Det är inte den första gången i världen som en epidemi begränsar tillvaron och det konsumtionssamhälle vi lever i. Själv minns jag mest två epidemier, Asiaten och HIV, den ena drabbade mig och den andra ingick i mina arbetsuppgifter att informera om.
Barbro Westerholm beskriver: Just nu har jag en Flashback från tiden som chef för Socialstyrelsen då hiv/AIDS drabbade Sverige. Panik, informationsproblem – rädda, panikslagna människor uppfattar inte vad som sägs. Vi gjorde vad vi kunde då för att sprida lugn och ge saklig information. Men det rådde inte bot på de panikartade rädslor som spred sig. https://www.facebook.com/barbro.westerholm.3/posts/10158000784322528
Jag får också Flashback. Den första HIV positiva personen jag träffade i mitt arbete som terapeut på Rådgivningsbyrån var en patient på tillnyktringen juni 1985. Han kom in påtänd med ett blödande sår i huvudet. Han föll omkull vid dörren och jag försökte ta mot. Han blödde ner mig. Vi ställde honom på en madrass på golvet. När jag tömde hans fickor för att låsa in eventuella värdesaker hittade jag hans positiva HIV test. Någon fick sy såret. Jag beordrades att duscha. Kläderna i soptunnan för farligt gods. Hela jag desinfekterades. Jag gick i sjukhusrock och skoöverdrag i fötterna tills ett av mina barn kom med kläder.
Sedan fick jag testa mig i två gånger och fylla lite papper för eventuellt skadeståndsanspråk. Jag blev inte smittad. Så lätt var det inte att bli infekterad av HIV.
”Har du testat dig” var de vanligaste orden på olika mottagningar som tog mot någon typ av missbruk. Patienten hann knappt in innan provkittet var framme. Vi testade massor av personer och hade rådgivning inom vård och behandling. Vid positivt resultat, som egentligen var negativt för den enskilde, gavs mera stöd och råd, kanske för hela familjen. I värsta fall blev man inlåst i ”Gula villan” om man fortsatte att riskera andras hälsa.
Det var många kollisioner med olika uppfattningar och rädslor. Lite som nu.
Sverige var framgångsrik i smittskyddsarbete. Vi fick ganska väl bukt med den inhemska smittan. Jag hörde aldrig ett ord om att spara på testerna eller risken att skyddsmaterial skulle ta slut. Det var bara att skicka sekreteraren till förrådet med en lista.
Så, vi som var med på den tiden får klara Flashback. Corona är nytt. Ingen vet med säkerhet vad bäst är. Folk smittas, folk är sjuka, folk kanske dör. En information idag kan bli helt annat i morgon. Brister och sårbarheter i systemet poppar upp. Att Kina troligen har fått stopp på sin epidemi beror på att där gör man som beslutsfattarna säger. Man ifrågasätter inte. I Sverige velar man.
Här hemma blev bristerna i den nutida sjukvårdens beredskap snabbt synliga. Vården provtar sparsamt, bara de som kommer till sjukhus eller arbetar där testas eftersom det är brist på testkit. Det är ju många som slåss om dem i världen. Någon allmän virusspårning pågår alltså inte längre. Hitta, testa, behandla gäller inte. Vi får betrakta alla som sjuka, inte friska. Man börjar också ransonera den skyddsutrustning som finns. Det finns inga beredskapslager. Man väntar nu på att få köpa från andra länder. Finns det något land kvar som inte är i behov av skyddsutrustning? Nej, inte i EU, kanske Montenegro?. Låt se, Chad och Zambia har ingen röd prick än klockan 12 idag på virustracker.
I median ser man önskan att folk lämnar sina hamstrade handspritsflaskor till sjukhus! Annan skyddsutrustning tas också mot. Så de lite förutseende personerna skall rädda sjukvården som kör just in time? (Ja, de giriga storhamstrarna kan gott göra det.) Sjukvården borde själv ha gått till Apotek omedelbart och shoppat upp lagret. Denna sjukdom var inte helt överraskande efter fallen i Kina. Så dum jag var, allt ska ju upphandlas först.
