På grund av att en kvinna¨ har anmält snöbollskastning som träffade hennes barnvagn med barn i, till Polisen föreslår jag att vi sätter upp skyltar överallt liknande denna i Kalifornien, Mount Laguna. Skylten såg jag på dag 6 på PCT, mile 43. Nu brukar det knappt snöa i Mt Laguna men det är bra att vara förberedd. Idag var det 7 plusgrader där.
Vem är så korkad att de kastar snöbollar på barnvagnar? Förr kastade vi på benen eller framför obekanta och bara en. Sen sprang vi. Och inga isbollar.
Kanske behöver vi idag snöbollsfria zoner och platser där man får kasta snöbollar.
Som straff kan offret få kasta snöbollar på förövarna låt oss säga i tio minuter. Men inte på huvudet.
Hjälper inte det kan vi ta exempel från Nordkorea där två 16 år gamla pojkar har dömts till 12 års straffarbete för de hade tittat på sydkoreanska filmer. Nordkoreansk rättvisa anser att utländska filmer ger dålig moral. Pojkarna blev utskällda offentligt. De slapp i alla fall dödsdom. Lite annat än svenska domar tre max fyra år i SIS hem för mord med full frihet per Internet att umgås med sina kompisar i kriminella gäng och kanske boka en hämtning för nya gig.
I flickskolan läste vi en del psykologi och om människans beteende. Vi skulle bli bra att umgås med andra. Vi förväntades att vara förstående och bete oss anständigt åt. Vi skulle göra något experiment eller egen observation om mänskligt beteende. Nästan alla observerade sina småsyskon eller sin mor.
Vi var fyra som gjorde det mest lyckade experimentet men fick skäll av våra lärare. De hade dock svårt att hålla sig från leenden.
Så, vilket experiment gjorde de fyras gäng? Vi studerade människors beteende, hur obekanta personer betedde sig när något helt oväntat hände.
Vi tog med oss var sin hink och gick till strömmen som flöt genom staden. Vi fyllde våra hinkar med vatten och promenerade i väg tills vi var osynliga. Vi hällde ut vattnet i en park. En och en gick vi sedan tillbaka och upprepade proceduren. Folk började titta på oss. Någon undrade om vattnet var avstängt men vi svarade inte, bara mumlade och gick vidare med våra hinkar med bister min.
Nu började ryktet gå. Vi hade valt en plats bakom Tempo, som sålde hinkar och där det gick en trappa ner till forsen. Vi valde också en tid då fabrikerna stängde och folk promenerade hem. Några gick in och köpte en hink, fyllde den med vatten och fortsatte hemåt. Några från närliggande affärshus kom med en hink. När det blev fler som kom med hinkar och polisen närmade sig uppståndelsen försvann vi.
Så lätt var det att få till stånd en liten masspsykos.
Vi hade många funderingar. Varför kollade inte folk först om vattnet var avstängt? Det var inte enkelt att ta upp vatten från forsen, det fanns en plats med trappor ner och en grind. Sedan en backe upp tillbaka till bron. Varför utsätta sig för detta utan kontroll först? Frågade någon i affären om vattnet var avstängt innan de köpte en hink?
Det var flera kvinnor än män, oss borträknade. Var det för att kvinnorna oftast stod för hushållet, var mer oroliga eller bara en slump? Kvinnor kanske gick hem medan män tog spårvagnen eftersom de arbetade längre bort? Bäst att ta med vatten eftersom alla gör det. Nej, de flesta gick bara förbi lite undrande. Varför just de som hämtade vatten gjorde det? Varför tog det vattenbristen givet när de såg fyra flickor bära vatten från strömmen? Var de mer rädda att bli utan? Var dessa de personer som vanligen såg till att det fanns saker för hemmet? Hade de drabbats av kriget mer än andra och var mera varsamma?
Var människorna än så påverkade av kriget att hamstring startade automatisk? Detta var skolåret 1955 – 1956 om jag minns rätt.
Eller följe man bara efter andra utan djupare tanke?
Vi hade många frågor men kunde förstås inte få svar på de. Vi läste lite enklare teorier men eftersom vi var bara 13–14 år var det inte så djupgående analyser.
Jag hade tänkt att följa några och fråga varför de bar vatten från strömmen men de tre andra fegade ur så det blev bara observation. Det hade varit roligt att fråga vattenhämtarna men vi hade nog blivit bestraffade för hela grejen. Om Polisen upptäckte vårt spratt – inte experiment – hade det nog fått följer för oss och skolan.
Vi som gick i flickskolan var de avundsvärda flickorna och vi ville inte svärta ner skolan på något sätt. Vi uppförde oss och höll skolans regler.
Skämdes vi fyra? Nej, inte då men efteråt hade vi lite skamkänsla dock erkände vi inte det öppet till andra.
Frågan kvarstår än idag: varför gör folk idiotiska saker och i grupp?
