De förhatliga skillnaderna eller dit vinden blåser.

Gillar du film? Jag har sett flera av de filmer som har fått Oscar, eller har varit nominerade. Som till exempel The Shape of Water, The Artist, The Hurt Locker, Million Dollar Baby, A Beautiful Mind, Birdman, Dansar med vargar och The Revenant. Förstås supervinnaren Borta med Vinden som beskylls av rasism men skulle passa in i de nya Oscars reglerna. En svart kvinna, Hattie McDaniel, i en bärande roll. Ja, hon var absolut makalös och hon vann en Oscar..

Att göra film är inte bara ett sätt att roa oss utan även ett sätt att uttrycka yttrandefrihet. Även i de helt påhittade historierna. I en film kan man väva in mycket, det man vill säga, påverka och det simpla – pengar. Eller bara ge uttryck för sin konstnärliga ådra. Vissa kan det, de som har sådan  begåvning att de gör makalösa filmer en efter en. Som mexikanen Alejandro González Iñárritu som vunnit 4 Oscar.

Men nu undrar jag om den konstnärliga friheten är på väg att dö? Att vinna eller bli nominerad en Oscar hägrar för många filmmakare och skådespelare. Det är inte bara en ära, det är pengar och nya möjligheter. Stjärnor föds. Publikens intresse för Oscars har dock dalat med åren. Är detta ett försök att nå ut till nya grupper? Oscars har nämligen förtydligat vad en rättvis film är, med möjlighet att vinna en Oscar. Alltså, för att kunna vinna en Oscar måste man följa jämlikhetsregler då de underprivilegierade grupperna måste ha viss andel i produktionen.

Några exempel av de nya reglerna som börjar gälla 2024.

At least one of the lead actors or significant supporting actors is from an underrepresented racial or ethnic group.

Asian
• Hispanic/Latinx
• Black/African American
• Indigenous/Native American/Alaskan Native
• Middle Eastern/North African
• Native Hawaiian or other Pacific Islander
• Other underrepresented race or ethnicity

At least 30% of all actors in secondary and more minor roles are from at least two of the following underrepresented groups:

Women
• Racial or ethnic group
• LGBTQ+
• People with cognitive or physical disabilities, or who are deaf or hard of hearing

(Läs mer, länk nedan)

Och så blev kvinnor och de med annan hudfärg än vit igen de förtryckta, de sköra, de på något sätt handikappade i att komma fram på egen maskin. De underprivilegierade går före andra, kanske även före de utbildade som kämpar om rollerna i den hårda filmvärlden. Så krångligt det blev.

Om filmens roller innehas enbart av de  nu underrepresenterade kan man kvotera in en vit man? Troligen inte.

Är det döden för historiska filmer som försöker berätta en sann historia? En svart man som ska spela min finska bleka far i finska vinterkriget i eventuell ny filmatisering av ”Okänd soldat”? Eller kanske en kvinna? Jag skulle vara modernt  sagt kränkt. Hur skulle man klämma in allt som krävs för att vinna, för att ens kunna göra en film och på ett adekvat sätt?(De gav upp att modernisera ” Den okände soldaten”. Finnarna blev för sura.)

Kvoteringsregler finns redan i England. Det ser vi i olika serier. Enligt Brittiska filminstitutet, BFI,  skall filmprojekt som söker ekonomiskt stöd fylla minst två av tre nya kriterier.

De krav som ställs är att själva filmen representerar mångfald i fråga om etnicitet, handikapp, kön, sexuella identiteter och socioekonomisk ställning, att det finns mångfald i produktionsteamet, eller att projektet skapar social rörlighet exempelvis genom att personer från underrepresenterade grupper anställs.

Det blir lite som den nya delen av Morden i Midsomer där folk med olika hudfärger och etniciteter har roller för rättvisan skull, vilket blir helt malplacerad på den engelska landsbygden? En svart man i en avkrok som har bedrivit något väldigt engelskt i flera generationer… Det går inte att se den röran. De är inte de  enda som försöker få tiden bakåt se ut som tiden nu i en förort.

