Debatten om den öronmärkta föräldraledigheten har återigen blossat upp. Tidigare i år meddelade Ebba Busch (KD) att partiet går till val på att införa en kvoteringsfri föräldraförsäkring. Även SD har anslutit sig till den linjen. Alltså inga månader och pengar försvinner, familjerna delar bara tiden själva som de anser vara bäst för dem. Det var väl bra?
Bland kvinnor i åldern 18–34 år får förslaget dock svagt stöd. Där svarar 57 procent att de förutbestämda pappamånaderna bör finnas kvar. GP/Novus
I den totala svarsgruppen med också lite mer mogna kvinnor och män ser det däremot lite annorlunda ut. Där anser ungefär en tredjedel av svenskarna att föräldrar själva ska få bestämma hur föräldraledigheten fördelas.
Nej att ha makt att välja själv var inget för yngre kvinnor, knappt för de äldre heller.
De vill alltså ha exakt antal dagar beslutade av Staten som var och en förväntas vara hemma med babyn. Inga avvikningar där inte. Varför då undrar jag? Är de inte överens med partnern om föräldraskap och måste ha påtryckningsmöjlighet? Vill de göra rätt? Någon annan vet då bättre vad rätt är. Behöver de regler för livet, gärna exakta mallar hur det skall vara vid barnafödsel. Är jämlikhet en förordning, inte lika värde i familjen? Vill vi att någon annan gör besluten? År vi så hjälplösa, vana att lämna besluten till överheten ? Är kvinnor för övrigt mer benägna att följa andras order, lyda helt enkelt? Mer… men det räcker nu. Inte konstig att barnafödandet minskar när föräldrar inte ens kan vara överens om fördelning av föräldraförsäkring utan måste ha pappa Staten som hjälp. Attt så stor del tycker Staten har rätt attt bestämma över så privat sak ger mig dock en obehaglig känsla.
Är det så att den där jämlikheten vi så strävar efter i Sverige är i slutändan bara en illusion och biologin stör ständigt den så vi hoppas att regler och lagar kan göra jobbet.
Samtidigt såg jag en artikel som inte är så snäll mot kvinnor. Ja måste hålla med henne, lite. Den biologiska skillnaden är nog större än vi vill veta av. Det gäller förstås inte alla när man ser på individnivå. Jag har kallats ofta att tänka och bete mig som en man vilket jag har tagit som komplimang inte skäll. Redan min mor gnällde att jag var så pojkaktig och skulle nog aldrig bli gift när jag kom hem med skrubbade knän efter att ha klättrat någonstans. Människan är en bristfällig varelse kanske därför finns det två sorters varianter av oss likaså om djuren, så tillsammans blir de liksom mer praktiska och fullständiga och kompletterar varandra.
Är du nu en fullkomlig man-kvinna var glad och trampa inte oss andra som gärna har en partner för att fylla på våra luckor.
Jag var vikarie på klass tre en hel månad. I klassen fanns en pojke som var orolig. Han kastade suddgummin och pratade högt. Kanske något fult ord. Detta är på 80 talet med små problem. Men han gjorde uppgifterna. Speciellt på mattelektionen hittade han hyss eller helt bara promenerade ut från klassrummet. Jag ställde mig bredvid honom och tittade på när han räknade. Han räknade snabb och allt rätt ritade någon krumelur på häftet. Min snabba diagnos var uttråkning. Dagen efter hade jag förberett extrauppgifter till honom. Magiska rutor. Nu var buset borta. Efter den tillåtna matten – läraren hade satt märken i häftet hur långt man fick räkna i veckan. Fick han en magisk ruta att fylla i. En till elev fick den extra uppgiften i slutet på veckan.. Nu körde jag med extra stycken att läsa också till honom och några som läste bäst inte bara till marken i boken. Någon vecka senare träffade jag modern till pojken av en slump. Denne undrade vad jag hade gjort med hennes son. Han till och med skyndade sig till skolan. När min månad var slut blev ordningen återställt strikt till tillåtna sidor. Alla fick exat samma uppgifter. Jämlikheten var återställd.
Jag tror att denna samma för alla är ett av skolans stora misslyckande.
Nej vi löser inget idag med magiska rutor. Vi har låtit problemen växa från tuggummikastande till våld. Men likhetsidealen kallad jämlikhet har dödat den svenska skolan. Miljarder öses till de skolor som inte fingerar men pengarna botar inte problemen.
