Obetalt arbete del 2.

Utvalda

Allting går igen. Länge sedan när jag var ”hemmafru” med tre barn prenumererade jag en damtidning. Jag lagade flera av recepten. Mode hade jag inte råd med men jag stickade ibland en tröja enligt deras beskrivning. Jag fick in några få artiklar också. En gång fanns det en bilaga om familjens tidsanvändning. Tidningen skulle de göra en artikel om det med statistik och se hur rättvis var arbetsfördelningen i de svenska familjerna.

Jag började fylla i den. Jag minns inte hur den var upplagd, dock inte per minut som SCBs senaste. (förra inlägg) Jag fick en del kryss på ”kvinnogörat”. Jag var ju hemma och tog hand om barnen och hushållet. Min make gjorde frukost på söndagar men han la ofta barnen på kvällarna medan jag diskade och städade undan. Skulle han göra hushållsarbete också fick han ingen tid med barnen. Han arbetade ibland även på helgerna eftersom han var anställd i ett forskningslaboratorie och proverna väntade inte till måndag.

När jag hann till blankettens slut insåg jag att den var värdelös. Det fanns inga frågor lönearbete, om vem drog in pengarna till hushållet. Inte heller om arbetsresor vilka i hans fall tog två timmar om dagen, om kollektivtrafiken fungerade. Jag hade också ett litet extraknäck samt – trots barnen – lyckades läsa på heltid i Universitet genom att byta barn med en annan mamma två gånger i veckan, en som också studerade, men det räknades inte med. Bara det som ofta kallas kvinnogöra.

Så jag deltog inte. När artikeln och statistik till det kom visade det sig att män var lata monster som knappt gjorde någonting av hemarbete i sina familjer. De stackars förtryckta kvinnorna

Tiden var ett slags brytningstid. Det var i skarven av 60 och 70 talet då kvinnor började gå ut till arbetsmarknaden i stor skala, till äldreomsorg, sjukvård, daghem, affärer. kontor… Omsorgsarbeten exploderade i Sverige. Daghem byggdes. Äldreboenden likaså. Affärsbeståndet ökade. Kvinnorna skulle ut ur hemmen. Kraven på att Samhället tog hand om mer av våra liv praktiskt och även ekonomiskt ökade.

Det var inte så att kvinnorna inte hade arbetat tidigare. Men många stannade hemma när barnen kom, även de väl utbildade. När barnen började skolan gick flera av kvinnorna tillbaka till arbete. Så även jag.

Bara en av de då småbarnsmammor jag kände då blev varaktigt hemmafru. Alla andra återgick till arbetslivet tre till åtta år efter sista barnet.  Vi var femtontal familjer som umgicks under småbarnsåren. OK, vi var alla högutbildade.

!975 ålades Kommunerna att ansvara för förskola till alla sexåringar.  Många kommuner hade det redan. Men de privata lekskolorna var många. Mina barn gick på Mulle, skridskoskola, musikskola, balett, målarskola och själv hade jag skidskola för barn samt pysselgrupp inför helger som Lucia, Jul och Påsk. Nog var barnen aktiverade i en grupp.

Det obetalda arbetet då, det jag kallade liv i förra inlägget? Det borde vara så att båda, mannen och kvinnan eller vilken konstellation det nu är, kan sköta det nödvändiga i hushållet, barn, räkningarna och små reparationer och sådant. Inte bilen för även flertal av männen lämnar det till service och däckbyte. Men sedan gör den som är bäst på saken oftast jobbet. Finns ingen anledning att den partnern som är usel på att laga mat står för det varje dag, men denne ska kunna göra det. Och så vidare. Om någon blir sjuk skall inte den andra stå hjälplös. Barnen gör sin del beroende på åldern. En tolv år gammalt barn ska kunna laga enkel middag till familjen. Så klart städar barnen sina rum med hjälp beroende på åldern.

Att lära barnen ta hand om sig och hemmet är ett av de viktigaste vi kan lära barnen. Få har råd med pigor som gör det.

En man kan inte föda barn eller amma. Trots alla påståenden att vem som helst kan välja vilken av de massor av kön vi har är det bara lögn. Men den ekonomiska pensionsförlusten av barnaåren för familjen finns några alternativ för.

