Etikettarkiv: valfrihet

Om kvinnor, män och valfrihet – eller inte.

Utvalda

Publicerat av

Jag tänkte på hur Samhällen behandlar kvinnor. Det är en lång sträcka mellan de mest jämställda och de mest förtryckta. Längst ut på ena ändan låtsas män vara kvinnor och i den andra ändan skall kvinnor varken synas eller höras.

I de flesta västländerna är kvinnor ungefär jämlika med män, om så ibland på papper. Det finns många skavanker och vill man gnälla är ingenting jämlikt. Idag kan även vita män känna sig diskriminerade och undanskuffade – av kvinnor. Dock är båda könen ganska fria att besluta över sina liv.

Vi i Sverige har valt att jämlikhet mellan män och kvinnor manifesteras bäst under barnets första år i jämlikt uttag av mödraledighet, nej föräldraledighet var det. Vi är nog några av de i den ena ändan av jämlikhet, i den andra finns Afghanistan.

Nya regler för de afghanska kvinnorna inskränker livet ytterligare.  Nu regleras även talet. Kvinnor skall sänka sina röster, inte bara i princip utan i praktik.

Den som inte hörs, finns inte.

I Väst finns ibland problem om kön, vem är man, vem är kvinna. Talibaner är praktiska. De vet exakt vad en kvinna är. En kvinna är den halvan av människor som män har makten över. De kallar det omsorg om kvinnor, De kallar det anständighet och skydd. Och, det tragiska är att Afghanistan  var det landet som mest ville bli styrt enligt sharia (tolkning är dock  av talibaner) innan USA och Väst lämnade landet, kastades ut snarare.

Demokrati kommer inte ur gevärspipan. En dyr läxa.

Talibaner låtsas inte att en kvinna har ett personligt liv. De förpassar dem hem och för mannens bruk. De är nu förbjudna att även prata så någon obehörig hör. Rörelsefrihet är begränsad. Skönhetssalongerna är stängda. Parker har kvinnotider. Och kläderna ute ser alla lika ut. Inga bara kvinnoansikten får synas. Än stenar de kvinnor för äktenskapsbrott. Klaga inte om du blir slagen av din make, då hamnar du, inte han, i fängelse. Skola efter 12 år finns inte för flickor.

Det sista får mer konsekvenser för kvinnor och för landet om några år. Inga utbildade lärare, barnmorskor, läkare för kvinnor. Inte i andra yrken heller. Och så klart inte i styrande ställning. Det kommer att sluta i nationell katastrof, för dessa män kan knappt komma över nivån medeltiden. De verkar sakna intelligens  helt enkelt. Att trycka ner kvinnorna får konsekvenser de inte ens kan räkna ut.

Tre år sedan i Afghanistan kunde kvinnor välja att tävla om  presidentposten. Nu kan de inte ta ett beslut att gå och handla mat.

Foton av levande varelser är också förbjudna. Antar att lik efter hungriga människor går bra. Alla män ska ha skägg. Musik är en död konst.

I väst påstår vi att kvinnor är lika värda och fria att göra vad de vill. Det stämmer ganska väl. Men så fort en man – som låtsas vara kvinna – klagar trängs kvinnor ut. De kan inte vinna idrottstävlingar för kvinnor om män som säger sig vara kvinnor deltar. De kan inte ens vara på en Internetplattform  utan att männen tränger sig på. I Australien har en plattform för enbart kvinnor bötfällts som diskriminerande.

En  australiensk domare beslutade att en man som har valt att bli en kvinna  är diskriminerad eftersom denne  utestängs från  en enbart  för kvinnor plattform ( a female-only social networking platform) Syftet med den siten var att kvinnor kunde diskutera om vad som helst utan mäns påverkan.

Hen stämde plattformen ”Giggle for Girls” för diskriminering och vann. Skadestånd var10 000 Australian dollar och sina omkostnader. ($6,700 U.S.)

Professor Paula Gerber of Monash University’s Faculty of Law sa att domen var en stor vinst I Australien” ”This case sends a clear message to all Australians that it is unlawful to treat transgender women differently from cisgender women. It is not lawful to make decisions about whether a person is a woman based on how feminine they appear.”

Stor vinst för landet? Känns inte det överdrivet som vinst?

Appen hade någon typ av kontroll så män inte trängde sig in. Kontrollen bedömde att hen var en man, som han var eller hur det nu är. Det är komplicerat. Hur omfattande könskorrigering hade personen genomgått vet jag inte. Men, kromosomerna och hjärnan går inte att byta ut. Knappt det du är fostrad till.          

