Sa någon att politik är tråkigt?

Utvalda

Äldremisshandel har hastigt blivit aktuellt. WHO har larmat. Jag tänkte genast på Joseph (Joe) Biden, USA s president. Han är 81+ år och i hans ålder brukar de rika ha ett lojt liv på någon solig plats, kanske skriva sina memoarer, inte i Vita Huset som president. Han har ju en sjurums villa på Rehoboth Beach, i Delaware, lämplig plats för en pensionär.

Biden har ett av Världens mentalt tyngsta jobb. Det är uppenbart att han besväras av sviktande hälsa. Han orkar inte. Han vill lägga sig tidigt och slippa kvällsarbete. Han snubblar med orden. Glömmer. Tror sig att något som inte har hänt har hänt i verkligheten. Minnesproblem.  Ramlar ibland. Ser allmänt trött ut i bilder. Han är helt enkelt inte riktigt ok. Att ingen tar ut honom från jobbet liknar äldremisshandel. Men, han bestämmer ju själv att sitta kvar. Han ser inte situationen med andras ögon.

Jag tänkte också på möjligheten till större krig och hans rätt att besluta om användning av atomvapen, bomben, eller inte. För att göra svåra bedömningar bör man vara i god mental hälsa och även orka med dygnet runt arbete. Att vara en president är inget 8 till 5 jobb.

Vilka är de som styr bakom honom?

Bop Hope sa att bakom de framgångsrikaste männen står en stark kvinna som puffar dem framåt. Är Bidens fru den som puffar? Obama då? Bidens team i Vita Huset? Ängsliga demokrater? Blinda för situationen? Förnekare? Impopulär vicepresident som skulle ta över? Alla har försökt skydda Presidenten.

Skuggregering inte vald av folket.

Situationen har skakats om genom den usla debatten mellan Trump och Biden 28/6. Hastigt blev Bidens hälsa tillgänglig för alla genom TV rutan. Åsikter och förnekelser rinner genom Media.

Biden sa efter den katastrofala debatten: ’Let me say this as clearly as I possibly can as simply and straightforward as I can: I am running – no one’s pushing me out. I’m not leaving. I’m in this race to the end and we’re going to win.’ 

Demokraterna sitter på pottkanten. De saknade tankeförmåga nu – sedan och lät sig styras av Bidengänget. Hur landet mår har ingen betydelse längre. De har fastnat i sitt maktbegär. Trump får inte vinna. Det är det enda som gäller oavsett hur.

I den andra ändan av amerikanska valshoven lik boxningsring finns Donald Trump. Han är en överlevare. Alla som har skrivit artiklar om hans undergång har fått revidera dem – igen. I svensk och europeisk press fasar man redan över Trump som president. Världen går under. Fast det finns ingenting som förespår undergång är bara namnet Trump som rött skynke över pressen som inte ens kan stava till ordet saklighet eller sanning.

Trump har en egen agenda. Han är patriot ändå in till tårna.  Make Amerika great again. Introducerades av Reagan 1980 och är nu en Trump slogan.

När Amerika var stor kan diskuteras. Till vilken årgång backar man?  Ja, nu var jag spydig men Trump har rätt. Den amerikanska överhögheten i Världen finns inte längre även om katastrofer, som Ukraina och Israel, än ropar efter deras pengar och USA har fingrarna i många dispyter. Trumps maktönskan lutar sig in inte ut ur landet. Trump startade inga krig. Det kan förstås bli problematiskt om USA tar ur sina vapen från varenda träta.

I den andra ändan av Världen sitter Putin vars maktbegär saknar vett och gräns. Cirka 120 000 ryska soldater har dött i hans krig mot Ukraina, hittills. Putin bryr sig inte. Dessa två, Biden och Putin, bland Världens tre mäktigaste har fingret på knappen. Kymigt.

Det rör sig om i flera länder, ledare och regeringar faller. Politiker byts ut. Hopp flammar upp och slocknar snabbt. Tänk på Storbritannien där en ny kraft har tagit över en askhög. Alla skriker efter någonting. Vad tror folk att Keir Starmer kan trolla med? Macron som darrar. Det är egentligen bara i diktaturer, Putins och hans kompisars Iran och Nordkorea samt Afghanistan som Putin försöker bli vän med igen, där ingenting rör sig i verkligheten. Folket står ut. Överlever. Anpassar sig. Protesterna faller. De som vågar hävda sin rätt ruttnar i något fängelse eller dör i oklara omständigheter. Men ingen diktatur är säker för evigt.