Först Staten:

Den förälder som tjänar minst får extra pengar till sin allmänna pension under barnets fyra första år. Det gäller oavsett föräldraledighet och hur den fördelas. Det kallas pensionsrätt för barnår och beräknas automatiskt och syns i orange kuvert för aktuellt inkomstår. Det är inget du själv behöver ansöka om. Det är inga stora summor men ett tillskott.

Sedan din partner:

Om ni är gifta eller registrerade partners så kan partnern kompensera genom att föra över sina framtida premiepensionsrätter till den som förlorar på att vara föräldraledig eller som jobbar deltid en längre period.

Det maximala du kan få som föräldrapenning är 33 480 kr i månaden men då måste du ha tjänat 525 000 kronor i året vilket kvinnor inom offentlig omsorg sällan gör.

Män är också föräldralediga. Om inga barn vore i dagis före tre års ålder skulle två barn innebära max tre års bortovaro från 40 – 45 års arbetsliv jämt delat. Är det verkligen för mycket! Och – hur tror du pensionssystemet är om 40 år? Jag tror att det statliga har helt kollapsat när fler och fler aldrig arbetar sina 40 – 50 år, om alls. Det är jobbigt och svårt att leva hela livet som en pensionsplanering.

Kanske borde vi acceptera att män och kvinnor är även olika. Kvinnor föder barn. Det har vissa konsekvenser. Kvinnor söker ofta till omsorgsarbeten fast andra utbildningar och arbete finns. Män är i regel starkare och gör tyngre arbeten. Sedan finns det kvinnor och män som har brutit traditionella mönster årtionden sedan. Som min mor, en av de första kvinnliga tegelbärarna på bygget. Det känns som förakt för de av traditionen kvinnoarbete när det anses ojämlikt med kvinnor som   undersköterskor men inte som lastbilschaufförer. Arbeten med likvärdig utbildning borde jämställas lite mer lönemässigt.

I den ideala Världen är vi alla kopior av varandra med ett chip som har programmerat oss till exakt likvärdiga göranden. Barn produceras i konstgjorda livmödrar och fostras kollektivt så ingen kan glänsa över de andra. Så uppför mänskligheten men det sista stadiet var förbanne mig jämlikt!

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda.

PS. Det är ju beslutat av Regeringen vilken summa är den lägsta lönen för drägligt liv. Det är 27 360 kronor i månaden. Summan du måste tjäna per månad för att godkännas som arbetskraftsinvandrare. Bra. Inte ska vi ha gästarbetare med svältlöner. Dessutom finns det hundratusentals arbetslösa som kan ta de lite enklare jobben. Kommuner är usla arbetsgivare. Om jag har räknat rätt har 46 Kommuner sämre lön inom äldreomsorgen än 27 360 kronor. Jag förväntar mig att de lyfter lönen automatiskt.

Bild: Ett viktigt manligt arbete i vår familj är att öppna skumpan på födelsedags utflykt eller andra tillfällen.

Ledare som måste läsas:

https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-sluta-l%C3%A5tsas-att-kvinnor-och-m%C3%A4n-%C3%A4r-likadana-1.114725158

Obetalt arbete? Del 1.

Utvalda

Statistikmyndigheten SCB har åter undersökt obetald hem- och omsorgsarbete i åldrarna 18–84 år. Undersökningen är koncentrerat till det obetalda hem- och omsorgsarbete snarare än att täcka in dygnets alla aktiviteter och timmar. Tidsstudien vände sig till personer i åldrarna 18–84 år, 18 000 personer, alltså inte bara par med barn.

Undersökningen visar att kvinnor använder mer tid till barn och hushållsarbete än män. I sin tur använder män mer tid för underhåll, bil, lönearbete och ekonomi. Kvinnor tar hand om sällskapsdjur fler minuter än män. Kvinnor shoppar mer andra saker än dagligvaror. Men både män och kvinnor använder lika mycket tid för att handla just dagligvaror.