(Tänk på de två OS  boxare som fostrats lik flickor men vilka i slutändan var män men blir för alltid på papperet kvinnor eftersom någon så bestämde troligen  vid deras födelse.)

Kvinnor måste kanske acceptera att genus ”kvinna” är tillgänglig för den som vill?  Ett slags realisation. För, hur än man opererar bildas det inga ägg och inga nya kromosomer. Livmoder är också svårt att operera in.  Kanske kan vi snart göra oss till helt nya människor enligt önskan. En beställning till sjukvården och vips, vi är perfekta enligt önskan.

Är  den utvecklingen som är önskad och skattepengar ska gå till?

Även om det är ett väldigt litet steg när män som anser sig vara kvinnor, tävlar som kvinnor, deltar i samtal i en kvinnoapp eller kräver andra förmåner som att bli speciellt behandlade, kallade och värdesatta och få del av sjukvårdens resurser, är det en markering av och med Regeringar. Du har rätt. Kön är valfritt. Folket, uppför er! Även i Sverige nästa år kan du byta den kön som står på Skatteverkets  folkbokföring till det andra könet. Det är ett litet steg men det öppnar en låda med möjligheter. Än så länge erbjuds bara två varianter, men det kommer fler var så säker. Att vara en kvinna är inte förmågan att bli gravid, ha ägg och livmoder (i de flesta fall), det är viljan, önskan, känslan att känna sig som kvinna och om viljan finns ha kvar även de manliga attributen så man kan vara både och.

Det är svårt att definiera en kvinna. Kan vi säga som Ketanji Brown Jackson: I`m not a biologist. I förhörd för HD i USA när hon får frågan att definiera kvinna. Kön är valfritt. Det är vad man tycker och vill. Det har gett obehagliga konsekvenser i USA, kanske annanstans med, när föräldrar vilka inte gett välsignelse för könsbyte, i ord eller i handling, för sina minderåriga barn har mist dem till vänligare familjer.

Problem med att inte vara diskriminerande har sina lustiga sidor. Att byta ut naturliga ord som ”mor ” i  förlossningsjournal till ”födande person”, britterna ligger före. Och byter någon vuxen man sig  till  en kvinna och hamnar i media hurras de. Bara att en kändis går offentligt i en klänning väcker en storm av beundran.

Så fantastiskt att de vågar vara sig själv!

Spelar det någon roll vilken kön eller genusuppfattning vi har? Ja, jag är säker på det men du kan ju fråga dina närmaste. Det kan dock bli en överraskande diskussion om du har tonåringar hemma. Slipa dina argument innan.

Kanske har  jag helt fel om värdet av två kön, kvinnor och män. Det finns så många kön vi vill. Men, så opraktiskt! I Afghanistan vore könsbyte en lösning enligt svensk modell.  Kvinnor bara anmäler att de är män och så får vi ett land med ett kön. Inget förtryck mot det som inte längre finns. (Ursäkta den spydiga tonen.)

Men i Sverige kan du snart byta kön på folkbokföringen. Framsteg kallas det. Vi får se hur det lyckas och misslyckas nästa år. Ett visst parti vill att rätten att byta kön ska in i grundlagen också. MP är alltid ute med tokigheter.

Skita inte ner Grundlagen med allehanda tyckande!

PS om könsbyte: . https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2001/23218.pdf

PS2. Det finns en psykiatrisk del i könsproblematik men jag säger: jag är inte psykiatriker så det får vara.

Ingen är så blind än den som inte vill se – om den svenska skolan.

Publicerat av

Skolan blev igen aktuell när avslöjanden om för stor bortfall i PISA urval hamnade i pressen. Skolorna hade valt bort lågpresterande elever lite för frikostigt och på så sätt var resultaten bättre än de skulle vara.

Ingen vet dock riktigt hur och vart den svenska skolan är på väg.

Svenska skolan och PISA är en slokat växt så att säga. Trots otaliga förändringar och högar med pengar till lågpresterande skolor har skolan blivit sämre, inte bättre. Om du inte har ditt barn i de fungerande skolor som än finns på skolmarknaden. De med orättvisa köer.

Vänstern skyller på fritt skolval, elaka svenska föräldrar som inte vill ha sina barn i skolor där majoriteten av barnen inte pratar svenska. Erkänn, det är ofta det skolbytet handlar om. En vän fick höra att hon var rasist när hon flyttade sitt barn till en annan skola, längre bort. Barnet var den sista i klassen med svenska som modersmål. Elever föredrar sitt språk, även de svenska eleverna. Förvånad?

