Skriet från gräsrötter.

Utvalda

Vi äger ju landet, sa kommunordföranden till mig.

Det var riktigt pinsamt. Han stod med en partibok i handen och munnen full med löften och jag vägrade blankt att ens diskutera erbjudandet. Jag satt på kaffe dock, fast jag ville kasta ut honom.

Min svärfar hade varit en välkänd sossepolitiker. Jag fick arbete som lärare hösten -79 tack vare honom, fast han var död. Efter utlandsarbete bodde vår familj på en liten ort i norr. Hans son som jag då var gift med blev igenkänd.

Eftersom jag hörde till den släkten måste jag vara en redig person. Att jag hade fil. kand. och ungdomsledarutbildning hade tydligen inget med redighet och förmåga att göra.

Så jag fick jobb som lärare i grundskolan. Jag trivdes men satsade sedan på en annan utbildning. Min fil. kand. i politik hade jag föga nytta av. Jag skiljde mig också men det hade inte med politik att göra.

Varför besökte Kommunordföranden mig? Jag var liksom fel och stack ut för att inte höra till Partiet när maken försökte sig på en politisk karriär, alltså stod på valsedeln dock långt ner. Så, nu skulle Ordföranden fixa saken eftersom min arma make inte lyckades göra mig till en sosse. Fruar följer sina män, uttryckte ordföranden.

Han visste att jag var fotointresserad. Nu lovade han mig ett fotolabb till SSU lokalen, bara köpa vad jag behövde, och sedan kunde jag ta hand om ungsossarna. Jag var ju lämplig för det, en lärare och en mor.

När jag sa nej med alltmer brister min sa han att jag valde fel.

Vi socialdemokrater äger ju landet, sa kommunordföranden till sist med viss ilska i rösten.

Det skulle ha varit en light bulb moment om jag inte redan hade lutat starkt åt höger.

Nej, jag blev aldrig en sosse och inte något annat heller. Om jag ligger någonstans politiskt är det nog höger om höger, alltså ingenstans.

Jag tror inte att Kommunordföranden var en udda person. Jag tror att många gamla sossar har identifierat sig som ägare av Sverige. De besitter höga poster lite överallt. Likaså kände lantbrukarna sig förr som Bondepartiet. Och de rikare/utbildade fanns till höger. Folkpartiet var lärarpartiet. Men idag är gränserna utsuddade mellan olika yrkesgrupper. Folk röstar mer med plånboken och på sakfrågor än av någon övertygelse och partitillhörighet. Ser du på områden med många invandrare och Allmännyttans bostäder röstar de rött. Förmånerna talar. Eller de blåa villaområdena. Pengarna talar även där.

Valpropagandan i år har styrts av hur rödgröna kan minimera SD. Alla på vänstersidan har byggt valarbetet på att klandra det partiet. Men SD hat var fel strategi. I slutändan belönas inte mobbning. Det är som att ropa vargen kommer, men det kommer ingen varg, bara en S -light.

Jag är inte säker på att politiker har förstått varför folk röstade mot det vanliga. Svenska folket har lagt mycket av sitt liv i politikernas händer. Skatt in, samhällsbygge, förmån och hjälp ut. Pappa Staten och mamma socialförsäkring. De skall lösa många av livets problem. Men politikerna presterar inte rätt och nog.

Valet handlade om trygghet. Tilltron till politik är krympt. Kvar är den malande otryggheten. Räcker pengarna? Kan jag ens betala elräkningen? Klipper de av strömmen? Vad ska jag dra in? Mobbas mitt barn i skolan? Rånas de på hemvägen? Törs jag ta en kvällspromenad? Hamnar jag på en plats – fel plats fel tid – når gängen gör upp? Vem är den som flyttar in i hyreshuset efter gamla Agda dog, en gängmedlem? Vart ska mina vuxna barn bo? Hur blir min pension? Hur blir det att bo på landet när posten dras in och bensinen kostar för mycket?

