Desinfektera historien?

Skall vi börja sortera upp folk enligt hudfärg? Hudfärg plus kön, det kön man väljer eller opererar sig till,  inte det biologiska? Vem får bo vart? Vem får vilka fördelar eller inget alls? Vem kan anses som rasist och få sin egendom eller sitt offentliga liv förstört av de för stunden rätt åsikt och rätt hudfärg?

Idag är de vita skyldiga till sin ekonomiska framgång, sitt slit för att få det bättre och sin historia som innehåller både fläckar och välgång. Statyer välts, affärer rånas, människor bär plakat som önskar de vitas undergång.

Revolution nära? För vad då?

Borde vi börja separera folk bokstavligen? Borde vi kasta ut alla olikfärgade tillbaka till sina ursprungsländer oavsett hur många generationer sedan de kom därifrån? Afrika till afrikaner? Asien till… Finns det vallonättlingar i Sverige kan de också packa och gå. Och finnarna så klart, nog är det någon nyansskillnad i hudfärgen och garanterat i sinnet. Rena alla länder. Vi har provat det förr. Det finns ju historiska exempel om det. Dock misslyckade, men vi måste ju inte mörda folk som avviker från den rätta majoritetsfärgen, bara kasta ut dem.

Skall rasistspöket ta över igen?

Hur bedömer vi i historiskt perspektiv från vilken plats med vilken hudfärg  vi  rätteligen härstammar?

Skall jag flytta till Mongoliet varifrån min släkt härstammar så där mer än 600 år sedan enligt sägnen? Hur ligger Spanien till, för någon i släkten sägs ha kommit därifrån? Räcker det att bara åka tillbaka till Finland, landet jag flyttade från nära 60 år sedan? Mina barn då, halvsvenskar? Till vilken ras, folkgrupp eller hudfärg räknas de? Barnbarnen då, halvitalienare eller egentligen en omfattande blandning om vi räknar in den mongoliska från 600 år sedan? Vilka fördelar skall ingå i just deras hudfärg?

Jag är vit. Jag har aldrig haft fördelar av den hudfärgen. Inga privilegier. Likaså inte min mor. Inte min far som var en fattig bondpojke. Han fick fyra år i skolan. Sedan behövde han hitta ett arbete för den lilla hemgården kunde inte försörja alla. Jag lärde honom att skriva. Från tolv års ålder försörjde jag mig själv. Jag deklarerade för familjen. Jag hade en del uppgifter som de vuxna borde ha tagit hand om. Men i en fattig familj delar man enligt  förmåga. Lite socialistiskt det där.

Men inga fördelar för att jag var blek. Så, att skolsköterskan sa till min mor att jag borde få äta bättre mat.

Någon gång på 60 – talet fick min familj en förbättring av ekonomin. De var väldigt sparsamma och jag skickade dem pengar från Sverige dit jag hade flyttat för att hitta arbete. De sålde stugan som låg långt från stan men hade nu blivit ett populärt område bland nyrika och la handpenning till en lägenhet i en förort. Sedan  betalade Staten skadestånd för de krigsskadade och gav lån för bostad med fördelaktiga villkor. Det krig som Nazityskland startade, Finland deltog i och Allierade med USA avslutade betalade nu till min familj krigsskadestånd i form av pengar och lån eftersom min far hade blivit skadad i kriget.

Jag köpte en tvättmaskin och en vinterkappa för min del av pengarna.

Blev jag då nazist? Vad är min skuld och till vilken härstamning?

Jag stoltserar inte med min bleka hud och mitt blonda hår. Det är bara till visst besvär eftersom jag alltid bränns i solen. När jag bodde i Asien kunde folk dra mig i håret och nypa mig i skinnet. Jag började ha långärmat och en hatt. Inte ens då kände jag någon fördel av min blekhet, tvärtemot. Men att vara åt svarta hållet ses idag som en fördel,  som en förtur till att vara fel behandlad av de vita och kräva kompensation. Som några i USA sa när vi pratade om de amerikanska valen: Obama vann för han hade mer pigment i huden.

Var det så? Skall vi gynna olika hudfärg som ett handicap? Men varför är den svarta hudfärgen så otroligt viktigt? Skall den definiera vem man är och vad man kan kräva av andra? Är det avundsjuka för det ser ut som om de afrikanska länderna har  sämre ekonomisk utveckling och de muslimska för ständiga krig? Många av de länderna  räknas till utvecklingsländer. De har räknats till U-länder i hela mitt liv. De svarta i USA hör ofta till den fattigare delen av befolkningen men ändå har de så pass bra liv att folk från andra länder forcerar vilka hinder som helst för att få del av den amerikanska drömmen. (En intressant betraktelse om varför många svarta i USA hör till de fattiga har du på länken nedan. Rekommenderas, kan gälla över hela världen.)