Preppers, ”de kymiga figurer som tror på undergång”, har fått rätt. Det är “better safe than sorry” som råder nu. Folk har blivit preppers, hela gänget. De hamstrar mat, apoteksvaror och märkligt nog toapapper. Behovet av trygghet är uppenbar i den karta som viruset nu ritar upp i vårt land.
Hälften av maten som äts i Sverige är importerad. Att en rad europeiska länder stängt sina gränser innebär inte att det kommer att bli matbrist i svenska butiker, påstår man. Man har gjort undantag för godstransporter. Men jösses, menar man att folk som producerar vår mat i andra länder inte blir sjuka? Coronasmittade i Italien fortsätter att tillverka pasta och parmesan för oss? Spanjorerna plockar tomater och apelsiner? Mer… Livsmedelskedjan är inte bara transporter utan främst personer som arbetar med matproduktion. De blir sjuka som alla andra.
Flera länder har stängt allt som går att stänga. Man stänger sina gränser, affärer, skolor, sätter folk i karantän. Från och med idag, 17/3, kommer det vara förbjudet att vistas ute i Frankrike under de nästa femton dagarna, kanske mer. Att promenera och träffa sina vänner i en park är förbjudet. Endast de mest nödvändiga vistelser ute är tillåtet, som att gå till jobbet. Bara ett senaste exempel om oron i världen. Oro över ekonomin väger kanske mer än några döda?
Jag skulle bli galen om någon stängde in mig. Men Folkhälsomyndigheten vill faktiskt att vi 70+ slutar synas ute och håller oss inne utan att träffa ens våra anhöriga. Är vi friska 70+ verkligen så sköra? Jag har snällt självisolerat mig gammal som jag är redan före Folkhälsomyndigheters inrådan, pausat gymkortet och nöter på mitt matförråd samt promenerar i skogen. Där är det tomt för det mesta. Söndags såg jag fem personer på håll och en hund samt svanar och kanadagås vilka har nu anlänt. Är man gammal ska man hålla sig borta från smitta och att belasta vården. Eller ska man helst dö fort hemma och hjälpa ekonomin?
Hur man än gör är det vi gamla som kommer att belasta sjukvården – en dag. Det är livets gång med eller utan Corona.
Det finns dock oro över att situationen blir ohanterbar i Sverige. Den 16. mars uppmanar Tegnell på grund av spridning att stockholmare borde arbeta hemifrån. Nu stängs även gymnasieskolor, universitet och högskolor, som skall övergå till distansarbete. . Sverige har hittills tvekat men nu med ca 1190 konstaterade fall, med stort mörkertal eftersom vi inte masstestar, och 8 döda stiger paniken.
Det är kymigt. Men varje år dör cirka 200 personer i Sverige av vanlig influensa och minst 300 000 i världen. Det finns inga mirakelmediciner mot flunsa. Vi tacklar influensa varje år med vaccin för riskgrupper men nästa år kommer det en ny variant. Viruset muterar. Kanske coronaviruset också blir en besökare som muterar och plågar oss flera gånger? Just nu 7517 döda i Corona hittills och ca 190 140 totalt konfirmerade fall. 80 640 personer sägs ha tillfrisknat. Forskning pågår om vaccin.
Gjorde en promenad, nästan de magiska 10 000 stegen. Genom ett villaområde in till skogen, ut genom en annan. Har aldrig sett så många parkerade bilar på infarter en vardag. Ett, två, tre bilar per hus. Folk har stannat hemma.
Ni som har isolerat er på grund av Corona, ålder, riskgrupp eller bara för säkerhets skull, vad gör ni på dagarna?
Langston Hughes: “Hold fast to dreams/For when dreams go/Life is a barren field/Frozen with snow.”
PS. Nu duggar åtgärden in med fart. EU:s stats- och regeringschefer har enats om att införa ett reseförbud till Schengenområdet som ska gälla i 30 dagar. Reseförbudet gäller resenärer som inte är medborgare i EU. Sverige inför också ett tillfälligt förbud för inresor från den 19 mars och 30 dagar framåt. Svenska medborgare kommer att kunna flyga hem. Och vissa grupper tillåts som diplomater och de med internationell skyddsbehov, vilka de nu är.