Jag hoppas att filmindustrin börjar se en Oscar som andra klassens pris och fortsätter producera filmer de vill själv göra, vad vi vill se, glädjas åt, gråta, bli omskakade av. Utan att ha någon sorts sorteringsmaskin som gör allt så rättvist. Oavsett rättvisa ansträngningar, blir det alltid kvar några inte insorterade  med speciell ”handikapp stämpel” vilka kan klaga och känna sig kränkta. Att definiera de som förtrycks lyfter fram mer grupper som också anser sig bli förfördelade.

Vilken regissör och producent blir modig nog att stå utanför rättvisesorteringen och bara arbeta med dem han/hon anser som de bästa? Publiken avgör i slutändan. De ser inte och köper inte en film som förolämpar dem på något sätt.

Kul att vara inkvoterad. Att vara den som fick rollen –  inte för att denne var bäst och mest passande –  utan enligt rättvisesortering. Frikort på utseende och ursprung. Dock finns det inget regel som hindrar folk med annan hudfärg än vit och kvinnor att göra film. Det kan vara marigt i Hollywood – pengar – men alla har fått kämpa i början. Därmed inte sagt att diskriminering inte finns. Det finns säkert regissörer som väljer en vit känd stjärna framför en mindre känd svart. Det finns alltid behov att se utanför sin egen fyrkant.

Jag är säker på att Sverige har också regler för film men ids inte leta rätt på dem nu. Rättvisan är på gång. Folk uppfostras.

https://www.latimes.com/entertainment-arts/movies/story/2020-09-08/academy-oscars-inclusion-standards-best-picture

Porträtt: min (döde) sambo i en videoinspelning, dock har han fått lite färg i Photoshop så blek som han vanligen är..

Men på Venedig film festival behövde man inte kvotera. Vinnaren är:

Nomadland, by Chinese-born Chloé Zhao.

Into the Wild?

Nej, ser inte ut att bli så i år. Att resa är uteslutet för oss 70+. Jag hotade att låna en bil men då skrek mina barn ett samfällt nej. Jag och bilar har inte umgåtts i närkamp på tio år. Även före det var körvanan tämligen begränsad. Jag är nog en trafikfara. Även på cykel.

Så för mig gäller det att gå eller bli körd av en frisk person. Om man nu kan skilja frisk och smittsam åt. Det finns inga dagliga snabba tester som kan avgöra det. Tänk om man kunde spotta på en sticka och den visar om man kan träffa andra friska den dagen. Vi testar oss då på morgonen och kan sedan umgås med våra anhöriga vilka också har testat sig. Så smart det vore.

Även de möjliga testerna är för bilburna. Du måste ta dig dit. I anvisningar för test om du misstänker dig vara sjuk i Corona står: använd bilens backspegel så du tar provet rätt i svalget. Alltså du testar dig själv  och stoppar sedan testet i en lucka. Immuntestet måste dock göras av sjukvården. På ett Vårdcentral fanns ett väntrum med stolar ute, dörren var öppen till rummet där en person tar prover och jag såg inte denne bära någon skyddsutrustning när jag smet förbi. Hm. Undantaget?

Så vi 70+ utan bil är låsta. Jag går. Min cykel väntar sedan länge på reparation.

Depression är dagens ord för många. Vi äldre kan inte längre hjälpa våra arbetande barn. Vi kan inte träffa barnbarnen. All uteliv som museer är borta. Föreningar får klara sig utan oss. Noll resor förstås för icke bilägare. Många skiter i reglerna, de är inte lag. Men har man läst en enda berättelse från sjukvården om Coronasjuka vill man inte dit. Frågan är dock: hur länge är det isolerade livet meningsfullt att leva? En del äldre upplever att de har ingenting kvar att leva för.