Nu viskas det lite om det otillåtna att sortera elever och ha olika nivåer i skolan. Som förr i tiden. Vissa gick till realskolan, de som var smartare i bokkunskap helt enkelt intelligentare sa man förr , andra stannade i grundskolan kanske fortsatte på yrkeslinje. Kanske läste någon i kapp senare eller hittade jobb. Klarade man inte skolan alls fick man gå om klassen. Det fanns även andra skolformerför de som hade stora svårigheter..
Den stora saken var att skolan var viktig och föräldrarna försökte pusha sina barn.Skolan gav en framtid och möjligheter. Kanske det var barnen som var annorlundadå än nu i Internets och pengars tidevarv.
Så klart är det skillnad på förmåga och intelligens. Barn utvecklas också i olika takt, de som hänger efter idag kan ta i kapp senare. Det är skillnad på det stöd eleven får hemma från föräldrar eller någon annan. Det är skillnad på levnadsstandard också men om det vore helt avgörande fanns inga elever från fattiga familjer i universitet. Jag skulle inte studera om socioekonomin var avgörande inte mina barn heller. Min far kunde läsa men inte skriva jag lärde honom.
Förslagen om skolan duggar nu tätt. Ett av det senaste förslaget för var mindre klasser. Hur det kunde förverkligas talar L inte om. det är ju redan brist på lärare, i alla fall de utbildade. Det finns förstås skolor som fungerar utmärkt och alla elever når gymnasiekompetens. De kan vara så kallade friskolor, speciell S hatade engelska skolan. De delar ju ut vinst. Vissa kommuner har fler problem än andra där en stor del av elever inte når gymnasiebehörighet ens till yrkeslinjer.
ibland försöker skolor höja kvalitén , men detkan bli orättvist. Handelshögskolan i Stockholm försökte. Utöver betygskonkurrens infördes ett krav på ett högskoleprov med minst 1,25 i resultat i höstas. Syftet var att sålla bort sökande med ”glädjebetyg”. mende fick backa för resultatet blev orättvist en viss snedfördelning alltså ojämlikt .”Det medförde att vi fick andra oönskade effekter med minskad mångfald, som var mer omfattande än vi förutsåg”, heter det i ett pressmeddelande. Så högre krav fick vika för mångfald.
Den svenska skolan är resultat av strävan för jämlikhet . Lika begåvad principen. Den överger de smarta och de som har svårigheter i att lära sig.
Sedan förväntar vi ingenjörer, läkare jurister, lärare, forskare olika genier från samma klassrum. med samma skolgång.
Hur kan eleverna känna att skolan är en förmån, att skolan är knuten till deras framtid, den är för nyckeln till deras valmöjligheter. Det är kanske eleverna som måste förändra sin inställning inte bara skolan. Föräldrarna måste bry sig om skolan med. Det är kanske föräldrar som borde gå i skolan i vissa fall. Eller barn borde ha en reserv föräldrer som läser läxor med barnen och uppmuntrar.
Det där envisa förnekandet av elevernas och alla människors olikheter i intelligens, begåvning och även vilja har gjort svenska skolan till ett misslyckande. Lägg till de vackra orden om integration som att läraren får undervisa i en klass där flertal elever pratar olika språk.
Nej gymnasiet är inte baskrav som det sägs det är grundskolans nia. Alla skall sluta grundskolan med godkända betyg men nivån i vissa ämnen som matte kan läggas olika. Kanske en lärarassistent, en stark man med pondus vore något. Eller, fy. Vi kanske får återgå till det gamla att sortera elever lite. Ge dem mer eller mindre att tampas med.
Bild Av Albrecht Dürer – Okänd, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=752363
Varför vill inte kvinnor ha barn, undrar även Statsministern. Ser vi inte längre barn som livets mening? Är barn bara ett val som allt annat?
Att ta hand om barn är ett livslångt åtagande. Alltid förälder även om barnen har flyttat hemifrån. Förälder– barn konstellationen är ett ansvar, i början ensidig, sedan ansvar om varandra. Blod tjockare än vatten brukade man säga. När barnet är litet får förälder avstå från en del egna önskemål. Om föräldraskapet har fungerat brukar barnen i sin tur ge tillbaka i form av hjälp och omsorg.
Men det är inte alltid så. Barn och föräldrar kan bli en besvikelse också.
