Att arbeta genom tolk är inte enkelt – om min insats för rysk sjukvård.

Utvalda

Ett fyrtiotal män satt i rummet när jag släpptes in. Några vakter var placerade i rummet och utanför. Nervösa svenska sjukhusvakter stod också i hallen utanför föreläsningssalen. En någon rundlagd kvinna presenterades som tolk men hon tog mig inte i hand. Inga andra kvinnor fanns i publiken.

Mitt lugn försvann i ett nafs. Jag var aldrig spänd på vid mina föreläsningar men nu kändes det som mindre bra.

En av männen steg upp och sa något, tolken översatte. De önskade mig välkommen. Mannen var om jag fattade rätt sjukvårdsminister. Han pekade ut några som Moskvas sjukvårdschef och universitets chef någonting. Jag var säker på att de kunde engelska men tolken översatte från ryska.

Jag ville prata med tolken. Hur långa stycken ville hon översätta.  Men hon vände sig bara bort så jag började och tänkte; det här blir aldrig bra.

Jag skulle börja med att visa en bild men glömde dra ner duken. En av åhörarna steg då upp och gjorde det. Lite skratt. Nu var min nervositet helt bortblåst. Jag hade ju redan gjort bort mig. Jag pratade min timme, alltså två med översättningen. Jag kunde bara nudda på ämnet missbruk, HIV och graviditet och hur vi gjorde i Sverige på detta sjukhus. Under föreläsningen antecknade alla febrilt. Folk applåderade. De ville veta mer.

De bad mig att fortsätta. Tolken blev nervös. Det fanns annat som skulle ske. Men publiken gav sig inte.

Efter föreläsningen ville gruppen se på våra lokaler. Hur såg förlossningsrum för  de smittade ut i Sverige. Jag kunde inte låta 40 personer trampa runt på förlossning och BB där utan de fick välja tre, det blev ministern och universitetshöjdaren och sjukvårdschefen. Alla kunde engelska så tolken fick stiga på sidan. Hon var inte glad. Hon och de andra fick titta på sjukhusets konstverk i hallen.

Jag minns än deras miner när de såg isoleringen på förlossningen. Nu vill vi se den riktiga isoleringen, det här är ju för de som betalar extra, sa de. Jag var så glad för våra lokaler då.

Tolken var den som styrde, det var tydligt. Det var uppenbart att tolken hade kontrollerande uppgift. Nervöst stod hon och väntade på när vi kom från BB och förlossning. Väl där på plats hade besökarna haft möjlighet att träffa personal och ställa frågor utan att tolken bestämde vad som skulle frågas och vad inte.

Jag hade kontakt med den ryska gruppen genom Moskvas Universitet några månader. Jag sände utvalt material till dem från forskning i Världen. De ändrade sitt system så några av sjukhusen tog mot Hivpositiva och missbrukare så smittor kunde undvikas och kunskapen öka. Jag var stolt över vårt inflytande. Men sedan tog en professor över. Inte kan en kurator sköta så viktiga kontakter. Om ett tag dog alltihopa.

Jag hoppades att ingen av dem ansågs för västvänlig så de försvann i något svart hål.

Det här skedde på -90 – talet. Det var ett officiellt statsbesök 1997, då president Boris Jeltsin träffade statsminister Göran Persson under former som efteråt    beskrevs som lite glada. Jeltsin hade alkoholproblem. En av deltagarna sa när vi hade sluppit tolken att Jeltsin borde ha lyssnat på din föreläsning,

Det var ett betyg som gladde mig.

Varför besökte de vår avdelning? Moskvas sjukvård hade flera gravida Hivpositiva patienter samt missbrukare. De behandlades som oönskade och skickades runt till olika sjukhus för att föda. Stil, vi tog sist nu är det er tur. På så sätt ökade smittoriskerna, ingen blev ju expert och ingenstans fanns anpassade lokaler för dem. I Stockholm koncentrerades dessa patienter till en plats och det teamet arbetade bara med den förlossningen. Under graviditeten var det också samma barnmorska och kurator. När det var samma personer involverade skedde också utveckling av metoderna, både de medicinska som psykologiska.  Andra kunde sedan ta del av erfarenheterna. Patienten var trygg.

Inga smittor skedde i Stockholm.