Vardagsfrågor för vanliga människor.

Många svenskar mår bra och har resurser. Men många har ingenting alls utöver månadens inkomst.

Politik skall göra folk trygga. (Kyrkan har lämnat den uppgiften länge sedan) De goda ute, skurkarna bakom lås. Det elementära försörjt. Infrastruktur som fungerar. Det krävs inte så mycket för att vanligt folk skall vara nöjda. Visst gnäller vi men i stort är svensken en anpassbar och gör sitt. De demonstrerar sällan. Men nu har 1 322 774 personer definitivt tröttnat och gått över till SD. Är de alla rasister nu? Är alla dessa män rasister, för kvinnor röstade mera rött?

Det intressanta är vart i landet SD ökade. De är många mindre glömda landsbygdssamhällen, bygder som även har tagit mot många invandrare trots brist både på arbete och ekonomi. Politikerna på Regeringssidan glömde landsbygden och dess ekonomiska förändringar. Så även C som förr visste vad jordbrukare gör men idag dricker de latte på Stockholms barer. Lööf avgår. Hon får ligga som hon har bäddat. Det som finns utanför Stockholms tullar, landsbygden och mindre städer krympte till en sommarstuga, badbrygga och Midsommar på landet för många politiker.

Glömma landsbygden var ett misstag.

Om landsbygden och jordbruket med matförsörjningsuppdrag kan vitaliseras, är också ett av frågorna för den nya Regeringen. Det gäller inte längre att vinna Stockholm och Göteborg, nu gäller även vägens ände.

Valvinnarna tar över ett land med så många olösta gamla och nya problem att man måste vara en trollkarl för att lösa de. Energi, inflation, klaner, skjutningar, skola, EUs regler som inte matchar Sverige, integration som aldrig kommer att fungera, brister på det allmännas utbud. Mer… Utöver den osäkra situationen i Europa med Putins anfall mot en suverän stat, Ukraina.

Om den kommande Regeringen kan vända det som av nöd behöver vändas är en stor fråga. Kristensson och CO kommer att våndas i fyra år – eller mindre. Men alla i Riksdagen bär skuld till situationen. Genom att rösta eller trycka på den gula knappen utan att tänka efter före. Ibland rår ingen på förändringar som Putins krig, men i det läge måste vi veta på vilken sida Sveriges Regering står och för vilka ideal.

Det blir en arbetsam höst. Lycka till Kristensson och CO.

PS. Den Kommunordföranden är död länge sedan. Kommunen har S som största parti och M efter men SD ökar även där..

Se gärna Mattias Desmet: about Mass Formation and modern society, intervju hos Tucker Carlson. Väl använd tid. Det har ingenting att göra med valet, men är aktuell oavsett tidpunkt.

Gratisgrejer och verklighet.

Utvalda

Gratis kollektivtrafik för unga på sommaren kan bli verklighet om S får bestämma. Förslaget kommer från ungdomsförbundet SSU och fick stöd på Socialdemokraternas kongress. De vill också se en utredning om unga alltid bör få åka gratis i kollektivtrafiken.

  • Jag tycker det är utmärkt förslag från SSU, sade infrastrukturminister Tomas Eneroth och yrkade bifall till förslaget.

Hur unga då? Fiffel med åldern igen? Flera trafikanter: miljövänligt? Gratis? Hur då gratis?

Förslaget visar något om Ungdomsförbundets prioriteringar. Snart är det dessa unga som sitter i makten.

Nej. Även de yngre skall begripa att pengar kommer genom arbete, även om det inte stämmer eftersom Stater trycker vad de vill eller skriver siffror som inte finns. Men det vore bra om ungdomarna lär sig att kollektivtrafik inte är gratis. Ingen levererar bussar eller tåg utan att ta betalt. Ingen arbetar utan lön som chaufför eller städade, reparatör eller spärrvakt för att de unga ska ha glädjen att åka hur mycket de vill. Stat och Kommun bör undvika att ta på sig fler utgifter utan försöka få det nödvändiga – det som är omöjligt och opraktiskt att bekosta ensam – att fungera. Elförsörjning, sjukvård, polis, rättsväsende, järnväg, grundläggande utbildning – för att ta några exempel.

