Först om en man, en skogsbonde, någonstans i Mellansverige. När han fick en son ungefär 150 år sedan planterade han skog. Inte för sonen utan för hans barnbarn. Denne skulle bygga ett hus åt sig av eget virke. Det var tallskog och lite gran. 130 år senare började barnbarnet, en man nu nära pensionsålder avverka den skogen. Han var också en skogsbonde och drev ett litet sågverk. Han sågade själv brädorna. Några knotiga tallar slipade han till stolpar. Han ritade och byggde själv huset. När jag besökte hans lilla hus år efter blev jag imponerad över hur han hade använt träden. Huset levde med sina både råa och polerade ytor. Ett av de större stockarna fanns i vardagsrummet.
Den såg ut som om den höll upp hela huset. Byggnaden var helt unikt.
Varför berättar jag detta nu i samband med Barcelona och vårt besök i Sagrada familia? Tålamod, framtidstro, lämna något efter sig och vara sin egen är gemensamt för bonden och Gaudi. Bonden har byggt sitt drömhus från grunden. Den store Gaudi har format basilikan, den icke än färdiga Sagrada Familia, med varje detalj. Dessa egenskaper tillsammans med rubrikens, vilka är ganska ovanliga idag i vårt allt genast samhället. Ja, storleken har förstås betydelse men inte tanken bakom. Att se in i framtiden och förverkliga det.
Vi besökte Sagrada Familia med en guide, en vältalig sådan som hade gått runt med många turister. Basilikan är enkelt sagt imponerande. Vackra färgade glasfönster. Höga pelare. Enkelhet inne. Utifrån är den magnifik och speciell. När basilikan är klar kommer den ha 18 kyrkspiror, som representerar jungfru Maria, Jesus, de fyra evangelisterna och de tolv apostlarna. Sagrada Familia har tre fasader, vars syfte är att visa Jesus liv, från födsel till döden.
År 10 f.Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens basilika ligger. Det finns oändligt med historia under bygget och omkring.
År 1882 började bygget av arkitekt Francisco de Paula del Villar och planen såg nygotisk ut. Men redan året efter tog Antoni Gaudí över bland alla sina andra projekt. Först från 1914 ägnade han all sin tid för Sagrada. Det enda tornet som blev klart före hans död var var klocktornet,1926. Bygget var vandaliserad under spanska inbördeskriget. Den första officiella bönen skedde 1955. År 2010 invigde Benedict XVI basilikan, men den var inte färdig. Covid saktade ner bygget men nu pågår det och 2026 tror man sig bli färdig med alla tornen. Ett av de har en hiss men nedgången är trappor. Utsikt över Barcelona.
Det kanske är ”aldrig färdig” som är charmen för de nyfikna?
Ovan allt saknade bygget bygglov. Den har bötfälls 2018 och betalar nu 368 miljoner till Barcelona stad, pengarna skall gå till upprustning av omgivningen och kollektivtrafik. Ja, Metro i Barcelona är byggt ganska ytligt och det hördes inne i basilikan regelbundet. Idag bekostas bygget av turister. Ca 4,5 miljoner besök per år men de övriga 20 miljoner tittar bara utifrån. Värt ett besök inne.
Antoni Gaudi var född år1852 och dog 1926. Halva Barcelona kom till hans begravning.
Cheopspyramiden antas ha tagit 20 år att bygga. Sagrada Familia är nu på år 141.
En bra information finns på Sagrada Familias hemsida. Där finns allt man behöver veta. https://sagradafamilia.org/en/history-of-the-temple
Vad hinner man se under en kort resa till en främmande stad, som Barcelona? Du ser vad du vill se och vilka utflykter du bokar dig för men även baksidor – om du vill.
Barcelona är den katalanska kustens pärla och världens fjärde mest besökta stad med upp till 7,1 miljoner turister varje år. Nog var det tätt om folk överallt med mobilen i hugg, men strax bakom turistmagneterna kunde vi hitta en spansk restaurang utan en enda turist utom vi.
