Till minnet av en liten pojke död i Ukraina av rysk terrorbombning

Utvalda

Marias son Serhii dog två dagar gammal. Nej, det var inte plötsligt spädbarnsdöd, det var rysk terrorbombning av sjukhuset där Maria hade fött sitt barn två dagar tidigare.

Hon skickade en bild till barnets far som inte kunde vara med. Jag är säker på att hon var glad, till och med lycklig över sitt välskapta barn. Hon höll babyn. Kanske började hon mata barnet. Hon la barnet i korgen för att sova.

Och sedan var allt slut. Ryssar bombade sjukhuset i Vilnyansk. Maria överlevde kroppsligen. Hennes nyfödda barn dog. Nu är det lilla krigsoffret begravt.

Jag har arbetat med gravida och nyblivna mammor, varav någons barn dog och det gav en sorg inte möjligt att glömma. Att vänta barn i nio månader och bli en mor – men bara en stund. Det är outhärdligt. Det händer bara inte.

Det skar sig i kroppen nu. Jag ville göra något men det finns inget att göra. Den ryska krigsmaskinen fortsätter sin terror. Deras egna soldater dör. Putin bryr sig inte. Människor har inget värde för honom. Ukraina har ingen väg ut heller, vinna eller förlora sitt land, sitt folk, sina åkrar och små barn som Serhii.

Du är inte glömd lilla Serhii.

Bilderna från Twitter GlasnostGone

Vi, ukrainare?

Utvalda

Är det inte dags att säga: Vi är alla ukrainare.

Är det inte dags att klippa alla kontakter med Ryssland?

Se vad de lämnar efter sig utöver lik, skadade och förstörd infrastruktur.

Vad är det för människor?

Och – vem behandlar sina egna medborgare så? Skickar iväg dem som mördare och kanonföda till ett fritt land. Finns det ingen som kan få stopp på Putin och kriget? Finns det inga med förstånd kvar i Ryssland? Tydligen inte. Alltför få protesterar. Alltför många medlöpare.

Putin säger att dagens attacker är återbetalning för den förstörda bron till Krim. Men Krim är ju ukrainsk mark så bron var ett svartbygge och sånt river man.

Bild: ukrainare sjunger i skyddsrummet, skärmdump från:

https://www.dailymail.co.uk/news/article-11298407/Missile-strikes-hit-Kyiv-Putin-pledged-revenge-Crimea-bridge-blast.html#v-6306673143707579327

Integritet, frihet och medkänsla?

Utvalda

Sievjerodonetsk

Idag när Putin meddelar i nazistisk stil den olagliga annekteringen av Ukrainas östprovinser bör vi alla på något sätt försvara Ukraina och vår frihet. Donetsk, Luhansk, Kherson och Zaporizhzhia räknar Ryssland som annekterade, lik Krim.

He (Putin) goes on to say that the basis for this ”unification” lies in ”integrity, in freedom and our compassion for people. (Sky News)

Hur ser din uppfattning om integritet, frihet och medkänsla? En kula i skallen med händerna bakbundna? Eller din fru och ditt lilla barn döda i en militär attack mot ditt bostadshus?

Tänk efter, vad är frihet för dig?

Finland stängde gränsen för majoritet av ryska turister och från de på flykt från rysk militärtjänst i natt. Ryssar bör nog protestera hemma. Kriget har pågått 219 dagar och protesterna har varit milda. Jag förstår det eftersom de som är mot Putin kan fängslas men eftertankens kranka blekhet har nu nått en del, de som kan fly. Folk vill sticka iväg när deras eget liv hotas.

Vi är alla oss själva närmast. Drabbar det onda inte oss blundar vi. Många ryssar har blundat i 219 dagar och trott på det överheten meddelar. Ett slags masspsykos som nu krackelerar när hotet närmar sig ens eget liv. I och med inkallelse till krig insåg en del ryssar att Putin är en slaktare och terrorist och att mista livet för en diffus krigsorsak var inte tänkbart. Man tar fötterna när ord är oanvändbart.

Inte en rolig ögonöppnare.

Men, det är inte än tillräckligt många som protesterar. Det applåderas än för Putin. Just idag är det ren feststämning.

Att ha ryssar i sitt land är inte problemfritt. Putin kan ju komma på att de diskrimineras och försöka avhjälpa det. (Konspirationsteori? Kolla läget i Ukraina.) Jag tvivlar dock att Ryssland har resurser för flera fronter nu, annat än med kärnvapen. Det hotet kröp lite närmare i och med den annekteringen, eller ska vi kalla det simpelt rån?

Just idag är det läge att skicka pengar eller hjälp i form av eftertraktade nödvändiga varor till ukrainare som slåss för vår allas frihet. Cornucopia har en lista över hjälp som levereras till plats och inte stannar hos organisationer vilka inte törs resa till krig.

Idag skickade jag en slant till blågula bilen. Även en så kallad fattigpensionär kan avstå några hundringar.

Som född under ett krig mot Ryssland och uppvuxen med en krigsskadad far och all den brist som efterfölje andra världskriget har jag viss erfarenhet av att leva i och efter katastrofer orsakad av människans dumhet och maktlystnad. Det finns en skillnad i oss som var drabbade av krig och de som har växt upp utan krigets hot. Lik misshandel i barndomen, fysiskt eller psykiskt, lämnar krig en skada som är svår att reparera.

.Det är kanske PTSD som aldrig riktigt lämnar en utan finns som en ovälkommen reaktion i ens liv. Jag har ett grundmurat misstro över det ryska systemet, kommunismen och dess bidrag till Världen.

Ryssland har gjort sig oacceptabel i Europa. Eller finns det än förståelse hos vänstern?

Vad kan FN göra? Ingenting för Ryssland lägger veto på vartenda åtgärd och fördömande. Att EU gormar gör inte heller något. Ukraina blottlägger bristerna hos FN och EU, organisationer som skulle skydda fred och frihet men sitter bakbundna med otaliga åtaganden vilka också haltar och kosta mer än nyttan.

Bör vi inte klippa av alla kontakter med Ryssland? Vad ska vi med Ryssland till? När jag såg i pressen den ryska ambassadörens ” annektering gick så bra” uttalande undrade jag varför han tillåts vara kvar i landet. Diplomatin måste ha en gräns.

Är du med för Ukraina? En lista över organisationer aktiva för och i Ukraina finns hos https://cornucopia.se/:

Ett par raggsockor börjar sin resa.

Utvalda

Nu har mina raggsockor börjat sin resa mot Ukraina. Sockorna är inga lyxvarianter, bara helt vanliga, men garnet är fin ylle/syntetblandning som borde hålla länge. Det har varit många sticksugna som stickat strumpor och de som inte stickar har köpt. Ett litet bidrag till ukrainska soldater som försvarar Europas gräns.

Ett krig som har pågått 193 dagar idag.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Som att sticka ett par raggsockor.

Jag har en del garnrester. Kanske kan det bli något annat? Men hösten är för fin än för att sitta inne. Så fort jag har packat upp efter en vandring längtar jag ut tillbaka till det vilda.

Adress och info i inlägget nedan.