Det är också en grej för stadsbor. Stockholmsperspektiv. Vilken kollektivtrafik finns på landet, utanför städer? Buss två gånger om dagen? Beställningstrafik när du ska till något viktigt?

Idé med freebies är alltid usel. Det finns närapå inget som är gratis. Föräldrar borde lära barnen ekonomiskt verklighet så fort de får sin första veckopeng. Peng, inte siffror i mobilen.

Vad vill folket prioritera? Fria resor? Inte alls. Den senaste tidens brottslighet har gett avtryck. Brottslighet/lag och ordning är det viktigaste enligt omröstning, 30%, ökning med 8% sedan april, åtfölj av integration/invandring 25%. Den så aktuelle miljö/klimat/energi/kärnkraft har 23% en ökning med 8%. Sjukvården 20% -6% har sjunkit när covid siffror sjunker. Skola utbildning med 18 % är ständigt i topp 5.

1271 svar, svaranden har fått välja de tre viktigaste. Även om det är en liten undersökning säger det nog vad folket vill prioritera. Det är inte mer ”gratisutgifter”. Gratis resor hör inte till Statens kärnuppgifter.

Bilder: överst väg från Sverige till Norge, nästa svensk väg i Jämtland.

Tvång mot de fula hemmamammorna?

De flesta svenska barn vistas i daghem, nu kallad förskola. Men än finns några som stretar mot. De föräldrarna vill ta hand om sina barn själv eller ha andra lösningar som passar dem bättre. En och annan är till och med ”hemmafru”. Hemsk tanke! Oftast är det kvinnan – oavsett härkomst –  som tar hand om det lilla barnet först och den längsta tiden.  Nu försöker politiker attackera de som inte lämnar sina barn till förskolan tidigt nog. Obligatoriskt daghem från två års ålder är senaste S förslag. Man skyller på dåliga språkkunskaper. Många av två åringar är inte så talföra än måste jag medge. De kan ca 50 ord, kanske i bästa fall några hundra och sätta ihop en mening med två ord, men inte helt lätt att förstå för den oinvigde. Oavsett vilket språk de pratar.

Kan du inte prata nog bra kan du inte tala om hur du mår annat än med gråt.

Politiker har en idé att jämlikhet nås med tvångsmedel. Män blir som kvinnor, kvinnor som män och alla barn stöps i samma form. Så blir det en lydig massa med rätta värderingar. Hur vi är som människor, det intellektuella,  psykologiska och känslomässiga i vårt varande är helt oväsentligt. Att påstå de två biologiska kön är i viss mån eller mer olika är omodernt och besvärande. Att mena människor har skilda preferenser passar inte heller i den socialistiska världen, som politiker i Regeringen med stödpartier omhuldar.

Späda barns vård har sysselsatt politiker i många gånger från Alva Myrdal som sa ungefär att mammor som tog själv hand om sina barn var  imbecilla i huvudets vägnar och kunde inte fostra barn som de professionella  – kvinnliga – vårdarna kan har spökat om och om igen. S har nu lagt en motion om att införa avgiftsfri och obligatorisk förskola från två (2) års ålder. Först tänkte de från tre (3) år men nu tar man i. Kanske från ett år snart?

Alltså, Regeringen vill välta ytterligare utgifter till den redan ansträngda kommunbudgeten. Hör du hur höjd kommunskatt klingar in?

En fråga uppstår genast. Om barnet inte infinner sig i förskola kommer småttingen att hämtas med polis till sist? Eller barnet omhändertas av Socialtjänsten? Hm.

