I dagarna har det larmats om usel skrivkunskap hos unga arbetssökande. Arbetsgivare prioriterar de som kan skriva, de andra ratas. Hur är det ens möjligt att elever som har passerat nio år i Grundskolan och kanske tre är i Gymnasiet har bristfälliga kunskaper i läsning och skrivning?

Halvanalfabeter, sa någon. Att kolla på Youtube på Internet behövs inga läs – och skrivkunskaper. Att skicka SMS blir ibland galet men telefonen stavar ju till en.

Har Internet stulit skrivförmågan är en så kallad bra fråga.

Det är inte eoner sedan då datorer anlände som vanlig arbetsverktyg. Nära 30 år sedan blev vi som skrev för hand eller på skrivmaskin överrumplade av en ny arbetsmetod: datorer. Hos en del blev det panik, min sekreterare vägrade. Hon skulle ju pensionera sig året efter. Andra var nyfikna och några få var redan datoranvändare. Jag hade ärvt en gammal dator från sonen. Minns ni de stationära med tjock skärm? Men så  klart var jag ingen haj på det och lyfte inte upp handen i datoriseringsmötet när mötesledaren frågade: Har någon använt dator förut?

En man lyfte handen. Han gjorde ett misstag. Han blev ansvarig för datorfrågor och skulle hjälpa oss andra. Han fick en löneförhöjning. Han kunde egentligen ingenting. Men vi andra insåg att personer med datakunskaper var betydligt mer värt än en sjuksköterska och kurator.

Själv tog jag senare European Computer Driving Licence. På kursen fanns några invandrarkvinnor som var analfabeter, skickade dit från AF. Hur tänkte de? Av 40 deltagare i den omgången klarade jag och en till hela kortet. Nej, man blir inte alls expert genom den kursen men jag blev lite säkrare användare. Jag antar att kursen användes av AF som åtgärd och räddningsplanka för arbetslösa.

Så vi tragglade med vår dator. Kan du ta mina patienter också, blev en vanlig önskan från mina arbetskamrater. Patienterna klassificerades nu i datorminne, inte på papper. Utan det kom inga pengar. Så, jag skrev in våra patienter i systemet. Som så många andra hade vi våra inloggningsuppgifter under musmattan. Men  vi fortsatte även med statistik på vår gamla vita tavla. Det visade sig att vår avdelning blev den enda som kunde presentera mottagningens verksamhet med rätta siffror. Ingångssvårigheter, sas det.

Det fanns många fallgropar i början både hos sjukvårdens patientsystem och hos användare. Dessutom var virusrädslan stor. Vi fick inte använda Internet. Så jag behövde fortfarande ringa till Försäkringskassan och andra myndigheter för att få de blanketter och information jag behövde i min yrkesutövning. Hemma hade jag ett fungerande virusskydd. Det var liksom A och O i datorhantering.

Detta var på 90 – talet. Det är omvänt nu. Ungdomarna är fast på Internet men kan inte skriva bra. Vi gamla har också Internet men vi använder även de gamla kommunikationskonsterna. Idag kan du knappt fungera i arbetslivet utan att kunna använda en dator. Idag är du nästan ute i kylan om du inte har en dator oavsett åldern. Bara sådan sak som  att betala en räkning är närapå omöjligt. Men flertal arbeten kräver att man kan hantera en penna och läsa så man förstår instruktioner med mera.

Internet har inget hemligt Internetspråk. Det är än bokstäver och siffror samt bilder för de vanliga användare.

Vi var noviser på datoranvändning men vi kunde skriva, både handstil och textning. Vi hörde ju till de gamla, de som hade haft krav på läs- och skrivkunskap i skolan. Dessa ämnen hade högst prioritet under min skoltid. Idag slås larm om att elever inte kan skriva läsligt eller ens begripa hur man skriver en mening genom att använda stor bokstav i början och punkt i slutet. Inte ens flera av de studenter som går i högre utbildning skriver begripligt.

Det är helt obegripligt för mig att elever kan vara så handikappade efter 9 – 12 år i skolan.

Det stora skälet till att vi äldre kan läsa och skriva var nog att vi läste böcker och skolarbetet skedde med penna. Bok, penna, papper var arbetsverktygen. Inget  Internet fanns ju. Undersökningar visar än att de barn som läser böcker samt har tillgång till böcker i hemmet är barn med fördelar, de blir de smarta barnen. Så Ipad i dagis för treåringar är inte det som löser läs – och skrivproblem? Vem ens kunde tänka så? Har läst om daghem som helt slopat penna och papper.  

Sedan beror skolframgången inte bara på skolan. Har barnet akademiskt utbildade föräldrar ligger de  bättre till än barn med lågt utbildade föräldrar. De som kan få hjälp hemma med läxor och övrig kunskapsriktad stimulans har bättre utgångsläge än de barn som inte har någon hjälp och skolintresse hemma. Självklart, men dock inte allenarådande. Min far hade gått 4 år i skolan och mor 7 år. Jag har ett drös akademiska betyg utöver min yrkesexamen.

