1976 blev jag svensk medborgare. Jag hade inte tänkt byta medborgarskap från min finska men omständigheter i kommande resa och arbete i ett annat land rekommenderade att hela familjen hade samma lands pass. Om det blev krigssituation… Bytet skedde med en blankett jag skickade in. Jag hade bott och arbetat i Sverige15 år, pratade svenska hade både studenten, examen från universitet och en annan yrkesutbildning genomgångna i Sverige. Gift med en svensk och tre barn födda i Sverige. Men vad är just det där svenska har jag nog inte kommit underfund med. Sverige och Finland är tämligen lika. Det finns dock skillnader, speciellt i inställning till skyldigheter och den grund, folksjäl, man står på då och även idag, men för min del är de liksom svunnen tid. Ibland får jag frågan om jag ska flytta hem nu när jag är pensionär. Vad är hem efter ett helt vuxenliv i ett land man inte var född i är en intressant fråga. Jag har helt förståelse för dagens invandrare från än mer avlägsna kulturer som inte lyckas integrera sig, för vad ska man integrera sig till.
Sin inlärda kultur har man med sig, oavsett vilken gräns man passerar.
Inuti mig bor en finne men även den bilden och egenskaperna är bara en blek kopia av något som fanns en gång. Att göra sitt och bra, stå på sig har jag uppfattat som väldigt finskt. Det kanske är svenskt också i alla fall i den äldre generationen.
De gamla finska invandrare från 50 – 70 talet är döda eller i livets sists skeende, som jag. Många av deras barn är högutbildade. Många gamla finnar dog i covid. Vi kom hit på en tid då industrin ropade efter arbetskraft. Det var tiden för arbetskraftens fria rörlighet den mot Sverige. Vi fick inga favörer, språkkurser var sällsynta. Många kom som jag på en söndag fick jobb på måndag och började med avtalsenlig lön på tisdag. Bytte arbete när det erbjöds bättre lön. Sov hos bekantas bekanta på en madrass på golvet, läste Kalle Anka och barnböcker som svenskstudier och anpassade sig utan större skarvar till livet i ett land som liknade Finland men ändå inte. Sverige är kallare land än Finland, det beror på närvaron av krig och det medlidande mot andra du får under åren i krigstillstånd. Gemenskapen, känslan mitt land är också större när dina anhöriga är på krigskyrkogård. Men idag är det en ny generation i med inga minnen från de åren, Dock är Finland utkorad till Världens lyckligaste land inte välståndslandet Sverige för finnar är mera nöjda med vad de har och inte ständigt ropar efter mer från Regeringen. Krav att Regeringen fyller dina egna brister, din plånbok och ditt liv är mycket högre i Sverige. Det är nog ganska så svenskt speciellt i valtider.
Så hur blir man svensk.
Det vet jag inte. Det bör räcka att försörja sig med hederligt arbete. se till att ens ungar klarar skolan och får en möjlighet att hitta en plats här, för att ha ett liv i det landet deras föräldrar valde av olika skäl. Kanske veta det grundläggande enligt vilket system landet styrs. Nej det var en överkurs som inte ens alla ministrar vet.
Vad är det bästa med Sverige då? Långvarig fred som har gett våra möjligheter. Ingenting har behövts bygga om från grunden. Tillgången till utbildning. Den innovativa andan. Naturen. Demokrati skulle någon säga men det är inte unikt för Sverige. Någon sa till mig länge sedan, prata om vädret och tyck illa om Regeringen oavsett vilken då är du riktigt svensk. Det pågår faktisk just nu i all massmedia. Och visst har Sverige legat före i ett och annat, både bra och inte alltid så välbetänkt. Jämlikhet sägs ofta som väldigt svenskt. Det är dock en illusion. Men lika värde som person och lika erbjudna möjligheter kan finnas.
Än tänder jag ljus på den finska nationaldagen. Men idag har Finland blivit blek påminnelse om min barndom, nyheter på finska där de nya orden tillkomna de senare åren försvårar även läsandet. Finland är nu mera de få julkorten som kommer. Och några barndomsminnen som aldrig bleknar.