Ett fyrtiotal män satt i rummet när jag släpptes in. Några vakter var placerade i rummet och utanför. Nervösa svenska sjukhusvakter stod också i hallen utanför föreläsningssalen. En någon rundlagd kvinna presenterades som tolk men hon tog mig inte i hand. Inga andra kvinnor fanns i publiken.

Mitt lugn försvann i ett nafs. Jag var aldrig spänd på vid mina föreläsningar men nu kändes det som mindre bra.

En av männen steg upp och sa något, tolken översatte. De önskade mig välkommen. Mannen var om jag fattade rätt sjukvårdsminister. Han pekade ut några som Moskvas sjukvårdschef och universitets chef någonting. Jag var säker på att de kunde engelska men tolken översatte från ryska.

Jag ville prata med tolken. Hur långa stycken ville hon översätta.  Men hon vände sig bara bort så jag började och tänkte; det här blir aldrig bra.

Jag skulle börja med att visa en bild men glömde dra ner duken. En av åhörarna steg då upp och gjorde det. Lite skratt. Nu var min nervositet helt bortblåst. Jag hade ju redan gjort bort mig. Jag pratade min timme, alltså två med översättningen. Jag kunde bara nudda på ämnet missbruk, HIV och graviditet och hur vi gjorde i Sverige i detta sjukhus. Under föreläsningen antecknade alla febrilt. Folk applåderade. De ville veta mer.

De bad mig att fortsätta. Tolken blev nervös. Det fanns annat som skulle ske. Men publiken gav sig inte.

Efter föreläsningen ville gruppen se på våra lokaler. Hur såg förlossningsrum för  de smittade ut i Sverige. Jag kunde inte låta 40 personer trampa runt på förlossning och BB där utan de fick välja tre, det blev ministern och universitetshöjdaren och sjukvårdschefen. Alla kunde engelska så tolken fick stiga på sidan. Hon var inte glad. Hon och de andra fick titta på sjukhusets konstverk i hallen.

Jag minns än deras miner när de såg isoleringen på förlossningen. Nu vill vi se den riktiga isoleringen, det här är ju för de som betalar extra, sa de. Jag var så glad för våra lokaler då.

Tolken var den som styrde, det var tydligt. Det var uppenbart att tolken hade kontrollerande uppgift. Nervöst stod hon och väntade på när vi kom från BB och förlossning. Väl där på plats hade besökarna haft möjlighet att träffa personal och ställa frågor utan att tolken bestämde vad som skulle frågas och vad inte.

Jag hade kontakt med den ryska gruppen genom Moskvas Universitet några månader. Jag sände utvalt material till dem från forskning i Världen. De ändrade sitt system så några av sjukhusen tog mot Hivpositiva och missbrukare så smittor kunde undvikas och kunskapen öka. Jag var stolt över vårt inflytande. Men sedan tog en professor över. Inte kan en kurator sköta så viktiga kontakter. Om ett tag dog alltihopa.

Jag hoppades att ingen av dem ansågs för västvänlig så de försvann i något svart hål.

Det här skedde på -90 – talet. Det var ett officiellt statsbesök 1997, då president Boris Jeltsin träffade statsminister Göran Persson under former som efteråt    beskrevs som lite glada. Jeltsin hade alkoholproblem. En av deltagarna sa när vi hade sluppit tolken att Jeltsin borde ha lyssnat på din föreläsning,

Det var ett betyg som gladde mig.

Varför besökte de vår avdelning? Moskvas sjukvård hade flera gravida Hivpositiva patienter samt missbrukare. De behandlades som oönskade och skickades runt till olika sjukhus för att föda. Stil: vi tog sist nu är det er tur. På så sätt ökade smittoriskerna, ingen blev ju expert och ingenstans fanns anpassade lokaler för dem. I Stockholm koncentrerades dessa patienter till en plats och det teamet arbetade bara med den förlossningen just då. Under graviditeten var det också samma barnmorska och kurator. När det var samma personer involverade skedde också utveckling av metoderna, både de medicinska som psykologiska.  Andra kunde sedan ta del av erfarenheterna. Patienten var trygg.

Inga smittor skedde i Stockholm.

I Sverige pågår det en och annan spionhistoria, sann eller inte, just nu. I ett av dem är en tidigare tolk inblandad. En tolk har en speciell position. Den vet alla hemligheter, alla dumheter och fakta som pratas mellan de som tolkas. Lita inte helt på en tolk. Inte att de spionerar utan översättningar kan vara något vinklade. Speciellt om det är en anhörig eller kanske ett barn som tolkar. Det har hänt även för mig på socialtjänsten att klienten vägrar blankt att ha en främmande tolk. Jag vägrade med. Tolken fick sitta tyst i rummet och den anhörige tolkade. Sedan pratade jag med tolken när klienten hade gått. Så eller inte alls, sa jag.

Och sedan finns det högklassiga tolkar som gör det hela till och med bättre och mer förståelig. De som har utbildning på området de tolkar. Alla språk är inte enkla att översätta. Det är en konst och kunskap om en kultur och språkets irrvägar.

Röksvampar är en bra beskrivning av relationerna till Ryssland idag. Boff, så är det borta.