På spaning efter något att klanka på eller den farliga rasismen

Godisgranskarna har slagit till igen! Ett drygt tiotal konsumenter ansåg att Haribos ”Skipper mix” med lakritsgodis innehöll bitar med rasistiska motiv. Företaget skämdes direkt och skall ta bort de förhatliga bitarna. Dock finns påsar kvar i affärerna med de rasistiska bitarna.

”Skipper mix” är en påse lakrits där bitarna ska föreställa saker som skepparen ”Skipper” samlat på sig under sina resor på de sju haven. Bland annat finns bitar som ska föreställa afrikanska masker och de väckte ilska hos tiotal personer. Medians makt är stor. Akta er, här kommer grov ammunition om viktiga världsförbättrande saker!

Fast jag är pensionär med ganska mycket tid skulle jag inte hinna peta i lakritsbitar eller annan godis och väcka talan om opassande former. Vissa kan och vill. Det tycks finnas några personer vilka ser som sin uppgift att göra Sverige perfekt, utan felaktiga tankar, bilder, former, färger, produktion och inget som skulle kunna väcka anstöt får förekomma. Speciellt hudfärgen är viktigt, ve om man skulle kunna anser att någon ä svart – på riktigt. Godis, förpackningar, kataloger … allt granskas och företagen hukar sig direkt. Tanken om PK – renhet är god, eller är det bara irriterande, rent av löjligt? Är det inte något religiöst i detta?

När börjar PK – gänget angripa riktiga problem? Ser jag dem som läxhjälp för invandrare med bristfällig svenska, i nattjouren för att dela ut något varmt till uteliggare eller på besök i demensboenden för att ta ut någon som inte har andats uteluft det senaste året?  Kanske städa upp klottret, där finns många icke PK teckningar och ord att rensa? Eller något riktigt radikalt, ordna utbildning för de nyanlända männen om kvinnors rättigheter i Sverige? Om tio personer kan ändra en godisfabriks produktion, tänk vad de kunde göra för världen? Någon? Nä, det är bättre att tugga på rätta karameller.

Rasist och rasism är ord och företeelser vilka lider av inflation. Ungefär som ordet spara. Ordens  betydelse har raserats just tack vare felaktig användning och meningslösa aktioner.

Dessa PK granskare är harmlösa. Är de det? Är det bara tecken i tiden? Nu ratar vi bara karameller, inte så farligt, men visst har PK folket även granskat det fria ordet, alltså  böcker, plockat bort de  från hyllorna eller förlaget har tvingats rensa ut något med ett svart barn eller annan utlänning i? Kan det leda till mer? Där man bränner böcker kommer man till slut bränna människor, var det Heinrich Heine som sa det. Så tänk rätt så PK polisen inte tuktar dig – men vilken tanke är den rätta?
Jag har kvar den afrikanska trämasken från Zimbabwe och antar att den inte är rasistisk eftersom det var en afrikan som både tillverkade och sålde den. Många lever på produktionen av dessa föremål.  Eller levde tillverkaren under arvet från kolonialt förtryck och föreställde sig som vi ser honom: en svart afrikan i magisk festmask?

Bäst att sluta grubbla, damma av masken och ge den en bättre plats, ge gubben en ordentlig frukost, han ser blek och hängig ut. Han kan få lite godis till kaffet, men förstås av rätt sort.

 

 

Om integration och islamparanoia.

Jag hade en arbetskamrat som var muslim – nästan en vän eftersom han informerade mig om att jag stod än på listan över dem som hade varit kritiska till islam och försvarat Salman Rushdie och på grund av det var villebråd. Han var högt utbildad och mycket modern, bosatt i Sverige sedan tjugotal år. Barnen fick  julklappar och såg på Kalle Anka och frun arbetade fast inte utan slöja. Han bad råd om presenter till frun men han kunde inte bjuda in mig till sin stora bemärkelsedag, det gick inte att bjuda in en kvinna.

Det var en petitess – eller inte?

Länge sedan när jag arbetade som socialsekreterare fick jag en manlig klient som ville ha mer pengar. Efteråt anmälde han mig för sexuella trakasserier. Jag var helt oförstående. Tillsammans med min chef gick vi genom besöket. Då kom vi på det. Jag hade tagit honom i hand som alla andra klienter. Jag hade besudlat honom. Men min chef sa kallt till honom att nu var han i Sverige och att det hade varit skymf av mig om jag inte hälsat på honom. Vi hörde inget mer från honom. Idag hade han fått skadestånd.

Det var en petitess – eller inte? Det pågår värre saker.

Det pågår många krig i islams namn. Sudan till exempel slutade med att landet delades ungefär i muslimsk och kristen del, men freden var kortvarig, kanske inte islams fel denna gång.  Centralafrikanska republiken är kaos, Afghanistan känns som ett förlorat land ur alla synpunkter, Irak är en sorgens följetong där Al Qaida närmar sig nästan huvudstaden, i Syrien pågår ett långt inbördeskrig mellan olika grupper, mer… Kan människor leva i fred med varandra? Kan olika religioner existera tillsammans? Det ser ut som om de muslimska länderna kan inte leva i fred om de har något olika inriktningar av islam i landet. Den rätta tron skall vinna oavsett hur många som dör i strävan efter något vi andra inte längre förstår, våra korståg avslutades före 1300. Vi går inte i krig för religionen längre. Eller handlar allt bara om simpel makt och olja eller andra tillgångar?