Varför följer människor ledare, kändisar, andra, massan, utan egen analys? Troligen vill ingen avvika? Vi är rädda att, göra oss besvärliga, illa omtyckta av andra och rent av ha egna avvikande åsikter. Idag står massmedian ofta för mass– törs man säga psykoser? De har en agenda och många följer det urskillningslöst. Tänka själv är bara obekvämt. Leta reda på annan fakta besvärligt trots Internet.
Varför det uppstår lämmelbeteende är nog en bra fråga, giltig lite överallt i Världen idag.
Julen är förbi. Julgranen har hamnat på så kallad återvinning. Min Jul var helt enkelt julig. Men nu är Julens frid borta. Vi ska förbereda oss för krig. Det var ett långt hopp från God Jul och Gott Nytt År till oändlig sträcka av våld och offra livet för det.
Se på Ukraina, Israel/Gaza, alla andra bråk och krig som pågår. Inte är de lugnt och fredligt i Sverige heller. Att hamna i kulregn eller få huset sprängt kan väl räknas som tillvänjning.
Det pågår ett upphaussat rop att vi är snart i krig. Börjar undra om Världen, läs makthavare, vill ha det så. I Sverige diskuteras om att låna pengar för militärutrustning. Vi ska skuldsätta våra barn för krig. Det hörs från den röda sidan rop om höjd skatt för de rika, beredskapsskatt. Höjd skatt löser alltid Socialdemokraternas problem.
Först lägger man ner en stor del av den svenska krigsmakten sedan får man bygga upp det igen. Så smart. Påminner om elförsörjning. Riv först ner, bygg upp sedan är den svenska modellen.
Statsministern skickade oss till iskylan med ett kallt tal. Han poängterade vikten av att varje svensk medborgare måste vara redo att försvara landet. Medborgarskap är inte bara passet man kan resa runt med.
Medborgarskap handlar ytterst om att ”med vapen i hand, med livet som insats” kunna försvara Sverige, säger Ulf Kristersson.
Att vara medborgare innebär lojalitet gentemot landet, att göra värnplikt och vara beredd att försvara landets demokrati, frihet och styrelseskick.
Kristersson klargör att om man inte är beredd att göra detta, ska man inte vara svensk medborgare.
”Jag är inte säker på att alla har tänkt igenom vad det innebär att också vara beredd att offra sitt liv för det land man är medborgare i”,
Nej, du, inte ens jag. Och, kära Statsminister. Det är inte mitt fel.
Sverige har delat ut svenskt medborgarskap utan några krav att ens kunna svenska, ännu mindre vara demokratisk och med rätta värderingar, vad det nu är,
Vad tror Kristensson om folks vilja att bli dödad för Sverige?
I de länder där folkblandning är lik Babels torn finns föga patriotism för landet. Det finns vi känsla i de olika grupperna för hemlandet, som inte alltid är just Sverige. Detta visar sig i små situationer som student utspring med hemlandets flaggor, inte Sveriges som betalade utbildningen. Det manifesteras i demonstrationer för Palestina eller andra hemländer när något händer. Det visas i semesterresor till länder man har flytt ifrån.
Svenskar visar patriotism i sportsammanhang och i sällsynta fall för kungahuset eller speciella dagar. Kanske vid vinst i Melodifestival. Vissa forum där patrioter samlas.
Alla dessa Babeltornsländer har interna bråk, skjutningar och sprängningar vilka riktar sig från en grupp till en annan grupp. Sverige har utmärkt sig i detta och blivit känd i Världen.
Att dessa grupper enkelt skulle enas i krig och försvara landet är en utopi. Det får majoritetsgruppen sköta. Även där uppstår frågan: varför då?
Då måste överlevnadsbehovet in. Det är gemenskap, vi i Sverige, en Statsminister bör kommunicera inte splittrande utskällningar.
Regeringen har inte ingjutit vi känsla utan hånat landets svenskar. Allt svenskt är barbari och Midsommar och andra töntiga saker. Endast vid sport kan de svenska färgerna hedras. Varför skulle vi stötta de Regeringar och offra livet?
Regeringens uppgift är att skydda folket. Det går inte att välta det på någon annan. Medverkan är folkets del.
Nej, att offra mitt liv har jag definitivt inte tänkt på. Det stod ingenting om några skyldigheter i blanketten jag fyllde i för medborgarskap. Det var övervägande frågor om vart jag hade bott i Sverige. Inga avtal. När jag blev svensk medborgare skedde det för min del av praktiska skäl. Min familj var på väg till ett biståndsarbete och ifall det blev krig där skulle vi hamna i olika räddningsgrupper på grund av olika medborgarskap, pass alltså. Hälften svensk, hälften finsk. Jag hade bott i Sverige nästan halva livet. Så jag bytte medborgarskap från finskt till svenskt som jag uppmanades att göra. Inte så stor skillnad i praktiken då.