I Sverige strävar politiker efter jämlikhet mellan män och kvinnor. Vilken fantasi. Så länge kvinnor föder barn finns inte den fullkomliga jämlikheten vi eftersträvar. Vi borde nöja oss med lika värde.
I åratals har kvinnor fått höra att lönearbete gör dem jämlika. Ha ett jobb, heltid helst, det är viktigast. Om paret får barn skall kvinnan snabbt tillbaka till jobbet. Jämlikhet är exakt delning av föräldradagar. Som en vänsterpolitiker (man) sa: man kan pumpa mjölk på jobbet. Män som är föräldralediga hyllas av politiker som jämlika, men inte mamman.
Symbios och sånt är totalt gammalmodigt. Att graviditet i sig skulle påverka kvinnor mer än män ses som ojämlik trams. Jag som påstod under mina föreläsningar att graviditet är 18 månader, nio innanför kroppen och nio utanför. Jag borde ha förbjudits att föreläsa. Sådant ojämlikt påstående! Ändå instämde hela auditoriet, även männen.
Snart skall daghem ta över det lilla barnet. Tänk dig att lämna ett barn, som inte än pratar, kanske bara några ord och inte kan säga hur den mår annat än med gråt, till okända människor i ett daghem du som förälder inget vet om.
Skandalerna har inte heller uteblivit. Kriminella, pedofiler och icke svensktalande har ibland anställts. Daghem har också varit sparmedel för Kommunens ekonomi. Kan man dra in något för barn och gamla gör man det, men kallar det för någonting annat. Min kommun vill stänga de små daghemmen. En stor drar mindre personal.
Det finns fina daghem men hur vet du det – egentligen – innan ditt barn har varit där en längre tid?
Idag ser inte kvinnor det så lockande längre att föda barn till daghem.
Om vi går längre bakåt än till daghemsporten finns mödravård och förlossning som inte riktigt motsvarar kvinnors önskan. Mödravårdskontrollerna är för få för att hinna upptäcka extra behov hos blivande mödrar/familjer. Alla är inte perfekta superglada spiknyktra kvinnor från den dagen de planerade att få barn eller det kanske bara blev så. Eftersom kvinnor skall leva som män, det är måttet, gör en del det. Hur? Tänk efter lite.
Sedan försöker den blivande mamman få plats på förlossningen någonstans. Det finns alternativ i storstäder men bor du på glesbygd, från Dalälven till norra gränsen, är du glömd som födande kvinna. Det finns dock ”föda i bilen” kurser. Jag är säker på att intresset för ett barn till har efter sådan upplevelse krympt till noll. Förlossningsskador var nästan okänt begrepp förr. Nu i den rena ”drive in system” stressas den födande kvinnan. Kanske därför kvinnors underliv får skador?
Ingen anser gravida och spädbarnsmödrar som något speciellt vi bör värna om. Graviditet är ju bara naturligt, se på djuren.
Små barn är inte viktigare än heltidsjobb. Att ta hand om och fostra barn är litet sidojobb som sker under några timmar mellan daghem, jobbet, affären, matlagning och annat hushållsjobb och tid med nödvändighetsartikeln: mobilen. Ve om ungen inte sover, hur ska föräldrar då orka gå upp klockan 6.30 och rycka upp det motsträviga barnet till dagis.
Idag väljer kvinnor sina liv. De har preventivmedel och fri abort. De har modeller i verkligheten och speciellt på Internet. De yngre kvinnorna vill vara vackra, unga, ha pengar att spendera. Många vill ha ett jobb där de gör karriär, blir något eller i alla fall syns. helst på Internet. Många kvinnor ser sitt liv ur sin egen vinkel, inte pappa Statens. De ser sina trötta föräldrar, som har fyllt sin plikt att både arbeta och ha barn.
Dagens unga kvinnor vill inte dit. De har valmöjlighet. Kanske ångrar de sig senare men fruktsamhet är begränsad, inte evig.
Dessutom skrämmer politikerna oss alla om framtiden. Klimatet hotar oss. Det brinnande helvetet alla kommande barn får uppleva, eller var det en ny istid. Vem vill få barn till den Världen? Är det inte bra att kvinnor föder färre barn så Klimatet blir bättre? Är inte Klimatet det viktigaste vi har att ta hand om? Det har låtit så i flera år. Är inte de barnlösa kvinnorna och männen rena miljöhjältar! Många ledande politiker nu eller strax bakåt har inte heller barn. Är de inte modeller för andra?