Barcelona ser ut som många av europeiska större städer. Gamla hus. Monument. Byggnader från Medeltiden. Nya höghus. Kyrkor. Trångt. Parker. Bilar, massor med bilar. Oändligt med taxibilar. Spruckna gator. Hav. Turister och mera turister. Souvenirshoppar. Turistfällor. Restauranger i rader vars matsedlar ser likadana ut. På den något slitna La Rambla har restauranger bord och stolar på promenadgatan medan maten kommer från en lucka på väggen över gatan. Restauranger som påstår att rätterna är spanska men kocken är från Mellanöstern eller Turkiet. Servitörerna är multikulturella. Tapas som inte har sett gamla tapas, nya goda varianter. Pasta. Mera pasta. Paella och drinkar.
Mat på restaurang är varken billigt eller dyrt. Det beror på som alltid vart och vad du äter. Det blir snabbt 500+ för en enkel måltid för två. Vi besökte den berömda La Boqueria Market. Det fanns många tomma platser. Saluhallen hade knappt grönsaker och frukt. Vi som ville köpa udda tomater. Kanske även Spanien lider av inflation, elräkningar, snåla plånböcker och dyra priser på mat? Eller, var vi där på fel dag?
Att gå i de smala gränderna ger en modern tragisk bild av Europa. De nyinkomna invandrare från Afrika drar runt eller sitter med sina likadana packningar i väntan på någonting. Bostadslösa, missbrukare och andra trötta sover på bakgator, i parker. Ingen bryr sig. Klotter.
La Rambla kantas av souveniraffärer, flera drivna av folk som kommer från Mellanöstern. Vi handlar några saker och försäljaren kan varken spanska eller engelska utan vi pratar med händerna. Bra nog det med. Folk från Afrika som säljer väskor, smycken och mössor på gatan, vattenflaskor och filtar på stranden. Gatuförsäljare är det normala idag men hur kan de ens tro sig att överleva på det? Beror förstås på vad du säljer. Vad trodde alla dessa män sig att få för liv i Europa?
Massor med turister, många kineser. Några års reshunger exploderar.
En spanjor med katalansk flagga står på Placa de st Jaume framför Stadshuset och ropar något. Vakterna tar det dock på allvar och snart finns tre polisbilar och en massa poliser på platsen men de tycks snarare ha en trevlig utflykt än att ingripa mot mannen. Han får ropa i fred och vifta med sina flaggor. Han ropar om självständigt Katalonien.
Det är en trend att söka självständighet. Många områden och folk tror att självständighet är lösningen för alla problem. Eller är det bara politiker som vill få sin egen maktsfär? Vårt land, vår flagga, vår nationalsång och fria val eller egna härskare. Västpapua, Kurdistan. Katalonien. Skottland… Se på det fallna brittiska imperiet. T.ex. Sudan har slagits i 50 år, delats och fortsätter att kriga inom landet. Fler… Och sedan? Hur betala för det? Ibland känns det likartat som industrinedläggningen i Sverige. Turismen skall rädda ekonomin. Men turismen är en osäker växlande bransch. Städer som övertas av narkotika och trasigt folk får inga turister. Än håller Barcelona ihop .Cannabis är inte lagligt i Spanien, men privat bruk är inte kriminaliserat. Vi ser flera ingångar till klubbar där man kan bli medlen och röka gräs, som de säger. En gathörn från samlas det trasiga folket och sover. Det är en slak lina. Någon tjänar pengar, andra förlorar.
Lät jag för trist? Så är verkligheten också. Inte bara kaffe och churros med choklad.
Så, vi två, mitt barnbarn och jag turistade. Jag har vandrat en veckovandring i tält med alla barnbarn samt två fosterbarn, en i taget, och sedan har vi rest till en plats i Europa enligt deras eget val. Den sista resenären valde Barcelona. De andra har valt Rom, Venedig, Florens – Pisa och Paris. Bort från hemmet och svenska språket visar nya sidor av varje barn.
