De äldre är en avtagande avkastning. Eller bara pengaförlust. Det känslomässiga, våra band till anhöriga, kontakten bakåt är inget politiker förstår.
Nu börjar behandlingen av de gamla sjuka under Coronapandemin komma fram. Så, för att de gamla sköra inte skulle besvära sjukvården under Corona har det funnits regler för sortering. Även om jag tycker att döende personer kanske dör bäst där de är utan att flyttas är det en stor skillnad mellan en sjuk och en som redan har sövts ner med morfin. Och tänk, om inte morfin var rätt åtgärd? Är man svårt sjuk kanske inte avancerad vård och åtgärder är den bästa lösningen utan låta livets gång ta hand om livet. Som en smart läkare på VC sa till oss när min sambo var väl så sjuk. ”Vi kan göra det och det och…vad tror du han skulle säga om han än förstod situationen?”
Svaret var då nej. Jag tror inte han skulle orka mer åtgärder. Att sortera bort folk utan samtal med patienten och eller patientens talesperson är inte ok. Hur det blev i boendet när han flyttade in har jag malt här ett antal gånger. Bort med mat. In med morfin. Det kommer aldrig att lämna mig. Och – idag är många anhöriga i samma sits. Vi är arga.
Nog om det. Andra kan beskriva situationen och behandlingen av de gamla bättre. Eller, en journalist i alla fall.
Jag tycker att alla skall läsa – speciellt sjukvårdspolitiker – Maciej Zaremba som skriver om:
Varför har så många äldre stockholmare tillåtits dö under coronapandemin?
Hur kunde en ljusskygg order från regionen räcka för att sopa undan både yrkesetiken och lagen?
PS. Det finns många virusexperter, sist även Obama vet hur Sverige borde göra. Förut Greta, Gates… var och en som syns i media har sina åsikter. Håll dig från dem är nog mitt bästa råd.
Robert Baden-Powell devised the Boy Scouts motto, “Be Prepared.” The story goes that upon hearing the motto, someone asked the scouting founder the inevitable question: “Prepared for what?”
Det var en bra fråga. Vi är inte förberedda för någonting. Vi kan bara
”trösta” oss med: det kunde vi aldrig tro att Corona drabbade även oss! Och de
gamla! Hur kunde det ske? Svensk paradgren: naivitet.
Våra Äldreboenden är i kris. De är så
ständigt på olika sätt. Äldreomsorgen är en kostsam post i Kommunbudget med ideliga
indragningar. Det saknas utbildad personal. En del personal pratar inte ens betryggande
svenska. Det har jag varit med om flera gånger när min sambo vistades i något
korttidsboende. (Han dog 2 år sedan). Nu saknas tvål, handsprit och
skyddsutrustning, det elementära inom omsorgen. Inte såg jag något handsprit
förr heller, bara i undantagsfall.
Vem vill gå till jobbet i sådana
omständigheter? De som måste få in pengarna, de lågavlönade vårdbiträdena. De
moderna hjältarna.
Skyddsutrustning finns dock att köpa
men Socialstyrelsen tackade först nej för det var inte rätt säkerhetsmärke på
maskerna. Försvarets materielverk (applåd!) arrangerade en leverans i samverkan
med Polen. 1,5 miljoner FFP2-masker, 2,4 miljoner visir och 8 miljoner
plasthandskar. Vilket fynd! Lyckokast! Men det var inte rätt certifiering så det
blev nej. Trycket blev dock hårt så nu kommer leveransen att tillåtas. Det kan
omöjligen vara sämre än att vara helt utan.
De vilka arbetar inom vården tar det
hellre än kaffefilter och bindor. De skiter i den saknade märkningen. (Se
uppfinningsrikedom i förra inlägget.)
Det är lätt att besluta något i ett
kontor när verkligheten finns långt från en.
Anders Tegnell, statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten, om hemtjänsten som inte använder skyddsutrustning: – När det gäller vilken skyddsutrustning man ska ha, är det något arbetsgivaren bestämmer. Vi har den dialogen med regioner och kommuner runt om i landet. Men vi kommer inte vara de som tar initiativet.
Dialog? Läget kräver aktion.
Om smittläget är så allvarligt det påstås krävs aktion med beslut av någon med
kunskap och pondus, inte dialoger, inte presskonferenser.