I Sverige pågår det en och annan spionhistoria, sann eller inte, just nu. I ett av dem är en tidigare tolk inblandad. En tolk har en speciell position. Den vet alla hemligheter, alla dumheter och fakta som pratas mellan de som tolkas. Lita inte helt på en tolk. Inte att de spionerar utan översättningar kan vara något vinklade. Speciellt om det är en anhörig eller kanske ett barn som tolkar. Det har hänt även för mig på socialtjänsten att klienten vägrar blankt att ha en främmande tolk. Jag vägrade med. Tolken fick sitta tyst i rummet och den anhörige tolkade. Sedan pratade jag med tolken när klienten hade gått. Så eller inte alls, sa jag.

Och sedan finns det högklassiga tolkar som gör det hela till och med bättre och mer förståelig. De som har utbildning på området de tolkar. Alla språk är inte enkla att översätta. Det är en konst och kunskap om en kultur och språkets irrvägar.

Röksvampar är en bra beskrivning av relationerna till Ryssland idag. Boff, så är det borta.

Ryska posten

Utvalda

De senaste tre månaderna har jag fått ryska kommentarer på min blogg. Varje dag. På grund av de har jag kopplat på en kommentarsgranskning och måste lägga ut era kommentarer manuellt. Därför dröjer det ibland och jag kan missa något. Nej, jag lägger inte ut de ryska kommentarerna oavsett vad de är.

Jag översatte inte de i början men sedan tyckte jag mig se en bekant adress, avstår namnge, men det har förstås med sjukvård att göra. Jag har utbildat ryssar från den ryska Regeringen, Universiteten och sjukvården i behandling av gravida HIV positiva kvinnor och missbrukare. Men det var ju evigheter sedan. Jag är inte ryssvän i en politisk mening men min insats var utbildning och då under Jeltsins tid var läget lite annat. Idag skulle jag vägra. Som man bäddar…

.På 90 talet besökte en rysk regeringsdelegation Sverige och de ville höra även om vårt unika arbete i det stora sjukhuset och lära sig minska drog – och HIV skador hos gravida kvinnor och nyfödda barn. De var många andra som besökte vår mottagning och från flera länder.

Ryssland låg år efter oss. De gjorde fel och fick smittor. Men efteråt fick dessa riskmammor en aning bättre och säkrade vård.

Nu Googlade jag. Och översatte. Jag kan inte ryska.

Googles lite haltande översättning gav information om det ryska covidvaccinet och hur effektivt det var. Lite dagsläge om forskning. Info var som från en expert till en annan. Jag var förbryllad. Ryska mail brukar ju vara ryska flickor som vill sälja sig. Viss institution hade min E-post länge sedan, men inte bloggen. Vi hade fortsatt kontakten och jag delgav information till dem ett tag. Men det var före millennieskiftet.

Så detta var slumpen och rysk propaganda.

Alldeles sista dagarna före Rysslands anfall mot Ukraina fick jag genom kommentar ett erbjudande om att köpa en ny bil extra billigt. Ett erbjudande som gällde bara om jag kontaktade en viss bilfirma och person i Moskva. Ungefär som från en vän till en vän. Kära kamrat… Någon missade ett bra erbjudande av en ny bil som de kunde åka mot friheten i väst? Eller fiskade någon lite västvaluta för den kommande ekonomiska katastrofen som kommer att drabba den vanlige ryssen? .

Men idag var mailet något symptomatiskt. Ballonger! Försäljning av heliumballonger i vårt företag i Moskva sker dygnet runt. Hemleverans. Beställ nu! Kändes nog som en felsatsning. Inget att fira idag. Europa upplever en katastrof och ångest över vad näst.

Jag är trött på ryskt spam. Vi är miljoner människor som är trötta på ryssarnas storhetsvansinne genom Putin. Som ett SMS jag fick sa: Den där Put-In behöver bli Put-out.

Någon? Tyvärr är det fler i kön med samma iver att visa makt. Vissa av dem får mig att känna ångest bara genom TV rutan.

Solrosen är för Ukraina, deras nationalblomma.

Lektion om historia.

Historia var mitt favoritämne i skolan. Historia och ämnen som religion, geografi och konst bands ihop i skolan så utvecklingen i världen blev begriplig. När vi läste om Egyptens historia, läste vi också geografi om Egypten och på konsttimmarna skulle vi måla Egypten inspirerade bilder efter läraren hade visat konst från gamla Egypten. Så arbetades historien sakta mot andra världskriget som var slutpunkten i våra historieböcker.

