historisk värde i din närhet som kan anses väcka dyrkan eller har viktig betydelse för samhället. Begravningsplatser? Min gamla flickskola så klart? Tja, det brinner ju i en skola varje dag så det vore ingenting att jämföra med. Och bilar eldas upp också varje dag så det vore inte heller en nyhet.

Pang, så försvann din historia, din omgivning, stad och liv om radikala islamister eller andra terrorgrupper skulle ta över. Hur skulle det kännas för dig? Kan du ens föreställa dig att de minnesmärken, kyrkor och annat, det som finns omkring dig vore bara tomt hål? Civilisationer har alltid gått under eller förändrat form men oftast har det skett gradvis, inte på en kort tidsrymd. Inte med en hammare och sprängmedel.

Tycker du terrorn vore värt en belöning modell Mona Sahlin? Terapi, arbete, förtur till bostad? Det var hennes idé för återvändande IS terrorister. Men i hennes sista intervju (länk nedan) tycks även hon uttrycka viss oro. Det var så dags då.

Men – det händer inte här? Vår godhet skyddar oss? Eller, kan också vi hamna i det läge att islamister kräver vår anpassning på något sätt om inte så att de spränger vår historia? Eller sker omställning redan? Jag skulle kunna räkna upp en del förändringar.  Det finns zoner där du är liksom ”utomlands”. Och säg bara något om multikulturens nackdelar så kommer Kränkthetskommissarier på Twitter att mala ner dig och DO ge saftig belöning för den icke anpassade.

Vem skall anpassa sig? Du eller en nykomling?  Integrering eller assimilering? Vad föredrar du? Vill du integreras?

Den svenska Regeringen, nuvarande och förra, är omdömeslösa med sin invandringspolitik, för, de har ingen planering. De agerar som om vi vore i krig.  Små orter med få människor får en hastig befolkningsökning på 30 %, kanske 50 %. Tänk hur många det vore om Stockholm tog mot samma procentandel på en dag? I min kommun vore 30 procents ökning på ett bräde 35 000 människor. Vilken förändring det vore.  Vem som helst utan identitetshandlingar ges skydd och försörjning. Det sägs att vi hyser flera terrorister och falska historier för asylansökan kan du till och med köpa. Vissa söker bara en bättre ekonomi och den som lyckas gråta i massmedia får stanna. Rättssäkert? Och sedan? Arbete, bostad, svenska och att känna sig som hemma är så långt borta i Bert Karlssons anläggningar.  Som sagt, vår godhet har ingen plan.

Men vissa tycker det är ren vinst för de svenska barnen kräver 25 år innan de bidrar.

Det tar i genomsnitt sju år för en flykting att lära sig svenska och kunna bidra till välfärden dock ofta med skattefinansierade arbeten. Medan svenska ungdomar håller på att självförverkliga sig upp i 25-årsåldern på det allmännas bekostnad.

Sett ur arbetskraftssynpunkt är ju invandrarna räddningen. Du får tänka efter lite!

Skall de svenska och i Sverige bosatta kvinnorna sluta föda barn så de inte sliter på samhällets resurser? Det var så kränkande kommentar att jag var tvungen att lägga in det. Kanske är det så att våra barn är inget värda?

Säg inte att vi behöver arbetskraft när vi redan har en skara arbetslösa. 414 100 personer är registrerade på AF och då är inte alla utan arbete medräknade, de vilka inte ens skriver in sig hos AF, de som är nöjda med att leva på bidrag eller ser AF som meningslös. Full sysselsättning är en utopi, något som politiker spottar ut regelbundet. Med effektivisering, robotar och industriflykt krymper arbetstillfällen fast befolkningen ökar. Vi kan inte överleva genom att serva varandra och byta pengar. Det behövs bättre plan.

Den stora frågan är ändå om vi skall ge skydd för dem som åsidosätter allt vi värdesätter? De som åker och krigar med sitt nya svenska pass i fickan? De som förtrycker sina kvinnor? Stympar sina flickor? De som tycker att deras lagar skall gälla, inte våra? De som aldrig kommer att bli som oss?

Men – hur mycket ”oss” är det rimligt att bli när man väljer att bosätta sig i Sverige?

Har vi rätt att granska eller hör det till en humanitär stormakt att blunda?