I en studie från Högskolan i Halmstad och Lunds universitet undersökte forskare om hur Corona -isoleringen har påverkat Sveriges 70+. Forskare fick in svar från över 1000 personer mellan 70 och 75 år gamla. Ett av de mest utmärkande svaren är att många känner sorg och frustration över att plötsligt inte längre kunna hjälpa till. De saknade känslan att vara behövd.

Precis.

Det här är människor som är vana att passa barnbarn, jobba politiskt eller i frivillig verksamhet, och helt plötsligt får de inte göra det längre. Då uppstår ett vakuum, det blir en rollförskjutning som blir jättemarkant. Från att vara den som ger omsorg och ger tjänster till att bli den som blir mottagare av sådant istället, säger Janicke Andersson, docent i sociologi Högskolan i Halmstad. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7503204

Ja, nog känns det så. Å ena sidan vill Regeringen att vi arbetar till 70, helst mer och andra sidan skall vi nu bli osynliga. Blir vi sjuka är det bäst att dö fort. När man ser på Corona siffror är de äldre sjuka i första hand men de vårdas inte i sjukhus i samma omfattning som de yngre. Det finns skäl till det men om skälet är att de gamla har mindre värde som människor är det alarmerande.

De gamla som bor i ett boende har det dock värre. Eftersom man inte får besöka äldreboenden har Samhället i praktiken klippt av banden mellan de gamla och de yngre, de vårdbehövande och de självgående. Hur många dementa 80+ åringar använder ledigt Internet? I stället att ordna och reglera skyddsutrustning har anhöriga fått veta att de smittar, inte personalen. Jag är inte så säker på att avståndstagandet kan repareras. Den här smittan kan finnas året ut. Den kan komma i ny variant året efter. Det uppstår säkert nya pandemier. Och har du en gång förbjudit människor att umgås går det enklare att fortsätta med olika förbud. Barnbarn växer så vi inte känner igen dem. De gamla dör innan vi får säga adjö. Vi får luckor i våra liv. Jag tror att det är farligt och påverkar hur vi ser på varandra och bemöter de äldre.

Det kan bli så att hamnar du i ”hemmet” blir du helt kommunens egendom. Blir? Boenden beslutar redan om du ska ha hjälp, vård eller morfin. Det kan ordineras av en läkare som aldrig har sett dig. Så skedde med min sambo. Har även människan en bäst före datum? När infaller den? Vid 70+? 80+? Efter ett visst skattebortfall? När du behöver hjälp med mat? När… Vad är en människa och vilket är livets värde borde nog diskuteras. Och hålla oss till Sverige i den diskussionen innan vi räddar världen.

Så, naturen håller mig i liv och anhöriga som har handlat mat. Ja, jag har smitit till mataffären någon gång nära stängningsdags. Meningslösheten är en ökande kurva fast jag är den som trivs ensam. Vandringar frös in utöver det som finns bakom hörnet. Sörmlandsleden är ganska lite vildmark även om jag knappt ser några människor där. De 25 kilometerna genom skogen till sonen är också närapå tomt. Dock fanns det flera tält och gott om folk omkring Midsommar vid en sjö som ligger nära en bilväg. Grillning pågick i skuggan av den nyligen brända skogen med eldningsförbud.

Något vilt, spännande, utmanande är inte naturen omkring mig. Jag saknar natur som är mer. Häftiga berg. Stora skogar. Oändlighet. Variation. Stjärnhimmel. Tomhet. Den där känslan att vara ensam i världen.

Min absoluta favoritfilm är ”Into the Wild”. Den talar till mig. Det finns några scener som har fastnat: ljudet och trafiken på gatan när Chris Mc Candless – lysande spelad av Emile Hirsch – är i en storstad. Vilken skillnad mot naturens tysthet. Sedan björnen som inte ens anfaller för Chris är sjuk och döende. Platsen i Alaska med buss 142 där Chris dog blev en kultplats dit vandrare vallfärdar och räddningstjänsten har  haft flera tillbud. De har nu tröttnat och bussen är flyttad per helikopter. Men den måste få en plats någonstans. Den var en minnesplats över en person som avvek från det materialistiska livet.