Någonstans i Tanzania fanns en skola och en kyrka mina föräldrar hade varit med att bygga i början av 50 talet. Inte bokstavligen utan genom att samla in pengar. Min mor sålde hemstickade strumpor, vantar och kanske en av hennes berömda herrskjortor. Att sy var dock dåligt betalt så hon bytte till byggarbete som tegelbärare. Jag hade en sparbössa som det stod ”Afrikamission” på.
Jag fick en brevvän från den skolan, hon var lite äldre än jag. Jag skrev på knagglig engelska men hennes var inte så bra heller. Jag skickade med i brevet bokmärkesänglar, en rekommendation av platsens sjuksköterska. Missionärer var ofta gifta med sjuksköterska, lärare eller diakon, en vanlig kombination. Flickan jag brevväxlade med var på väg att få bli en lärare för de yngsta barnen då hon försvann. Hon gifte sig i en by längre bort och fick flera barn berättade missionären när han besökte oss. Jag fick en förklaring till varför hon slutade skriva.
Någon skola fanns inte i den byn. Jag vet förstås inte om hon lärde sina barn att läsa.
Jag var 12 år när vi började brevväxla. Efter ett år uteblev breven. När jag fick en förklaring kunde jag inte begripa att någon valde att skippa skolan och bli, ja ingenting annat än en mor och säkert hårt arbetande i jordbruket. Jag visste att man fick bära vatten ofta långa vägar. På skolan fanns en vattenreservoar. På den tiden redovisade missionärer sitt arbete och visade bilder i någon församlingslokal. Sedan gick bössan runt. Kaffe och försäljning av sänkta saker sköttes av damerna i församlingen.
Detta var 50 talet. Idag skulle det kallas rasism. Att tro de svarta behövde de vitas styrning och dessutom en dos religion och psalmsång på söndagar är idag absolut motbjudande.
När jag åkte till Tanzania härom året för safari och för att bestiga Kilimanjaro tänkte jag på henne. När jag såg kvinnorna gående på de dammiga vägarna med en gul skitig dunk på huvudet på väg att hämta vatten någonstans kände jag till och med ilska. När jag läste om de satsningar vi har haft åratals som U – hjälp insåg jag det var slöseri med pengar. Hjälpen riktade sig inte till det elementära utan det var en smal krets som fick nytta av pengarna. Tanzania har varit länge en stor biståndsmottagare både för Finland och för Sverige. Jag insåg hur min mor var en jämlikhetskämpe med sina strumpor, de byggde en liten bit av en skola som borde ha gett barn en möjlighet att läsa och en bättre framtid. Flickorna kunde sedan bli lärare eller fortsätta till något yrke i stället att gifta sig alltför tidig.
Lär en kvinna att läsa så lär du hennes barn, det vet vi. Inget ont om pojkar men även idag är det kvinnorna där borta som får stanna i skiten och ta hand om barnen medan männen sticker mot bättre liv. En del av dessa män tar vi sedan hand om.
Själv hade jag planterat träd i Afrika men nu har jag fått veta att även det var fel. Det var inte till godo utan kunde till och med göra värre skada. Jag var en vit översittare dessutom. Inga mera träd eller getter eller annat, man får akta sig så de behövande inte blir kränkta. Det är dock inte de behövande som kränks utan högljudda tyckare oftast långt borta från verkligheten.
Vår bergsguide som hade två barn berättade om sitt sparmål: engelska skolan. Hans barn gick i den ”vanliga” skolan. Lärare var hårdvaluta i ett land där skrivkunnighet och bra engelska inte var allmän. Han berättade att läraren kunde skicka hem barnen när hon fick bättre betalt arbete som skrivhjälp någon dag. Nej, inte 50 – tal utan år 2014. Klassens storlek kunde vara 45 elever. Det var som på min skoltid efter kriget i Finland.