Kristna är  en förföljd grupp. De tio länderna där det är värst att leva som kristen är alla, utom Nord Korea, muslimska länder. Vi har själva frigjort oss från kyrkans och kristendomens makt. Religionen är en privatsak, dock något stödd av Staten och att vi betalar begravningsavgift. Men islam kräver av sina anhängare samma lydnad som en gång i tiden den kristna kyrkan gjorde av sina undersåtar, om inte mer.

Eller – är de många krigen islams svanesång? Har de en utveckling som de kristna? Vi har ju också stridit för den rätta tron och förföljt de som tänkte annorlunda. Har ni läst om häxprocesser? Inte eoner sedan blev min mor och far utskällda av prästen som kom på hembesök när de inte döpte min syster fort nog. Så vi har haft kyrkans makt över oss alldeles nyligen.

Vi i Sverige är humana till och med undersökningar visar att vi är toleranta även om man får en annan bild i slaskpressen, där är vi rasister allihopa utom PK folket förstås. Vi välkomnar alla som söker plats, skydd och försörjning, vi utesluter knappt någon och vi litar på att människor talar sanning om sina omständigheter. De nya söker sig till släktingar eller klumpas ihop på en flyktinganläggning. Vägen att bli integrerad till det vi kallar svenskt liv kan vara lång.  Många av nykomlingarna fortsätter sitt liv nästan som om de vore hemma i sina gamla hemländer. Antalet kvinnor med täckta ansikten har ökat. Jag ser dem nu varje dag i vårt centrum fast det inte finns någon flyktingboende i närheten. Några av invandrarnas söner reser tillbaka och deltar i krig de nyss flydde ifrån. Döttrar kan behandlas enligt gamla uppfattningar. Trots våra försök till integration – vad det nu innebär – lever många samma liv de nyss lämnat bakom sig.

Det går inte att integrera en religiös föreställning. Den har ett eget liv.

Man bär alltid sitt bagage med sig. Dess innehåll ändras inte av flytten. Det är inte lätt att kasta allt bakom sig bara för att man får ett kort med PUT i handen. Kanske med tiden och med nya generationer? Vi pratar så mycket om integrering men vad innebär det egentligen. Ut med det gamla ändå till grunden? Inte, integration innebär delaktighet i samhället, inte att kasta bort allt av sitt gamla liv och normer. Men det räknade vi inte riktigt med. Vi räknade inte med muslimska förorter, beslöjade kvinnor och religiösa förtecken.

Så – lever vi också i krigets hus? Krigets hus Dar al-Harb är en uråldrig term från islamisk teologi, det beskriver länder som inte än är under islam (olika tolkningar om innebörden finns, slå upp det). Befinner Europa sig i ett Krigets hus? Vissa anser det. Hur är det med Sverige? Vissa ser det så.  En del bygger hela sin politiska karriär på den frågan. Hur blir det med tiden? Peter Hammond beskriver att när muslimer blir över 5 % av befolkningen utövar de relativt mer inflytande än deras antal skulle berättiga. Det införs halal-mat, halal-hyllor i snabbköpen, skilda tider för män och kvinnor i simhallar, särskilda bönerum för skilda kön, för att ta några exempel. Bil- och skolbränder börjar så smått, hedersmord är vanligt.

Är det så – för vi är väl på 5% nu?  Det finns ju andra länders mat på hyllorna men inte har jag hört någon klaga över brasilianska biffar, bananer, tacos, pasta eller finskt surbröd, ännu mindre tyska kyrkan eller engelska skolan. Men det andra …

Är samhällsförändringarna islams fel? Kan vi skylla negativa trender på dem? Är det inte skönt att ha någon grupp att skylla på? Känns det inte igen på något sätt?

Eller inte? Har vi skäl till att vara oroliga? Är de som oroar sig för islams utbredning i världen paranoida? Har min personliga erfarenhet av att leva i religiöst förtryck som ung och hur svårt det är att komma ur det gett mig mer misstro eller kanske mer erfarenhet?

Kan Sverige bli ett unikt samhälle där olika religiösa inriktningar kommer att leva fredligt ihop, respektera varandra och följa landets lagar oavsett hur de avviker från religiösa uppfattningar? Blir det som med min släkt där alla var laestadianer, väl så rigida men den nya generationen har en mildare inställning till religionen? Det har luckrats upp och ingen skulle bryta mot de världsliga lagarna.  Kan de som flyttar in i vårt land välja Sverige, inte för bidrag, arbete, förmåner, utsikter, utan för att vi är ett land som lyckats leva länge i fred, låtit religionen stanna i den privata sfären och inte låter en diffus Gud styra samhället, har yttrandefrihet, lagstadgad jämlikhets strävan mellan könen och har valt att ha högt socialt skydd för vår befolkning bekostad av praxis att alla arbetar och betalar skatt till en gemensam kassa?