Som resultat ser media att jämlikhet går i myrsteg. Stackars kvinnor. Hur pressen presenterar utredningar av tidsanvändning visar att de ”kvinnliga” sysslorna är sämre värderade. Annas vore det inte synd om kvinnor. Speciellt vård av barn är något som kvinnor klankas för. Kvinnor borde styra stora företag i stället. Jag tycker det är ganska naturligt att kvinnor använder något mer tid för småbarn de fött än männen gör. Kvinnor kanske ammar också. Jag vågar påstå att kvinnor är ofta närmare sina små barn än män. Det är ingen diskvalificering av fäder, bara att livet är konstruerat så i de flesta fall. En graviditet går inte utan spår. Sedan växer barnen snabbt. (Jag kommer till den ekonomiska förlusten för kvinnor i nästa inlägg.)

Varför skulle lönearbete och serva bilen vara mer jämlikt än att ta hand om barnen?

Det lyser alltid förakt mot detta ”obetalda” arbete. Det är inget arbete att ta hand om sitt och sina barns behov, laga mat, städa och tvätta. Det är det som är livet. Bland annat. Men vi har gjort det till ett hinder och pengafråga. Tänk på din pension fråga.

Vad är obetalt arbete? Klappa katten? Nog har många utfört obetalt jobb i yrkeslivet. Att stanna kvar på arbetet när något akut händer, det har jag gjort flera gånger. Att åka in på Juldagen när förlossningen hade fått in en icke tidigare känd påtänd mor och lika påtänt barn. Inte fick jag betalt för det. Ersätta någon vid sjukdom. Hur många kvinnor har ryckt in i äldreboenden och gjort det personalen inte hinner som att duscha eller mata sin gamla mor? Kassörskan på min närmaste affär bakar bullar för demensboendet där hennes mor är. Annas får de boende bara torra kex. Hur många tusen personer tar hand om sina män, fruar eller andra anhöriga vilka borde ha fått plats i ett boende? Mer… Det är obetalt arbete eftersom det är planerat att göras av en kommunal anställd med lön. Det offentliga obetalda arbetet ses ofta som liten bisyssla för kvinnor men det är bara vanskött service som folk redan har betalt genom skatt.

Jag menar förstås inte att vi skall sluta all ”gratisarbete” och ta hand om varandra i lagom mängd. Men lät inte arbetsplatser lita på att du gör allt som inte hinns, som vanligt.

Du som läser har säkert flera exempel av gratisarbete. Men ditt liv är inte gratisarbete och inte heller det som håller dig i liv som matlagning och ta hand om dig själv. Inte omsorg och vård av dina barn. Det är livet. Hur allt organiseras tidsmässigt i en familj kan vara en besvärlig fråga idag när pengar styr mycket av vår tillvaro. Men vad var och en värdesätter mest i livet kan inte kallas obetalt arbete även om det vore att stå vid spisen med barnen hängande runt och partnern i arbete.

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda oavsett hur vi styr livet. Kanske studien borde ha hetat något mer passande?

Bild överst: Dick (dog 2018) en jämställd man bakar biskvier. Nederst från Linda: Buse, väldigt klappad katt, älskar lådor.

Läs utredningen på:
https://www.scb.se/contentassets/4e98132b0b784a01b6e4762e909a6fa2/le0103_2021a01_br_lebr2202.pdf

Julmartyrer?

Utvalda

IMG_0682

Det här skrev jag 2015 men julmartyrer är aktuella igen, varje Jul. Så jag återbrukar det med en ny gnäll längst ner.

Vem fixar Julen hos er? Eller hör ni till de unika familjerna där alla gör sin del så att det blir helt rättvist och ingen får glänsa? Hur gör ni då? En väl avvägd lista och tidtagning?

Julmartyrer? Känns det  bekant? Några kvinnor skriver om hur de vill inte längre vara den som bakar bullar eller fixar julmaten, klapparna och myset. Någon annan som maken eller barnen ska göra det eller så skippar man det mesta. Jämlikhet var ordet.

Enligt undersökning är många traditionella i sitt julfirande. Samma mat, hemlagade köttbullar. Men det är inte bara själva maten som är traditionell, även arbetsfördelningen är det. 40 procent av de kvinnor som tillfrågats uppger att de tar ”stort eller fullt ansvar” för julbordet, samma siffra för männen ligger på 17 procent. Det innebär att kvinnor i hög utsträckning måste jobba dubbelt under julen. Så män ligger på soffan och jäser?

Årets siffror ser ännu värre ut. 8 av 10 kvinnor i en barnfamilj är Julens projektledare. Men är det inte bra att styra?! 