Just-in-time-samhälle
utan beredskap fungerar inte. Har vi lärt det nu?
Coronasmittan är ett faktum i en stor del av våra äldreboenden. Man skyllde först på besökare. Det är inget besöks kö till äldreboenden och nu är ju besök förbjudna. Hur och vart smittan började kommer vi knappt att veta. Faktum är att äldreboenden är de som står för den största delen av antalet dödsfall. Av hela Stockholmsregionens 313 boenden har hälften bekräftad smitta. Nu borde det gälla normalt smittskyddsarbete. Hitta, testa och isolera, behandla. Sedan kommer de gamla ändå att dö med tiden men kanske personalen kan klara sig.
Att arbeta i dödens väntrum har fått ny innebörd. Vad säger Arbetsmiljöverket? Vad säger Facket? Tysta? Att ha hjälp av hemtjänst eller bo i ett äldreboende tycks vara rysk roulett. För de boende och för personal.
Det känns som Kommunalpolitikerna har lämnat personalen inom äldreboenden åt sitt öde länge sedan. Stress och brister är normaltillstånd även utan Corona. Åtgärder måste in i äldreomsorgen nu. Kan politiker befriade från Riksdagsarbete men med full lön ta extra pass? Inte? Kunde det inte vara bra att besöka verkligheten som man sedan beslutar över? Vi hade en gång besök av kontaktpolitiker på mitt jobb i sjukhuset. Hon grät. Hon var så chockad över de tunga patienterna på vårt jobb. Sen såg vi henne inte mer. Tur?
Så du politiker: gör ett besök, erbjud att ta en vecka eller två, luckor finns säkert, sätt i gång att knoga men ta med egna skyddsgrejer. Regnrock mm. Ja, du kan dock bara göra de enkla jobben som att dammsuga eller tvätta men då ger du tid för proffsen att ta hand om de nu så omhuldade gamla.
Jag är en av dessa 70+ som Myndigheterna nu så månar om och alla ska vara rädda om. Jag ska hålla mig hemma, isolerad och inte ens handla mat så att jag inte blir i behov av sjukvård. Fortsätter omsorgen även när pandemin är över? Nu tror jag inte en sekund att makthavarna månar om oss utan om budget. Att politiker och myndigheter bryr sig i ord om oss 70+ låter falskt. Vad det inte stora proppen de kallade oss nyss? Kostsamma 40-talister? Eller att allt blir bättre, när vi gamla som inte förstår den nya multikulturella världen, dör? Utlåtande från en professor, minsann.
Så, nu hukar vi äldre hemma? Jag är inte så säker på det. Så många gamlingar med rollatorer har jag inte sett ute under den så kallade vintern. Våren lockar ut de som inte vågade gå i hala vinterväglaget. Centrums bänkar är fulla av gamlingar som solar. Risk och möjlighet är svårt att hålla isär.
Men, om vi blir sjuka är det slutet. Personer med biologisk ålder över 80 år, samt multisjuka mellan 60 och 80 år, ska bortprioriteras i intensivvården. Det visar interna dokument från Karolinska universitetssjukhuset. Jag närmar mig den gränsen, ålder 80. Men hur bedömer man ens biologiska ålder? Av utseendet? Då blev det genast risigt.
Hur bedömer man om en patient läggs för att dö eller får syrgas i en respirator? Ordförande för Stockholms läkarförening säger att man är hårdare i bedömningarna.
– Tidigare la man utan vidare in 80-åringar på intensivvård och det har vi passerat. En 80-årig patient med covid-19 har inte nytta av intensivvård.
Har inte nytta? Om jag skulle bli sjuk och hamna på Akuten, hur bedöms mina möjligheter att överleva? Gammal sliten kvinna, lägg henne på sidan, blir säkert bedömningen. Nu kommer lite skryt, ni får ursäkta. Inte betraktas jag som en ”Legend” (mitt hikernamn som andra gav mig) som nyss vandrade PCT 4000 kilometer och som nu svär över att årets tur över Alperna från München till Venedig försvann. Venedig, som har överlevt sedan 500 talet utan att sjunka i havet. Som kommer att överleva trots 12 400 sjuka, över 730 döda i Veneto där Venedig är den mest kända platsen. Biologisk ålder? Kan även städer ha det?
