Varje dag publicerar massmedian i sitt tycke upprörande nyheter om politiker, företrädesvis om de i Regeringspartier. Ofta något som inte handlar om landets styre , förslag och beslut i Riksdagen utan om mer privata göranden eller fadäser. Han kanske gör det med flit och under gräver förtroendet rent av demokratin. ropar en upprörd röst om SD ledaren, en populär hat objekt. Även anhörigas fel kan granskas. Den här valrörelsen blir lång, smutsig och kanske sidan om saken, landets styre alltså. Vinnaren är redan korad enligt mätningar men den har ingen regeringsduglig alternativ, inte än. Till sist ligger även vänsterpartiet bra tilll? Det hinner hända mycket innan dess. Att tappa lusten att rösta blir nog resultat av valrörelsen.
Det har hänt en del bra saker i landet under de sista åren men de betyder ingenting när valcirkusen pågår på tidningssidorna. Gräv, gräv, gräv upp något skit. är modellen.
Lite symboliskt kom el pengarna idag. För en vanlig lågförbrukade var det komiskt eller kanske sorligt att få 37 kronor tillbaka av de 314 kronor jag hade betalt för el under perioden varav 62.77 moms, Nätavgiften är faktiskt större. Bara utskickandet och byråkratin kostade mer. Ja vissa får förstås mer, de med större bostad och större elförbrukning, som elbilar. Sommmarstuga och kanske pool och bastu på sammma räkning. På något sätt blev bidragets
värde symboliskt för hela valrörelsen, oavsett partiet.
1976 blev jag svensk medborgare. Jag hade inte tänkt byta medborgarskap från min finska men omständigheter i kommande resa och arbete i ett annat land rekommenderade att hela familjen hade samma lands pass. Om det blev krigssituation… Bytet skedde med en blankett jag skickade in. Jag hade bott och arbetat i Sverige15 år, pratade svenska hade både studenten, examen från universitet och en annan yrkesutbildning genomgångna i Sverige. Gift med en svensk och tre barn födda i Sverige. Men vad är just det där svenska har jag nog inte kommit underfund med. Sverige och Finland är tämligen lika. Det finns dock skillnader, speciellt i inställning till skyldigheter och den grund, folksjäl, man står på då och även idag, men för min del är de liksom svunnen tid. Ibland får jag frågan om jag ska flytta hem nu när jag är pensionär. Vad är hem efter ett helt vuxenliv i ett land man inte var född i är en intressant fråga. Jag har helt förståelse för dagens invandrare från än mer avlägsna kulturer som inte lyckas integrera sig, för vad ska man integrera sig till.
Sin inlärda kultur har man med sig, oavsett vilken gräns man passerar.
Inuti mig bor en finne men även den bilden och egenskaperna är bara en blek kopia av något som fanns en gång. Att göra sitt och bra, stå på sig har jag uppfattat som väldigt finskt. Det kanske är svenskt också i alla fall i den äldre generationen.
De gamla finska invandrare från 50 – 70 talet är döda eller i livets sists skeende, som jag. Många av deras barn är högutbildade. Många gamla finnar dog i covid. Vi kom hit på en tid då industrin ropade efter arbetskraft. Det var tiden för arbetskraftens fria rörlighet den mot Sverige. Vi fick inga favörer, språkkurser var sällsynta. Många kom som jag på en söndag fick jobb på måndag och började med avtalsenlig lön på tisdag. Bytte arbete när det erbjöds bättre lön. Sov hos bekantas bekanta på en madrass på golvet, läste Kalle Anka och barnböcker som svenskstudier och anpassade sig utan större skarvar till livet i ett land som liknade Finland men ändå inte. Sverige är kallare land än Finland, det beror på närvaron av krig och det medlidande mot andra du får under åren i krigstillstånd som formade Finland.. Gemenskapen, känslan mitt land är också större när dina anhöriga är på krigskyrkogård. Men idag är det en ny generation i med inga minnen från de åren, Dock är Finland utkorad till Världens lyckligaste land inte välståndslandet Sverige för finnar är mera nöjda med vad de har och inte ständigt ropar efter mer från Regeringen. Krav att Regeringen fyller dina egna brister, din plånbok och ditt liv är mycket högre i Sverige. Det är nog ganska så svenskt speciellt i valtider.
Så hur blir man svensk.
Det vet jag inte. Det bör räcka att försörja sig med hederligt arbete. se till att ens ungar klarar skolan och får en möjlighet att hitta en plats här, för att ha ett liv i det landet deras föräldrar valde av olika skäl. Följa de lagar som gälller ofta likadana som i andra civiliserade länder. Kanske veta det grundläggande enligt vilket system landet styrs. Nej det var en överkurs som inte ens alla ministrar vet.
