Årets Julklapp – bra val!

HUI Research har presenterat Årets Julklapp. Det är är något alla borde ha i skåpet: ett stormkök. Alltså ett friluftskök av någon form. Lägg till gas eller annat bränsle. Tändstickor eller tändare, lita inte på de tändare som finns fast i kök. Vilken bra idé, betydligt bättre än elcykel som vanliga inkomsttagare, pensionärer och andra fattiga inte hade råd med. Eller idiotin mobillådan. Ja, tanken var god med att fostra folket.

Stormkök? Varför då, jag campar inte, vandrar inte och skulle jag plocka svamp har jag en termos med mig, säger säkert flera. Javisst, men hur fixar du kaffet och välling till babyn när strömmen går? Har du en dunk vatten lagrad och ett stormkök fixar du alltid något medan du väntar på strömmen.

Så, bli lite prepper nu. Men elda inte upp bostaden. Ett friluftskök ska vara ute i fria luften, kanske på balkong när krisen kommer. Blir det ingen kris gå ut och njut av en tur till naturen.

Motivering för valet: För trettiotredje året i rad utser HUI Research Årets julklapp. Till följd av coronakrisen har utomhustrenden accelererat kraftigt och besöken på vandringsleder och fjälltoppar har slagit nya rekord – trots en mycket begränsad turism från utlandet. Semestern blev till svemester och restaurangmåltider med vin ersattes med stormköksmiddag och termoskaffe. 2020 var året då svenskarna återupptäckte den svenska naturen och stormköket representerar därför den, på många sätt märkliga, tid vi lever i.

Några senaste ”årets julklapp”:

2011 Den färdigpackade matkassen
2012 Hörlurarna
2013 Råsaftcentrifugen
2014 Aktivitetsarmbandet
2015 Robotdammsugaren
2016 VR-glasögonen
2017 El cykeln
2018 Det återvunna plagget
2019 Mobillådan
2020 Stormköket

HUI Research https://hui.se/

Bilderna från årets vandring på Sörmlandsleden.

The Revenant – en överlevnadshistoria

MV5BMjU4NDExNDM1NF5BMl5BanBnXkFtZTgwMDIyMTgxNzE@._V1_UX182_CR0,0,182,268_AL_Hur långt skulle du orka i vildmarken på vintern utan någonting? Ingen bug out bag med. Jag har sett en riktig överlevnadsfilm, en berättelse om Hugh Glass, nu i form av en film av Alejandro G. Iñárritu och med Leonardo DiCaprio i huvudrollen.

The Revenant är en oerhört fysisk film, ingenting för dem som ser på Hollywoodfruar eller andra struntserier, där kläder och smink spelar huvudrollen eller för dem som gillar romantiska filmer med vackra kläder. Det här är realism med råbarkade skitiga karlar. Det är sorgsna glimtar om raserade indiansamhällen. Våld. Det är en film om det hårda livet i vildmarken, något för varje prepper att studera.

revenant-snow-xlargeHuvudpersonen Glass, spelad av Leonardo DiCaprio,  plågas genom filmen med björnattack, kroppen sönderriven, levande begravd, forsränning fast utan kanot, benen som inte bär, kyla, hunger, hot från indianer, oändlig släpande framåt i en natur så andlöst vacker men garanterat slitsam. Det är nästan plågsamt för tittaren. Det är ett mästerverk. Fotot ar mästerligt. Varje ruta är av hög klass och tar andan ur en.

Alejandro G. Iñárritu gör bra om inte lysande filmer, värda att se, som  ”21gram” ,   ” Babel”, ”Biutiful”, förra årets Oscar vinnare för bästa film ”Birdman” och nu ”The Revenant. Birdman häpnade man över, har du inte sett den än har du något makalöst att vänta. Revenant är en storartad berättelse om lidande eller hämnd men också om kampen mellan indianer och vita. En antydan om kampens slut finns i flertal bilder. Kanske närapå poetiskt i sista rutorna. Slutscenen är makalös.

Det finns massor av recensioner och de flesta är enhälliga på 4 någonting. Jag ger en femma. Snart borde Leonardo DiCaprio få sin första Oscar, tidigare nominerad men någon annan bättre? knep alltid guldgubben. Bäst minns jag ”Gilbert Grape” då hans rollfigur Arnie Grape var genial och så trovärdig att man glömde bort det var bara spel.

hugh-glass-cropped-xlarge

Michael Punke är författare till historien om Hugh Glass: The Revenant: A Novel of Revenge, publicerad 2002. Storyn finns också på:

Uppdatering 29/2: Leonardo DiCaprio vann Oscar för bästa manliga huvudroll, Alejandro G. Iñárritu bästa regi samt Emmanuel Lubezki för bästa foto.