Hur vi
som Svenskt Samhälle överlever blir en intressant fråga, efteråt. Vad
förändras, vad inte?
Vi har redan släppt demokratin, det lilla vi hade och låter S+MP att styra – oavsett kunskap och förmåga – de frågor som nu behöver supersnabba åtgärder på grund av det krisläge, inte krig, vi anses vara i. Jag kan sia några beslut redan nu, de hjärtefrågor Mp+S och anhängarna har och vilka nu på ett magiskt sätt blir Coronafrågor. Mer någon annan gång.
Håll Er friska, kära bloggvänner! Det är bara att härda ut.
PS1: Löfven:
– Varje medborgare har ansvar att fortsätta göra sin plikt.
Menar han att det inte gäller asylsökanden och icke medborgare? Borde han
inte sagt: vi alla som bor i Sverige? Vissa
är väl inte undantagna av det ”plikt” han påstår råder nu? Är det verkligen en
plikt att lyda myndigheter om det inte är lagfäst?
PS2: Dags att minska Riksdagen, det räcker ju med 55 stycken i en kris, då måste det räcka med mindre även på ”fredstid”?
PS3 Beklagar att jag länkar till Aftonbladet, ni får stå ut med det. I ett Samhälle med höga skatter och bara 471 personer i Intensivvård i landet med medelålder där 61 år varav 75% med någon riskfaktor börjar vården sortera folk. Det kan vara rimligt, eller inte. Vad tycker du?
PS 4. Idag vaknade Facket, 17/4 efter otaliga sjuka och döda i äldreboenden. Borde inte ledarna ge sin plats till några som reagerar lite snabbare. Är det någon fler som reagerar för den usla hanteringen av medlemmar?
Kommunal gick på fredagen ut med information till sina drygt 20 000 skyddsombud i landet om att man kräver bättre skyddsutrustning. Är det så att personal misstänker smitta på exempelvis ett äldreboende så är det skyddsmask som gäller. Annars hotar förbundet med skyddsstopp, vilket betyder att personalen slutar att utföra arbetsuppgifter där de riskerar att smittas av coronaviruset.
Är det läge att säga adjö till vår levnadsstil? Kommer Corona att påverka oss till några stora förändringar? Är det End of the World As We Know It? Jag tvivlar på det. Men en del kommer att förändras. Kan hända att även Sverige slutar tro sig att vara i särställning så inget ont kan drabba oss. Kanske slutar vi slösa pengar till onödigheter som genustrams och liknande och förser oss med sjukvårdsmaterial i stället.
Minnet är dock kort. Minnet är ett dåligt vittne. Minnet är inte lång hos politiker har vi erfarit förr. Så även nu?
Vad förlorar vi med pandemiläget som råder i hela Världen? Döden drabbar kanske någon vi älskar eller bryr oss om. Några förlorar sitt arbete för ett tag. Semestern frös in. Vissa tror sig dock vara odödliga. Är vi i riskzon oavsett hur vi undviker varandra och tvättar händerna eller är allt överdrivet?
Har vi tilltro till att Samhället företrätt av Regeringen fungerar fast det allmänna inte kan erbjuda oss det vi nu bittert behöver? Till exempel skydd för vårdpersonal, vilka går till jobbet varje dag med hälsan – kanske livet – som insats.
Vårdpersonalen är de nya hjältarna.
Personligen har jag oro för ett av mina barn som är specialist på sjukvården. Den vården som redan med knappa 500 personer som har behövt intensivvård flämtar av vårdtyngden. För att inte tala om äldreomsorgen där arbete i dödens väntrum har fått helt ny innebörd.
Förlusterna i den stängda
tillvaron är många för oss som försöker lyda karantän. Vi förlorar kontakten
med dem vi inte kan eller vill besöka för smittoriskens skull. Nej, Internet
ersätter inte personliga möten. Även om jag tror mig vara frisk kan jag vara
sjuk och helt enkelt döda någon. Test som skulle visa ja eller nej i smittläge
finns bara för fåtal. Och det ser ut att Corona är lurig. Du är sjuk fast du är
frisk och hur det exakt smittar enligt vetenskapliga bevis tvistas det om.