När jag började i flickskolan ryktades det om att en elev kunde få undervisa i stället läraren i något avsnitt om hon kunde bättre än magistern. Det var en rejäl utmaning för alla våra lärare hade disputerat i sina ämnen, borträknad någon vikarie och gymnastikläraren. Hon var före detta elitidrottare, dock nu lite ska jag säga överviktig men ack så energisk och smidig.

Ett, två, tre flickor det är bröllopsvals så ni ska vara lätta som en fjäder ett två tre…och vi trampade varandra på tårna medan hon svävade iväg med sin inbillade partner. Att kunna dansa, konversera och uppföra sig hörde till utbildningen som var bredare än i den ”vanliga” skolan.

Så, jag bestämde mig att försöka slå historieläraren en gång. Jag hade försett mig med Grimbergs ”Världens historia” som kom ut 1956. Första delen var den första boken jag hade köpt och betalt själv med min tidningsutbärarlön. 11 dubbelband i skinn. Jag var lycklig när alla banden stod i bokhyllan. Jag ägde världens historia! Idag klassas väl delar av den  som rasistisk som så mycket annat. Då var det en guldgruva.

Jag lyckades med att få undervisa två gånger. Det första var sjöslaget mellan England och Spanien år 1588. Elisabeth I var drottning och Filip II kung av Spanien på den tiden. Den stolta spanska armadan hade 130 skepp men bara ca 65  återvände till Spanien. Jag kunde väl värdelöst kunskap som orsaker,  namn på båtar och ledare samt hur de hade grupperat sig före undergången i den engelska kanalen.

Men, var det värdelöst vetande? Vi fick en uppvisning i dumhet, religion och makt. Filip II ansåg sig har Gud med sig när han försökte omvända andra länder  till katolicismen. Elisabeth var protestant och så förblev England trots att många var katoliker och för Maria Stuart. Striden handlade inte bara om religion utan om handelsmakt i världen, sjöfartsmonopol och även ”kärlek”. Avrättningar och försmått frieri följde. Också dåtida äventyrare var inblandade, Francis Drake som var den första engelsmannen att segla jorden runt.

Allt påminner mycket om händelser idag. Religioner på frammarsch eller sjunkande, handel med hinder och tävlan. Havet som grav  efter försök att nå något som är lik en hägring. Äventyr är mer inne än någonsin även om det ofta är bara en kort ansats i att göra något annorlunda. Jag tror vi kan lära mycket i historien om mänskligt beteende. Och hopplösa försök att frälsa världen.

Sedan, vid franska revolutionen och Marie Antoinette lyfte jag handen och sa något om halsbandsaffären. Då var franska revolutionen och Marie Antoinettes del i den min en timme. Nej, Marie Antoinette sa aldrig att folket borde äta kakor om de inte hade bröd.  Hon tvångsgiftes 1770 till det franska hovet, inte än fyllt 15 år, till en prins som inte var så intresserad av sin barnbrud. Revolutionen dömde henne till  halshuggning år 1793.

Vi har än idag tvångsgiften i världen. Barn, oftast flickor gifts bort. Radikala islamister halshugger folk som inte passar in i deras världsordning, på gatan utan rättegångar. Att halshugga någon är den ultimata markeringen mot frihet att tala. Senast blev Samuel Paty, historielärare,  offer för terror och avrättades på gatan. Han var försvarare av yttrandefrihet och utbildning. Nu säger vi ”Je suis Samuel Paty” eller  ”Je suis eseignant”. Dock är reaktionerna i Sverige ljumma.

Vart är vi på väg? Står vi upp för vår kultur och vår yttrandefrihet eller hukar vi, säkrast och enklast så? Hur kommer Europa att se ut om 10, 20 50 år? Kommer historien att döma både Regeringar och enskilda vilka inte agerade när tid än fanns? För, jag tror inte på en fungerande multikulturell värld utan på gränser – riktiga eller imaginära – mellan kulturer och  stater. Samarbete, inte sammanblandning av fullständigt olika kulturer med helt skilda uppfattningar om Samhället, yttrandefrihet och människovärde.. Historien har lärt det.

Bild överst: gång i Versailles.