Jag hade en kort lärarbana. Jag arbetade några år som vikarierande lärare i byskolor och den stora centralskolan ute på rena landsbygden på -80 talet. Skolan hade än bra ordning och lärarna, även vikarien hade viss pondus. Som lärare träffade jag elever i olika klasser genom hela skolgången. De begåvade, de snälla, de lata, de gnälliga som ville hem, de flitiga… Alla barn var olika, kanske fanns någon slags mitten i klassen vilka passade in i den nivån jag skulle lära ut enligt läroplanen.

De andra spretade upp och ner. Speciellt de födda i januari eller december, de med ett års skillnad i utveckling. Nej, några språkproblem fanns inte på den tiden. De utlandsfödda var några adopterade barn.

Själv hade jag gått i en flickskola, dit man kom med inträdesprov och betyg från klass 4 eller 5. Min skola var den ojämlika skolan som inte längre finns. Men den nya skolan har lämnat både de svaga och de smarta eleverna – ytterkanterna – åt sitt öde.

Jag minns än några elever från tiden som lärare. En kille på andra klass var störande. På den tiden var det något så oskyldigt som att kasta papperstussar, sparka på bänken eller skrapa med en penna. Han var uttråkad. Han räknade matten i rekordfart medan de flesta tog hela timmen för sig och några ropade på hjälp. Hans läskunnighet var redan över alla andras. Han läste riktiga böcker. Han var helt enkelt smart och skolan var trist.

Nästa dag gav jag honom en matteuppgift som var svår och inte från matteboken. Han löste det på fem minuter. Nästa tog lite längre tid men inte så konstigt. Han gick på klass 2, matten jag gav var från klass 6. Mina två vikarieveckor var nu utan papperstussar. Han väntade på nästa uppgift efter att ha fyllt i det obligatoriska i matteboken.

Hans mor kontaktade mig. Vad hade jag gjort? Det var första gången pojken berättade om skolan och ville dit igen. Sedan kom den ordinarie läraren tillbaka och ordningen var återställd för honom.

Han var på rätt klass enligt åldern men på fel klass enligt förmågan.

Jag tror det är likadant för flera elever än idag. Mellan dem som inte hänger med och de som ligger långt före kan finnas en skillnad som ocean. Ett är språket. Andra att vissa är faktiskt smartare. Att prata om genetisk arv är väl nästan kriminellt idag. Intelligens är också ett förbjudet område fram till den dagen vi förväntar oss färdiga forskare, läkare, ekonomer, jurister och affärsledare mm. De som skall leda samhället framåt i den materiella och vetenskapliga utvecklingen. Nej, de är väldigt sällan politiker.

Vissa föräldrar vill välja en skola där barnen och lärarna pratar svenska, lärare är utbildade och skolan inte brinner. Vänsterpolitikerna hatar det. De skriker integration. Själv vill de inte bo på de ”utsatta” områdena.

Enligt S senaste tanke utan innehåll skall barnen välja skola, inte deras föräldrar. Föräldramakt är helt ute. Så 5 år gamla barn sitter vid Internet och gör sina skolval, inte föräldrarna. Barnen är säkert kapabla. De är ju vana med I pad, speciellt om de har gått i de dagis som var så moderna att de slopade penna och papper.

Helst vill inte S att föräldrar har något att säga till om barnens liv, skola och fostran. Vänstern hatar föräldrar som bryr sig om sina barn och deras skolgång. Vissa föräldrar ställer sina barn i kön till de bästa skolorna när de får barnets fyra sista siffror, tänka sig! Kanske tio kilometer från mig finns en skola dit föräldrar sätter sina barn i kön från BB. En skola som har stått pall för de negativa förändringarna. Det kan ju inte vara sant!

Så orättvist enligt vänster för det kan ju flytta in invandrare som inte har kunnat ställa sina barn i den kön.

Livet är ständigt orättvist. Vissa föds på fel ställe, alltså inte i Sverige, så att säga. Det hjälps inte genom att trampa på svenska föräldrar som försöker ta hand om sina barn. De fungerande skolorna ger också möjlighet för barn som kommer just från de så kallade socioekonomiskt utsatta områdena. Nog är det barn födda i alla världens hörn i den lugna ”privata” skolan mitt barnbarn går. Trots kö.