Jag saknar mina barn och
barnbarn. Träffade sonen, men han höll
sig på fem meters avstånd. Jag besöker inte barnbarnen så ofta eftersom de bor
i en annan stad men nu har besöken helt torkat in. Nej, vad gäller mindre barn
kan man inte ta igen förlorad tid. Barn
växer så fort. Redan efter par månader är de annorlunda med andra intressen,
nya färdigheter… Ens sätt att uppföra sig och tackla världen, det vi kallar
moral, är dock till grunden den samma. Det
stabila barnet rasar inte ihop av dagens läge. Är barnet gammal nog söker denne
information och processar det. Många barn är dock oroliga, vi vuxna måste ta
tag i det och intyga att även detta tar vetenskapen genom de vuxna hand om.
Är Regeringen orolig? Ser de budgeten flaxa iväg eller är de sjuka i deras första tanke? Statsminister höll tal till Nationen. När han sa ordet plikt slutade jag att lyssna. Det finns smittskyddslag som påtalar att vi skall undvika smitta varandra, men eftersom vi inte testar brett kan ingen skylla på dem som sprider sjukdom ovetande om sitt tillstånd. Det finns ingen plikt, det finns sunt förnuft ifall vi har något kvar. Jag misstänker att sunt förnuft är länge sedan ersatt av Pappa Staten, mamma Socialbyrån, Försäkringskassan och allt som förser oss med åtgärder, påbud, räddningspaket och att slippa eget ansvar. Vi valde att betala det väl så heltäckande samhällssystemet som i nöd visar sig ha stora hål.
Just nu vill Regeringen ha större maktbefogenheter för snabba beslut utan att behöva omröstning från den rumphuggna Riksdagen, 55 personer. Brukar man inte märka illa Putin och kräva sanktioner mot Orbán när han ökar makten? Demokratin är död ropar man så lätt då. Att ge det världsfrånvända MP mer makt är rent av dumt. Även SD hymlar något om att ge makten i händerna på Regeringen, men med någon liten kontrollfunktion, kan vara skäligt för en kort tid. Krislägen är väldigt avslöjande i politik.
Vi är redan oerhört beroende
av Staten och olika myndigheter. De
skattar bort en stor del av våra inkomster och beslutar över vad som är viktigt
att ha i Samhället. Det var inte skyddsutrustning för vårdpersonal.
Jag vill inte ge politiker
mera makt. Det är inte krig, det är elak sjukdom.
Läget Corona ser dock inte ut att drabba negativt tilltron till landets styre. Fler än nyss litar på Socialdemokraterna och kompani. Även Statsministern får flera röster. Det låter märkligt. Som om folk nu skulle lita på Regeringen – nutida och föregående – som har dragit ner sjukvården, beredskapen, matlager, ja allt är just in Time i stället framförhållning. Ja, vi är helförsörjda med morötter, socker och mjöl, mjölk kanske, det är beredskapen, annat hänger delvis eller helt på de andra länderna som också är sjuka.
Det är som om inget ont kan aldrig hända oss.
Gäller den gamla regeln att i nöd byter man varken Regering eller sina tröstobjekt. Se bara bakåt i historien. Det kan vara intressant läsning nu i isolerings tider.
Kan bristen på sjukvårdsmaterial öka tilltron? Fråga personalen som försöker tillverka sina egna visir av overheadmaterial och munskydd av bindor och kaffefilter. Uppfinningsrikedom är stor. Nedläggningen av ”ifall att” lagervaror har pågått länge. Jag minns att det stora lagret i det stora sjukhuset försvann under min tid i slutet av – 90 talet.( Persson var Statsminister.) Man kunde inte längre skicka sekreteraren dit med beställning och hämta det som saknades. Allt skulle förhandlas, snål budget skulle hållas på varje enskild enhet och uppfattningen att vi är skyddade från Världens problem var solid som betong. Det drabbar inte oss.
Jag sa då att systemet aldrig kommer att fungera vid kris. Synd att jag fick rätt.
från Steget Efter https://twitter.com/StegetEfter
Hur känner vårdpersonalen sig? Uppskattad? Utmattad? Underbetald? Vårdpersonal är vår tids hjältar. Kanske dags att lyssna på dem och fråga hur de vill ha det på arbetsplatsen när krisen är över. Då menar jag folk på golvet, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden… inte fackföreningsfolk som alldeles klart har inte brytt sig om trivialiteter som munskydd, visir och skyddsrockar och garanterat inte städning av lokaler så att vårdfolket har rimliga arbetsförhållanden.