Med vilken mått vi mäter utveckling är också en så kallad bra fråga.

Skall vi riva den vita västerländska  världen? Blir de svarta (läs vänstern) nöjda över de raserade samhällen? Tänker de bygga allt om igen i sin egen mall? Är den västerländska civilisationen något att skämmas över idag? Politiker har ju redan täckt statyer när muslimska ledare besöker väst och våra egna ministrar klädde sig i kappor och hucklen för att visa sin underkastelse i Iran. Är den västerländska civilisationen bara ond med sin utveckling, sina uppfinningar och sina ekonomiska bidrag till världen och de fattigare länderna? Är önskemålet hos de protesterande en kulturell suicid innefattande alla vita?

Skall vi radera all vit utveckling – tar bara antibiotika som ex. – för att de protesterande blir tillfredsställa över försvinnandet av de vita framstegen? Det kan ju vara uppfinningar av människor som har haft opassande  åsikter. De var säkert flera. Släkt till slavägare. Upptäckare av det mörka Afrika. De första som steg på USA s strand och smittade urbefolkningen med sjukdomar. Eller bara min släkt som utvandrare från det gula Mongoliet i jakt efter bättre liv? Det finns oändligt både framgång och skamfläckar i historien.

Den som inte lär sig av historien tvingas att leva om det. Är historien utplånad finns det inget att ta lärdom av. Inget att förkasta, inget att ta efter. Inget att begripa varifrån vi kom. Utan historia finns vi inte som personer med liv, bara som en undergiven obildad  massa. Är det vänsterns önskedröm?

Att vara arg och besviken på historien duger inte. Vi kan inte ändra det förgångna. Allt som har skett är en del av mänsklig utveckling, på gott och på ont. Vi är inte så långt från grottorna än.

Vi kan försöka radera historien och börja från ett vitt blad. Det fungerar inte. Vi är ingenting utan gårdagen. Livet levs framlänges och förstås baklänges. Att desinfektera den gångna tiden gör den inte bättre. Vi är vår historia och vårt biologiska arv. Vi kan bara förändra framtiden.

http://everykindapeople.blogspot.com/2020/06/vitt-privilegium.html

En stund av inflytande?

Först om mitt lilla kändisskap. 1995 gjorde jag en lång vandring, Nordkalottleden 80 mil, och sålde historien till några tidningar, vann en tävling med fina priser, intervjuades och fick på så sätt mina utgifter betalda. Idag vore Nordkalottleden inte värt att skriva om men då var extremsportare inte så många. Att vara en  kvinna hade också sin fördel, likaså brist på Internet.

Jag hade min stund av kändisskap.

Det var betydligt mindre intresse när jag gav ut en bok och ingenting när jag utbildade ryska regeringsmedlemmar och sjukvårdsansvariga. Det sista tyckte jag var en prestation. Jag hade gärna stått i rampljuset en stund och varit stolt över svensk sjukvård men det var helt ointressant för media och även för Landstingspolitiker.

Ryssarna var imponerade. De bytte faktiskt taktik i vissa vårdärenden för att undvika smittorisker.

Detta var på den tiden du oftast måste prestera något själv ur din kunskapsbank eller förmåga för att – kanske – hamna i media. Idag är det helt annat. Internet har förändrat median och oss.  Du behöver inte uppvisa stora kunskaper eller output, bara bli upprörd och lägga ut en rad om det du hittar som rasistisk, ojämlikt, manligt, opassande, kvinnoförtryckande eller annat du retar dig på. Internet sköter saken. Genast hänger ilskna kvinnor (mestadels kvinnor) med. Ett slags ideologiska städtrupper  rycker ut till stöd. Du blir ”dagens kändis”, intervjuas och får spaltmetrar, kanske en minut i TV nyheter. Är du redan lite känd kan du bli professionell klagare som kallas till olika program och du får yttra dig om ditt och datt, oavsett dina kunskaper.

Det drabbade företaget brukar rätta sig i ledet och städa bort det som orsakade stämpel opassande. Man kanske anställer någon som bevakar att det anstötliga inte händer igen, som HM gjorde efter den gröna  ”rasistiska” tröjan.

En  enda konsument kan ha stor makt när det gäller genus och misstänkt rasism. Inte om prylarna faller ihop dagen efter garantin går ut.

Upprördhet kan handla om obetydliga saker som figurer av plastpärlor, bilder i en barnbok, ett ord, tröjor, ja just tröjor är dagens klanderobjekt. Att peka ut en HM tröja som rasistisk fick oanade konsekvenser. Familjen vars barn hade varit modell fick försvara sig. Ilskna människor gick bärsärk i HM affärer. Rent barbarisk våg av hat svämmade över både i affärer och på Internet.

