Har du ingen mobil, det går ju inte.

Mobilen, är den vår nya kroppsdel?

Jag ringde efter färdtjänst från sjukhuset när besöket var klart. Jag hade ingen mobil med mig men Sjukhuset hade ju en telefon med direkt koppling till färdtjänst. Jag behövde än en rullstolsbil så jag kunde inte ta en bil på gatan, än mindre åka kommunalt. De ville ha nummret till min mobil.  När jag sa att jag hade ingen telefon med mig blev det tyst. Först ville de inte boka någon bil alls för hur skulle föraren nå mig. Sjukhus har en vänte area just för diverse resor tydligt skyltat med färdtjänst så jag sa att jag skulle vänta där. Det första chauffören sa var, du hade ingen telefon så jag kunde inte ringa dig . Varför han skulle ringa vet jag inte jag satt ju där jag skulle och var lätt att upptäcka för alla andra höll ju telefonen i handen.

Min telefon har krånglat det har inte gått att ringa mig men jag var lyckligen ovetande av det ett bra tag inga som försökt få mina bankuppgifter men inte heller det som var kanske viktigt. Några har varit arga som hemsjukvården, de sa upp bekantskapen när jag inte svarade när de själva hade glömt nyckeln till ytterdörren.  Och den dörren kunde jag ändå  inte få upp så ingen mening att gnälla. Strax före julen fick ja en elektronisk öppnare, så nu kan jag ta mig ut själv. Det var en sann tre månaders uppvisning av byråkrati att få en sådan.

 Tillbaka till vårt nya kroppsdel. Men hur blev vi så beroende av mobilen hela tiden. Hur klarade vi oss förr utan. Eller bara 20 år sedan. I det huset jag bodde som barn fanns15 lägenheter tre familjer hade en telefon. Vi andra fick ringa på om det behövdes ambulans. Idag sticker de telefonlösa ut, det är som vi hade fått en tredje hand och vissa av oss saknar alltså en kroppsdel.  Även spädbarn i barnvagn håller i mobilen. Det pratas högljutt som om vi ville höras till andra ändan jordglotet, tresor i kollektivtrafiken är därför en ren plåga. Folk som går bredvid varandra kollar på sina mobiler inte varandra..

Visst är det en bra uppfinning men livet kan inte levas genom mobilen.

Eller kan det, jag är bara helt ute.

Du kan knappt göra något utan en mobil eller Internet. Men nu vaknar myndigheter ser nackdelar och försöker begränsa barns och ungdomarnas mobilanvändning och deras kontakter med sociala medier på Internet för dess ibland skrubelfria producenter tog över våra barns liv och kunskapsbank. Sist ropade Macron, Frankrike alltså, är det inte lite sent. Kan vi inte stänga av de farliga medierna och låta de acceptabla vara? Kan inte föräldrarna längre besluta över barnen? Måste vi ha lagar om allting? När blev vi så hjälplösa? Kanske har vi varit blåögda och nog har vi skrattat åt de som har varit negativa till mobil alltid i handen livet. Bakåtsträvare ni. Men nackdelarna har vuxit och förbud har setts som räddningen.

När barnbarnen började använda mobil och dator var det förstås svårt att stänga av de på kvällen. Då stängde vi kallt av internet. Datorn ställdes så den var synlig, den vuxne hade koll. Men visst är det svårt att styra barnen när de vuxna knappt släpper mobilen från handen. Nog bör föräldrar försöka ge barn andra sysselsättningar som hobbyer tidigt i livet så inte mobilen blir den enda och bara tar helt över livet. Och kanske vore motion av kroppen bra för hela familjen inte bara att bara använda några fingrar.

Australien har infört förbud mot sociala medier SO TikTok, Instagram, X, YouTube för barn under 16 år, medan länder som Danmark, Norge, Frankrike och Malaysia har liknande lagförslag eller beslut på gång, med åldersgränser från 15 till 16 år. Vissa länder kräver tillstånd från föräldrar. Internet var inte så oskyldigt som vi trodde. Men jag undrar om dessa lagar kan hålla barn från att lockas till mördargäng och ta uppdrag, hittar inte de kriminella alltid en väg förbi regler och förbud. Kanske kan de locka barn med fritt internet istället pengar. Finns det ett förbud finns det alltid välvilliga personer som genast hittar hål i förbudssystemet.

Julen 2000 fick jag och min sambo våra första mobiler från våra söner. NOKIA 3310. Bild från wikipedia, Jag har min kvar men den fungerar ju inte mer. Systemet är för gamnalt. Synd

bilden överst är något arrangerat .

