Etikettarkiv: missbruk

Legalisera droger – om Staten som langare.

Publicerat av

Man passerar några få ”hippieställen” på PCT leden. Den ena planerade jag att skippa och den andra gjorde mig sur.

Den andra var omkring en varm källa, Deep Creek. Det var skräpigt. Du kunde råka trampa på allehanda exkrementer. Toapapper flöt omkring. Folk var synligt påtända. De sprang runt nakna och var liksom uppåt, fast inte på ett trevligt sätt. Hasch lukten flöt i luften.  Jag hade hört rykten innan så jag hade badat tidigare på ett ensamt ställe. Kallt vatten men det var ju 30+ grader i luften så det var bara skönt.

Arean efteråt hade klotter på stenar och skräpspår från folk som inte hade förstånd att hålla naturen ren. Det fanns en bilväg i närheten så folk kunde lätt ta sig dit. Jag skyndade vidare, över en vacker bro, ökenlandskap med grönska tack vare vatten.

Det var den enda skitiga platsen på hela leden av 4265 kilometer om jag borträknar en soptunna vält av en björn. Dock vet jag inte hur hippieställe nummer två såg ut. Jag liftade och åkte buss runt. Leden var avstängd på grund av pågående brand så jag behövde inte ens tänka på att gå den vägen.

Efter PCT vandringen åkte jag till havet. Jag ville vandra vid havet också. Bussen stannade på ett rödljus. Vid ett hus stod en stor skara väl så sjaskiga människor i kö. Frukost för de fattiga, tänkte jag. Välgörenhet är väl utbrett i USA. Nej, det var kö till dagens utdelning (köp) av haschdos.

Det pratas om legalisering av cannabis även i Sverige. Till och med KD har yttrat sig om att tänka på saken. Skall vi ha knarkköer även i Sverige, inte bara illegala säljare i gathörn? Båda kommer att behövas ändå för tillåtna doser på några gram tar inte bort knarklangarna. De kommer bara att bredda urvalet. Och från vilken ”langare” skall vi skattebetalare köpa knarket? Skall det subventioneras? Skall vem som helst få köpa eller måste man redan vara missbrukare som nu förvandlas till rekreationsbruk?

I USA beslutar delstaten genom val om hasch säljs lagligt eller inte, i dagsläge säljer 11 delstaer pot, som det kallas. Senast i Illinois:

Demand for legal marijuana in Illinois was so strong that many vendors quickly ran out of supplies, as customers spent nearly $11 million in just five days since the drug was legalized in the state on January 1, vendors and officials said. On New Year’s Day most dispensaries opened at 6 am to discovered customers that had lined up in the cold for hours. At some locations the line was eight blocks long, with wait times reaching 12 hours.

More than $3.1 million in sales on 77,000 transactions took place on opening day, according to the Illinois Department of Financial and Professional Regulation.

Under the new law Illinois residents aged 21 and older are able to carry 30 grams of marijuana flower, five grams of cannabis concentrate like hash oil, and up to a half-gram of THC – the chemical compound that gets users high – within cannabis-infused products like edibles.

llinois är demokratstyrd och har  12,671,821 innevånare.

Det är ren vinst ? att sälja narkotika. Vilken business för en stat som har usel ekonomi. För ett tag är det rena vinsten. Sedan kommer räkningarna, de sociala och medicinska. Javisst, USA har inte vår typ av subventionerad sjukvård trots ”obamacare”.

Så lyckad start för en ny affärsverksamhet var rent av skrämmande. Tyckte jag.

Som f.d. drogterapeut är jag förstås inte positiv till att Staten – vi – agerar som langare. Den ena handen ger och den andra tar, fungerar inte. Jag tycker det är onödigt att polisen ägnar tid för att jaga missbrukare på gatorna  om  det bara innebär att få någon slags ”prick” i dagens åtgärder, inte att langarna kan gripas. Jag tror Polisen är väl medveten om langarna men har inte tid och resurser att sätta dem dit. Så mycket annat tar deras tid. Så mycket enklare att ofreda en påtänd på gatan.