Det finns åsikter om Chris flykt. Det egoistiska i att hans föräldrar och syster lämnades ovetande med oro. Men vi vet inte allt. Vi kan inte döma honom. Ibland måste man bara ge sig iväg – om bara för stunden.

Hur många av oss har någon gång fått en tanke att lämna allt och bara gå, försvinna utan spår? Ha ett liv utan materiella och även mänskliga krav? Har du inte än sett filmen ägna den en kväll och tänk över just dina val i livet.

Tillbaka till Corona. Äldreomsorgen skall Corona granskas. Nu börjar huggsexan om vem man kan skylla på. Men, säger myndigheter, de dog inte alls mer åldringar i Sverige än i grannländer Jag måste medge att räkneförmågan är usel. När man inte kan skilja hundratal från tusen hur kan man då förbättra något?

Finland totalt 327 döda i Corona,  Norge 249, Danmark 603 och Sverige 5230 döda. Av de svenska döda var  3503 i ålder 80+. Av 80+ sjuka fick 103? personer intensivvård. Siffrorna är från igår 25/6. Räkna gärna om enligt folkmängd så… Det kommer att finnas många syndabockar. Eller inga om alla skyller på någon annan.

Sveriges kommuner och regioner, SKR, säger i en ny rapport att de äldre i Sverige har i relation till landets totala antal smittade och döda inte drabbats värre än äldre i andra nordiska länder.

SKR konstaterar samtidigt att det skett en kraftig ökning i antalet dödsfall bland äldre jämfört med året innan och skriver att ”begränsningar i socialtjänstlagen” medför att äldreomsorgen inte får prioritera de mest akuta behoven: ”Städning hos en pigg äldre har samma prioritet som omvårdnad hos en som är mycket sjuk”, står det i rapporten.

Begränsningar i Socialtjänstlagen. Så fint att skylla på det. Bättre äldreomsorg i framtiden? Nej, jag tror inte på det.

Jag sätter nog på en film. Gissa vilken. ”Into the Wild” tål att ses igen.

Borta med vinden och den sköra yttrandefriheten

Jag köpte igår filmen ”Borta med vinden”. Jag har sett den förut och läst boken som försvann någonstans. Låna aldrig ut pengar och böcker. Författaren till boken, Margaret Mitchell  var en sydstatskvinna från Atlanta.” Borta med vinden” kom ut 1936 och vann Pulitzerpriset 1937. Den hör till de mest lästa böckerna i världen och har tryckts ca 35 miljoner exemplar. Nej, den slår inte Bibeln, Maos lilla röda eller Harry Potter. Filmen lär dock vara den mest sedda filmen på bio. Förr i alla fall.

Eftersom filmens historia anses nu olämplig, rent av rasistisk och i behov av historierevision, tycker jag att filmen och boken bör sparas. Se gärna filmen med dina äldre barnbarn. Efteråt kan ni diskutera varför den är en av de mest sedda filmerna i historien. Filmanalys, inte rättelse av historien.

Det går ett raseri runt världen mot något, inte så väl definierat, men hudfärgen har huvudrollen. Jag kan inte instämma i hatkören mot vita och inte mot poliser som eskalerar i världen. Den enda gången jag har behövt hjälp av Polisen var när jag blev hotad till livet och de ordnade skyddsåtgärderna utan att blinka, be pengar eller ifrågasätta något. Om jag har tilltro till Polisen idag är tveksamt. Kanske har de också  missat sin uppgift och hamnat i floden av feminism, vänstervurm, skuld och skam i stället att äga Statens våldsmonopol och bekämpa kriminalitet, oavsett hur det uppenbarar sig?