Kina balanserar. De är duktiga på det. Men det är som en gungbräda.

Det blir en förändring om Trump vinner. I USA är många trötta på andra länders behov. Alla är inte med de miljarder som ges till Ukraina, men Washington lever än sitt eget liv. Staten blöder pengar varje minut, statsskulden är astronomisk, USA låg på plats 12 år 2022 i andel skuld av BNP på 121,7%.  (Sverige 31,7% år 2022.) Gränsen till USA från Mexiko är som övergångsställe, ca 2,5 miljoner så kallade flyktingar kom 2023, bara i december räknades 300,000 personer, mestadels yngre män. För mig är det inte invandring utan ockupation, anfall eller vad kan man kalla det.   Visst, Amerika är stort men suger inte upp till arbete dessa skaror. Vissa städer ser ut mer som en soptipp än en framgångsrik amerikansk stad. Nu hostar även Biden att det kanske var lite för många. Sent skall …

Biden vill vara president. Äntligen sitter han där och tänker inte släppa platsen till någon annan. Speciellt inte till Trump som ångar fram som en outtröttlig maskin. Fortsättning följer, snart. Om Bidens stora första beslut, hans legacy? skriver jag kanske en annan gång när han har försvunnit ur Vita Huset till något mer passande och får stöd och hjälp som han gott förtjänar.

Sa någon att politik är tråkigt?

https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abuse-of-older-people

PS. Ordet sorgligt är kanske mer passande?

En tältnatt i skogen.

Utvalda

Vi fick trängas I tältet. Det var ett enmanstält dock tillräckligt om vi låg stilla och ställde ryggsäckarna i absiden. Jag vågade inte vända mig så jag inte skulle väcka barnet som sov bredvid mig.

Vi, en tjej på 10 år och jag hade vandrat cirka fem kilometer  genom skogen till en plats vid en sjö. Före starten gick vi genom regler. Inte springa. Inte skrika och skrämma eventuella djur. Följa ledmarkeringen. Säga till om behov av paus. Vissla bara när det är nödvändigt.

Visselpipan var dock för rolig för att användas bara vid nöd för någon nödsituation kom ju inte.

Vädret var perfekt. Folktomt vid sjön där vi hittade en bra tältplats. Nästan inga mygg. Vi lagade mat, potatismos och korv. Satt upp tältet. Plockade blåbär. Kastade smörgås som inte gick så bra. Stenarna var för grova. Men en gång lyckades det. Tittade runt. Plockade mera blåbär. Namngav träden omkring oss.

Nej, trädnamn hade hon inte lärt i skolan. Naturen omkring oss trängs inte i läroplanen. Många stadsbarn är naturnoviser. Vissa kommer aldrig utanför asfalten.

Jag tältade dock med en scout. En bra hobby. En scout är en kunskapare.

Kex och varm choklad före sovsäcken.

Dagen efter fortsatte vi fyra nya kilometer längs markerade stigar mot en parkering där vi skulle hämtas från turen. Himlen mörknade, vi satt oss under tak på rastplatsen. Vi pumpade upp vatten med en gammal gårdspump. Kokade nudlar. Ösregn och åska avslutade vår tur. .

Nu är det sommar och många föräldrar har semester. Vad ska vi göra med barnen så de inte sitter hela dagarna vid skärmen? Alla reser inte till badorter. Alla har inte råd med häftiga semestrar ute i Världen. Alla äger inte en sommarstuga. Men något borde vi göra som avviker från vardagen. Barn – speciellt de som lever i asfalten – behöver grönska, träd, fågelsång och en stig att gå på.

Ta en tur till skogen med barnen.

Det behövs ingen topputrustning. Du behöver inte ens ett kök med dig. Frys in smörgåsar och korv, de håller sedan en kort tur. Hett vatten i termos för din kaffe. Grilla korv på eldplatser. Vill ni övernatta? Har du inte ett tält använd vindskydd. Det finns ca 3000 vindskydd i Sverige. Tja, mygg kanske, då är det inte så kul. Men trots alla varningar om hemsk myggsommar har jag bara några bett. Mygg älskar mig.