Vad är det bästa med Sverige då? Långvarig fred som har gett våra möjligheter. Ingenting har behövts bygga om från grunden. Tillgången till utbildning. Den innovativa andan. Naturen. Demokrati skulle någon säga men det är inte unikt för Sverige. Någon sa till mig länge sedan, prata om vädret och tyck illa om Regeringen oavsett vilken då är du riktigt svensk. Det pågår faktisk just nu i all massmedia. Och visst har Sverige legat före i ett och annat, både bra och inte alltid så välbetänkt. Jämlikhet sägs ofta som väldigt svenskt. Det är dock en illusion. Men lika värde som person och lika erbjudna möjligheter kan finnas. Men då måste du ju använda möjligheterna, göra en egen ansträngning.
Än tänder jag ljus på den finska nationaldagen. Men idag har Finland blivit blek påminnelse om min barndom, nyheter på finska där de nya orden tillkomna de senare åren försvårar även läsandet. Finland är nu mera de få julkorten som kommer. Och några barndomsminnen som aldrig bleknar.
Thomas Nydahl har publicerat femtiotal böcker. Hans senaste som kom ut nyss heter INSTITUTIO CORDIS form av anteckningar ofta i fri vers skrivna efter hjärtinfarkt med hjärtstopp. Tidsram från i maj 2023 till nutid.
Jag har inte läst hans alla böcker, de flesta, men kan se en utveckling från reportage till mer filosofisk form, ett slag förenkling i tiden, kanske tack vare sjukdom. Hans föregående var dock något så udda som brevroman som var bara lysande och inte fått den uppmärksamhet den förtjänade. Nydahl passar inte i den rätta mallen kan man säga.
Han har passion för skrivandet. i en av strofer frågar han vart går skillnaden mellan passion och dårskap. I stället att ömka sig, låta sjukdomar tysta sin passion fortsätter Nydahl för orden finns där, Världen levererar dagligen impulser och ämnen, både av galenskap och av vikt. Minnen vill bli formulerade. Det är imponerande att orka fortsätta reagera på Världen och sätta det i ord trots sjukdom. Efter hjärtinfarkt i maj 2023 återvände han snabbt till skrivande för att skriva är hans arbete.
Frihetstanken är stark i hans texter.
De kortare stroferna, fri vers är symboliska för den tid han lever efter att ha besökt döden de är även rätt i tidsandan som jäktar sig fram. Med skrivandet håller han blicken ut mot Världen och det pågående skedet, reflekterar, återger, analyserar. Draget av socialreportage som han har finns i skrivande även nu. Han har synpunkter. Det sista är utmanande idag när massmedian lätt styrs av det rätta tyckandet. Han blir också personlig, hymlar inte om sina brister. Alkoholen. Krämporna. Socialismen utan lycka. Förluster. Barndom som kanske skaver. Lyckostunder och besvikelser. Formen för hans skrivande har tätats till det väsentliga bort från tidigare resor, ibland till saknad över det liv som försvann. Återstår att sätta kvarvarande ord och tanke på papper ett arbete som har fyllt Nydahls liv.
När första juni 2018 kom hade jag gått ca 300mile. Jag hade vandrat 29 soliga dagar på PCT då flera av de hade haft +40 C värme. Lärt mig någon sorts daglig rutin. Stiga upp klockan fyra, gå till tolv, paus och mat, sova en stund, gå tills det skymmer. Jag hade nästan trampat på mitt livs första skallerorm
och snart såg jag en till. Den låg över stigen i det torra gräset. Jag hade liftat för första gången i mitt liv. Jag hade fått frukt och vatten samt dusch pengar av främlingar. Jag hade vandrat bland kaktus och sand, så mycket sand, stenöken, brandareor, berg och urgamla träd, badat i heta källor, lappat om och om mina skavsår och glatt mig över solnedgångar.
Träffat trail angels som gav lift, vatten och samtal om livet. Passerat några som redan gav upp med vandringen. Och förstås passerade andra med bättre fart än jag. Men ingen höll större fart i den så varma oken. Det var än som en sa träning inte vandring. Den första juni har jag nått blygsamma 340 mile men jag hade slutat räkna på dagens längd i mile utan bara går. Jag hade tältat på en blåsig plats bakom buskar ville inte gå längre och hamna vid en väg på Cajon Pass, en trafik knutpunkt, där skulle jag äta frukost på Mc Donalds. Pannkakor, ägg, bacon, juice kaffe och en muffins. jag som knappt hade besökt McDonalds i Sverige såg framemot frukosten där. Sedan fyllde jag på mat och vatten på en bensin mack som hade en affär Mini Mart .
Gick vidare, träffade några lokalbor på vägen till leden . som undrade över min vandring, Jag undrade om deras jobb och liv, de var Trump anhängare banarbetare som de var. Till sist byttes hälsningsfrasen jag har dig dig nu i mina böner och jag gick vidare, dag 30 på Pacific Grest trail var igång.