S är fast i tiden då Alva Myrdal kallade hemmamammor imbecilla. S vill inte ha föräldramakt. Det känns också att de inte begriper hur världen utanför deras politikerbubbla fungerar. Samhället behöver utbildade arbetare, chefer, uppfinnare … alla de som betalar politikernas löner och förmåner så de kan fortsätta sin världsfrånvända idé att alla människor är lika som de stöpta ur socialdemokratiska barnkamrar.

Jag tror att ett av skolans problem är jämlikhetstanken i stället lika värde. Alla är lika, en massa. Inte individer. Ingen är mer begåvad än den andra. Skolan skall inte sortera. Helst inga betyg. Men livet sorterar, alltid. Samhället är som en sorteringsmaskin där de som skippar/misslyckas i skolan har uselt läge för lagliga yrken.

Många politiker har hamnat i ”yrket” redan som barn och skolats upp i det politiska systemet. Det är inte säkert dessa broilers kan mer än en medelsvensk. De belönar och sparkar uppåt varandra i den politiska hönsgården.

I andra yrken krävs det betydligt mer.

Det påstås att nivån för högre utbildning har sänkts. Högskolan har blivit en institut där alla skall få plats. Elever kan inte skriva en läsbar mening, eller läsa instruktioner. Alltför mycket tid används även för genusteorier som om de skulle förändra den biologiska kroppen eller formen av en spik som manlig härskarteknik-

Jag träffade aldrig ett obegåvat barn, men begåvningen varierade. Dock var det svårt att i en klass med 25 elever kunna möta varje barn individuellt, lyfta upp ens förmåga. Även en lärare har bara två öron, en mun och två händer och ingen trollstav.

Tvång mot de fula hemmamammorna?

Publicerat av

De flesta svenska barn vistas i daghem, nu kallad förskola. Men än finns några som stretar mot. De föräldrarna vill ta hand om sina barn själv eller ha andra lösningar som passar dem bättre. En och annan är till och med ”hemmafru”. Hemsk tanke! Oftast är det kvinnan – oavsett härkomst –  som tar hand om det lilla barnet först och den längsta tiden.  Nu försöker politiker attackera de som inte lämnar sina barn till förskolan tidigt nog. Obligatoriskt daghem från två års ålder är senaste S förslag. Man skyller på dåliga språkkunskaper. Många av två åringar är inte så talföra än måste jag medge. De kan ca 50 ord, kanske i bästa fall några hundra och sätta ihop en mening med två ord, men inte helt lätt att förstå för den oinvigde. Oavsett vilket språk de pratar.

Kan du inte prata nog bra kan du inte tala om hur du mår annat än med gråt.

Politiker har en idé att jämlikhet nås med tvångsmedel. Män blir som kvinnor, kvinnor som män och alla barn stöps i samma form. Så blir det en lydig massa med rätta värderingar. Hur vi är som människor, det intellektuella,  psykologiska och känslomässiga i vårt varande är helt oväsentligt. Att påstå de två biologiska kön är i viss mån eller mer olika är omodernt och besvärande. Att mena människor har skilda preferenser passar inte heller i den socialistiska världen, som politiker i Regeringen med stödpartier omhuldar.

Späda barns vård har sysselsatt politiker i många gånger från Alva Myrdal som sa ungefär att mammor som tog själv hand om sina barn var  imbecilla i huvudets vägnar och kunde inte fostra barn som de professionella  – kvinnliga – vårdarna kan har spökat om och om igen. S har nu lagt en motion om att införa avgiftsfri och obligatorisk förskola från två (2) års ålder. Först tänkte de från tre (3) år men nu tar man i. Kanske från ett år snart?

Alltså, Regeringen vill välta ytterligare utgifter till den redan ansträngda kommunbudgeten. Hör du hur höjd kommunskatt klingar in?

En fråga uppstår genast. Om barnet inte infinner sig i förskola kommer småttingen att hämtas med polis till sist? Eller barnet omhändertas av Socialtjänsten? Hm.

När jag undervisade om det psykologiska skeendet under graviditet brukade jag säga att graviditet var 18 månader,  9 innanför kroppen och 9 utanför. Det var många kvinnor i publiken som instämde i det, alla som hade fött barn.

Att vara gravid är den närmaste relationen som finns, kvinnan och barnet har delat kropp med varandra. Det är en kraftig påverkan av känslor för det kommande barnet och ens egen tillvaro. Kvinnan är den lämpligaste – i de flesta fall – att ta hand om barnet i början. Biologin styr, det som är så modernt att förneka. Många mammor ammar vilket är bra för barnet. Kvinnan behöver också tid att återhämta sig efteråt, speciellt om hon är snittad vilket är en stor operation. Hormoner inte att förglömma. Barnet behöver dygnet runt omvårdnad.