Jag känner mig inte skyldig som vit. Som kommen från en fattig familj vilka inte hade nog med mat och med tvånget att vara självförsörjande från 12 års ålder trots skolgång, kan jag inte se mig, mina föräldrar eller mina syskon som privilegierade vita.  Min bleka hudfärg och blont hår har inte gett mig några som helst fördelar, bara nackdelen att bli snabbt illa bränd i solen.

”Borta med vinden” anses olämplig i febern att förtryck finns enligt ens hudfärg. Det är senkommen ilska mot slaveriet som avskaffades i USA 18 december 1865. Flera generationer har passerat, ingen som var själv slav finns i livet. Än finns slavar i världen eller liknande förhållanden – även i Sverige – men för dem krossas inga skyltfönster i demonstrationer för rättvisa.

Filmen ”Borta med vinden” visar en icke desinfekterad bild av södern under det amerikanska inbördeskriget åren 1861 – 1865. Den visar aningslösheten hos de rika vita sydstatsbor som går i krig mot norr om sin livsstil och ekonomi. Filmen har en kärlekshistoria som inte slutar lyckligt. Slavar och nordstatsbor  beskrivs något  nedsättande. Nu är filmen rasistisk och olämplig eftersom den beskriver svarta slavar just i slavförhållanden, ägda av vita. Ungefär som några slavars liv kunde ha varit under inbördeskriget. Det är spelfilm inte dokumentär.

Filmen vann  8 Oscar varav en till en svart skådespelare – första Oscar till en med svart hudfärg. Hattie McDaniel lär ha sagt: I would ’rather make seven hundred dollars a week playing a maid than seven dollars being one. Hon bär filmen, vill jag säga. Var hon en svikare som spelade  en slav? Det hörs inget förakt mot henne. Det som retar nu är slaveriet och hur de svarta beskrivs i filmen trots att just huvudpersonerna behandlar sina slavar ganska väl. De är arbetskraft.  Men de är betjänter hur som helst. De nordstatare som påstås befria slavarna enbart på grund av avsky för slaveriet är inte så villiga att se de svarta som jämlikar. Det finns andra förklaringar än bara välviljan mot den förslavade delen av befolkning. Läs historien men brett.

Även i Sverige ropar man om orättvisor mot svarta och hat mot vita människor. Alla demonstrationer är selektiva.  Man väljer sina idoler.

Filmen ”Borta med vinden” plockades ner av strömningstjänsten HBO Max med anledning av antirasistiska demonstrationerna som följt på George Floyds död. Filmen ska förses med ”historisk kontext” innan den åter läggs upp.

Har jag missat något? Det är en film, inte en sanningsenlig historiebeskrivning. Men nog är den talande för tiden.

Vilka andra filmer skall vi tillägga en förklaring? Jag tog två slumpmässigt från min låda och nog behöver de en förklaring och ursäkt. ”Shooting dogs”, som handlar om Rwanda 1994. De svarta beskrivs ofta i mindre goda ordalag. ”Argo” som är baserad på en verklig händelse med start den 4 november 1979 i Teheran då USA:s ambassad stormas och personal hamnar som gisslan  visar vita som smarta. Säkert är båda olämpliga idag. Men jag tror att alla filmer behöver städas upp.  De kan ju ge fel uppfattning  för folk som inte kan tänka. Ångest till och med.

Bör varje historisk film och föreställning inledas med analys över vad som var fel enligt regler som gäller just idag? Sedan får de vilka ändå vill se verket – lär inte bli så många modiga – göra det men bara med bekännelser över att de inte var rasister och att verket var värt fördömande.

