Vaknade med ont i knäet. Så rejält ont att jag fick hoppa med ett ben till kaffemaskinen. Satt sedan på soffan och åt frukost samt läste på nyheter.
Det senaste var att bara 4000 steg om dagen räddade oss från förtidig död. Inte 7500 och inte 10 000 steg. Antalet tycks krympa med varje undersökning. Inflation äter inte upp bara våra inkomster utan stegen som skulle rädda våra liv.
Idag blir det inga steg alls. Jag vet att mitt knä är trasig (jag brukar bara ignorera det) och ibland skriker det så att jag får låta bli att anstränga mig. Kanske var promenaden igår på asfalten det som orsakade smärtan? Ingen studs i stegen.
Jag undrar hur de bedömer förtidig död? Från vilken ålder? Av vilken orsak? Unga dör idag av cancer i ökad omfattning, det är väl för tidigt. De som skjuts redan i skolåldern? Rökning? Övervikt? Krig? Livsstil med droger, av personliga val som en politiker sa. Mer…
Hur räknar man ut den perfekta åldern för mig att dö ifall jag skiter i 4000 steg om dagen eller går de?
Jag letar i stället efter någon bra film i lådan värt att se en gång till. ”Hurt Locker” med Jeremy Denner, han blev Oscar nominerad. Filmen vann 6 Oscar bl. a bästa film, Kathryn Bigelow bästa regi och filmen var nominerad i ytterligare tre kategorier 2010.
Det är en film om Irakkriget, om de soldater som desarmerar bomber, med döden ständigt närvarande. Det är otacksamt. Irakierna älskar inte precis dem. Ibland går det inte att rädda folk. Att lyckas ger en känsla av odödlighet. Kriget blir en drog, svår att lämna men ändå vill man bort. Som ett spel man måste vinna först. Det finns en scen när Renner irrar i en matvaruaffär under sin ledighet, som visar skillnaden i hans verklighet hemma och på fronten. De oändligt små valmöjligheterna mot de orimligt många. Han återvänder igen, inte ens hans lilla barn kan hålla honom hemma.
2018 på PCT mötte jag en fd soldat från Irakkriget. Nu körde buss mellan Quincy och Chester (Norra Kalifornien dag 97 på PCT mile1332) och jag åkte tillbaka mot leden med honom i en tom buss efter matinköp. Han hade gjort två vändor i Irak och ett i Afghanistan. Han sa att krig blev liknande en drog och därför kunde veteraner bli ibland drogberoende hemma eftersom de inte kunde hitta ett normalt liv. Det fanns en nervositet i kroppen. Något måste hända. Han sa sig ha haft tur med ett jobb direkt efter Irak, i hemstaden.
Överallt där jag fyllde på mat under min PCT vandring såg jag en skylt om att stödja veteraner eller vilka dagar någon organisation erbjöd gratis mat för dem.
Filmen ”Hurt Locker” är om Irakkriget men kunde vara från idag, som Ukraina eller Gaza. Igår röstade USA till ett stödpaket, 60,8 miljarder dollar, för Ukraina. Alla politiker var inte glada utan anser att USA s egen gräns skulle försvaras först eller andra behov på hemmaplan. Det finns många bland folket som tycker USA s del i alla krig får vara nog nu, pengarna behövs hemma. Skiljelinjerna i USA s politik och inställning till deras skyldigheter är synliga. Egentligen finns inga pengar i budgeten för detta utan det är skuldsättning av folket. Den totala skuldsumman idag, kan knappt längre skrivas ut eller förstås.
$34,583,094,965,544.54
Tar en kommentar; Sean Snaith, an economist at the University of Central Florida told FOX Business. ”You can’t just spend trillions of dollars more than you have in revenue every year and expect no ill consequences.”
Ukrainakriget kan pågå ett varv till. Vi i Europa satsade uselt i början, tänkte och grubblade och så bidrog det till långvarigt elände. Ryssland i sin tur satsar mera män, tömmer även fängelser, försöker locka kvinnor och får hjälp av sina goda vänner som Iran och Nordkorea. Kina har fortfarande problem att besluta med vem och varför. Olja och gas går också alltid att sälja.
Mängden folk man kan slänga in i ett krig har betydelse, inte bara avancerade vapen. Ryssland äter in sig per meter, inga stora rörelser, bara segt kravlande. Inte bryr sig Putin om mängden döda. Inte heller protesterar det ryska folket öppet, för bäst är att hålla mun. Oavsett, framtiden är mörk. Oavsett vilka steg vi tar.
Länder i Världen skuldsätter våra barn, barnbarn och mer, för att kunna föra krig och försvara sig. Så även vi. Antalet födda barn når bottenrekord, låter faktiskt sunt. Jämförelser med romarrikets undergång har bleknat länge sedan.
Det dalar någon enstaka snöflinga ner. Termometern visar en plusgrad. Våren vill inte komma. Den där globala uppvärmningen har helt hoppat över Stockholmstrakten.
Läs gärna recensionen av Hurt Locker på
https://www.imdb.com/title/tt0887912/
Om tidigare amerikansk bistånd till Ukraina: https://www.cfr.org/article/how-much-aid-has-us-sent-ukraine-here-are-six-charts
Nedan bild från stigen efter Chester dag 97 mile 1335.
Nu skall Ukraina erbjuda fångar frihet under förutsättningen att de beger sig till fronten.
Det sa justitieministern i TV i lördags. Värvningsåldlern har sänkts till 25 år, men ändå står värvningskontoren tomma. Hundratusentals ukrainska män lever i väst.
Skall vi i väst skicka soldater dit när Ukraina har brist?
I st f att se på krigsfilmer rekommenderas läsning av Erik Maria Remarques På västfronten intet nytt om första världskriget. Han skrev även om det andra världskriget i Tid att älska dags att dö.
Har läst båda, men det var länge sedan. Och vid sin dödsbädd berättade min far till sist om kriget (andra världskriget/fortsättningskriget) till mig och det kan jag säga slår både böcker och filmer. Lätt att bli då en hopplös pacifist.