MV5BMzI4OTQ0MDQyNl5BMl5BanBnXkFtZTcwODY5MjQwNA@@._V1_UX182_CR0,0,182,268_AL_ MV5BODAzNDMxMzAxOV5BMl5BanBnXkFtZTgwMDMxMjA4MjE@._V1_UX148_CR0,0,148,200_AL_MV5BMjA4MjI2OTM5N15BMl5BanBnXkFtZTcwNDA1NjUzMw@@._V1_UX182_CR0,0,182,268_AL_MV5BMjEzMzg4NTIyOF5BMl5BanBnXkFtZTcwNjM3MzgzMQ@@._V1_UX182_CR0,0,182,268_AL_

Om vikten av Julkalendrar och reserv i skafferiet

IMG_4879När min familj åkte till Vietnam i slutet 70 talet funderade jag på vilka saker vi inte ville vara utan. Mitten januari fick vi utresedatum och vikten på den tillåtna fraktlådan. Jag gick till bokhandel för att köpa julkalendrar för årets jul.

De var lite nedlåtande i affären och upplyste mig om datumet, att tiden för julkalendrar var slut. Jag lät dem att hålla ett tag, elak som jag var, sedan berättade jag om skälet till mitt fel i tiden önskan. Kunde de ha några bortplockade kalendrar kvar?

De gick genast till förrådet och jag köpte julkalendrar, ritpapper, pennor, spel, och barnböcker. De önskade mig trevlig resa.

Lådan kom först nära nästa Jul. Den hade stått i hamnen några månader med alla andra lådor tills några av oss gjorde helt enkelt inbrott i hamnförrådet för att få både privata lådor och önskade matvaror till Jul. Allt var kvar i vår låda, förseglad med spikar, skruvar och järnband runt. Våra barn var de enda med julkalendrar den första december. Det var en liten dos av lycka även för grannbarnen som ville se vad som gömde sig bakom luckorna. När firman delade ut plastgranar och vi hittade några julgranskulor i diplomatshoppen var det jul, fast pepparkakorna blev väl annorlunda.

Man måste ligga i steget före för saker som är oumbärliga, som har betydelse eller som räddar livhanken. I Vietnam var det saker som cykelreparation, sytråd, knivar, pennor, plåster, värktabletter, ljus, batterier,  verktyg och papper för än så länge kom det inget papper från pappersbruket vi skulle bygga. På utlandsresor hamstrade vi kläder och allt som skulle behövas de närmaste fem månaderna. Vi hade en egen mataffär men tillgången var varierande.

Idag är även folket i Vietnam på väg att bli konsumenter som vi. De har passerat oss rejält i PISA. De vet att bra skola och flitiga elever är framtiden i en konkurrensutsatt värld.

I dagens läge här hemma gäller andra ”bra att ha saker”. Det är klokt att spara ens oersättliga bilder inte bara på egen dator utan på någon annans dator också och ha ett extra minne. Det är att klara några dagar om strömmen går. Vid strömavbrott tar vattnet slut, affären stänger och så klart fungerar inte de små plastkorten vi har i stället fysiska pengar. Att tro någon annan tar ansvaret vid en kris är naivt – för att använda ett modeord – för det kommer inte den där mystiske ”någon annan” och förser dig med livets nödtorft.

Förr var uppfattningen om tillräcklig beredskap 72 timmar men nu anser man att vi borde ha resurser för 5 – 10 dagar. Vissa är preppers och skall klara månader och de förbereder sig för katastrofer på ett systematiskt sätt. Vi andra borde hamstra lite. Krisberedskapen är låg i Sverige, både den fysiska och psykiska. Vi importerar minst hälften av vår mat.

Att ha rimlig reserv för en vecka är bättre än inget.

Detta händer om transporterna stoppas en vecka:
Dag 1: Mjölk och färskbröd tar slut i butikerna
Dag 2: Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln, störningar i kollektivtrafiken
Dag 3: Mejeriprodukterna i butikerna är slut, tydlig brist på drivmedel, skolbespisningen serverar rester
Dag 4: Brist på livsmedel, alla drivmedel slut på tankstationerna
Dag 5: Skolmaten helt slut, restauranger stänger, många fordon får ställas

OK, hur många dagar klarar du efter Julhelgerna när julmaten är uppäten och den gråa vardagen är här? Better safe than sorry?

Prepper – jag?

IMG_4648

Jag frågade barnbarnen, 6 – 13 år, om de visste vad man gör om strömmen går. Tända ljus, sa barnen. Att veta vart ficklamporna är och beroende på åldern hitta tändstickorna för att tända ljus var de klara med. Men att vattnet inte rinner om strömmen går hade de ingen aning om. Vatten är ju en oändlig produkt, bara vrida på kranen. Nu vet de att man tappar upp vatten bums om strömmen går och spolar inte toaletten. Helst skall man ha lite vatten i kylen och någon flaska i frysen som reserv. Eller helst en dunk.

