
Det var i juni 2007 när jag startade min blogg. Jag hade skrivit några år i en nättidning och noveller till en veckotidning. En bok hade utgivits år innan. Så jag skrev, jag som inte ens kan skriva perfekt svenska. Sedan åkte jag på censur i nättidningen och samtidigt gick min redaktör i pension på veckotidningen. Den som kom efter hade sina egna skribenter med sig. Jag var också trött på att skriva noveller om kärlek så jag slutade. Jag köpte en domän som jag döpte till INISKOGEN, den passade mig som identitet. och startade en blogg. Jag hade varken syfte eller speciell tanke med den utöver att lägga ut något om min sons segling till Sydamerika som han startade då. Men ingen kunde ju censurera mig. Att det skulle vara en del om vandring var klart. Ett av de första inläggen handlade om stress och identitet när en arbetskamrat kom till jobbet med olika skor i fötterna. Resultat av morgonens stress med kinkiga barn till dagis. I början rensade jag ut föregående året nästan helt i årsskiftet men nu har jag inte städat upp. Därför finns inte de första åren kvar. Annat än en julhistoria som blev helt enkelt stulen av en kvällstidning men jag såg det först några år efter. Däremot hade jag inte räknat ut att min sambo skulle kollapsa oväntat, och hans vård hamnade nästan helt på mig och datorn blev den viktiga kontakten med yttervärlden. Nej sjukdom kalkylerar väl ingen med som livsuppgift men det blev en del om äldreomsorg demens och sjukdom, till sist död i bloggen. Har undvikit att skriva så mycket om min egen sjukdom, Jag försöker ignorera snarare det och inte låta det styra mitt liv vilket det ändå gör. Kunde ha en del att skriva om den så kallade hemrehabiliteringen, ett skämt. Utöver vandring har blivit blandade ämnen, barn, aktuell politik något som intresserade mig eller någonting jag hade arbetat med. Jag skriver något varje dag men lägger ut mer sällan. Kanske liknar det numera ”att skriver än så jag är i liv”.
Jag har följt en del bloggar men de har alla utöver en avslutats eller personen har dött, några blev bara ointresssanta. De utländska bloggarna jag har följt har förstås varit vandringsbloggar eller någon extrem prestation. Läser PCT bloggen förstås och har bidragit tilll den.
Den enda blogg jag har följt hela tiden är Nydahl . https://nydahlsoccident.blogspot.com/
Det finns några bloggar jag kollar ibland och alltid om någon skulle kommentera och lägga en länk.
Det har varit en del hot på kommentarsfältet även dödshot. jag spar dem på annan plats lägger inte ut de. Märkligt, jag har ju definitivt ingen som helst makt eller betydelse i Världen. De har handlat om hur fel jag hade om Gaza och Israel eller islam ämnen som har varit ständigt aktuella den här bloggens livstid. Visssa saker tycks ha evigt liv.
SÅ jag firar 19 år om det nu är något att fira.

Stort tack till min sponsor som står inte bara för räkningen utan för det tekniska om det uppstår problem med Internet eller själva plattformen. Utan dig ingen blogg.
Nej, ingen tårta det är från ett annat tillfälle.