Vi som inte är så känsliga fattade ingenting.

Hade det inte räckt att strunta i att köpa tröjan? Nej, någon person fick visa hur rätt och god hon var. Tröjan drogs tillbaka. Lindex däremot böjde sig inte med sin ”olämpliga” too cool tröja fast stormen gick. Tack för det!

Det är lättantändligt idag. Vad som helst utan djupare eller mer samhällsomstörtande betydelse  kan orsaka folkstorm när någon drar i rasistsnöret och lägger ut det på Internet.  Att synas är viktigt, speciellt om man får ropa att saken trakasserar kvinnor,  är rasistisk, patriarkal eller mot feminism och jämlikhet.  Ibland känns det som rea på viktiga sakfrågor.

Fastnar vi på petitesser för att de stora frågorna är för svåra och tidskrävande?  När tröjor får så mycket energi vad skulle kunna hända om det lades i något viktigare, något som kan förbättra samhället? Eller ens på så enkla saker som att knacka på hos en granne som behöver lite hjälp och sällskap? Bli läxhjälp för de som inte har svensktalande föräldrar? Vad som helst  som har positiv betydelse för medmänniskor. Att ta hand om varandra, stå bi.

Men, vad gnäller jag på. Tröjan var en världsnyhet, det gav en stunds viktighet för några som vet bäst. De stora samhällsfrågorna klarar vi av med en röst i september.  Frågorna som blir politikernas besvär medan stormen klyver ord.

Översta bilden: hemstickad tröja, ett säkert kort eller är det  för mycket rosa?.

De tysta och regressiv vänster

imagesIvar Arpi skriver i en ledare 8/10-16 på Svd om jihadismen i Sverige. Hur blev det möjligt? Felriktad vrede gav jihadister bas i Sverige, skriver han.

Att påtala hotet från jihadism ledde till anklagelser om islamofobi. Därför höll många tyst, man ville inte få en stämpel.  Hur många av oss har fått påklistrat rasist, islamhatare, islamofob när vi sagt eller skrivit något om terrorism, hederskultur eller problem med invandring? Det är enkelt att kasta ut ordet rasist och tysta folk. Att analysera eller ens erkänna problem är betydligt svårare. Många av oss var Mona, snäll och naiv.

Arpi skriver:

Resultatet är att Sverige ligger långt efter grannländerna i bekämpningen av inhemsk terrorism. Sverige har kunnat användas som bas för terrorverksamhet i andra länder, och som spa för jihadister som behöver vila upp sig lite.

Men trots de senaste årens växande islamistiska terror är det fortfarande en del som fortsätter trycka på snooze-knappen.

Arpi kallar dem den ”regressiva vänstern”.

Betecknande är att man är beredd att kompromissa bort sina egna värderingar – som frihet, jämställdhet och jämlikhet – om dessa på något sätt hamnar i konflikt med värderingar som återfinns hos minoriteter, i synnerhet om de återfinns hos den muslimska minoriteten. Så blir slöjan plötsligt feministisk, så kan separata badtider för män och kvinnor försvaras som något helt rimligt av Jonas Sjöstedt (Svt 10/7), och så kan kvinnor i förorten som påtalar hedersförtryck avfärdas som islamofober och rasister…

Spa för jihadister…

img_4930

Det nya Sverige är ett förändrat samhället. Att foga ihop ett nytt samhälle där både befolkning och normer byts ut har hittills slutat i flera misslyckande eller i alla fall problem. Hur ser du på det nya landet?

Hör du till regressiv vänster? Eller hör du till de tysta?

Blundar du? Törs du säga vad du tycker? Vågar du erkänna att du faktiskt läser ”Fria Tider” eller till och med ”Avpixlat”? Hör du till dem som säger ”så har det alltid varit” när du läser om gruppvåldtäkter fast du vet det är lögn? Har du oro över den stora mängden unga män vi har tagit in fast vi knappt vet vilka de är? Funderar du på någon gång vad det blir av dem? Undrar du över framtiden för dina barn eller är du lugn och litar på att Regeringen löser problemen – ifall sådana finns. Är du orolig för utvecklingen i landet eller är det bara lugnt?

Är du god, bryr dig inte eller tillåter du dig vara frågande, kanske kritisk? Vågar du säga öppet att du inte accepterar utbredning av radikal islam i Sverige? Påträffas rekrytering till terrorism ska vi blunda, ge dem förturer eller ingripa enligt lagstiftning? Vad tycker du?

Är det viktigt med yttrandefrihet eller skall vi låta bara den högljudda vänsterfeminismen ropa i media?

