Vit Jul i alla fall just nu i Stockholmstrakten.
Översta bilden från Linda
Årets julhistoria är från -70 talets början, i en förortslägenhet som jag hade köpt för 10 300 kronor. Jag sålde min Hasselblad och köpte en fin fyrarummare. Nu nalkades julen och barnen var förväntansfulla. Mest längtade de efter att dekorera julgranen med sina egenhändigt gjorda stjärnor och julkarameller. Jag hade hållit en pysselgrupp för de barn vars föräldrar vi umgicks med.
Min make hade beställt en julgran av en dansk man som brukade fixa saker för omgivningen. Oftast blev det inget av det, bara en massa löften. Nu visste han vart de finaste julgranarna kom, från en odling i Danmark. Jag varnade min make och försökte få honom att gå till torget men han vägrade blankt. Han hade ju beställt en gran från sin danske vän.
Varför gick jag inte och köpte en gran själv? Hur tänkte jag? Kanske på julfriden?
När julafton kom hade dansken åkt till Danmark på julsemester och några granar syntes inte till. Torgets försäljning av granar var avslutad. Barnen började snyfta, skulle vi vara de enda som inte hade en gran? De tittade på alla dekorationer de hade pysslat ihop. De kunde se redan andras granar att lysa genom fönster.
Då sa jag till min make: Nu går du ut och skaffar en gran. Det ska inte stjälas. (Nej, han skulle aldrig stjäla en gran det visste jag.) Du ska inte komma hem utan en gran.
Jag var arg, men också på mig själv.
Inte ens under kriget hade min familj varit utan gran. Min mor hade redan ringt, önskat god Jul och frågat hur vår gran var och jag sa något att vi inte hade hunnit dekorera den än.
Då kunde man ljuga, idag skulle bevis krävas per mobil eller Internet.
Efter ett tag kom maken hem med en gran som någon bil hade tappat på vägrenen. Han hade med sig också några grankvistar. Granen var liksom en halv gran. Han band kvistarna på stammen. Nu började barnen dekorera och när ljusen tändes var julfriden total. Jag tackade min älskade make för granen som var den absolut fulaste som någonsin kommit över min tröskel.
Ha nu en fridfull Jul. Hoppas ni klarar av traditioner, krav och förväntningar. Bli glad även om granen var den fulaste ni sett – det är Jul ändå.
Bild: årets gran.
År 1952 var ett stort år för Finland. Sommarolympiad och en finsk kvinna vann tävlingen miss Universum. Det som var speciellt med året 1952 var hoppet. Hopp om fred, bättre tider, utveckling och en plats bland andra nationer i Världen.
Några av tävlingarna spelades även i Tammerfors. Vi barn samlades kring hotellet där de tävlandena bodde. Till vår lycka kom ett amerikanskt lag ut. De flesta var svarta, förmodligen basket eller annan bollsport. Vi hade aldrig sett svarta människor i live. Detta är alltså 1952. Vi försökte säga något på engelska. De hälsade och gav oss stora paket tuggummi.
Coca-Cola gjorde sitt inträde till finsk marknad dock bara för Olympiaden så länge..
När börjar Julen? Har sett ett påstående: Julen börjar när Coca-Cola reklamen visas i TV. Så Julen är här? Reklamfilmen ”Holidays Are Coming” visas igen sedan 14 november.
Har ni sett den Coca-Cola reklamen? Den är skickligt gjort. Den utstrålar magi, harmoni och glädje. Musiken är perfekt. De gör en ny varje år men den här är något som folk gillar och har till och med önskat att den ska återkomma till TV.
Julen är Jesus födelsedag, det är därför vi firar jul. Varför gör inte Kyrkan lika magiska reklam?
Coca-Cola är en av produkterna som är mest spridda i Världen. Jag minns när den kom till Finland och till Kina.
Den 2 juli 1952 anlände 720 000 flaskor Coca-Cola till Finland från Amsterdam. Det var en donation till Krigsinvalidernas brödraförbund av Coca-Cola. Förbundet sålde produkten och fick behålla intäkterna för att främja sin verksamhet. I 36 kiosker i närheten av de olympiska arenorna och i parker såldes Coca-Cola.
Det tog dock några år innan Coca-Cola kom till min hemstad Tammerfors. Den första platsen där drycken såldes var Stockmanns varuhus. Jag är inte säker på året.
Vi var tre tjejer från flickskolan som gick till kaféet i varuhuset Stockmann varje lördag efter skolan. Vi åt en kula glass eller drack saft. Men nu provade vi Coca-Cola. Nej, vi blev inte så förtjusta i det. Men i skolan på måndag kunde vi inte låta bli att skryta. Vi var de första i klassen som hade druckit Coca-Cola. Så världsvana vi var!
Jag har inte gillat Cola någonsin men som medel mot resemagsjuka är det faktiskt fungerande. Dock skall kolsyran bort, en gnutta socker eller vad som helst i får kolsyran att bubbla i väg.
