Det regnar. Igen. I början av sommaren klagade median om torka, värme och de katastrofer som kommer på grund av det. Sedan kom bränderna vilka oftast var orsakade av vårdslöshet eller uppsåt. Som i Grekland, 667 bränder men nästan alla man made, men pressen skyllde bara på klimatet.
Nu regnar det rejält och så kommer oron för katastrof igen – vi översvämmas. Klimatet, inte vädret, är skyldig. Skulle vattna i trädgården hos sonen under hans semester, men det skötte regnet.
Augusti ser bättre ut, kanske. Vildmarken ropar.

Mina vandringsplaner har spruckit. Nya plan tillkommer. Packar. Och som alltid före sommarens långa vandringstur ser jag min favoritfilm ”Into the Wild”.

Men de senaste kvällarna har tillbringats med ett barnbarn och James Bond. Filmerna med Daniel Craig har en annan klass och ton än de tidigare James Bond filmerna. De är råare, men Bond är mer human. Han kan gråta. Han blir äldre, vill ha ett liv. Blir förälskad, inte för stunden.
Filmerna är dock kallare än de förra med undertryckta känslor. Humor är nästan borta. Stunten häftigare. Vi kommer lite närmare personerna Bond och M. Det avslöjas sakta något om James Bonds barndom och hur M handskas med sina agenter, sitt arbete.

De senaste filmerna är förstås tekniskt mer avancerade än de tidigare.

Förändra Världen är en stående tema. De rika skurkarna styr, har en vision om sin Värld, om hur andra ska ha det, Ryssland som värsta skurken har utmönstrat. Våld, hot och makt är mer internationellt, mer tekniskt, mer forskningsbaserat. Och så klart räddar 007 Världen, alla gånger. Tekniken ersätter inte honom.

Nog är det lite som i verkligheten. Men vi är utan 007.

Bild: slutet i Casino Royale är filmad i Venedig så en bild därifrån, typisk gata i stan.