Etikettarkiv: narkotika

En till gör väl inget? Om stölder och julklappar.

Publicerat av

Flera av mina forna patienter försörjde sig med drogförsäljning,  stölder och snatteri. Nu när de var gravida kom deras stöldverksamhet i annat läge. Ja, de flesta patienter var missbrukare eller partner till en missbrukare, det var ju en specialistmottagning för drogberoende familjer. Det var vanligen inte något problem att hjälpa dem att överge missbruk. Försörjning var en svårare sak. Sluta sälja droger eller stjäla satt en utan försörjning, kanske på bar backe.

Socialtjänsten var sällan välvillig. Att hjälpa en hel familj vidare till behandling innebar en rejäl kostnad. Min kamp skedde med Socialtjänsten, sällan med patienten. Jag misstänker att det inte är annorlunda nu. De som håller på med drogmarknad har dock mer multikulturell prägel idag tack vare våra öppna gränser.

Jag hade en patient som hade försörjt sig med försäljning av droger. Hon var stor på branschen. Men hon fick välja planerad omhändertagande för det kommande barnet eller att sluta sälja knark. Hon var också duktig på att snatta. Hon försökte sluta. Att bruka droger gick snabbt men att försörja sig var värre. Hon tjänade bra med sitt lilla drogimperium.

En dag kom hon till mottagningen i en mammaklänning. Hon såg söt ut. Då sa hon: jag var nästan hederlig, jag bytte bara till en prislapp jag hade råd med.

Vad säger man då?

Så, sa jag. När ditt barn går till barnkalas med en present du snattat eller bytt prislapp på och han är än dum nog att säga det, hur många kalas blir han bjuden då? Kommer du att ha barnet med dig när du förser dig med stöldgods eller skaffar du en barnvakt? Jag bara undrar.

Ridå.

Snart är det jul. Jag misstänker att en del av julklapparna är stöldgods. Ligorna har bråda dagar. Om du kollar något fönster med elektronik eller smycken länge kommer kanske en kille fram och lovar dig billigare pris i morgon. Hälften så där. Det är bara att beställa. Även affärer kan sälja stöldgods eller insmugglade varor. De är varor med billigare pris. Varför kostade kaffet 10 spänn, medan grannen tog 35?

Det är många som tar chansen. Alldeles vanliga människor som lever hederligt liv, arbetar och vill fira en bra Jul med familjen stöder den kriminalitet som gnager på vårt samhälle.

Det kanske inte beror på girighet utan känslan att rättvisa och trygghet i Samhället håller på att försvinna? En till gör inget.

Staten som langare?

Publicerat av

Bild: dålig vägvisare.

Ingen som börjar med droger – i vilken form som helst – har tänkt fastna och låta livet gå överstyr. Ingen planerar att bli bostadslös, skuldsatt, tjuv, misshandlad, arbetslös, sjuk, prostituerad, langare och bakom lås. Men för många blir det så ändå. Vilka går under och vilka klarar sig med lite ”rekreationsbruk” utan skador vet jag inte och inte den som börjar heller. Vilka lyckas bli multimiljonärer på branschen och vilka hamnar i en grop skjutna i skallen kan vi kanske inte heller sia i förväg. Narkotikabranschen är lukrativ men inte för underhuggare och brukare.

Jag hade patienter från alla grupper – om man nu kan gruppera människor som missbrukar. En av mina patienter var läkare. En annan reklamare. En kändis inom musikbranschen.  En politiker från Riksdagen. Städerska. Sekreterare. Bartender. Studerande. Fler … Alla på väg utför på något sätt som förlorad arbete, vräkningshot, kronofogden, annat elände. Och sedan en stor skara arbetslösa, utsparkade, från källare, bilar, trappuppgångar eller toaletter. De flesta hade börjat med hasch eller alkohol. Om jag minns rätt var det bara en enda som började direkt med heroin med en äldre narkoman som introducerade henne. Den yngste hade börjat vid 8 år. Hon var ett offer för den legala utskrivningen av amfetamin. Inte till henne, men till hennes föräldrar. Utdelningen var generös, det räckte till henne också.

Vi har prövat den modellen en gång. Det gick inte bra alls.

Missbruket tog över livet. För vissa hade det tagit år, ibland var det en hastig nedförsbacke.

På Svd skriver en polis, Lennart Karlsson, mot legalisering av narkotika. Det blev den mest kommenterade artikeln på länge. Alla har åsikter. Han får mest mothugg. Det åberopas frihet. Egen vilja och rättighet att välja sitt liv. Och droger är inte så farliga menar många. Vi kan ha kontroll över vårt bruk. Om det hade varit så hade jag fått leta efter annat arbete än terapeut för missbrukare.

Jag kan säga att mina arbetsdagar var fulla av dem som fastnat i missbruk fast de inte skulle fastna. Deras väg till ett alldeles vanligt liv var lång och smärtsam. Ibland gick det inte alls, med självmord, metadon eller åter gatan som resultat. Men majoriteten klarade det, i alla fall de tre år jag hade möjlighet att följa upp dem.

Följaktligen är jag mot legalisering av narkotika. Men jag tror att med tiden kommer det ändå att hända. Staten blir langaren – vilka vi idag  hatar –  och utgifterna för verksamheten bekostar knappast det vi kallar välfärd utan elände som vi alla blir skyldiga till genom politiska beslut .

När det diskuteras knark i media finns det många ”experter”. Även om jag arbetade länge på branschen och utbildade tusentals från FN konferens delegater, barnmorskor, socialsekreterare, utländska besökare… vågade jag aldrig påstå att jag var expert på narkotika. Men en sak har patienterna lärt mig.

Deras bud var: att aldrig ens pröva narkotika. De var experterna.