Jag undrar också behövs det svenska? Vad är det svenska? Skall vi inte för solidaritets skull ha det lika jävligt som i Mellanöstern och krigsskådeplatser i Afrika? Eller har vi rätt att skydda oss? Har vi rätt att behålla en svensk nation med en gräns? Finns det en skyddsvärd svensk identitet eller i alla fall europeisk? Ungraren Tibor Navracsics, EU:s kulturkommissionär, är övertygad om att det finns en europeisk identitet. Och den behövs mer än någonsin, menar han. Europeisk identitet och europeiska värderingar är något centralt. Europa är mycket mer än ett geografiskt begrepp.

Han talar om ”en försvagad tro på vår identitet” som en viktig beståndsdel i Europas belägenhet.

Enligt min uppfattning är förmodligen den svåraste aspekten av den europeiska ekonomiska krisen att vi inte lyckas tro på europeisk identitet. Jag har känslan att vi ibland inte tror på oss själva, på att Europa är en kontinent med ett väldigt rikt kulturarv.

Men kommissionären har fått hård kritik och blev fråntagen ansvaret för medborgarskapsfrågor innan han fick posten. Finns det en europeisk kultur som vi är del av annat än i historieböckerna eller har allt blandats ihop till en identitetslös sörja modell Babels torn? Skyddar vi vårt sätt att leva, vårt samhälle? Har vi rätt att göra det?

IS samt andra radikala islamiska grupper har reducerat människovärdet till ett minimum. Deras anhängare sätter igång barnens krigslekar och frågor om religionstillhörighet redan i daghem enligt en artikel i Expressen. Det var oroande även för Mona Sahlin! Idag bygger muslimer moskéer medan vi stänger kyrkor. De kristna är en hotad grupp i världen. Jag misstänker att flera länder som Saudiarabien och Ryssland tycker det är bra att de muslimska flyktingströmmarna hamnar i Västeuropa, så att de själva slipper dem. I annat fall skulle Saudi öppna dörren för flyktingar i stället att bygga moskéer här. Finns det en annan tanke bakom? Muslimsk stat över Europa?

Nu tog jag väl i? Men tappar vi kontrollen över vår kultur har vi snabbt förlorat allting. Vi kan bli skjutna av egen eld.

Vilken värld kommer våra barnbarn att leva i? Det är en fråga som känns aktuell på flera sätt.  Men den frågan tycks ingen – nästan – ställa. Vem öppnar en diskussion om vilken kultur vill vi leva i? Vad är det svenska arvet vi lämnar till våra barnbarn?

Bild: Babels torn Pieter Bruegel den äldre

Once the toothpaste is out of the tube, you won’t be able to get it back in again.

Miljön ligger risigt till. Internationella naturvårdsunionen IUCN har granskat världens 228 naturvärldsarv och resultatet är dystert.  För 29 procent av platserna finns oro för tillståndet. För 8 procent är det kritiskt, vilket innebär att det behövs akuta åtgärder för att rädda området.

Hoten kommer huvudsakligen från avverkning, dammar, invaderande arter, turism och tjuvjakt. Klimatförändringarna kan snart komma att överskugga allt. Några exempel av hotade miljöer är Everglades nationalpark där nedsmutsat vatten är ett hot eller Selous Game Reservat i Tanzania där elefanterna har decimerats och gruvdrift av uran är en av orsakerna.

Vårt världsarv Laponia utsättas för också förändringar även om området inte är hotad.  Under de år jag har vandrat i där har skräpet ökat. De tuffa vandrarna orkar bära in öl och soppa men inte ut tomma burkar. Miljön omkring renvaktarstugorna kan vara rent av bedrövligt. Glaciärerna smälter – oavsett vad förnekarna av global uppvärmning säger – bildande stora gruslandskap med geggiga vattenfåror. Snöskotrar och fyrhjulingar lämnar stora sår i landskapet även där de inte skall åka. Så klart är det ingenting att jämföra med raserat urskog i Amazonas för biff och knarkodling, men varje naturområde har sin del i det stora hela, vår jords överlevnad.

Miljön är ömtålig. Förstörs den har vi inte så långt kvar själva.

Krig då? Är inte kriget den största orsaken till förstörelse av olika miljöer, så som boendemiljö, kulturmiljö och natur?

Det pågår destruktion av Mellanösterns kulturlämningar genom kriget i Syrien/Irak. Att förstöra civilisation är en del av radikala muslimers krigföring.  Minns ni talibanerna i Afghanistan som sprängde buddhastatyer för de var avbilder av fiktiv person? Konst, kultur, historia och fornlämningar skall inte förekomma i det talibanska riket inte heller inom terrororganisation Daesh. Det skall vara ett tomt hål bakåt.