När jag undervisade om det psykologiska skeendet under graviditet brukade jag säga att graviditet var 18 månader,  9 innanför kroppen och 9 utanför. Det var många kvinnor i publiken som instämde i det, alla som hade fött barn.

Att vara gravid är den närmaste relationen som finns, kvinnan och barnet har delat kropp med varandra. Det är en kraftig påverkan av känslor för det kommande barnet och ens egen tillvaro. Kvinnan är den lämpligaste – i de flesta fall – att ta hand om barnet i början. Biologin styr, det som är så modernt att förneka. Många mammor ammar vilket är bra för barnet. Kvinnan behöver också tid att återhämta sig efteråt, speciellt om hon är snittad vilket är en stor operation. Hormoner inte att förglömma. Barnet behöver dygnet runt omvårdnad.

Men allt detta är ju helt omodernt. Graviditetsbesvär, förlossning, symbios, blödning, trötthet, amning, känslor och sånt, inget att bry sig om. Politiker vet bäst. Vi praktiker är bara till besvär när Staten vet och bestämmer.

Nutida män delar föräldraledigheten frivilligt. Dock finns det en press från politiker att dela rättvist i antal dagar så jämlikhet uppnås precis som om barnets behov enbart fanns under den allra första tiden. Som om vården av en baby med exakt delade dagar vore lösningen i frågan om jämlikhet. Pappan måste bli mamman fast vi har så stora behov av närvarande fäder, med deras speciella förmågor att ta hand om och leda barn i livet. Barndom och ungdom ger många möjligheter att ta hand om barnet även om paret inte delar jämt på det första året. Kontakten med barnet går inte förlustig även om man inte är bredvid dygnet runt. Barn är inga varor för att nå jämlikhet med.

Graviditet för en svensk kvinna är en till tre gånger händelse. Ca 13% av kvinnorna har inga barn. De med högre utbildning har lägst barnlöshet. Att få barn var tydligen inget hinder för arbete. Det finns ganska många år kvar att arbeta även efter barnafödsel. Att pressa sig för att lämna små barn till daghem är bara dumt. Flera par skarvar med varandra för att slippa lämna sitt barn till daghem alltför tidigt. Andra snålar med föräldrapenningen och  struntar att sträva efter materiella ting.

Graviditet och förlossning samt tiden efter är inte ett skvatt jämlikt. Förlossning är nog den mest omskakande upplevelsen en kvinna genomgår. Män sitter  bredvid, även om de är med på ett bra stödjande sätt är deras kroppar inte den som gör jobbet. De blir inte ”överkörda av en buss” som en nybliven mor beskrev sin förlossning eller att ”springa ett maratonlopp utan att ha aldrig sprungit förr” som en annan sa. Det är en match oavsett smärtlindring och hur snabbt det gick. En och annan av mina patienters män gick ut och grät. Gör något, skrek de till personalen. När barnet sedan läggs på ens armar är det väldigt lite i ens liv som kan slå den upplevelsen. Man är påverkad i kropp och psyke. Men sedan ska man kvickt bli jämlik och gå till jobbet. Pumpa mjölk kan man göra där som en V –  politiker, en man, sa.

Jag tror att barn behöver få personer i början. De, ungefär, tre magiska åren. Att kunna gå till toan, nästan äta själv och uttrycka  hur det känns med ord, inte bara gråt måste finnas innan barnet hamnar i en grupp med främmande människor. Små barn leker inte med, de leker bredvid, de  kommer till föräldern för att åter våga sig till den stora världen.  Ett – två år gamla barn beter sig så. Men eftersom de flesta är i förskolan är det svårt för hemmabarn hitta en lekkamrat att öva sig med. Man måste vara en aktiv förälder och hitta andra som envisas att ta hand om sitt lilla barn.