Eller gör dagsturer till naturen. Picknick är något alla barn älskar. När kvällen kommer kan du som förälder känna frid och glädje. Du har gett något värdefullt till dina barn: en stund i naturen. Försök att lämna mobilerna hemma, utom din. Det är inte mycket uppmuntrande som händer i Världen. Vi kan gott slippa Internet en stund.

Låter jag för naturromantiskt och optimistisk? Inte alls. De gånger jag har vandrat och tältat med barn har varit glada, lite spännande dagar. Idag i vår Internetvärld är det rent av exklusivt att besöka naturen i live, inte bara på en skärm.

https://vindskyddskartan.se/sv/

Fostra barn? När då?

Utvalda

I vilken ålder börjar barnuppfostran?

Jag läste en kommentar om de barn där allt går snett med misslyckad skola, knark och skjutningar. Någon skrev att fostran av barn börjar vid 1,5 års åldern så föräldrar bör skärpa sig då.

Så fel. Det är sent.

Det börjar så fort kvinnan begriper att hon är gravid. Då börjar hennes livsförändring, likaså den blivande barnets fars. Jag måste säga av min erfarenhet att polletten i regel ramlar lite senare in för män. Och, män är inte gravida i kroppen vad det än sägs i vår galna byta – fritt – kön – värld.

Det är dock inte helt ofarligt för befruktning att vara full när man gör barn. De som försöker få barn ska inte vara packade eller drogpåverkade. Så fostran kanske börjar redan där?

Eller startar barnuppfostran ännu tidigare vid val av partner vi tänker ha barn med? Överkurs?

Graviditet innebär att se fostret som viktigare än en själv. Det är noll alkohol och droger. Det är att ta hand om sig själv på ett bra sätt och genom detta ger kvinnan fostret de bästa förutsättningar hon kan. Det är ett stort ansvar. Den blivande fadern ser sin kvinna och det blivande barnet viktigare än sig själv.

Nykter alltså. Både i kroppen och i förståndet.

Men när barnet väl är fött börjar fostran mer så att säga handgripligt. På en gång. Varenda dag. Så hur lär vi barn att bete sig väl och få sin potential att blomstra? Genom vårt eget beteende. Även familjens andra viktiga personer, som andra barn och mor- farföräldrar har en stor påverkan, men föräldrar är nummer ett speciellt den första tiden. (Det kan ju hända att någon annan är i föräldrarnas ställe men det tar inte bort föräldraansvar, det ser bara annorlunda ut.) Att ta hand om en baby innebär omhändertagande och kärlek och senare vägvisning över livet genom uppmaningar, förklaringar, tillåtelse och nekande, i ord och handling.

När babyn är född lär föräldrarna barnet moral från början. Låter det konstigt? Inte alls. Barnets behov är nummer ett i föräldrarnas liv. Barnet får sina behov tillfredsställda. Babyn behöver inte vänta på mat, torra blöjor och kontakt. Den behöver inte skrika länge efter uppmärksamhet. Någon bryr sig, alltid. Världen är trygg och god.

Är inte den grundläggande omsorgen uppfyllt och barnet är trygg med föräldrarna är det svårt att bygga på med tillåtelse och nekande. Otrygga barn är svåra att leda vidare i växandets process. Barnet behöver utforska sin lilla värld och tyvärr innehåller den många nej, mest i handling. Hemmamiljön måste barnsäkras. Att ropa nej ständigt gör världen farlig och det var inte meningen. Världen presenteras lite i taget så barnet hinner med. Föräldern beaktar så inget ont kan hända. Ja, det händer, barnet ramlar och kanske slår sig med mera men föräldern är där och tar hand om det. Världen är fortsatt trygg. (Ja, Världen är väl så otrygg idag men jag skriver om fostran av små barn i Sverige. Tids nog får föräldern även ta upp de svåra frågorna om krig och död.)

Så fortsätter utvecklingen med mer kunskap om hur vi beter oss i olika situationer. Föräldrarna lär barnet nödvändiga saker för livet. Äta själv, gå på pottan, använda leksaker, uttrycka sig som att klappa händer, förstå flera ord… så småningom också att vänta utan gnäll. Trygga barn blir självständiga och törs interagera med andra. De finner sin position i den familjära kretsen och blir uppskattade för vad de är och kan.