Hur mår du i Coronakrisen? Kanske som vanligt? Eller hör du till vårdens hjältar?
Det är inte den första gången i världen som
en epidemi begränsar tillvaron och det konsumtionssamhälle vi lever i. Själv
minns jag mest två epidemier, Asiaten och HIV, den ena drabbade mig och den
andra ingick i mina arbetsuppgifter att informera om.
Barbro Westerholm beskriver: Just nu har jag en Flashback från tiden som chef för Socialstyrelsen då hiv/AIDS drabbade Sverige. Panik, informationsproblem – rädda, panikslagna människor uppfattar inte vad som sägs. Vi gjorde vad vi kunde då för att sprida lugn och ge saklig information. Men det rådde inte bot på de panikartade rädslor som spred sig.https://www.facebook.com/barbro.westerholm.3/posts/10158000784322528
Jag får också Flashback. Den första HIV positiva personen jag träffade i mitt arbete som terapeut på Rådgivningsbyrån var en patient på tillnyktringen juni 1985. Han kom in påtänd med ett blödande sår i huvudet. Han föll omkull vid dörren och jag försökte ta mot. Han blödde ner mig. Vi ställde honom på en madrass på golvet. När jag tömde hans fickor för att låsa in eventuella värdesaker hittade jag hans positiva HIV test. Någon fick sy såret. Jag beordrades att duscha. Kläderna i soptunnan för farligt gods. Hela jag desinfekterades. Jag gick i sjukhusrock och skoöverdrag i fötterna tills ett av mina barn kom med kläder.
Sedan fick jag testa mig i två gånger och
fylla lite papper för eventuellt skadeståndsanspråk. Jag blev inte smittad. Så
lätt var det inte att bli infekterad av HIV.
”Har du testat dig” var de vanligaste orden
på olika mottagningar som tog mot någon
typ av missbruk. Patienten hann knappt in innan provkittet var framme. Vi
testade massor av personer och hade rådgivning inom vård och behandling. Vid
positivt resultat, som egentligen var negativt för den enskilde, gavs mera stöd
och råd, kanske för hela familjen. I värsta fall blev man inlåst i ”Gula
villan” om man fortsatte att riskera andras hälsa.
Det var många kollisioner med olika
uppfattningar och rädslor. Lite som nu.
Sverige var framgångsrik i smittskyddsarbete.
Vi fick ganska väl bukt med den inhemska smittan. Jag hörde aldrig ett ord om
att spara på testerna eller risken att
skyddsmaterial skulle ta slut. Det var bara att skicka sekreteraren till
förrådet med en lista.
Så, vi som var med på den tiden får klara Flashback.
Corona är nytt. Ingen vet med säkerhet vad bäst är. Folk smittas, folk är
sjuka, folk kanske dör. En information idag kan bli helt annat i morgon. Brister
och sårbarheter i systemet poppar upp. Att Kina troligen har fått stopp på sin
epidemi beror på att där gör man som beslutsfattarna säger. Man ifrågasätter
inte. I Sverige velar man.
Här hemma blev bristerna i den nutida sjukvårdens beredskap snabbt synliga. Vården provtar sparsamt, bara de som kommer till sjukhus eller arbetar där testas eftersom det är brist på testkit. Det är ju många som slåss om dem i världen. Någon allmän virusspårning pågår alltså inte längre. Hitta, testa, behandla gäller inte. Vi får betrakta alla som sjuka, inte friska. Man börjar också ransonera den skyddsutrustning som finns. Det finns inga beredskapslager. Man väntar nu på att få köpa från andra länder. Finns det något land kvar som inte är i behov av skyddsutrustning? Nej, inte i EU, kanske Montenegro?. Låt se, Chad och Zambia har ingen röd prick än klockan 12 idag på virustracker.
I median ser man önskan att folk lämnar sina hamstrade handspritsflaskor till sjukhus! Annan skyddsutrustning tas också mot. Så de lite förutseende personerna skall rädda sjukvården som kör just in time? (Ja, de giriga storhamstrarna kan gott göra det.) Sjukvården borde själv ha gått till Apotek omedelbart och shoppat upp lagret. Denna sjukdom var inte helt överraskande efter fallen i Kina. Så dum jag var, allt ska ju upphandlas först.