Kanske bör varje film, bok, teater, opera, konst mm ha en förklaring först vad som är olämpligt i tiden så folk bara inte tror sig något är ok och måhända till och med njuter av verket utan att ha rättvis avsky för innehållet? Bör böcker skrivas om eller brännas? Jag har än Grimbergs Världshistoria på bokhyllan. Man kan opponera sig mot en del av tonläget i vissa avsnitt. Gör de böckerna mig till rasist? Borde jag göra ett bokbål? Kanske är jag rasist också när jag ifrågasätter  förstörelsen av affärer och raserande av gemensam livsmiljö i demonstrationers kölvatten, knäböjande som underkastelse, mediedrevet där alla försöker vara så rätt, så goda att det finns inget kvar som förr kallades granskande tredje statsmakt och inget yttrandefrihet för folket som vågar tycka annorlunda än det påbjudna.

Att slå sönder skyltfönster är skadegörelse, inte frihetskamp. Jag räknar det som terrorism. I Internets tidevarv finns inga problem i att nå ut till hela världen. Helst bör man ha något mer uppbyggande att säga än att hata vita och önska sönderfall av Samhällen.

Bör vi akta oss för vad vi tycker? Hur långt skall den lagstadgade yttrandefriheten gälla? På jobbet bör man ju hålla käften annars riskerar man sparken eller kyla. Men privat? Sista stormen gäller A. Bard (visste inte vem han var eftersom jag inte ser underhållsprogram, men nu…) gjorde det oerhörda, han läxade upp de svarta protesterande på Twitter och vips, han var ur leken.

13 juni  skrev Bard på Twitter:

If black lives want to matter, then black lives get their fucking shit together, study hard, go to work, make their own money instead of depend on welfare, stop lying, get out of prison, and become heroes instead of self-appointed victims for the world to laugh at. That matters!

Och då fick nästan hela medievärlden ett utbrott.

Kanske inte så väl valda ord av Bard. Man ska ju inte gnälla på svarta offer. Han buntar ihop. Men, även för klantiga yttranden gäller yttrandefrihet. Men byt ordet svart till vit. Är du än upprörd? Inte? Har du fastnat i fällan att vit  hudfärg inrymmer det onda inte människors egna gärningar? Vem har frisedel för brott?

Hur gör vi med allt det privata? Prat, skriverier, egna produkter, liv helt enkelt? Hur kan vi bedöma vad är otillåtet just nu för att inte klanta oss och få sparken eller imaginär halshuggning på Internet? Nästa vecka kan det gälla andra regler.

Gå i självvald isolering och hälla tyst?

Eller borde vi stå ut med andras åsikter oavsett klantighet så länge de inte uppmuntrar eller beordrar till brott, preciserad i lag? Kanske borde vi bry oss lite mindre vad andra säger och  tänka över vårt eget varande och våra egna ord. Kan de bidra till något bättre, eller ens skaka om hjärnan en smula? Tankeförmågan liksom? Om så, fortsätt…

Nu är det dags för ”Borta med Vinden”. Har du också filmer hemma som ger en olämplig bild av verklighet, filmer som behöver historierevision? Spara de!

Klipper bara 6§ . Repressalieförbud

6 §   En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2018:1802). Från Yttrandefrihetsgrundlag.

Krigsbrott på fredstid?

Nära Södertörns Högskola hittades en kvinna i diket. Kvinnan hade utsatts för slag och grov våldtäkt. Hon är förd till sjukhus. Ingen misstänkt gärningsman än så länge.

Ungdomar rånas av gäng. Till och med rånas de på kläderna och förnedras på olika sätt. Det räcker inte längre att ta mobilen och pengarna.

Statsministerns senaste förklaring är  att ungdomsrånen beror på Alliansregeringens skattepolitik åren 2006-2014 då skatter sänktes för den arbetande befolkningen. Hur förklarar han våldtäkterna? Brist på…? Är inte den moraliska kompassen helt avskaffad när man slänger en våldtagen kvinna i diket? Vilka ursäkter produceras då av de styrande?