Män släpar hem julgranar, bär matkassar, hämtar ungarna från daghem, går runt med barnen och köper julklappar, står i postkön och bär hem paket, står i Systembolagskön och det är inte bara öl de köper utan vin och champagne, ser till att bilen är fixad för resan till släkten. Dessutom arbetar män ofta längre dagar än småbarnsmammorna. Nu när jag handlade sent vid 19 tiden igår var det flera män som handlade matvaror enligt en lång lista, kanske skriven av en kvinna.

Vad är det för fel på oss? Håller jämlikhetssträvan att äta upp allt som livet innehåller, även Julen? Ska vi skippa julen för det är inte delat med millimeterrättvisa? Kan vi fira jul med barnen om jämlikhet brister? Hur gör alla ensamma föräldrar med svikare till f.d. partner? Gör bara hälften? En halv julklapp och halv prinskorv var?

Barnen får fixa gran och julpynt. Barnen får julstäda. Barnen får fixa julmaten. Barnen får fixa julklappar och slå in paket. Barnen är från och med nu projektledare över julen, inte jag, skrev en jultrött mamma.

Vad ska föräldrar göra? Resa bort? När blev det fel att ordna och fixa tillsammans med barnen? Ja, är de i tonåren kan de ju ta över en del.

Har inte barnen fått göra julpynt, städa sina rum, hjälpa till med bak och mat även förr? Har de inte fixat julklappar och slagit in de? Har de inte fått delta i julförberedelser som små med föräldrar? Eller har gnällspikarna fixat allt i låsta rum?

Någon jämför julförberedelserna med slöjbärare i Iran. Om kvinnor där kan ta av slöjan kan vi sluta stressa inför Julen. Vilka jämförelser! Att förenkla riktig kvinnoförtryck till hemlagade köttbullar och julpynt. Någon klagade att det inte räcker att bara baka bullar och hålla barnen hela och rena för att ses som en bra mamma.

Det har faktiskt aldrig räckt. Det krävs så mycket mer. Ja, vi har lämnat en del till daghem och skolan i tron att de fostrar barnen. Vi ser resultat av den kollektiva fostran på många sätt idag, på gott och ont. Som förälder skall man leda barnen i livet, lära dem att klara av saker, till och med Julen och ge dem någon slags moral och ram för tillvaron. Att älska, leda och lära ut och fixa en massa praktiska saker är uppgiften för föräldrar. Bara bullar räcker inte. Men det är inte alls fel att kunna baka. Bak är en bra syssla att göra med barnen.

Det räcker inte med kärlek.

Många av dagens barn är fattiga. Jag menar inte att de har brist på mat eller prylar utan fattiga på familjeminnen, saker som mamma och pappa gjorde med dem, inte dagisfröknar eller fritids, inte badresan till Thailand eller senaste mobilen. Vilka minnen ger vi till barnen? Julgnäll?

Så, pepparkaksbak nästa? Deg kan man köpa färdig.

I år klagas det igen. Kvinnan är projektledare till Julen och förlorar till och med pensionspengar och blir sjukskriven.

Jag blir bekymrad när jag ser att det är kvinnorna som tar merparten av ansvaret. Inte minst i familjer med barn, där åtta av tio kvinnor tar huvudansvaret. Är det inte de kvinnorna är det inte sällan en mamma eller svärmor till dem som tar ansvaret för att få julen att gå ihop, säger Therese Svanström, ordförande TCO december 2021

Suck!

Livet är som att vara lurad på livet överhuvudtaget.

Ingen kan säga att läget i Sverige eller i Världen är något ljust och roligt, tryggt och kreativt. Så jag tänkte på trevliga 100 års minnen. Men dit hör också en sjukdom som tog en miljon personer per år i Europa.

Först en nyhet om plastpåsar.

En glad nyhet är Statens missräkning: plastpåseskatten. Staten trodde sig få in 2,1 miljarder på skatten, men icke. Vi har köpt egna kassar och använder de hopplösa papperspåsarna till frukt och grönt, eller egna flergångspåsar. De nya påsarna i papper är obrukbara till sopor, de håller inte för våta saker. Om de är mer miljövänliga än plastpåsarna som redan tillverkades av återbrukad material lämnas som övning för de miljöfrälsta.