Jag bytte också till ett liknande land än Finland, icke medlem i någon organisation för gemensam krigföring. Det var då det. Idag är neutralitet närapå skällsord. Likaså pacifist. Drömmen om en fredlig Värld med endast vackra solnedgångar har kanske aldrig existerat.
Jag tror nog att byte av medborgarskap är för många av praktiska skäl inte att de tänkte integrera sig speciellt eller sätta livet till. Folk är rörliga, Världen är mer lättillgänglig. Själv är jag så svensk att jag kan prata om vädret, svensk specialitet. Men skjuta för Sverige skulle jag aldrig göra. Jag är den som reder ut kaos.
I regel skiljs folk åt just med passet på landets gränser. Ni får komma in, inte ni. Men för Sveriges del har passet för inkommande ingen betydelse. Du säger bara ett magiskt ord: asyl. På sikt ger det även nackdelar. Vi blir alltför splittrade. Utan gräns finns ingen Stat. De flesta länder i Västvärlden består nu mera av så många nationaliteter att de är som Babels torn. På gott och ont. Den fredliga berikande samlevnaden är utopi.
Jag tycker att var och en ska göra sitt bästa för landet de bor i oavsett medborgarskap och ursprung. Arbeta, betala skatt och ta hand om de sina. Vara en god människa.
Pass är bara ett sorteringsinstrument nu mera.
Krig mellan nationer är ett stort misslyckande i Världens mänskliga relationer. FN är som på lerfötter. Det räcker inte att käfta där. Instrument saknas. Kanske också viljan för fred är för liten i Världen. Kan hända att de vi valt att representera oss i olika sammanslutningar är inte de bästa för fred eller någonting alls?
Ingenting är så säkert som osäkerhet och alla påstående kan visa sig icke stämma just för dig och kanske inte någon alls.
Enligt MSB ska du ha beredskap för en vecka+ i händelse av det oförutsedda, som krig. Det betyder att du ska kunna ordna mat, vatten, värme, medicin och kommunikation för att klara vardagen för dig och din familj.
Enligt Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, har alla svenskar ett ansvar att förbereda sig.
– Till syvende och sist behöver alla svenskar mellan 16 och 70 år ta ansvar för sin egen hemberedskap, ta ansvar för att man kan klara mycket störda omvärldsförhållanden för att ovanpå det kunna fullgöra sin totalförsvarsplikt. Människor behöver en beredskap som inte gör dem hjälplösa i händelse av kris eller krig i Sverige.
I åldern 16 – 70 finns civilförsvarsplikt. Det är därför ingen pratar om de äldre.
Jag undrar vad händer efter en vecka?
Kriget är slut? El och värme fungerar igen? Vatten rinner? Affären har varor som vanligt? Ingen risk att bli dödad på gatan eller bli rånad om du vågar gå ut? Eller var MSB optimistisk? Kriget i Ukraina har snart pågått i två år utan att nämna andra krig som pågår efter tiotals år.
En vecka? De flesta hänger nog med en vecka plus om inte strömmen går just då. Vatten är ett problem, få har en dunk hemma. Men annan vätska kanske finns, mjölk, saft, juice, öl, läsk, vin, skumpa… Vissa förutseende har också vattenrening och kan hämta vatten någonstans. Om det inte är vinter med frusna sjöar. Fiskare med isborr ligger då bättre till. Någon stal min isborr i ett vindsinbrott. Sist tog de också ett täcke och en madrass. Bra mot kylan. Kanske någon som förbereder sig?
De flesta har säkert mat för en vecka eller fler familjer handlar inte varenda dag. Men vatten, ström, värme? De som bor i en lägenhet har inga möjligheter eller ens rätt att installera något ifall att. De som bor i en villa kan bara kalla sig dumma om de inte har några extra resurser, som solpanel och någon typ av reserv värme för sitt hus. Det även utan krig.
Men allt gällde ju inte mig, jag är över åldersgränsen, över 70 år. Vad händer med oss gamla då? Kanske borde politiker räkna med oss fast vi är över 70?
Trodde ministern att alla i den åldern bor redan i ett äldreboende och är försedda så? Jag tror att äldreboendena har obefintlig kapacitet att sörja för sina äldre vid kris. Hur gör de utan ström? Maten kommer från ett storkök i flera fall, lagret är kanske havregryn och kaffe. När jag lämnade min sambo till äldreboende där han skulle bo ville de bjuda på kaffe. men det var absolut tomt i skåpet. Vi får varor i morgon, sa de lite skamset.
Eller ska de 70+ falla döda ner av en ren förskräckelse och på så sätt försvinna ur kostnaden?
Jag är väldigt nyfiken på vem som kommer med mat imorgon ifall kriget bryter ut i natt. Och, vad får man till kaffe?