Jag har haft ypperligt samarbete med Polisen som socialsekreterare/kurator men det var länge sedan och väl så andra förhållanden. Men är det  någon som räddar unga knarkares liv är det nog Polisen, inte Socialtjänsten.

Socialtjänsten kan se de ungas missbruk som fel hos föräldrar. Inte nog med kärlek! Så ungen kan knarka i lugn och ro tills Polisen råkar gripa in. Socialtjänsten är sällan drogexperter. Landstinget var det förr i tiden tills Socialtjänsten tog över och sjukvården skulle endast erbjuda avgiftning. Jag är inte så säker att det bytet var till fördel för missbrukarna. Vi som jobbade då hade en gedigen och ständig utbildning runt droger.

Jag hade en gång patienter, ett par, som hade 36 handläggare genom Socialtjänsten! Men de knarkade lika bra för det. Inte enkelt att veta i så fall vad är hönan och vad är ägget.

Cannabis är ingen lätt drog. Jag tyckte att det var enklare att få heroinister att sluta. Haschmissbrukare var helt enkelt liksom ”dumma” i huvudet. (Ursäkta uttrycket.) Deras klocka saknade visare, de kom när de råkade komma ihåg och deras förstånd var i en dimma som kunde ta månader att avgifta. Det hände att när patienten blev drogfri kom en psykisk skör person ut, troligen med psykiatrisk diagnos eller annat handikapp som behövde helt annan vård än en haschpipa.

En del missbrukare självmedicinerar och mår bra ett tag tills allt kraschar omkull. Livet blir drogen, drogen är livet. De konsekvenser man inte förväntade sig som sparken från jobbet, ut från bostaden, skulder, förlust av körkort, inga pengar… förpestade livet utan att man riktigt ens kunde förstå händelsekedjan. Nästan alla ”mina” narkomaner, utöver heroinister, hade börjat med hasch och var nu med få  undantag blandmissbrukare där vad som helst dög att använda, men man hade sin favoritdrog förstås. Att sluta blandmissbruk är svårt. Speciellt om en del av det är lagliga droger utskrivna av läkare.

De välbeställda som trodde sig kunna hantera droger tog fel och var lika illa däran fast det kunde än finnas en fasad uppehållen med pengar.

Jag vill inte ha Staten som knarklangare men jag misstänker att så blir fallet. Jag är inte övertygad om att politiker är kapabla att hantera drogransonering. Vi har haft legal amfetaminutskrivning som gick rent åt helvete. Jag hade en patient som hade börjat vid 8 års ålder. Föräldrarna var amfetaminmissbrukare och tilldelningen räckte även för attdroga barnet. Ingen reagerade. Skolan? Glöm det.

Jag är ändå ganska säker på att den svenska humanitära stormakten kommer att införa statlig drogförsäljning. Då blir missbrukare bara lagom?

Jag vill inte att Staten säger: Du är så usel att du inte ens kan hålla dig drogfri så vi ger dig en dos om dagen så du håller tyst och är nöjd. Bra?

Om nu cannabis i någon form skulle bli legal så varför bara cannabis? Varför skulle inte alla kulturer få köpa lagligt sin speciella drog? Hasch är vanligt i vissa grupper som i Nordafrika, opium i Mellanöstern och kat i Afrika samt kokain är vanligt i Sydamerika.  Europeisk drog, alkohol, styrs redan lite av Staten i Sverige.

Skall vi göra alla droger från andra världsdelar lagligt, det som folk har brukat i sina olika kulturer? Det multikulturella drogbruket? Hur skall försäljningen då ser ut? Olika färg på identitetskort? Eller skall vi bli multikulturella även på drogbranschen? Allt för alla?

Behandling då? Försök att få folk drogfria? Lika bra vi slopar det och håller oss till akuta livsuppehållande åtgärder så länge medel finns tillgängliga.