Nu föreslå S tvångsmässigt daghem från två års ålder. Först var förslaget 3 år men nu tar man till tvång från 2 år och säkrar den rätta uppfostran. Skälet man anger är språket. Alltså, invandrare envisas med att prata sitt modersmål med barnen. Då hänger de barn efter i skolan. Så alla barn måste omhändertas av Staten, eller snarare Kommunen. Inga andra lösningar? Kanske föräldrarna skulle lära sig svenska och barnen få vistas i språkförskola under tiden? Bara ett förslag. Och, språk är väl kultur? Invandrare garanteras rätten till sin kultur i Grundlagen. En punkt som slår mot Integration. Nej, integration är bara en vänsterpolitikerdröm.

Staten äger inte våra barn. Hur barn omhändertas bör vara ett erbjudande fram till skolålder, beslutad av föräldrar inte av en Socialistisk Regering. Har Världen inte provat den modellen nog med mindre bra resultat? Vi bör inte ta efter Kina där kontrollen är total, från antal barn till åsikter.

De flesta barn är faktiskt  fostrade på dagtid fem dar i veckan av en förskola. Varför mår många barn och unga så uselt idag? Vad var det som fattades? Eller är det bara tidsandan, inne att beklaga sig?

Stöd föräldrarnas egna val. Namninsamling längst ner.

Från Skolverket:

Av landets alla barn i åldern 1–5 år är strax över 85 % inskrivna i förskolan. Det gör ca 522 000 barn. Störst deltagande finns bland 4 – och 5 – åringarna. I dessa åldersgrupper går över 95 % av barnen i förskola. Av ettåringar går ca hälften i ”dagis”.

Av 1–5-åringarna med utländsk bakgrund är 81,7 %% inskrivna i förskolan och barn med svensk bakgrund 85,8 %. (Inte någon våldsam skillnad som skulle tala om införande av nödvändigt tvång för alla barn). 

I förskolan arbetar 109 800 anställda. Omräknat till heltidstjänster motsvarar detta 101200 anställda vara 4% män. Av all personal som arbetar med barn i förskolan har 39,5% förskollärarexamen. I storstäder är andelen lägst, 31% medan mindre orter har 48% examen.

Av landets alla 1–5-åringar är 1,7 procent inskrivna i pedagogisk omsorg som är familjedaghem/öppen förskola. Alla siffrorna från 2019.

https://www.skolverket.se/download/18.6b138470170af6ce914ef2/1585554485184/pdf6542.pdf

Stöd föräldrar och barn, skriv på din protest på:

https://www.skrivunder.com/nej_till_skolplikt_fran_tre_ars_alder_-_ja_till_valfrihet

Läs också:

https://www.svd.se/forskoletvang-baseras-inte-pa-kunskap

Bild: Jag med min dotter, ålder 1+.

Städa hjärnan?

Sparar du saker du inte kommer att behöva? Jag såg ett avsnitt av Simpsons. En japansk bok om minimalism inspirerar Marge att göra en livsstilsförändring så hela familjen får säga adjö till saker som inte längre skänker dem någon glädje. Och hon städar. Barnen städar. Till sist är det tomt, utöver Homers gris. Men Marge är en sällsynt smart kvinna – eller är hon det – hon spar allt i ett förråd. När saknaden över sakerna slår till kan förrådet öppnas.

Simpsons lär vara den längst producerade serien. Som också har förutspått  olika riktiga händelser i förväg. Trumps vinst var en.

Kanske fick jag en impuls av Simpsons för idag slog jag sönder ett gammaldags datorbord. Den har varit på väg ut i några år men de saker jag än förvarade i hittade ingen plats annanstans. Men nu städade jag. Jag orkade inte bära bordet till återvinning utan att knacka den till mindre bitar. Fortsatte att slänga andra icke glädjande saker. Möblerade om och kände mig nöjd.

Det blir en städvecka. Jag är så snorig. Bäst att hålla sig hemma och rensa ut.