Men Internet fungerar väl, sa ett av barnen. Inte? Inte! Inte ens Ipad? Mobilen då?

Ja, en del vuxna är också hjälplösa om strömmen bryts. Paniken på jobbet i sjukhuset var total när nödljuset inte tändes . Och när bostadsområdet var strömlöst  i två dagar var folk galna. Jag hade spritkök och vatten lagrad.

Vi tror att allting fungerar, om inte på sekunden, så nästa. Om något händer kommer en mystisk ”någon annan” och fixar det. Sänd bara ett felmeddelande så är problemet grejat.

Hur länge skulle du klara dig om strömmen går och det förbli strömlöst i flera dagar? Det har hänt i Sverige, flera gånger. Det kommer att hända igen. Korta avbrott har ingen större betydelse men redan efter en dag blir det krisartat, speciellt om det är vinter. Ingen varm mat och inget vatten om man inte bor med vedspis och brunn. Om strömmen bryts fungerar ju inget som behöver ström som bankomaten, affärernas kassaapparater, beställningssystem, trafiken, TV n förblir svart, telefonen slocknar, Internet lägger av, maten i kylen och frysen blir snart oanvändbart, tvättmaskinen, dammsugaren, kaffebryggaren, mer… Daghem skulle stänga och skolan skickar ungarna hem, de flesta arbeten fungerar inte, läkaren kommer inte åt journaler, ingen har arbetsscheman i huvudet, mobilen lägger av och du kan inte ens fråga hur dina anhöriga mår.

Nyss fungerade inte bankomaten. Vissa personer reagerade ilsket, om inte primitivt. Att slå Bankomaten var ingen bra metod, inte heller att sparka på väggen bredvid och svära. Var och en bör ha en pengareserv hemma. Att skrika på bensinmacken när pumpen inte fungerade var inte heller lönt. En reservdunk är ett bättre val.

Hur skulle vi bära oss åt på ett längre strömavbrott? Eller annan katastrof? Krig? Vet du vart skyddsrummet är? Tror du att det är välförsett? Om hela familjen befinner sig på olika platser, vart och hur tar man sig hem.

En del är förberedda på det värsta, inte bara för korta elavbrott. Det finns många preppers i världen och även i Sverige. De som inte tänker frysa och vara hungriga om något värre och varaktigare händer. Den politiska oron som finns i världen, krisande ekonomier och den krackelerande infrastrukturen och servicen gör att vissa vill förbereda sig om samhället slutar fungera, ett tag eller längre. Ingen önskar att det händer men att vara beredd innan gör det möjligt att klara sig om… ja ett tag i alla fall. Men sedan? Det är en större fråga som inte går att besvara innan.

Kan vi lita på att samhällstjänster har normal funktion vid katastrofer?

Det är faktiskt ditt eget ansvar att ta hand om dig och dina närmaste om något händer. Ingen kommer till dig på momangen och tar hand om just dig. Jag minns väl Estonia då folk närmast grälade om hur, vem ska göra vad och vart man skulle skicka folk. Alla var djupt chockade. Det fanns inget plan för sådana stora katastrofer.
Jag tycker att alla borde vara beredda att klara sig 72 timmar, nej, en vecka minst utan affär, vatten och ström. Det är minimum. Ingen bör gå till Apoteket den dagen en livsviktig medicin tog slut utan i god tid före. Ingen skall ha tomt i skåpet. Lite reserv bör man ha av allt man i normalfallet använder. Vi som inte bor på landet med potatisland, brunn och några hönor borde nog ha mer än tre dagars förbrukning hemma. Även om vi kan plocka blåbär just nu räcker de inte att livnära sig.
Att vara förberedd för längre tid är ett större beslut.

Jag är ingen riktig prepper men vi skulle klara oss några veckor i alla fall. Jag har fått till vana att köpa två av det vi förbrukar. Det härstammar från den tiden gubben var för dålig för att orka gå och handla med mig utan handlandet skedde när avlösningen kom en dag i veckan. Jag hade en veckoplan. Vi behövde ha en reserv hemma. Även min mor hade alltid ett lager hemma, det lärde hon under kriget.
Något lyxförråd är det dock inte här, utan enformig mat, det nödvändiga, ordentlig första hjälpen låda, gaskök och  vatten samt vattenrening.
Och jag är van att klara mig ute i veckor om vi behövde lämna hemmet. Men gubben skulle nog protestera och dra täcket över sig. Tältning är passerad tid för honom.

Jag tycker: better safe than sorry.

Hur länge klarar du dig när krisen kommer?