Inga snögubbar? Inte ens snökameler?

Det har varit kallt i Syrien och i Libanon till den grad att folk har frusit ihjäl på flyktinglägren. Att skänka en filt till de som fryser är en bra gåva. Filtar var vår namnlösa julgåva till någon som behövde det bättre, genom UNICEF.

Det snöar även i norra Saudi Arabien, men bygget av snögubbar är syndigt. Snökatter då? Nehej, inte det heller. Traditionen snökameler? Nix. Inga hundar förstås. Högre ort har talat.

The fatwa, by Mohammad Saleh Al Minjed, said that building snowmen or any replica of an animal, even if it is for fun or recreation, could not be condoned. Only lifeless things, such as ships, fruit and buildings could be imitated, the fatwa said.

’God has given people space to make whatever they want which does not have a soul, including trees, ships, fruits, buildings and so on.’

Men på Twitter har kommentarerna varit positiva till snöbyggen av gubbar och kameler. Många gillar inte att de religiösa ledarna försöker styra allt, även den lilla glädjen över snö.

Är det något av livets göranden och arenor islam inte vet svaret till och formar en regel? Hur orkar muslimer att leva? Så mycket är förbjudet. Är inte det livet glädjelöst? Sker det ens innovationer i den trånga miljön? Varför förbjuder de religiösa ledarna inte krig i stället harmlösa snögubbar? Så mycket av livet måste ske i smyg så man inte hamnar bakom skranket, bli piskad på torget eller i värsta fall förlorar livet.

Skall vi börja göra snögubbar bara för att protestera? Snögubbar hållande skylten Jag är Charlie? Ut och bygg. Det är snö även i söder.

Kamelen från Dailymail

Snö och världens undergång

Det snöar. I vår sårbara värld går strömmen, lägenheterna kyls fort och vattnet slutar rinna. Vägarna är inte farbara och folk klagar på snöskottning och hotar stämma de som är ansvariga. Någon måste vara ansvarig över snöfallet! Trafiken krånglar. Vi klarar inte av snön. Vi är sårbara eller är vi bara gnälliga?

Är vädret annorlunda än förut? När då var förut? I min barndom var julafton svart en gång. Minns inte att snön orsakade sådant kaos som nu men trafiken var ju helt annorlunda och minnet kan svika. Folk reste inte som nutidsmänniskan gör, få hade en egen bil och de flesta gick till sitt arbete och bussarna var märkligt nog alltid i tid. Jag hade fem kilometer till skolan men att kosta på en bussbiljett var inte att tänka på om det inte ösregnade. Min far var vid sidan av sitt arbete vaktmästare i huset vi bodde och han skulle skotta och sanda gatan utanför till klockan sex på vardagar, söndagar var det senare. Någon gång ryckte jag ut för att hjälpa till när det hade snöat ordentligt.  Vi barn på gården tyckte det var roligt att hjälpa till så vi höll gatan och gården ren på dagarna helt frivilligt. Idag rycker ungar sällan ut självmant för att slita men det kommer nog en tid då det frivilliga arbetet kommer åter till heders.

Vi hade en spade och en borste. Idag finns alla möjliga maskiner men de tycks inte räcka.

Jag tror inte på slutet för oss enligt Mayakalendern men jag tror att samhället, som det är idag, kollapsar sakta. Den uselt skötta ekonomin och klimatförändringarna gör sitt och vi sitter med våra felaktiga val och krympta resurser då såna finesser som sjukpenning och försörjningsstöd samt nya tekniska leksaker är ett minne blott. Den som har skog och potatisland är överklass. Den som trodde att någon annan fixar livet åt en överlever inte.

Snö är ett av de mindre problem vi har. Borde vi tänka till så kollapsen förskjuts längre fram? Eller är det bäst att leva brett så länge det går?

Lämplig film att se på 21 december: Lars von Triers Melancholia. Världen har aldrig gått under vackrare. Men filmen är djup om människans psyke så det är inget för  enbart spänningssökare.