Till Kina kom Coca-Cola mycket senare. 1977 var vi i Canton, på väg mot Hongkong. I det hotellet där utlänningar tilläts bo fanns några amerikanska läsk, Sprite och Coca-Cola, på menyn. Servitören talade om det när vi beställde. Han var lite lagom stolt över det. All personal bar en liten nål med amerikansk och kinesisk flagga på bröstfickan. Våra kära amerikanska vänner…
Nu mera har vi Coca-Cola och Sprite i vårt sortiment, sa han.
Då charmade min dotter hela hotellet. Hennes ord berättades till varenda hotellarbetare. Kvinnorna samlade sig kring henne på kvällen och de sjöng ihop.
Vad sa hon?
Nej, tack. Jag vill ha den kinesiska läsken, det smakar mer äkta.
På flygplatsen träffade vi några amerikanska turister från miljonär klassen. Dörrarna började öppnas mot Världen.
Inte bara turister utan Coca-Cola har gjort sina resor runt jorden. Nästan alla länder säljer Coca-Cola och 98 % av jordens befolkning vet vad det är. Vinsten per år är ca $ 9,542 miljarder, förmodligen mer idag.
Nej, ingen Cola här, det blir dagens kafferanson.
Jag var i Stan och shoppade. Jag shoppar sällan, en pensionärs behov att shoppa är små, men nu var jag ute efter en viss bok. Det slutade med några till böcker. Näthandla? Vissa saker vill jag se innan köpet.
Storstaden försökte få i gång Julen med ljus, granar, dekorationer och presenttips. Köp nu! En del julskyltning. Det är november. Den femtonde november, tror det är 40 dagar kvar till Julafton. Black Friday och Jul håller varandra i handen. Julmusiken hamnar åter i topplistorna. TV visar julfilmer varje kväll. Och, Coca Cola`s julreklam visas i TV. Någon sa att det är då som Julen börjar.
Är inte Julen tidigare än förra året och föregående och…
Jag minns skyltsöndagen i min barndom. Det var så juligt, festligt, underbart. Söndagen den första Advent drogs skynken bort från de juldekorerade fönstren. Affärerna var dock inte öppna på söndagar på den gamla tiden. Stadens julgran på torget tändes. Min familj och många andra hade gått till Gudstjänst innan vi tittade på julskyltningen. Kyrkan var full, så även huvudgatan efteråt.
Vi barn tittade med längtan på leksaksaffärens fönster med dockor, snöglober, dockhus, bilar, nallar, tågbanor, byggklossar, spel och sagoböcker samt de mest underbara pennlådor.
Jag ritade, alltid, överallt. Men dessa pennlådor var utanför min familjs budget.
Barnen lekte än på den tiden. Alla flickor hade en docka att ta hand om. Pojkar hade bilar och tågbanor. Nej, det ansågs inte förtryckande och ojämlikt på den tiden. Ingen av de föräldrar vi kände tyckte ombytta lekar mellan pojkar och flickor var olämpligt. Men visst var det könsbundet då med bara två kön.
På min önskelista stod böcker och ritpapper.
Jag och mina småsyskon visste att den fina affären var bara för att titta på. Våra föräldrar hade inte råd. Men vi var glada ändå. Ibland räckte det att bara se på. Hemma fick vi varm choklad, en bulle och en pepparkaka.
Någon tid efter kom far hem med arbetsplatsens julpaket. Han arbetade på en pappersfabrik. Varje familj fick årsförbrukning av brevpapper, kuvert, hyllpapper, presentpapper, skrivhäften och ritblock. De två sista enligt antalet barn i familjen.
Förväntan, att glädjas åt det som kommer har drunknat i kommersialism och företagens försök att dra ut varenda krona från alla helgdagar, minnesdagar och hittepå dagar. Varje köpperiod skall vara lång så vi hinner handla mycket. Och det kommer en ny helg, dag, köporsak. Nyår, sportlov, Påsk…alla dagar har sina prylar.
Inte alla. De muslimska affärerna skyltar förstås inte om Julen. Kändes lite märkligt när jag såg skyltning ”Gott Nytt År” idag och Julen överhoppad. Var och en har sin tro och tanke.
Och folk springer och shoppar. De unga köar på natten för att få en förmån, även obetydlig sådan. Allt genast generationen har förlorat förmågan att vänta, planera och även handla enligt sin plånbok. Otaliga unga börjar sitt vuxna liv med kronofogden i hälarna. Åldersgruppen 18–25 hos Kronofogden är skyldiga mer än 1,5 miljarder.
Kanske förlorar vi också förmågan att glädjas åt det möjliga när stress och måsten tar över.
Jag tror att det behövs en mental jordbävning för att klargöra vad är viktigt i livet. Den som har mest prylar när han dör vinner inte. Det blir bara en trist uppstädning för anhöriga.
Så, hur shoppar du? Med eftertanke, förstånd och glädje eller med pengakris i januari?
Bild: Min docka i rött och min systers i blått.