Tänk om vi kunde rensa även våra tankar. Ta bort det som inte ger glädje utan får oss att känna mindre trevliga känslor. Vad praktiskt och befriande det vore att lyfta ut allt vi inte längre vill behålla i minnet. Det där besvärande som ibland poppar upp. Ett musikstycke som påminner om en stund vi vill glömma. Ett misstag på jobbet. Taskig skilsmässa. En klantighet som orsakade sjukhusvistelse. Eller det närapå vrede vi kan känna för Samhällsutvecklingen. Tänk om allt vi hatar, är rädda för, har ångest över eller skäms för bara passerade som en vind utan att beröra oss.

Ibland känns som om hjärnan vore en död risig buske med bara ett ynkligt pip som försöker höras över röran.

Dessa livets mindre goda ingredienser kan vi gott leva utan? Kan vi? Är det inte så att misstag och sorger lär oss, får oss att bli vuxna, mogna människor? Allt  det som betecknar oss som en människa. Kan de som glider genom livet på en räkmacka verkligen förstå andra människor, de  med ont om pengar, med felsteg och problem? Ibland tycker jag att flera har ”Marie Antoinette syndrom”. De förstår ingenting av vanliga människors situation. De koketterar med rena dumheter.

Finns det perfekta människor? Utseendemässigt kanske? Alla flickor ser ju lika ut tack vare ett filter man kan använda för Internet. Det finns inte kvar skavanker, inte personlighet, inget än en plutande mun och falska ögon mot mobilen. Figur man inte har. Man kan inte ens känna igen bekanta flickor i bilder längre. En massproduktion av samma vara. Men innehållet i hjärnan måste vara ångestfylld? Jag duger inte utan jag måste ta på mig en mask. Jag är dock för gammal för att varken analysera eller kommentera den världen som finns idag på olika Internetsidor utlagda av unga kvinnor.

Är vissa hjärnor mer aktiva i att reagera och spara? Olika hjärnkapacitet? Ibland undrar man när politiker lovar samma saker år ut år in men glömmer att  det är gammal skåpvara och oförverkligade löften. Nu ska det igen bli superb äldreomsorg. Sjujäkla satsning på Samhället. Har vi inte hört det före varje val? Återbruk? Kanske kan vi få glömskehjälp av någon politiker som går obekymrat till arbete utan att se vad som hände och  håller på att hända med Sverige? Som inte kommer ihåg förra vallöften. Att inte se och inte höra kan vara en konst inövad redan i barndomen när man gick med ungsossarna och lärde sig att bli en ägare av Sverige.

Ägare av Sverige? Så sa en socialdemokrat som var ordförande i en viss kommun. Vi äger ju landet, sa han. Jag tror han missade något, som de företag vilka än fanns i landet och de arbetare som producerade nyttigheter. Samt skatt. Den personen försökte övertala mig att gå med S och bli ungdomsledare. Han lockade mig med ett fotolabb som jag kunde fritt köpa in. Jag sa nej. Är alldeles för konservativ för att ens kunna  vända mig åt vänster för en ungdomslokal med fotolabb. Det var på 80 – talet. Idag vet jag inte ens vart S positionerar sig. Det är en soppa beroende på vilka man delar bädd med.

Vi bör inte bara klaga och märka ut bara S. Samma sjuka finns nog i flera partier. Var och en vet ju bäst, så bäst att man inte ens kan prata med alla.

Men, gjorde jag ett dumt val? Är det inte som politiker man får förmåner, makt och kan glida runt på en räkmacka? När jag läser meriter för politiker, även i Regeringen, kan det vara skralt både med utbildning och erfarenhet från ett annat, vanligt arbete. Ändå är man med och styr landet. Den förståelse som krävs om hur vanligt folk vill ha det kan brista. Och det rejält. Men, röstboskapen har också ett kort minne.

Kanske våra hjärnor anpassar sig till det vi tror och bara ibland får man en sur påminnelse om våra felsteg och brister? Bäst jag fortsätter att kasta onödiga prylar.

Hjärnbilden från:

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:MRI_head_side.jpg