Han trodde sig inte få ihop pengarna till skolavgiften. Men drömma kan man. Ja, guiderna fick ordentligt med dricks men det räckte inte till en skolavgift. I år har turismen (bild ovan)varit en katastrof på grund av Corona. Förlusten i Afrika är hittills 55 miljarder dollar. Att bygga ett samhälle på turismen är sällan hållbart i längden, även utan Corona.
All så kallad U-hjälp som inte kommer till vanliga människor till godo är slöseri. Projekt som vi borde ha hjälpt till är inte jämlikhetssnack, inte storskaligt, inte något vi kan skryta över. Det är vatten, så kvinnor slipper bära. Det är toaletter så hälsostandarden förbättras. Det är mödravård så barnen överlever och preventivmedel så man får de barn man vill, inte reserver om någon dör. Det är uppmuntran till självförsörjning. Det är solkraft idag. Och att kallt skjuta vartenda som ens andas om terrorism för något syfte. Det sista menar jag kanske inte, önskar att de skulle självdö.
Det är adekvat tryck på Regeringar. Inga pengar till politikernas och korrumperade tjänstemäns fickor – hur det nu skulle gå.
Än går en stor del av bistånd till utbildning i någon form. Utbildning är en bra sak. Men du behöver inte högre utbildning om din dag går åt att hämta vatten.
Vatten räknas nu mera som mänsklig rättighet. Men vem är skyldig till vattenbrist? Vädergudarna eller de som lever gott på biståndspengar, terrorister som äter upp resurser eller alltför många politiker som har makten för eget välstånd?
Det finns många sätt att använda skattemedel för andra länders väl. Vi kan sluta med U-hjälp och endast bidra med katastrofhjälp under och efter naturkatastrofer. Ett alternativ är att använda medlen till de kostnader som invandring innebär och det som så fint kallas integration i strid med grundlagen. Nej, invandring blev ingen vinstmaskin. Att fortsätta ge smulor från den vite mannens bord låter inte bra idag när de vita klassas som skurkar och rasister. Dock är kristna missionärer en döende skara. Islam däremot är en växande rörelse. I Tanzania riktade muslimerna sig mot massajer berättade vår guide. Kan man tänka sig massajkvinnorna i svarta kåpor?
Black lives matters är inne nu. För vem, varför, vart och hur? Läs statistik över Afrika så ser du att det är kineser som bygger. Kanske demonstranter kunde åka och gräva vattenledningar eller erbjuda en skola som fungerar varje dag? Det finns en del att göra. Det är bara att hugga i.
Det är ganska lugnt i Tanzania. Jag har inget ”horn” mot det landet. Det är enkelt så att Tanzania är det land som på olika sätt har funnits i mitt liv utan att jag inte ens hade varit där innan sommaren 2014. Jag stödde pyttelitet på den 50 tals skola med mina surt intjänade pengar. Sedan en massa fruktträd. Min mor bidrog till missionen i Afrika hela livet. Hon var djupt troende. Dessutom levde hon som en kristen, älska din nästa så som dig själv. Det är få som gör så. Ja, hon hade sina sidor… Idag vore hon troligen klassad som en vit översittare och rasist. Hon tyckte ju faktiskt synd om de svarta. Hon föddes 104 år sedan och dog av ålder 2011. Hennes födelsedag passerade häromdagen.
Statistik Tanzania:
4,59 barn per kvinna
Vatten urban: 77.2% rural: 45.5%
Läsa män: 83.2% kvinnor: 73.1%
Kristna 61.4%, Muslimer 35.2%
PS. 4/7
Sverige måste vara en humanitär stormakt inom migrationspolitiken, skriver 233 S-debattörer i en debattartikel i Aftonbladet.
”Annars ger det en mycket problematisk signal till resten av världen. Det riskerar att bli en dominoeffekt där till sist alla länder stänger sina gränser för flyktingar”, skriver debattörerna.
Vilket Storhetsvansinne vissa har. Precis som om vi styrde flyktingmarknaden i världen och alla följe efter oss. 233 underskrifter! Vilka skrev inte under? Är de mobbade eller mobbare?
