Det nya året, år 80 för mig, började inte bra. Som vanligt var jag ute på en promenad. Det var halt men jag hade mina skor med grova sulor vilka gått över snö och is på fjällen. I en backe kom en bil som inte höll sig på sin sida. Jag knuffades in i diket, halkade, slog huvudet och från liggande ställning såg jag bilen köra vidare, gasa på och ha hela vägen som körbana.

OK, tänkte jag i diket. Om jag varit kvar på vägen hade jag blivit överkörd.

Bilföraren måste ha sett mig att ramla? Det kanske var tur att bilen inte stannade? Nej, det var ingen skrotbil utan en fin variant. Jag kravlade upp och gick den sista halvkilometern hem.

Så mitt nya år började med en bula i skallen. Sökte på Internet efter slag i huvudet och diagnostiserade mig själv. Nej, inga symptom på något värre så Akuten var onödigt. Rådet var att dator och TV skulle ransoneras vid skallskada. Jag höll mig från i två dagar.

Att slå sig i huvudet är inte riskfritt. Läste att skallskador kan bidra till demens. Ja, det är inte roligt alls. Födelsedagsfirandet fick också flyttas.

Jag har använt tiden att läsa om de tre leder jag funderar på. Har också ”gått” två av dem på Google maps. Det ser förstås platt ut men jag inbillar mig att få en viss uppfattning och koll över läget. Jag gjorde så med PCT och eftersom jag har ett hyfsat bildminne var det faktiskt till hjälp. Men, ska jag verkligen ge mig iväg och vandra? Jag som nyss har hamnat i diket?

Kommer någon iväg i sommar blev en bra fråga denna morgon.

Ryssarna har kanske löst alla resefrågorna för oss? När jag la mig igår var det än någon sorts fred i Europa. När jag kravlade upp motvilligt klockan tio var freden förlorad. Just när vi nästan slapp restriktioner på grund av covid måste världens krigsgalna miljöförstörande härskare ta till vapen. Putin, den nye nazisten, anfaller Ukraina. Har han blivit komplett galen? Fanns det ingen nära honom som kunde ha löst frågan eller är alla bara bugande jasägare? Putin måste ha otrolig hållhake på många?

Putin har en fantasi om Storryssland där han är tsar.

Jag har stått vid en landsgräns i några tillfällen . Mellan Laos och Thailand, vid Gyllene triangeln, i Treriksröset, USA och Mexiko, Sverige och Norge, vid Öst- och Västtyskland… Korsat gränser under vandringar. Det är speciellt. Känslan har lite magi. Två länder bara vid ett armlängds avstånd från varandra. Två olika existens. Så lika och så olika.

En Stat utan en gräns är ingen Stat. Men gränser är bara för att brytas. När någon med makt och galenskap så beslutar.

Låt för Guds skull Biden hålla sina fingrar i styr nu och upprepa mantrat Afghanistan, Afghanistan… Det räcker med NATO länderna i Europa. Såg inte Stoltenberg trött och gammal ut i TV idag? (Känner en viss oro om Taiwan också, det vore liksom läge när Världen är mot Ryssland.)

En del har inga problem i krig. Ingen tror väl att ukrainska oligarkerna stannar kvar. De rika har flytt Ukraina och säkert även Ryssland. De solar sig på någon strand i Väst. Ukraina är inte ett jämlikt paradis. Det är alltid ”vanligt folk” som betalar ledarnas galenskap, oavsett vad.

Jag har suddiga minnen från andra världskriget och den svåra tiden efteråt. Matbrist. Sorg. En krigssituation är mitt första barndomsminne. Krig glömmer man aldrig. Det finns i minnesbanken och pyser upp med den där obehagliga känslan att världen är aldrig trygg, oavsett hur ordentligt och laglydigt du lever. Det har redan varit känsla av krig när det skjuts och brinner i närområdet här hemma i Sverige.

Jag tror att krig är är ett skavsår som alltid känns oavsett hur mycket plåster som sitter över.

Det blev en semla med ett ljus. Själva firandet sker senare, om det nu finns något att fira. Att åldras ger få fördelar. Men, vem skulle inte passa på att dricka champagne oavsett orsak?

PS 2. Många med A. Linde är förvånade över den massiva attacken. Vad trodde de? Att Putin leker?

Bilder: Treriksröset, Checkpoint Charlie mellan fd. Ost- och Västtyskland