Sedan skatten infördes har försäljningen av plastpåsar alltså minskat ordentligt. Svensk handel uppskattar nedgången till 75 procent.

Skatten har inbringat 174 miljoner kronor under 2020, visar Skatteverkets kommande årsredovisning. Det är drygt 1,9 miljarder mindre än de 2,1 som budgeterades för.

Men skärp er nu! Plastpåseskatten måste minska, gör revolution i liten skala, köp inga påsar! Minska ditt skatteuttag!

100 år sedan var det första riksdagsvalet då både män och kvinnor fick rösta. Nu mera finns kvinnor i alla positioner i Samhället, i Regering, Riksdag, Myndigheter och även på Elefantkyrkogården. Ve den som inte prioriterar kvinnor till något högbetalt än mansdominerat. Då får du som chef förklara dig varför du inte i år heller lyckas anställa en kvinnlig IT- tekniker eller programmerade från det ”missgynnade” könet.

Dock finns det nya grupper som också skriker om rättvisa enligt sin missgynnade ursprung, hudfärg, sex och egna val av kön vilka borde uppmärksammas rättvist . Hur blir det när kraven om att själv få bestämma vilket kön man vill ha blir faktum? Vissa politiker föreslår införandet av tredje juridisk kön. Räcker tre? Vem är då diskriminerad?

Rättvisa är föränderligt och orättvist hur man än gör. Ja, nu var jag diskriminerande med ordet ”man”. Fy på mig.

Tuberkulosvaccin (BCG) fyller också hundra år.

Efter 13 års forskning skapade de franska bakteriologerna Albert Calmette och Camille Guérin vaccinet mot tuberkulos. En av de stora medicinska framgångarna Världen har.

I och med inflyttning till städer på 1800 talet spreds tuberkulos lätt med fattigdom, trångboddhet och dålig näringsstandard som bidragande orsak. Under 1800-talet var sjukdomen dominerande dödsorsak inte bara i Sverige utan också i hela Västvärlden. I början av 1900-talet dog ca en miljon européer årligen av tuberkulos.

531 869 personer har avlidit av covid inom EU/EEA i skrivandets stund. Även nu skyller man delvis på socioekonomiska faktorer som bidragande orsak.

Än 1930 var tuberkulos den vanligaste dödsorsaken och stod för en tiondel av alla dödsfall. Efter andra världskriget påbörjades massvaccinering och effektiva mediciner tillkom. Vaccinet ingick i barnhälsovårdens program. Vaccination av barn slopades 1975, idag vaccineras bara riskgrupper vid behov. När jag fick arbete på en Kommunförvaltning och senare i ett sjukhus på -80 talet krävdes hälsoundersökning med lungröntgen.

Än finns det barn, nu gamla, som minns när deras mor eller far skickades till sanatorium och aldrig återkom.

Thomas Mann, (1924): sa i ”Bergtagen”: ”livet är som att vara lurad på livet överhuvudtaget” I boken besöker huvudpersonen Hans Castorp sin sjuke kusin i ett sanatorium. Men efter att läkaren konstaterat att även Hans Castorp är sjuk blir han kvar där i sju år. (Det är länge sedan jag läste den boken, knappt minns det.)

Under 2019 rapporterades 491 fall av tuberkulos i Sverige. Flest fall tillhör gruppen födda i ett annat land, de utan vaccinkampanjer.

Nej, vi vaccinerar inte eller provtar för smittor invandrare som kommer över gränsen. Den tiden är förbi.

Jag kom att tänka på tuberkulos nu när covid har begränsat våra liv. Det finns likheter. Livet känns som att vara lurad på en del idag. Den självvalda men av myndigheter rekommenderade isoleringen börjar tära. Dagarna är för lika varandra. Det är sex månader sedan jag träffade mina barnbarn och dottern som inte bor i Stockholm. De två andra barnen (ja, vuxna medelålders nu) träffar jag ibland ute.

Skogen är blöt, grå och inget än att vandra med tält i. Jag soffläser om långa turer i USA och korta i Norge. Regeringen tjafsar om åtgärder och räknar människor i olika situationer. Vaccineringen avancerar trögt. Det här blir långdraget, var så säker.

Bilder nederst: Hellemobottn i Norge och Mt. Hood i Oregon, USA. Överst: skog i Tullinge.