Men allt detta är ju helt omodernt. Graviditetsbesvär, förlossning, symbios, blödning, trötthet, amning, känslor och sånt, inget att bry sig om. Politiker vet bäst. Vi praktiker är bara till besvär när Staten vet och bestämmer.

Nutida män delar föräldraledigheten frivilligt. Dock finns det en press från politiker att dela rättvist i antal dagar så jämlikhet uppnås precis som om barnets behov enbart fanns under den allra första tiden. Som om vården av en baby med exakt delade dagar vore lösningen i frågan om jämlikhet. Pappan måste bli mamman fast vi har så stora behov av närvarande fäder, med deras speciella förmågor att ta hand om och leda barn i livet. Barndom och ungdom ger många möjligheter att ta hand om barnet även om paret inte delar jämt på det första året. Kontakten med barnet går inte förlustig även om man inte är bredvid dygnet runt. Barn är inga varor för att nå jämlikhet med.

Graviditet för en svensk kvinna är en till tre gånger händelse. Ca 13% av kvinnorna har inga barn. De med högre utbildning har lägst barnlöshet. Att få barn var tydligen inget hinder för arbete. Det finns ganska många år kvar att arbeta även efter barnafödsel. Att pressa sig för att lämna små barn till daghem är bara dumt. Flera par skarvar med varandra för att slippa lämna sitt barn till daghem alltför tidigt. Andra snålar med föräldrapenningen och  struntar att sträva efter materiella ting.

Graviditet och förlossning samt tiden efter är inte ett skvatt jämlikt. Förlossning är nog den mest omskakande upplevelsen en kvinna genomgår. Män sitter  bredvid, även om de är med på ett bra stödjande sätt är deras kroppar inte den som gör jobbet. De blir inte ”överkörda av en buss” som en nybliven mor beskrev sin förlossning eller att ”springa ett maratonlopp utan att ha aldrig sprungit förr” som en annan sa. Det är en match oavsett smärtlindring och hur snabbt det gick. En och annan av mina patienters män gick ut och grät. Gör något, skrek de till personalen. När barnet sedan läggs på ens armar är det väldigt lite i ens liv som kan slå den upplevelsen. Man är påverkad i kropp och psyke. Men sedan ska man kvickt bli jämlik och gå till jobbet. Pumpa mjölk kan man göra där som en V –  politiker, en man, sa.

Jag tror att barn behöver få personer i början. De, ungefär, tre magiska åren. Att kunna gå till toan, nästan äta själv och uttrycka  hur det känns med ord, inte bara gråt måste finnas innan barnet hamnar i en grupp med främmande människor. Små barn leker inte med, de leker bredvid, de  kommer till föräldern för att åter våga sig till den stora världen.  Ett – två år gamla barn beter sig så. Men eftersom de flesta är i förskolan är det svårt för hemmabarn hitta en lekkamrat att öva sig med. Man måste vara en aktiv förälder och hitta andra som envisas att ta hand om sitt lilla barn.

Nu föreslå S tvångsmässigt daghem från två års ålder. Först var förslaget 3 år men nu tar man till tvång från 2 år och säkrar den rätta uppfostran. Skälet man anger är språket. Alltså, invandrare envisas med att prata sitt modersmål med barnen. Då hänger de barn efter i skolan. Så alla barn måste omhändertas av Staten, eller snarare Kommunen. Inga andra lösningar? Kanske föräldrarna skulle lära sig svenska och barnen få vistas i språkförskola under tiden? Bara ett förslag. Och, språk är väl kultur? Invandrare garanteras rätten till sin kultur i Grundlagen. En punkt som slår mot Integration. Nej, integration är bara en vänsterpolitikerdröm.

Staten äger inte våra barn. Hur barn omhändertas bör vara ett erbjudande fram till skolålder, beslutad av föräldrar inte av en Socialistisk Regering. Har Världen inte provat den modellen nog med mindre bra resultat? Vi bör inte ta efter Kina där kontrollen är total, från antal barn till åsikter.

De flesta barn är faktiskt  fostrade på dagtid fem dar i veckan av en förskola. Varför mår många barn och unga så uselt idag? Vad var det som fattades? Eller är det bara tidsandan, inne att beklaga sig?

Bild: Jag med min dotter, ålder 1+.