Som ni märker är jag jävligt negativ till Staten som langare men har få förslag idag hur vi ska få ungarna sluta ta steget till att langa och bli missbrukare. (Om de kriminella ungarna annan gång.) Ett litet steg är förstås utvisning av alla utländska langare efter straff samt konfiskering av deras medel som borde öronmärkas för behandling samt förbud att någonsin komma till svensk mark. Narkotikahund i Posten och på gränser. Jag har inga bra lösningar men skulle vilja se flera domar om vållande till annans död som i ”fentanylrättegången”. Men det vore nog bara en droppe i havet? Kriget mot narkotika kan endast vinnas genom slopad efterfråga och det kommer inte att hända.

Den legala utskrivningen av olika beroendeframkallande droger är omfattande både till barn och vuxna. Är det verkligen sant att livet blir bättre av legala  piller innehållande narkotika? Borde vi inte städa även där?

Bra fråga.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hovrattsdom-efter-fentanylforsaljning

https://afp.omni.se/pot-demand-in-us-state-of-illinois-booms-in-first-week-of-legal-sales/a/lAWPey

Marijuanabilden: , https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21916

Inte skyldig.

Publicerat av

Så här i juletider och all julskyltning tänkte jag på en person jag hade träffat genom mitt arbete. Den kvinnan hade otroligt god smak, färgsinne och förmåga att få de enklaste kläderna att se ut som miljon dollar. Nu var hon gravid och livet hade vänt sig upp och ner av flera orsaker.

Hon hade en usel bakgrund. Föräldrarna älskade spriten mer än henne. Hon placerades i ett fosterhem där fosterfadern förgrep sig på henne. Socialtjänsten trodde inte på barnet. Vem ska tro på en 10 år gamla flicka som kommer från sådana omständigheter? Hon kan inte veta något om sex ens? Det blev dock besvärligt med anklagelserna så hon placerades om. Blev sexuellt utnyttjad av en i familjen. Hon rymde. Efter ett tag fick polisen fatt henne och hon placerades igen på ett nytt hem.

Hon berättar att hon tog av trosorna och la sig på sängen direkt. Så skulle livet vara. Men det familjehemmet  var ett riktigt hem. Hon blev ett barn och älskad. Men vid avslutad två årig social linje tyckte Socialtjänsten att hon var färdigvårdad och gav henne en etta i en förort genom förtur.

Nu hoppar vi över några år, timarbete och så. Hon skötte sig. Hon återtog kontakten med sina föräldrar och det var bättre med dem nu. Att orka missbruka har sin tid, att sluta sin tid också.

Hon var otroligt vacker. En dag besökte hon en känd klubb tillsammans med en väninna och släpptes förbi kön. Killar flockades runt henne.  Hon hamnade i jetsetlivet på grund av sin skönhet. Hon var den ouppnåeliga skönheten. Hon ville inte bli rörd. Efter några år förälskade hon sig i en kändis med pengar. Livet lekte.  Hon var lycklig.  När hon väntade barn kraschade lyxlivet. Han hade börjat älska kokain mer än henne, sparkades från jobbet, ruinerades bokstavligen och hon satt nu gravid åter i sin lilla lägenhet med sin lyxgarderob.

Det var då jag träffade henne. Barnmorskan på närmaste Vårdcentral vägrade att ha henne som patient på grund av barnafadern. Hon var dum nog att säga hur det var. Hon skickades till enheten för riskgraviditeter fast graviditeten var helt normal. Barnafadern var problemet, inte hon.

Från lyxlivet till arbetslöshet är fallet hårt. Sparpengarna tog slut. Hon sålde en del kläder. Det var svårt för en gravid att hitta arbete.

En dag var hon extra glad och berättade hur hon hade hittat ett jobb. Jag får personalrabatt, sa hon och visade mig en babytröja.

Hon hade varit ute och fönstershoppat. Det var juletider och många affärsfönster var verkligen lockande. Hon såg en som var bara usel. Ingen jul magi där inte. Hon klev in och ville prata med föreståndaren. Hon erbjöd sig att skylta om, gratis. De skrattade men sedan sa någon lite spydigt: gör det då.