Under tisdagen ska tidvattnet i Venedig ha mätts upp till 187 centimeter. Detta är den allvarligaste översvämningen som staden har varit med om sedan 1966, då nådde vattennivån 194 centimeter. Venedig drabbades också år 2008 i december av den värsta översvämningen på 22 år. Vattenståndet var som mest 1,5 meter högre än normalt. Mätningarna av vattenståndet inleddes 1923. Så jag vet inte hur det var innan. Jag vet inte heller hur stora skillnader tidvattnet kan visa i normalfall.
Idag skyller man på klimatförändringarna. Vad skyllde man på 1966 då istiden ansågs vara en fara på gång? Ni som var läskunniga då minns hotet om istid och Sverige som ett land vi borde lämna för varmare breddgrader. Nu tror jag att vi med sikt får igen en istid. Nog om det. Förra året så här dags var det också översvämning i Venedig. Men i december -16 torkade staden nästan ut. Båttrafiken inställd. Turisterna fick titta på skiten på kanalbotten. Det var inte den första och enda gången.
Vad är det som dränker Venedig? Är inte stadens läge liksom fel, något övermodigt? Tidvatten kommer och går. Havsvattennivån stiger med 3 mm per år kring Medelhavet vilket inte är någon rekordfart. Jag vet inte när man började mäta just det.
Jag var i Venedig med ett
barnbarn 2014. Jag tog ett barnbarn i taget ut till Europa på en resa de själv
valde. Hon valde att resa till Venedig, en stad utan bilar. Nu är Venedig större än just öarna utan bilar
men turisterna – som vi – håller sig på öarna. Turister fanns det gott om.
Venedig var en underbar
upplevelse. Att slippa bilar, åka med båt, se på historiska sevärdheter. Vår gondoljär
berättade om staden, om politik som önskan att lämna övriga Italien och om just
vatten.
Vi tyckte förstås vattennivån
var hög men han skrattade. Hög? Det brukar vara en meter till i normalfall. Nu
är det lågt, sa han.
Man kunde se med lotta ögat hur vattnet steg när mastodontbåtarna gled in till staden. Trots försök att slippa de stora turistbåtarna i staden vilka bokstavligen översvämmar kusten och anlägga spärrar mot vatten är situationen likadan, varje år. Båtarna med turister innebär pengar. Jag vet inte vad hände med det storslagna projektet med spärrar mot vatten som skulle vara klar 2018. Projektet har anklagas av korruption och räknas inte att vara i gång innan 2021 eller senare.
Vi kanske kan inte rädda de byggnader som är placerade olämpligt mot vädrets och havets makter oavsett vart de ligger? Kanske dags att rädda det som räddas kan? Den bosatta befolkningen har redan börjat packa medan turisterna befolkar ön. Staden slits inte bara av vatten utan av folk som är fler gånger mer än staden kan svälja. Man försöker stävja skräpkultur och snabbmat och behålla Venedig som just italiensk plats, kultur värd att bevara. Men folk är trötta på i att vara i minoritet, utan plats i turistströmmen. 25 miljoner besöker staden varje år medan de bofasta är ca 270 000. Räkna ut hur många det blir per dag. Venedig har infört turistskatt som dock har varit problematisk att få in från dagbesökare.
Se Venedig fast du får
trängas med världen. Venedig sjunker faktiskt bara lite men översvämmas
regelbundet av havets makter. Det tar tid, lång tid innan de pålar av ek och
alm – fast gondoljären sa att lärkträd var bäst – som stöttar husen ger upp.
Historien om Venedig är gammal. Folk bosatte sig på öarna redan under antiken.
Sedan började staden befolkas av flyktingar från Italien efter hunnernas
invasion år 452 och senare, år 568 av langobardernas härjningar.
Nu är staden på Unescos lista över världsarv. Se den. Missa inte Scuola Grande di San Rocco med Tintoretto målningar och ett tak som är bara snäppet under Sixtinska kapellet.
Kartbilden Av Chris 73 / Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7383253
