Minns ni Little Pony? Har ditt barn några i leksakslådan?

En mässa tillägnad den tecknade serien My Little Pony tvingades stänga i Moskva efter ett polistillslag. Polisen utredde misstänkt hbtq-propaganda. Homosexuella plasthästar?

”Polisen hade fått ett klagomål om att vårt evenemang främjade icke-traditionella förhållanden och relaterade symboler, vuxet innehåll för barn och skräck och ondska överlag” säger arrangörerna på det ryska sociala mediet VK Sunday.

Det kunde vara som aprilskämt, men icke. Plastleksaker som fara för landet. Inte krig och brottslighet. Och vad har det att göra med Världsläget eller ens situationen i Sverige? En del, tror jag. Symboliskt alltså. Tänk utanför boxen. De uttryck man förbjuder eller ropar efter avslöjar Politikernas inställning till oss i Samhället. Vad är det vi behöver, mest? Vissa länder är väldigt färgglada och andra kommunistgråa. Bredden är enorm. Men politikerna låter väl så lika.

Vad lyfts upp visar dock en del oförmåga. Att förbjuda plastleksaker eller ropa efter fritidsgårdar för potentiella mördare har ungefär samma storartad kvalité. Eller att försöka ändra biologin med ord och lag.

Nog känns politik som att bli lurad flera gånger.

Det är en stor skillnad mellan en förtryckt ryss och en fri svensk. Ryssen tar ansvar för sitt liv på grund av rädsla och kastar Little Pony snabbt till soporna, kanske grävs ponnyerna djupt i marken. Inte är den svenska klanungen rädd för Samhället. Finns inget som får dem att känna rädsla när någon viftar med en sedelbunt som lön för blivande mord. Men vad yrar jag om. Ingen av oss vill leva i Ryssland. Inte har Ryssland lyckats eliminera kriminalitet, bara de västerländska fenomen som handlar om sexualitet och att tycka annorlunda.

Viktiga frågor, som kön, diskuterades vilt i Riksdagen, i timmar. NATO? Nej, det var inte värt att diskutera bland våra folkvalda. Vad är viktigt och vad mindre är ibland svårt att förstå för en gammal konservativ kvinna.