När hon hade gjort om hela fönstret anställde de henne som försäljare och för att ta hand om skyltningen av fönstren och placering av kläderna. Hon skyltade om varje vecka. Hon började fundera på att söka vidareutbildning till dekoratör efter barnet var stor nog att få plats i daghem.

Barnet föddes och inte ens det fick barnafadern i andra tankar. Han var kvar i en kvart med sin förälskelse, drogen.

Kvinnan ringde mig då och då samt varje år omkring julen. Det sjunde året sa hon något som alla våldtagna bör säga till sig själv. Eftersom jag inte gav mitt medgivande är jag inte skyldig. Det man inte säger ja till har man inte medverkat i.

Jag kunde bara hålla med henne.

Vi sa till varandra God Jul. Den längsta kontakten med någon av mina patienter var avslutad.

Bild: familjebänk från Järna.

En Julhistoria från vinden

Publicerat av

Vi hade inbrott på vinden före jul några år sedan. Förmodligen var det knarkare som försökte hitta saker för att sälja. Par av dem sågs springa ut ur huset och de tappade någonting stulet i farten. Ingen ställdes dock till ansvar. Polisen hade inte tid med vindsinbrott fast drogmissbrukarna var redan välkända.

Tjuvarna hade letat efter säljbara föremål. Allt såg ut som en röra.

Många hyresgäster förlorade saker men försäkringsbolag ersatte inte det förlorade. Man får inte förvara värdesaker så oskyddat. Vi städade och var förbannade. Jag hade ingenting dyrbart i pengar räknat på vinden. Gamla leksaker, barnböcker, resväskor, skidor, isborr,  jul låda… Det enda som var värt något var sonens myntsamling som av misstag hade hamnat på vinden i en låda med gamla skolböcker. Tjuvarna hade dock inte upptäckt det. Inte heller flera kilo lego.

Det som försvann var några barnböcker, isborren och julkrubban. Vem stjäl en julkrubba med den heliga familjen i form av små träfigurer? Det var lågt. Barnböckerna hade inte heller något värde annat än för barn. Det var ingen is på sjön och isborren var  inte värt mer än en tia nu.

Kanske hade inbrottstjuvarna barn? Kanske gick de hem och gav barnböckerna som julklapp till sina barn? Kanske sattes julkrubban upp och den påminde om Julens budskap, om Jesus födelse, ett barn som inte heller hörde till de rika. Kanske sa barnen till pappa tjuven God Jul, gav honom en kram och var glada över böckerna?

Vet inte. Jag tog in jullådan och den hamnade i klädkammaren. I den finns en kula från år 1952. Jag fick en blå. Min syster fick en röd. Vi hängde de i granen och var så lyckliga över så vacker juldekoration. När de levande ljusen tändes glittrade kulorna. De övriga dekorationerna var hemmagjorda utöver julängeln som var en släktklenod  och julstjärnan som far hade köpt till mor vid deras första Jul.

Hyresvärden satt in bättre lås till vinden och inpasserings system till huset ändrades till svårare att bemästra. Så småningom pollades alla ingångarna till området på grund av smash and grab stölderna. Dessa var dock inga missbrukare utan stölderna var välplanerade och riktade sig  till vissa affärer. In genom glasdörrarna och ut innan larmet hade ringt så länge att omgivningen reagerade. Det sker stölder ändå. Nu tar tjuvarna sig in per motorcykel, riktar pistolen mot personalen i guldsmedsaffären och är borta i en sekund efterlämnande affärspersonal med dödsångest och krossat glas.

Kanske någon av tjuvarnas kvinnor får ett smycke som julklapp? Inte du?  En och annan i Sverige har stöldgods i sitt hem. Du kan köpa nästan vad som helst på tjuvmarknaden. När jag stod och tittade på ett elektronikföretags skyltfönster kom en man till mig och sa att han kunde fixa ett TV till halva priset i morgon. Det var inte affärsinnehavaren och Black Friday.