Den som inte har barn behöver inte tänka: hur Världen ser ut när mitt barn är, säg 10, 20, 30 år…
Hur många krig pågår just nu? Atombomb nästa? Den krigshysteri och verkliga krig som pågår gör inte kvinnor villigare att föda barn. Ingen tycks få stopp på krig. Alla ropar efter mera vapen. Föd flera barn då till kommande krig?
Varför skulle vi?
Och då har jag inte än tagit upp mäns del i det hela. Bara en sak, det sägs att spermier är färre och av sämre kvalité idag hos västerländska män, mindre chans att bli gravid helt enkelt. Vad det beror på kan vi gissa, miljögifter kanske? De som söker hjälp för barnlöshet får köa.
Hälften av gifta förhållanden spricker, fler av sambor. Bara kärlek är inget att bygga på varken för män eller kvinnor. De sistnämnda står ofta ensamma med ungarna och inser att inte pengarna eller tiden räcker till dem själva, knappt bara för barnen. Ingen lockande framtid precis.
Det är också en trend av egoism. Jag vill ha allt nu. Barn är ett hinder till eget liv. Dock saknar inte Världen barn. En del av dem ligger i ruiner efter bombningar, inte var de värda ett liv.
Samhällen får anpassa sig. Söka efter kvalité i stället mängd. Och till sist dör den västerländska civilisationen ut av egen kraft som alla andra civilisationer har gjort. Inte på grund av barnbrist utan att Samhällen rasar samman av sin egen tyngd.
Hur då? Tänk efter. Det finns många möjligheter. Läs gärna:
PS. Chinese grass roots government workers, who spent decades imposing strict birth control policies, are now calling up women in their neighbourhoods to urge them to get pregnant amid China’s demographic crisis.
Från South China Morning Post 28 Oct 2024
PS2 om att ha barn eller inte i England: https://www.bbc.com/news/articles/c4g7x5kl5l8o
En känd fd politiker avskydde pappaledigheten. Det var hemskt, men gulligt. Han kände sig intellektuellt utarmad. Undrar hur barnet mår när den lidande pappan sände så negativa signaler? Vad tänker mamman? Kanske kan barnet ge igen för Internet glömmer inte. När pappan är gammal och behöver hjälp kan barnet säga: det är så intellektuellt utarmande att hjälpa dig gamla pappsen. Ring någon annan.
Har vi fäder vilka blir utarmade av barn ska vi kvinnor nog satsa mer på oss själva och mindre på barn och män. Det är kanske helt rätt att födelsetalen sjunker i de mest utvecklade länderna? Och att ropa efter aborträtt även när kvinnor redan har det. Min kropp. Mina rättigheter. Män ingår inte i den ekvationen. En ynka spermie!
Abort, en ny me too?
I den västerländska kulturkretsen går födelsetalen rejält ner. Vi har anpassat barnafödande i stort efter ekonomin. Likaså i Kina och Korea. Ja, i alla länder minskar födelsetalen utom i Afrika och några muslimska länder där innevånare redan kämpar med försörjning samt ofta krig. Niger, Kongo, Mali, Tanzania är bland de länder där befolkningen ökar.
Sydkorea har idag Världens lägsta födelsetal. Det är svårt att hitta en man som delar allt (och det går ju faktiskt inte att dela allt). Jobb och karriär samt trevliga hobbyers är just trevligare än moderskap. Dyrt att ha barn med.
Kinas födelsetal är också på botten samtidigt som dödstalen var extrema under covid. Nu mera tilläts det tre barn men få nappar på det. Arbetslösheten bland unga är hög, det är dagens fråga i den kinesiska kongressen.
Det är i och för sig inte brist på folk i Världen men lusten att ändra Samhällen radikalt genom invandring är betydligt mindre i Asien än här. Spåren förskräcker.
Alldeles nyss skrek de styrande om risken för överbefolkning. Idag gapar de om att vi människor förstör Klimatet, vi till och med andas för mycket. Och nästa virus som tar död på oss och sänker sjukvården kommer nog snart. Vem vill föda barn till den Världen där hoten ligger på hela tiden från det ena skrämmande möjligheten till den andra.