Den där gränsen mellan att skämma bort och att vara tillräckligt god är svår men föräldrar som känner sitt barn överskrider det inte så ofta.

Om barnet behandlas illa och betraktas som en sidoprojekt i föräldrarnas liv, om missbruk, arbete, eget mående är alltid viktigare än det lilla barnet finns inte den grundläggande tryggheten.

Visst, barnet kanske överlever utan det men jag har plockat från gatan alltför många unga vuxna som inte gjorde det. Allt är dock inte föräldrarnas fel men är början usel och ingen finns bi är det en stor riskfaktor för senare liv.

Daghem fostrar inga barn från grunden. Den lär ut viktiga färdigheter för livet i en grupp. Hur vi delar på saker, väntar på vår tur och umgås med andra barn, inser sakta att människor är olika och lika. Även en del annat som att våga ty sig till främmande vuxna och öva på talet med flera andra. Daghem ska ge det kollektiva livets fördelar och regler men ändå låta barnet vara en speciell individ. Daghem är faktiskt också barnpassning så föräldrar kan arbeta.

Skolan fostrar inga barn heller från grunden, den lär färdigheter viktiga att kunna i Samhället och i framtiden. Skolan lär barnen behövlig kunskap, att producera resultat, samarbeta, att avstå och göra som läraren – den som är chef – säger, och behandla andra snällt, alltså med respekt. Finns det ingen inlärd moral och respekt för andra i början av skolan är det svårt att lära om. Ja, allt går men skolan har inte resurser att fostra om ett barn. Skolan är en lärdomsinstitution med regler och kunskapsnivå varje barn förväntas att nå upp till om inte helt så delvis.

Stöder inte föräldrar skolan går det inte så bra för barnet.

Fritidshem skall inte heller lära det grundläggande, den skall ge en meningsfull stund, uppmuntra till läxläsning, kanske vila tills föräldrar tar över.

Att tro ungdomsgård räddar sedan det som har misslyckats och uteblivit hittills är en sprucken fantasi. Men det tycks vara standardutropet från politiker när de unga strular än in till döden.

Daghem och skola är goda tillskott för uppfostran. Men kommunala inrättningars förmåga för stora förändringar i barnens beteende och liv är överskattade. Grunden som moral – hur vi beter oss mot varandra – lärs bäst i en mot en kontakt när barnen är små. Visst, det kan bli aha upplevelser men personalsituationen är inte sådan att den hinner fostra om enskilda barn. Det är en inbillning och fantasi att daghem löser språkproblem och vanvård i hemmet, skolan personliga intelligens – och uppförandebrister, och ungdomsgård håller barn borta knarkhandel och kriminalitet.

Samhället minimerar ofta föräldrarnas insats och påverkan. Man ropar efter Kommun, Socialtjänst, Polis, skola, sport, ungdomsgård med mera när ungdomar strular. Det kommer ord som ekonomi, integration, social utsatthet fram. Ordet föräldraansvar hörs väldigt sällan. Alla insatser, oavsett vad, som gäller barn kräver föräldrar som både accepterar och godkänner. Tydligt. Annas fungerar det inte.

Barn med egenvärde och tilltro till föräldrar hamnar mer sällan i trubbel.

Föräldraansvar är grunden. Allt annat är påbyggnad. Finns inte grunden är det oftast svårt att få till stånd mer. Finns inte det i Samhället accepterad moral inlärd från hemmet och barnets närmaste krets blir det en tuff väg att gå.

Sedan påverkas vi av de egenskaper som inte går att byta ut endast förstärka eller förtrycka som ärvda egenskaper, intelligens och begåvning, även kultur. Våra faktiska skillnader avhjälps inte med vackra ord om allas likhet. Vi är väldigt lika och oerhört olika. Vi är individer.

Det gäller även barn.

Nedersta bilden: gammal husgrund från Sörmland.

PS. tidigare publicerad -22 11 14 men tyckte att den var aktuell. Polisen ropar ju på hjälp av Samhället ´, alltså oss alla, angående barn som hamnar i kriminalitet.

Sommarvandring i Sörmland.