Preppers, ”de kymiga figurer som tror på
undergång”, har fått rätt. Det är “better safe than sorry” som råder nu.
Folk har blivit preppers, hela gänget. De
hamstrar mat, apoteksvaror och märkligt nog toapapper. Behovet av trygghet är
uppenbar i den karta som viruset nu ritar upp i vårt land.
Hälften av maten som äts i Sverige är
importerad. Att en rad europeiska länder stängt sina gränser innebär inte att
det kommer att bli matbrist i svenska butiker, påstår man. Man har gjort
undantag för godstransporter. Men jösses, menar man att folk som producerar vår
mat i andra länder inte blir sjuka? Coronasmittade i Italien fortsätter att
tillverka pasta och parmesan för oss? Spanjorerna plockar tomater och
apelsiner? Mer… Livsmedelskedjan är inte bara transporter utan främst personer
som arbetar med matproduktion. De blir sjuka som alla andra.
Flera länder har stängt allt som går att stänga. Man stänger sina gränser, affärer, skolor, sätter folk i karantän. Från och med idag, 17/3, kommer det vara förbjudet att vistas ute i Frankrike under de nästa femton dagarna, kanske mer. Att promenera och träffa sina vänner i en park är förbjudet. Endast de mest nödvändiga vistelser ute är tillåtet, som att gå till jobbet. Bara ett senaste exempel om oron i världen. Oro över ekonomin väger kanske mer än några döda?
Jag skulle bli galen om någon stängde in mig.
Men Folkhälsomyndigheten vill faktiskt att vi 70+ slutar synas ute och håller
oss inne utan att träffa ens våra anhöriga. Är vi friska 70+ verkligen så
sköra? Jag har snällt självisolerat mig gammal som jag är redan före
Folkhälsomyndigheters inrådan, pausat gymkortet och nöter på mitt matförråd
samt promenerar i skogen. Där är det tomt för det mesta. Söndags såg
jag fem personer på håll och en hund samt svanar och kanadagås vilka har
nu anlänt. Är man gammal ska man hålla
sig borta från smitta och att belasta vården. Eller ska man helst dö fort hemma
och hjälpa ekonomin?
Hur man än gör är det vi gamla som kommer att
belasta sjukvården – en dag. Det är
livets gång med eller utan Corona.
Det finns dock oro över att situationen blir ohanterbar i Sverige. Den 16. mars uppmanar Tegnell på grund av spridning att stockholmare borde arbeta hemifrån. Nu stängs även gymnasieskolor, universitet och högskolor, som skall övergå till distansarbete. . Sverige har hittills tvekat men nu med ca 1190 konstaterade fall, med stort mörkertal eftersom vi inte masstestar, och 8 döda stiger paniken.
Det är kymigt. Men varje år dör cirka 200 personer i Sverige av vanlig influensa och minst 300 000 i världen. Det finns inga mirakelmediciner mot flunsa. Vi tacklar influensa varje år med vaccin för riskgrupper men nästa år kommer det en ny variant. Viruset muterar. Kanske coronaviruset också blir en besökare som muterar och plågar oss flera gånger? Just nu 7517 döda i Corona hittills och ca 190 140 totalt konfirmerade fall. 80 640 personer sägs ha tillfrisknat. Forskning pågår om vaccin.
Gjorde en promenad, nästan de magiska
10 000 stegen. Genom ett villaområde in till skogen, ut genom en annan.
Har aldrig sett så många parkerade bilar på infarter en vardag. Ett, två, tre
bilar per hus. Folk har stannat hemma.
Ni som har isolerat er på grund av Corona,
ålder, riskgrupp eller bara för säkerhets skull, vad gör ni på dagarna?
Langston Hughes: “Hold fast to dreams/For when dreams go/Life is a barren field/Frozen with snow.”
PS. Nu duggar åtgärden in med fart. EU:s stats- och regeringschefer har enats om att införa ett reseförbud till Schengenområdet som ska gälla i 30 dagar. Reseförbudet gäller resenärer som inte är medborgare i EU. Sverige inför också ett tillfälligt förbud för inresor från den 19 mars och 30 dagar framåt. Svenska medborgare kommer att kunna flyga hem. Och vissa grupper tillåts som diplomater och de med internationell skyddsbehov, vilka de nu är.
