Bild: dålig vägvisare.
Ingen som börjar med droger – i vilken form som helst – har tänkt fastna och låta livet gå överstyr. Ingen planerar att bli bostadslös, skuldsatt, tjuv, misshandlad, arbetslös, sjuk och bakom lås i fängelse eller vård. Men många blir det ändå. Vilka går under och vilka klarar sig med lite ”rekreationsbruk” utan skador vet jag inte och inte den som börjar heller. Vilka lyckas bli multimiljonärer på branschen och vilka hamnar i en grop skjutna i skallen kan vi kanske inte heller sia i förväg. Narkotikabranschen är lukrativ men inte för underhuggare och brukare.
Jag hade patienter från alla grupper – om man nu kan gruppera människor som missbrukar. En av mina patienter var läkare. En annan reklamare. En kändis inom musikbranschen. En politiker. Städerska. Sekreterare. Bartender. Studerande. Fler … Alla på väg utför på något sätt som förlorad arbete, vräkningshot, annat elände. Och sedan en stor skara arbetslösa, utsparkade, från källare, bilar, trappuppgångar eller toaletter. De flesta hade börjat med hasch eller alkohol. Om jag minns rätt var det bara en enda som började direkt med heroin med en äldre narkoman som introducerade henne. Den yngste hade börjat vid 8 år. Hon var ett offer för den legala utskrivningen av amfetamin. Inte till henne, men till hennes föräldrar. Vi har prövat den modellen en gång.
Missbruket tog över livet. För vissa hade det tagit år, ibland var det en hastig nedförsbacke.
På Svd skriver en polis, Lennart Karlsson, mot legalisering av narkotika. Det blev den mest kommenterade artikeln på länge. Alla har åsikter. Han får mest mothugg. Det åberopas frihet. Egen vilja och rättighet att välja sitt liv. Och droger är inte så farliga menar många. Vi kan ha kontroll över vårt bruk. Om det hade varit så hade jag fått leta efter annat arbete än kurator för missbrukare.
Jag kan säga att mina arbetsdagar var fulla av dem som fastnat i missbruk fast de inte skulle fastna. Deras väg till ett alldeles vanligt liv var lång och smärtsam. Ibland gick det inte alls, med självmord, metadon eller gatan som resultat.
Följaktligen är jag mot legalisering av narkotika. Men jag tror att med tiden kommer det ändå att hända. Staten blir langaren – vilka vi idag hatar – och utgifterna för verksamheten bekostar knappast det vi kallar välfärd utan elände som vi alla blir skyldiga till genom politiska beslut .
När det diskuteras knark i media finns det många ”experter”. Även om jag arbetade länge på branschen och utbildade tusentals från FN konferens till barnmorskor vågade jag aldrig påstå att jag var expert på narkotika. Men en sak har patienterna lärt mig. Deras bud var: uppmana alla att aldrig ens pröva narkotika. De var experterna.