Så, varför vill kvinnor inte ha barn? Någon undersökning sa att 4 av 10 var oroliga för klimatet och ville inte drabba sina barn med det helvetet. Att hitta rätt man var också svårt. Kanske lika svårt att hitta rätt kvinna? Det är valet karriär och pengar eller barn? Världsbanken säger att inget land ger kvinnor samma möjligheter i arbetsmarknaden än för män. Samma möjligheter existerar aldrig. Varför kan vi inte få allt i tur och ordning, inte precis samtidigt?
Problem med för få barn uppstår när det blir obalans mellan de gamla och de som än arbetar och betalar högre skatt och håller Samhället igång. Vem ska ta hand om de äldre utan anhöriga och i vård som inte går att bemanna? Robotar? Samtidigt är nedgång av födelsetalen precis det klimatentusiasterna – de rika som styr – vill ha. Inga människor. Naturen kan återställa sig till det ursprungliga, vad det nu är.
När länder med uppenbara problem fortsätter ha höga födelsetal innebär det övervägande manlig invandring till västländer – ett tag till i alla fall. Män söker bättre liv. Inte sliter de hemma som gamla svenska män gjorde. Kvar blir kvinnor, barn och gamla. I Sverige finns redan överskott av yngre män genom invandring, som Kina men där tack vare ettbarnspolitik. Då blir det svårare att gifta sig, kvinnor blir kräsna. Har du inget att erbjuda, så…. Känns som ett obehagligt Samhälle.
Flera årtionden har olika länder, speciellt Sverige, jagat kvinnor i barnafödande ålder. Kvinnor skall arbeta och betala skatt och råkar de få barn skall modern helst lämna barnet ifrån sig så fort som möjligt för att arbeta igen och betala skatt. Det finns ingen ära i att bli mor. Om fadern är pappaledig är det beundransvärt. Om modern tar hand om babyn är det förtryckande. Statens jämlikhetstanke finns under barnets första år, sedan spelar det ingen roll. Om problem med barn uppdagas senare skäller man bara på bristerna i Samhället som inga fritidsgårdar eller utebliven rätt hjälp från Samhällets städgummor; socialtjänsten.
Redan vården av den gravida skall vara minsta möjliga. Barn kan man föda i bilar om mamman var så dum att hon hade bosatt sig på landsbygden. Helst ska mor och barn ut från sjukhuset sex timmar efter förlossning. Alla mår ju bäst hemma. Stör inte sjukvården.
Har du nu varit en mönstermedborgare och delat föräldraledigheten med fadern eller någon annan samt skitit i att amma för länge kan barnet gå till daghem vid ca ett år och du till jobbet. Du lämnar då ett barn som knappt kan gå, inte äta själv, inte gå på toan själv, inte prata och säga dig hur allt är annat än med gråt, för att vårdas av kanske outbildad personal, mest kvinnor, du inget vet om för att du ska tjäna pengar och betala skatt. Fy på dig ojämlika kvinna som stannar hemma för länge och inte bidrar!
När kvällen kommer och barnet har gråtit sig till sömns undrar du: var det så här att vara mamma.
Dina medsystrar skriker efter rätten till abort i Grundlagen fast vi redan har fri abort. Frankrike ligger före. Jag vet inte om någon gräns, till vilken vecka, är utsedd. Kan det bli gränslöst som i vissa amerikanska stater? Du aborterar in till förlossning.
Ingen skriker efter bättre preventivmedel. Ingen ropar om rätten att vara en mor, eller far. Ingen undrar vad är bäst för barnen. Resultat ser vi dock. Tiden visar alltid vad som gick fel.
I Alabama har liv klassats till gränsen på det extrema. Frysta embryon som har sparats för senare bruk klassas som barn. Du kan spara ägg till exempel före cancerbehandling för att ändå kunna få barn senare. De som har svårt att få barn kan sjukvården hjälpa i provrör och inplantering till livmodern. Men nu klassas embryon som barn. Vilket innebär straffrättsligt ansvar. Tappa ett ägg blir till gränsen på mord. All verksamhet avbröts i Alabama. Vem näst?
#In its majority opinion, the court ruled they should, noting Alabama residents voted in 2018 to amend the Constitution to include protections for unborn life. Whether that unborn life is physically in or out of a uterus shouldn’t matter, it said. # (Fox news February 20, 2024)
När börjar livet undrar jag. I princip vet vi men praktik blir allt svårare hela tiden.
Kanske moderskap är bara som en skugga av sitt forna värde?