Utvalda

Ett urvrål väckte mig på natten. Jag trevade efter mobilen, klockan var 3,30. Sedan försökte jag kravla ur sovsäcken och ut ur tältet. Vrålet fortsatte. Hade jag valt fel tältplats? Jag tittade runt. Vrålet avlägsnade sig, hördes mindre och mindre för att försvinna i natten. Vad var det? Det var en älg utan sångförmåga.

Natt? Solen var på väg upp.

En liten fyra dagars och 50 kilometers runda. Etapper; 37 – 41 och 37:1 och 37:2 med gruvrundan i Koppartorp. Det var varmt, upp till +27C men det fanns ibland skugga.

Leden längs havet är upp och ner, upp till en klippa, ner igen och den erbjuder hård benträning och ibland en skuggsida. Kaffeplatser vid havet. Tältning med sjöfågelskrik. Stora fraktbåtar vilka transporterar mat och varor vi behöver och inte tillverkar här hemma.

Ängar med blommor och fästingar. Väldigt få mygg. Tidningarna har ju hotat med myggsommar men de hade nog försvunnit annanstans än just den biten av Sörmland.

Ledbitarna 37:1 och 37:2 är bland gruvlämningar. Du har fötterna i historien, Sveriges väg till ekonomisk framgång. Midsommar diskuterade vi – bland annat – den stora skillnaden i ekonomisk framgång i olika länder med olika religioner. Att få låna pengar och starta företag var avgörande i Europa.

Banksystemet bidrog till framsteg. 1656 öppnades Sveriges första bank. Men system att förvara andras medel har funnits 2000 år före Kristus. Det riktiga banksystemet startades i Venedig 1157, det att ge ut kredit. Läs om bankhistoria, det är grundläggande för den västerländska ekonomin.  (Strunta nu i de nuvarande problem som penningtvätt, mm som har förändrat banksystemet inte bara till ett lönekonto utan även till de kriminellas kassako.)

https://finanshistoria.n.nu/banker

Bild: Kärrgruvan är idag vattenfylld.

Men det viktigaste var arbetarna, de som hackade och sprängde fram malmen i gruvorna. Bönderna som försåg folket med mat. Uppfinnarna vilka kom med underlättande maskiner som spreds till Världen. Kvinnorna vilka skötte självhushållet, hemmets odlingar och barnaskaran. Många av kvinnorna arbetade även utanför hemmet och de äldre barnen fick ta ansvar. Arbete och Gudstro var det som styrde livet.

Fliten, viljan och arbetsstolthet. Att göra sitt, inte vänta på att andra försörjer en.

Ja, undantag finns alltid men fliten är, var, utmärkande för nordbor. Fattigvård fanns, det var inte vår tids bidragssystem precis.

Jag tror att klimatet har också gjort sitt. I Norden behövs bättre bostäder i vinterkylan.

De som arbetade och de som vågade satsa pengar var skaparna av Sveriges framgång. Nu gick jag på resterna av gruvnäringen i de sörmländska skogarna.

Det var en ensam vandring. Jag menar att det fanns inga andra som hade gett sig ut. Tomt. Tyst Men vid Dragsberget träffade jag en yngre man på vandring. Han hade inte sett någon sedan starten i Nyköping.

Tyckte folk att det var för varmt? Vatten? Just på de sträckorna finns två vattenkranar med kommunalt vatten. Såg också flaskor med vatten avsedda för vandrare vid ett hus . Snällt.

Ingen större fart utan många pauser liggande under ett träd.  Lyssnande på fågelsång. Se humlan att söka nektar. Blommor, döda träd, gräs som vajar i vinden. Den där känslan into the Wild.

Om den förra vandringen bland gruvor:

Koppartorps gruvby:

Koppargruvorna vid Koppartorp har brutits sedan 1400-talet, Kopparverkets storhetstid inföll i slutet av 1700- och början av 1800-talet I slutet av 1700-talet fanns 160 gruvarbetare. Förutom koppar utvanns även kobolt.

Kärrgruvan var i bruk från 1786 till 1894. Arbetarna bodde på plats i hus med spiselrum och matkällare.

Bergsbruk stod vid 1700 talets mitt 75% av exporten i Sverige. Då fanns ca 350 järnbruk samt koppar och silverbruk.

År 2000 var de fast bosatta i Koppartorp 57 personer. Småort i Nyköpings kommen.