Löfvens förmåga att räkna är obefintlig. De som nu rånar var knappt födda då. Att arbetande föräldrar fick lägre skatt borde ha tvärtom effekt. Och socialbidragen är inte låga. Många byter gärna pension mot socialbidrag. Lågavlönade likaså. Skäms han inte? Varför lämnar han inte sitt ”arbete” till någon med mer förmåga? Vem i så fall? Urvalet är inget att hurra på.

Rån mot unga offer har mer än fördubblats de sista åren. 2 484 rån anmäldes 2019. Det är nog lågt för många vågar inte anmäla eftersom de blir hotade till livet. Gärningsmännen, ofta själva omyndiga eller inte ens straffmyndiga, är vanligtvis från så kallade ”utsatta områden”. Jag tycker den benämningen skall bort. Flera svenska äldre har levt i utsatta: läs höghusområden där arbetare och deras familjer fick en eftertraktad bostad, men de rånade sällan andra barn. Min familj hade inte mat alla dagar men ingen av oss bestal andra. Moral är något föräldrarna förmedlar barnen. Hemmet först. Släkten och dess sätt att leva. Det som tillåts och förbjuds. Sedan kommer skolan och dess regler eller brist på dem. Och det som Samhället genom polisen och rättsväsendet tillåter och kanske bestraffar.

Träffade en familj under tiden jag gjorde personundersökningar för Kriminalvården. Föräldrarna applåderade när sonen kom hem med stöldgods. Så klart fortsatte han tills fängelseporten slog igen.

Polisen beskriver rånen ”orten mot svenne” och det ser ut som att invandrare rånar svenska barn. Men  eftersom ursprunget är rasistisk och helst ska hemlighållas vet man inte och då kan man inte göra några genomgripande anpassade lösningar. Socialtjänsten får ta jobbet att bibringa moral i rånarbarnen. Det kommer inte att fungera annat än i undantagsfall. Kriminalitet är inte Socialtjänstens paradgren.

Hur beskrivs våldtäkterna då? Gå inte ut ensam när det är mörkt och annat trams. Hur ska man då ta sig från arbete på kvällstid? Bör kvinnor sluta att gå ut annat än i en stor grupp? Är kvinnor som rör sig ensamma ute bara lovligt villebråd? Om de är för lättklädda när våren kommer? De anmälda våldtäkterna har ökat rejält. Även där finns ett mörkertal.

I alla krig finns det offer. Offer är de som förlorar mot övermakten. Män mördas. Familjer rånas. Kvinnor våldtas. Våldtäkt är en stark revirmarkering och har föga med sex att göra. Man äger offrets och hennes familjs liv. Det visar att män inte kunde skydda sina kvinnor. De männen var bara skräp. Omanliga fega förlorade. Barn som föddes var erövrarnas. Skambelagda. (Nu har vi abort och dagen efter piller.) Idag är många svenska män redan föraktade, förminskade och förtryckta av de svenska kvinnor vilka svenska män av naturen skulle skydda.

Det känns som ett krig idag. Nära mig har det brunnit bilar och skolor. Mord genom handgranat. Rån och överfall. Våldtäkter. Ett barn som våldtogs på väg till skolan. Några närområden  är så kallade no-go-zoner. Att passera där gör en något sorglig eller ska jag säga förfärad. Det är så skräpigt. Torget ser ut som en främmande värld med svartklädda beslöjade kvinnor. Småbarn i slöjor, även i barnvagn. Män som sitter i café och betraktar livet. De svartklädda killarna med huvor drar runt på området. Socialbidragen exploderar som så på många andra ställen. Regeringen pratar än om integrering.

Och nu hittar man en våldtagen kvinna i ett dike. I morgon är den nyheten ingenting.

Jag tänkte på en film jag såg häromdan. En film där ryska soldater har visat sin övermakt och våldtagit även nunnorna i ett kloster. Gud skyddade dem inte. Ångesten över graviditeter, förhållandet till Gud och det totalt kullkastade livet man krampaktigt försöker behålla är så påtagligt att det känns från TV rutan.

En film i tiden?