Lära för livet – minska demensrisken?

Mitt i Transportstyrelsens frivilliga spioner är nyheter om demens så obetydligt. Eller är de dementa allihop och vet inte hur jobbet skall skötas? När vi har en Regering där den ena handen inte vet vad de andra gör är hälsa liksom småpotatis. När ministrar inte bryr sig om Statens säkerhet utan bär sig åt som en femåring med fantasilekar, vem bryr sig då om sin framtida minnesförlust? Men, jag läste en intressant undersökning om demens, det är i och för sig något man tidigare har vetat eller räknat ut men nu är det en  analys i stor skala.

Det är sjunde året då jag tar hand om min dementa sambo. Så klart har jag grubblat mycket varför det hände just för honom. Han levde så hälsosamt hela livet. Aldrig sjuk. Gick aldrig  arbetsmässigt helt i pension. Men sedan hände något som tog slut på hans aktiva liv.

Och mitt också. Ingenting blev som jag hade tänkt mig. Det sägs att demens är de anhörigas sjukdom och det stämmer. Sambon vet inte längre att han avstår från saker. Jag vet och det är smärtsamt.

Så till undersökningen.

En stor grupp forskare har konstaterat vissa risker som man själv kan minska eller utesluta. Följande nio kan vara del av demensutveckling.

  1. Mid-life hearing loss – responsible for 9% of the risk
  2. Failing to complete secondary education – 8%
  3. Smoking – 5%
  4. Failing to seek early treatment for depression – 4%
  5. Physical inactivity – 3%
  6. Social isolation – 2%
  7. High blood pressure – 2%
  8. Obesity – 1%
  9. Type 2 diabetes – 1%

Hörselproblem var intressanta. Att inte höra begränsar livet, samtal med andra och möjlighet att uttrycka sig. Hjärnan blir till någon del overksam. Alla är inte Beethoven.

Utbildning var också intressant. Då används ju de grå cellerna mer och längre.

Dessa nio riskfaktorer gör 35 % av risken och inget av dessa är svåra att förebygga eller förändra.. Men då återstår 65 %. Dessa återstående faktorer är något vi inte kan förändra, inte i dagsläge i alla fall. Ålder måste vara en. Det kan vi inget göra åt även om man påstår att 70 är det nya 50 och annat struntprat. Genetik är nog en stor riskfaktor. Vi ärver ibland mer än vi vill.

Hur är det då hjärnskador, infektioner, stroke, Parkinson, MS och alla andra elaka sjukdomar? Är inte de en stor risk?

För sambos del stämmer ingenting om de nio faktorerna   om trädgårdsmästarutbildning på ett främmande språk kan räknas som gymnasieutbildning. Dessutom bytte han arbete efter 60 och 70, det är också en prestation. Ibland finns det inga svar. Man får nöja sig.

Eftersom vi blir äldre kommer antalet dementa att öka påstår forskningen. Är det säkert? De som är gamla 80+ nu gick i skolan kortare tid. De hade sämre näringsstandard. De hade också sämre sjukvård. Samtidigt var miljögifterna färre. Stressen troligen också. Nutidens kvinnor har rökt och druckit alkohol samt levt mer stressigt, vilket inte var allmänt 50 – 60 år sedan. Det sämre kanske väger upp det som blev bättre?

Vad är orsak och största riskfaktorn kommer nog att utredas åratals. Jag är inte säker på att vi får till ett piller för evigt friskt liv.

I Sverige är antalet dementa ca 160 000 och i världen 47 000 000 personer.  Vid 2050 tror man antalet vara   131 000 000 och det blir inte lätt att tackla. Det är redan nu svårt att få personal till äldreomsorgen och pengarna att räcka till det,  inte bara i Sverige. Om inga undermedel hittas, som ”ny” hjärna, ligger vi risigt till. Som med så mycket annat.

Så, vad kan vi göra? Lära genom livet. Röra på oss. Hälsosam mat. Vänner. Kaffe eller inte. Vin eller inte. Många råd är dubbeltydiga. Och oavsett hur väl man följer råden kan något oförutsett som sjukdom ta hälsan och minnet från oss.

Vara lycklig och glad kanske? Leva, så länge livet varar.

Bild överst: Hjärna på  hieroglyfer By Riccardo.metere – Own work., https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=60084023