Alla föräldrar borde läsa till sina barn, från pekböcker till Harry Potter. Böcker ska vara en naturlig del av umgänge med barn. Föräldrar borde sätta en penna i händerna på sina barn och visa hur bokstäver bildar ord på papper. Det är inte läge att lämna allt till daghem och  skola. Vill man att barn lyckas i skolan är föräldraansvar A och O. Inte bara då.

Internet är ett fantastiskt verktyg och kommer mer och mer dominera all arbete och med det får vi lägre behov av arbetare. Redan nu är det svårt att få något jobb utan gymnasiebetyg och en vanlig fråga är förstås om du kan använda en dator. Använda, inte stirra på Youtube. Datorhantering bör förstås ingå i skolschemat. Men detta ska inte utesluta böcker och penna. Hela hjärnan skall stimuleras. Datorn och Internet skriver inte åt en även om den rättar skrivfel.

Den svenska skolan är i kris och har varit så länge. Kunskapsnivån  haltar i jämförelse med andra länder trots att Sverige har högre kostnader per elev på både grundskole -, gymnasie – och högskolenivå än genomsnitten i OECD. Det glädjande PISA resultatet förra året var bara misstag och även bluff. Vissa skolor lät inte de svaga eleverna göra provet och elever med  olika diagnoser fick också vara hemma. Så klart stiger resultaten då.

Jag tror att de svenska skolmyndigheterna måste ta en allvarlig funderade över skolan. Vi hade ju en fungerande skola någon gång. Vad är det som har förändrat sig sedan det? Minus Internet. Man kan inte bara skylla på Internet och mobiler. Är det systemfel? Är det den vackra uppfattningen att vi alla är jämlika med betoning på lika? Om det är elever med andra språk än svenska måste vi besluta om de skall lära sig svenska och ligga i. Kanske kan inte alla gå i samma klass utan vi bör återgå till att separera eleverna enligt lärförmågan om inte helt så i vissa ämnen som matte och språk. För vi behöver de smarta, både läsbegåvade, mattebegåvade, praktiska och… alla är inte lika läs – duktiga oavsett vad Regeringen tror. Att ta bort de specialskolor som fanns förr för de mer hjälpbehövande eleverna var ett stort misstag. Att misslyckas totalt i skolan är riskabelt.

Dock har jag inte träffat ett enda barn under min lärartid som inte hade begåvning och förmåga till något bra, fast det inte alltid stod i läroplanen. Men min erfarenhet gäller den gamla försvunna skolan då alla pratade svenska och ”invandrarbarn” var adopterade som små.

Att komma med förslag för skolans förbättring bör jag nog lämna till dagens lärare. Från de skolor som fungerar, för de finns. Vad är det de gör rätt? Vad gör föräldrarna? Vilka elever har de? Eller är hela systemet haltande?

Dagens Industri har uppmärksammat skrivförmågan. Att få arbete utan att kunna skriva är svårt.

Dagens Industris ledarskribent Gustaf Reinfeldt menar att hela skulden för ungas bristande skrivförmåga inte kan läggas på lärarna och skolan. Situationen hade kunnat se annorlunda ut om dagens unga hade läst mer böcker och tidningar, menar han och skriver:

”I dag tillbringar i stället tonåringarna sin vakna tid framför en mobil- eller datorskärm där de inte bryr sig om att använda korrekt svenska när de chattar eller spelar datorspel”.

Novus utförde två undersökningar för Utbildningsradions räkning.

I den ena gjordes runt 500 intervjuer med lärare på högskolor och universitet. Nästan hälften ansåg att unga studenter har dåliga skriftliga kunskaper. I den andra undersökningen svarade drygt 1 000 chefer på vad de anser om skrivförmågan hos unga anställda (18-25 år). 12 % hade flera gånger valt bort en kandidat på grund av dåligt skriftligt språk. 35 procent hade gjort det någon gång. Undersökningarna gjordes i december 2019 och i januari 2020. (Från UR  programmet Skrivglappet.)

24 augusti meddelande Arbetsförmedlingen att total 478 934 personer är arbetslösa, motsvarande 9,2 procent. Arbetslösheten bland ungdomar uppgår till 73 340 personer, motsvarande 13,5 procent.

165 000 personer var långtidsarbetslösa i juli. Orsaken är främst det kompetensgap som finns mellan de arbetssökande och vad arbetsgivarna efterfrågar, säger AF. Utan gymnasiekompetens är det svårt att få arbete. Bland de långtidsarbetslösa i juli var drygt 58 000 födda i Sverige. Majoriteten kom från andra länder: ca 17 000 från andra europeiska länder samt knappt 89 000 utomeuropeiskt födda personer, enligt statistik från AF.

Det säger en del.