Men – vad jag personligen tycker har ingen betydelse. Däremot är ledaren av Arpi betydelsefull och bör läsas. Jag tror att vi och Regeringen bör tänka till. Vilket land är vi? Spa för jihadister? Humor? Det fastnade i halsen.

Länk http://www.svd.se/felriktad-vrede-gav-jihadister-bas-i-sverige/om/ledare

Censurera världen och skriva om historien?

IMG_4964

Jag har svårt att tänka ett liv utan böcker. 1957 publicerades Grimbergs Världshistoria i 11 delar. Jag köpte böckerna med egna pengar. Jag hade jobb som tidningsbud. Jag gick upp klockan 4 och bar två kretsar innan jag gick till skolan. Lönen räckte till skolavgift, böcker och andra utgifter. Jag gick i flicklyceum och det var ju inte gratis.

Jag var en av de första som satt sig i kön för Grimbergs Världshistoria. Köpet gjorde ett stort hål på min ekonomi. Men historia var mitt favoritämne. Jag ville äga världens historia. Det var som en fest när kortet kom från bokhandel och meddelade att en ny del fanns för avhämtning.

Den bokserien är inte värt mer än någon hundring idag. Men jag har minnen från den tiden då jag var den eleven som  fick ta över undervisningen en gång samt alltid svara på de svåraste frågorna. Det var tack vare Grimberg. Läraren hade doktorerat och hon var en fantastisk magister. Ja, alla skolans lärare hade disputerat.

Jag doktorerade aldrig utan lämnade min plats på 90 talets slut. Utvecklingen på den högre utbildningen har fallit neråt, stödd av en för mig obehaglig vänstervridning. Jag såg ingen mening i att lägga år av mitt liv till det. Jag tror ingen saknade mig.

Att barn har böcker och föräldrar läser för dem tills de själv kan läsa påverkar barnens utveckling och kommande skolgång. Barn som inte har böcker går miste om mycket som fantasi, realiteter, ordutveckling, eget uttryck. Barn lär också reflektera över innehåll, det formar en del av deras världsbild. Utan frågor och egna svar skapar man inget eget synsätt. Precis som jag så småningom reagerade på Grimbergs något nedlåtande syn på folk utanför europeisk kulturkrets lär barn skilja saga, sanning och påverkan med tiden.

Om vi nu låter dem att göra det. Om vi inte försöker censurera världen och skriva om historien.

Skall vi skriva om Grimberg idag? Förändra historien och hur vi såg på världen när de ”mindre utvecklade” länderna erövrades?

I Sverige är böcker tämligen billigt och bibliotek är gratis. Det är inte så överallt. Jag läste om Uganda där läshunger är stor men alla kan inte köpa en bok ens för det är för dyrt. En bok kan kosta en månadslön. Det finns privata initiativ som lånar ut böcker till barn för rimligare pris.

ta-fast-fabianmorfar-ar-sjorovare

I dagarna har Jan Lööf åkt på censur. Hans finurliga sagor med otroligt smarta bilder har dömts ut av åsiktsmaffian och genast böjer sig förlaget Bonnier Carlsen. Strax efter rasistropet var de olämpliga böckerna (avbildade ovan) bortplockade från näthandel.  Det går snabbt när åsiktsmaffian slår till.

IMG_4961IMG_4962

Jag hade ”Morfar är sjörövare” på hyllan och hur jag än tittar är den harmlös. Visst, kanske kan man säga att bilderna är stereotypa som det påstås, inte bara Omar med skägg och sabel utan de vita sjörövarna med ögonlapp och krok  också, men ingen klagar på  sjörövarna. Läsekretsen är 3 – 6 år gamla. Kan barn bli rasister av dessa böcker? Det är en saga, inte en lärobok. Barn skiljer sanning och fantasi ganska bra. Kanske är det felsökande vuxna som inte gör det?

Rasism är ordet som inte har någon betydelse längre när det stämplas på allt som inte är exakt utformat enligt vänstermaffian och feminister. Det kränkta folket styr och kören rädda medlöpare ropar efter. Vad är rasism? Hur definieras det nu mera, idag? Beror det på hudfärg, religion, politisk sida, innehållet i en bok eller bara på antagande från någon rätt person som tycker? Kan böcker där man uppmanar till förnedrande behandling av kvinnor och till och med mord av oliktänkande ses som klandervärda och också innefattas av rensning?  Varför inte?

Jag tror vi bör tänka till innan vi censurerar sagoböcker och ägna tiden i stället för allvarliga kränkningar. Som någon sa: Där man bränner böcker, bränner man snart människor. Försöken att forma världen ren och rätt kan sluta med en eldsvåda.

Andra censurerade:

http://blogg.iniskogen.se/2012/11/20/skynda-dig-att-lasa-for-barnen-i-morgon-kan-det-vara-forbjudet/