Vi andra, vi som ärligen har betalat våra julklappar är lyckligt lottade? Nej, det är inget lotteri i att vara ärlig. Man väljer. Man väljer en stor del av sitt liv. Ursprunget, biologin kan man inget göra åt men hur man använder det är i ens egna händer. Man kan bli inbrottstjuv eller ”Jesus”. Det finns ingen naturlag som bestämmer om vi skall bryta oss bland andras saker på vinden eller nöja oss att köpa det vi har råd med.

God fortsättning!

Bild från Wikimedia: David Castor (user:dcastor) eget arbete, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3327339

Några andra julhistorier från tidigare år:

http://blogg.iniskogen.se/2017/12/19/gladjen-av-ett-par-vantar-arets-julhistoria-fran-gamla-tider/

http://blogg.iniskogen.se/2016/12/21/en-julhistoria-om-ett-annat-barn/

http://blogg.iniskogen.se/2015/12/21/arets-julberattelse-och-liten-paminnelse-om-julens-mening/

Har Internet stulit våra barn?

Publicerat av

Kan jag gå nu, sa barnet när vi bakade kakor till Julen. Kakorna var i ugnen.  Okej då, sa jag fast jag ville säga nej, du gör färdigt. Internet drog. Det spel hon spelade innan baket var mer spännande än att baka kakor.

Baka kakor har vi gjort så många gånger. Den fantasivärlden hon byggde på Internet var en nyare upplevelse. När kakorna var färdiga satt jag mig med henne för att se vad var så spännande att det gick före julbaket.

Hon hade byggt ett hus med en katt som gick omkring, en kvinna bodde i huset, barn kom från skolan, trädgård… det var ett fint bygge.  Nu styrde hon händelserna i huset. Inget julbak dock. Det var ett fantastisk bygge.

Som mormor blir man tämligen obehövlig i att sysselsätta barn som hunnit bli över tio år. Någonstans där ökar användningen av digitala medier. Internet fixar innehållet. Man blir snabbt en som ser till att hemmet fungerar, tvätten fixas, huset dammsugs, mat lagas, i tid till skolan, ett slags ”ha koll” person. Tiden då man gjorde roliga saker som julpyssel tillsammans med barnbarnen försvann ungefär efter tioårsåldern. Lägg till  läxor och aktiviteter flera kvällar i veckan utanför hemmet så blir det inte mycket tid över, varken för kakor eller Internet.

Man är inte så rolig längre. Internet har slagit ut oss gamla.

Kanske har flytten från mormor till Internet skett  ännu tidigare för andra? Nu under jultiden ser man flera äldre gå ut med barn som ser ut att vara barnbarn. Barnet håller i en mobil och stirrar i rutan medan den medföljande äldre försöker säga något. Bäst att bli intresserad i vad som händer i mobilen? Annars är man väl ute?

Jag är inte riktigt förtjust i barndomsupplevelser som sker per Internet. Den magiska rutan stjäl våra barn. När man väl släpper in barnen i Internetvärlden blir det som en drog, svår att avbryta. Forskare säger att Internet stimulerar samma punkter i vår hjärna som droger. Inte märkligt att vissa inte kan avbryta spelandet. Internetmissbruk är nu mera klassad som vårdbehov.

Vi outsourcar vårt minne till en hårddisk. Hur påverkar det vår förmåga att minnas och sortera information? Blir vi dummare fast informationsmängden borde spå annat?

Det finns en massa kunskap på nätet, inte bara skräp. Det är som en jättestor uppslagsbok. Frågan är vad och hur barnen väljer? Youtube med kändisar? Till min glädje insåg jag att mina barnbarn är som svampar. De suger åt sig information. Frågan är om de i den åldern kan sortera ut det falska, de för dagen ”rätta åsikterna”, utsagor avsedd att påverka? Snopet var de i alla fall att få veta vissa saker som i svensk press presenterades som sanning medan de inte stämde med verkligheten, alls. Inte när man började vidga sina vyer med utländsk press.

Va?! Median ljuger!

Ja, massmedian har sin agenda. Det har också mormödrar.