Green time over Screen time

Sommarlov för barn kan innehålla många saker, glada och mindre glada. Jag misstänker att majoriteten tillbringar tid med sin dator och mobil. Barn stirrar i den magiska rutan. De är som berusade. Föräldrar kan ha svårt att bryta mobiltittandet ens till maten.  Men, de är kanske inte själva bättre? Barn tar efter föräldrar.

Barndom genom mobilen ger få barndomsminnen.

Ute på gatan ser jag ofta föräldrar med barn. De flesta stirrar i sina mobiler. En skön sommarkväll i parken försökte jag räkna hur många vuxna var utan mobil. Det var lätt för jag var den enda. Även gamla damer med rollator tittade på mobilen i stället parkens blommor. De gamla hänger inte alls efter.

Lars Vilks – minns ni honom – fick inte ha mobil av säkerhetsskäl. Men eftersom folk utan mobil sticker ut fick han ha en attrapp i handen. Då reagerar ingen.

Nu försöker Regeringen ge någon slags regler för lagom skärmanvändning för barn i olika åldrar och i skolan. Lycka till. Gå ut och se små ettåringar i vagn hålla i mobilen och stirra på något där som rör sig medan modern har sin. Fäder är nog inte bättre.

Det gick så långt att vissa daghem tog bort papper och penna och gav barnen en Ipad. Borde de inte stå i offentlig skampåle? Men vad sa föräldrarna? Kanske tänkte de att nu ligger inte våra barn efter i den digitala världen.

Mobilen i skolan diskuteras framåt tillbaka och åsikterna är många. Dock finns det skolor sedan länge där eleven lämnar mobilen i sitt skåp och ingen har hittills fått mentala problem om frånvaron av mobiler i klassrummet.

Den som uppfann mobilsystemet blev Världens herre. Genom mobilen styrs vår tidsanvändning, våra tankar och uppfattning om Världen. Visst, vi kan använda mobilen till nytta med, betala räkningar, hitta biljetter för semester mm men barn gör ju inte sådana saker. De små snabba filmerna barnen gillar är helt enkelt byggda så att de stimulerar utsöndring av dopamin.  Eftersom det kan liknas vid drogrus är det svårt att sluta.

Man vill ha mer av det roliga.

Det bästa du kan göra för dina barn under sommaren är att ransonera eller ta bort mobilen, Ipad och dator, packa en picknickkorg och dra ut till naturen. Eller något liknande green time i stället screen time. Du som är vuxen kan ha din undangömd om du tror att du behöver ringa nödnumret.

Är barnen för små för att förstå sig på internetanslutning stäng bara av det. Skriv en lista över trevliga saker ni kan göra ensam eller ihop. Snart är barnen avgiftade från mobilen. Då kan du lära dem hur de hittar användbara saker på Internet per dator, större skärm och lättare att hantera, något de senare kommer att använda både i skolan och i arbete. Lär dem att använda datorn som stöd för skolarbete, hitta information, programmera något kul, i stället beroendeskapande små snabba meningslösa videos.

Mobilberoende handlar om dopamin.

Dopamin utlöses i hjärnan då vi rör på oss, äter god mat, upplever sexuell njutning eller lyssnar på riktig bra musik, gör något som vi uppfattar njutningsfullt, knarkar till exempel.  De korta snuttarna i mobilen fungerar på samma sätt.  En rusning i hjärnan som snabbt dör och då måste vi ha mer. Det ständiga växlandet med olika uppgifter i mobilen sliter faktiskt på hjärnan. Vissa forskare går så långt att de jämför ständigt mobilanvändande med kokain.

Hjärnan är inte en opåverkbar maskin. Speciellt inte små barns hjärnor.

Från krigsslutet framåt och till några årtionden sedan hade vi inga mobiler och barnen överlevde sommaren ändå. Vi lekte, även vi äldre. Barn lekte på den tiden. Inte jag förstås för jag läste böcker men vaktade mina småsyskon samtidigt. Att hjälpa föräldrar i hushållsarbete var normalt. Vi tog hand om småsyskon. Det fanns sommaraktiviteter som simskola. I sjön inte i simhall.  Kanske tillbringades sommaren hos släktingar på landet men det innehåll arbete på gården.

Skillnaden mellan nu och då är större än vi tror.

Mobilen och Internet styr oss och Världen. Att stänga av Internet får folk att bli helt enkelt galna. Nyligen i Bangladesh! Indien, Gambia, Iran, Egypten, Turkiet är bland länder där styret har släckt Internet och hindrat så möjligheten till att sprida protester.

Ingenting tycks väcka så folkets ilska än när den magiska rutan släcks.