Jag ser dock ingen analys om hur växande islam påverkar Sverige och inga jämförelser med hur det har blivit i andra länder. Borde vi ha det?

Men vilka skall sköta integreringen i Sverige? Barnen i skola och daghem? De gamla med utlandsfödd hemtjänst/vårdpersonal? Kvotering och prioritering? Så hur ska invandrarna integreras? Borde inte politikerna ta några familjer var och hjälpa dem i början? Kanske de kändisar som skriver pamfletter och pratar högt och positivt om den nya multikulturella världen vill göra en praktisk insats? Inte? De bor inte ens i närheten av de bostadsområden som hyser de nya bosättarna. Är det viljan som fattas när munnen går?

Någon kallade positiv särbehandling för ”välviljans rasism”, det ligger någonting i det. Bara ordet särbehandling signalerar att något är diskriminerande och fel.

Vi har aldrig trott dem som försökt hävda att det finns någon motsättning mellan islam och demokrati, eller för den delen mellan demokrati och någon annan religiös övertygelse. Så säger Carl Bildt och han borde veta. Eller är det också bara en utsaga av någon som inte har en närgången uppfattning om bristande integration, bor inte på ett område där svenskar är klar minoritet och främst av allt är han inte en muslimsk kvinna eller lever i ett land där islam är rättesnöret, eller har sitt barn i en klass där ett enda barn har svenska som hemspråk för att ta ett närliggande exempel om den nya världen vi formar vårt land till.

Ska jag oroa mig för mina barnbarns framtid eller har jag drabbats av islamorsakad paranoia? Kan ordet rasist appliceras på det jag nyss har skrivit?


					

Minnen från året 2013 och Gott Nytt 2014!

Vad minns du av årets händelser? Här kommer några av mina val i min årskrönika.

Årets resa gick till Rom med ett barnbarn.

Det var hennes första och min tredje resa till den eviga staden.  Vi besökte Colosseum, Peterskyrkan, Sixtinska kapellet, kattsanktuariet och allt det som ingår i en ”gör Rom på några dagar” som glass, shopping, pasta och pizza samt hotellrum i ett gammalt palats. Det är roligt att göra något tillsammans med ett barnbarn i taget, speciellt med en vetgirig drömresenär som pratar något italienska. Tips: om du åker dit, boka biljetter till sevärdheter på Internet och slipp köerna, vissa hade stått i 2 timmar för att besöka Colosseum medan vi bara gick förbi. http://blogg.iniskogen.se/2013/07/14/rom-som-att-promenera-i-en-historiebok-med-en-glass-i-handen/

Årets trädgård.

Jag måste ta med årets trädgård, Vij trädgårdar i Ockelbo som förenar nyttoodling med bara skönhet. Jag undrar ofta när jag går förbi villaträdgårdar med stora gräsmattor varför odlar ingen ens en rad potatis? Varför förser man inte familjen med egna grönsaker? Gräsmattorna kräver minst lika mycket tid.  Äpplena faller och ruttnar i stället att bli must och mos. Jag tror det kommer en tid åter då gräsmattan ersatts med potatis och äpplena plockas.

Men vill du anlägga en trädgård är Vij utformat av Lasse Krantz ett bra ställe för en studie. http://blogg.iniskogen.se/2013/07/28/sommarresa-till-fabod-och-wij-tradgard/

Årets vandring

Årets vandring hör till de kortare jag har gjort. Det var en tur med en 11 åring jag är plusmormor till och det var hennes första. Hemavan till Syterskalet och tillbaka. Trots att vädret inte var på vår sida var hon nöjd. Jag tycker att vi ska ge barnen naturupplevelser, inte bara det materiella. Det blev ingen mer tur för mig. När jag hämtade hem min gubbe från äldreboendet där han hade varit under tiden var det en smärre katastrof … besparar er detaljerna. Jag kunde inte lämna honom igen till så usel vård, utan gav upp med planerad vandring till Alperna. Det sved. http://blogg.iniskogen.se/2013/08/11/taltliv-och-mobiler/

 Årets skamfläck: äldrevården.

Trots att det har malts och klagats i åratals på äldrevården sker få förändringar till det bättre. Efter flera avlastningsplaceringar de senaste 2 åren kan jag bara instämma med dem som klagar. Ingen bryr sig om ens anmälan, om man inte hamnar i TV. Att inte få hjälp att sköta hygien, få rena kläder när man inte fattar att ta på själv, inte komma utanför dörren, med TV som enda stimulans och uppvärm mat lagad någon annanstans är inget värdigt liv men det tycks vara det vi får om vi drabbas av sjukdom eller demens.  Nästa gång – om det blir nästa gång – har vi begärt kommunal vård. Om det är vanvård med besparing  hamnar ändå vinstpengarna hos kommunen och förhoppningsvis till nytta, inte på Caymanöarna.

Årets ord: rasist