Flera av mina forna patienter försörjde sig med drogförsäljning, stölder och snatteri. Nu när de var gravida kom deras stöldverksamhet i annat läge. Ja, de flesta patienter var missbrukare eller partner till en missbrukare, det var ju en specialistmottagning för drogberoende familjer. Det var vanligen inte något problem att hjälpa dem att överge missbruk. Försörjning var en svårare sak. Sluta sälja droger eller stjäla satt en utan försörjning, kanske på bar backe.
Socialtjänsten var sällan välvillig. Att hjälpa en hel familj vidare till behandling innebar en rejäl kostnad. Min kamp skedde med Socialtjänsten, sällan med patienten. Jag misstänker att det inte är annorlunda nu. De som håller på med drogmarknad har dock mer multikulturell prägel idag tack vare våra öppna gränser.
Jag hade en patient som hade försörjt sig med försäljning av droger. Hon var stor på branschen. Men hon fick välja planerad LVU för det kommande barnet eller att sluta sälja knark. Hon var också duktig på att snatta. Hon försökte sluta. Droger gick snabbt men att försörja sig var värre.
En dag kom hon till mottagningen i en mammaklänning. Hon såg söt ut. Då sa hon: jag var nästan hederlig, jag bytte bara till en prislapp jag hade råd med.
Vad säger man då?
Så, sa jag. När ditt barn går till barnkalas med en present du snattat eller bytt prislapp på och han är än dum nog att säga det, hur många kalas blir han bjuden då? Kommer du att ha barnet med dig när du förser dig med stöldgods eller skaffar du en barnvakt? Jag bara undrar.
Ridå.
Snart är det jul. Jag misstänker att en del av julklapparna är stöldgods. Ligorna har bråda dagar. Om du kollar något fönster med elektronik eller smycken länge kommer kanske en kille fram och lovar dig billigare pris i morgon. Hälften så där. Det är bara att beställa. Även affärer kan sälja stöldgods eller insmugglade varor. De är varor med billigare pris.
Det är många som tar chansen. Alldeles vanliga människor som lever hederligt liv, arbetar och vill fira en bra Jul med familjen stöder den kriminalitet som gnager på vårt samhälle.
Det kanske inte beror på girighet utan känslan att rättvisa och trygghet i Samhället håller på att försvinna? En till gör inget.
Hej.
Hur rationaliseringen, hos de som behöver den, ser ut:
”Skatten är ändå så hög, och politikerna fuskar ju hela tiden” – så att handla ”på firman” är ju inget brott.
”Vi måste se till att jobben stannar på orten” – så att fuska med LOU och ge kontrakt till goda vänner från fotbollsklubbens styrelse, jaktlaget eller Rotary eller sån är ju inget brott.
”Det skall väl inte idioterna i fjollträsk bry sig om, om jag skjuter räv/rådjur/vildsvin/varg på min mark!” – SGT, alla på bygden vet och ingen har sett något.
”Du får jobba här så länge pengarna från Af kommer, sen kommer du att få sluta.” – så tar vi in en ny ’praktikant’ från Af, för det är ju lagligt.
”Jag vet att [avliden släkting] ville att jag skulle ha den skålen, det är inte stöld om jag tar den” – och sk*t i testamentet.
Fast det är ju den svenska medelklassens ursäkter för vardagsbrott, så dumt av mig.
Inte för att det ursäktar andras brott, men en viss nyansskillnad i moralen är det väl mellan en tjugoårig iblandmissbrukare med psykisk sjukdom, arbetslös och allmänt fattig i ena vågskålen, och en egenföretagare med eget hus, två bilar, sommarstuga, och så vidare i den andra. Den ena sortens brott är, har jag lärt mig som barn, tydligen inte brott.
Växer nog aldrig ifrån det heller, att tycka att det är vad man gör som räknas och att stöld är stöld, oavsett om tjyven har slips eller stas.
Det är nackdelen med att ha satt samman sin egen moralkod: det finns ingen att skylla på om man gör fel.
Ack ja.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Bäste Rikard!
Men kära hjärtanes.
Med en egen moralkod gör man ju aldrig fel…
Dessutom finns det ju revisorer!
För att inte tala om att pekas ut som en samhällsfarlig varelse redan när man instiftar pensionsstiftelsen.
Sådant slippa ni statsanställda.
God Jul i alla fall.
Hej.
Egen moralkod för att veta skillnaden på rätt och fel, inte en färdig där man med semantik rationaliserar sina gärningar att alltid vara moraliska, är vad jag menar.
En borgerlig kristen kan ju utan att skämmas frossa framför en svältande: bara att plocka valfri moralisk sats för att rättfärdiga det.
En marxistisk mångkulturstroende bosätter sig helvitt om den kan: bara att rationalisera det genom att kräva solidariskt ansvar via fördelningspolitik, istället för att bo i konsekvenserna av den egna åsikten.
En pacifist lever för att andra bryter mot pacifistens principer.
En religiös som använder skriften som smörgårdsbord – gärna referens till ord som ger stöd för det man vill (slippa) göra, men aldrig till ord som tvingar en att göra något mot sin vilja.
Jag är min egen slav och således fri. Jag har en egen moralisk kod. Skapad av mig själv från alla möjliga källor, prövad empiriskt i varje led, och därför omsmidd om och om igen.
Du tänker på sådana som Fridolin, vars moralkod är ”om det är bra för mig är det rätt att göra det” – jag är snarare motsatsen till det. ”Om det är det rätta att göra, är det gjort även om det är dåligt för mig.”
Bortom ont och gott, talade Zarathustra sålunda om den glada vetenskapen, kan man säga. Jag vet inte hur man gör gott, men jag vet hur man inte gör ont – mer än så kan jag inte aspirera till.
God Jul,
Rikard, fd lärare
”Hur man inte gör ont” är en allmängiltig moralkod. Men vad är ont och vad är gott skiljer sig så ofantligt. Min goda kan vara den andres onda. Dock finns vissa bra allmängiltiga regler, de i tio Guds bud till exempel passar mig, som ateist jag är.
Kunde resonera om detta mer men nu förbereder jag Julen, den bästa helgen och traditionen för min del.