Men, visst är det användbart att ha en telefon i fickan som kan nå hela Världen! Internet är absolut en av de stora uppfinningarna vid sidan av hjulet, skriftspråket, tryckpressen och klockan. Flyget förstås, penicillin och … lägg till din favorit.

Nu stänger jag av datorn. Det blir en ensam picknick ute på en klippa över vatten och skog. Även vi gamla behöver green time.

PS. det har uppstått rörelser som försöker ge barn en mobilfri barndom. I USA ”inte före klass 8” och i Spanien, England, Irland går föräldrar ihop för att minska mobilanvändandet.

https://www.axios.com/2024/06/25/no-smartphone-teen-childhood-pledge

https://tt.omni.se/nya-rorelsen-foraldrar-gar-ihop-mot-mobilerna/a/Rzz0Mx

PS. Mobiltelefonens historia började på allvar när Martin Cooper, en ingenjör hos Motorola, utvecklade den första handhållna mobiltelefonen. Det första publika mobiltelefonsamtalet gjordes den 3 april 1973 i New York.

Har Internet stulit vår förmåga att göra en sak i taget?

När jag satt fast med ett ärende så illa att jag inte kom  på hur patienten och jag kunde gå vidare lämnade jag en lapp till sekreteraren där det stod ”är uppe och går”.

Jag tog mig  högst upp i det stora sjukhuset och började gå från ena ändan till den andra tills ärendet hade klarnat upp. Jag tänkte inte. Jag försökte liksom tömma huvudet och vara så utan tankar det gick. Jag vet ju att det inte går utan spillror av grubbel cirkulerar runt i hjärnan utan mening.

Jag fick en lösning som från ingenstans. Genom att inte fundera så mycket och inte stressa fick hjärnan arbeta i fred. Allt finns där, bara om vi har lite tålamod.

Jag antar att idag kastar man sig över Internet för att söka hjälp och få lösningar från andra. Internet har förändrat vår tillvaro, på gott och ont.

Nu sitter jag och skriver på min laptop, TV är på och jag följer programmet lite slött. Samtidigt äter jag. Jag har svårt att göra en sak i taget. Jag har alltid varit sådan, även före Internet. För att undvika kollaps har jag använt naturen som stress reducerade genom att gå hem från arbetet via skogen i stället per pendel eller buss. Sedan tillkommer den nästan obligatoriska vandringen per år. Nu kan jag gå så mycket jag vill, en fördel med att vara pensionär på riktigt, inte en vårdare av en anhörig som jag var i nära sju år.

Förr sa man att det var typiskt för kvinnor att göra flera saker samtidigt men sådant får man väl inte påstå idag. Eller piloter. Gilla att köra ett fordon och ha alla sinnen igång hela tiden är en förutsättning för arbetet, sa en flygkapten. Idag är de flesta ungar ”flera saker i taget människor”  när mobilen är på för jämnan men man måste ibland äta, kanske gå till toan, vara i skolan, göra en läxa, träffa kompisar vilka också sitter fast i rutan eller finna sig i att svara till någon förälder medan SMS, Youtube, spel och influenser pågår på skärmen. Eller stå ut att läraren försöker besegra det pågående i mobilen.

Skolan kämpar mot mobilen. Kunskapen finns i en liten ruta inte i lärarens undervisning eller böckernas sidor. Politiker planerar mobilförbud i skolan samtidigt som vissa skolor och daghem slopar papper och penna och använder Ipad i stället. Förmågan att skriva ligger i farozonen. ja, det finns skolor där mobilen låses in i skåpet och tas ut efter skolan. Eller vid någon extra mobilundervisning kanske.

Att leva genom andra eller i en fantasi på en skärm är nog omfattande idag. Att alltid ha musik i öronen är också vanligt, oavsett om man lyssnar på det egentligen.

Har Internet stulit vår förmåga att göra en sak i taget? Överbelastar och stressar vi hjärnan ständigt med en massa skräp som inte utvecklar oss och vars värde är förbi på en minut? Många ungdomar är deprimerade idag sägs det. Inte så märkligt. Samtidigt som Internet har öppnat världen för oss har det gjort många liv defekta. Man har inte det rätta hotta livet med många gilla som alla andra verkar ha. Påverkan på barn är stor utifrån, ibland med svåra frågor som Internet inte kan avhjälpa. Föräldrar kan sällan ersättas av mobil och definitivt inte det som kallas uppfostran.

Jag läste någonstans att barn som har 400 eller fler böcker hemma blir de smarta barnen. Kan en mobil ersätta det? Knappast, det är för fragmentariskt i jämförelse med en bok. En bok tar tid. I mobilen pågår det snabba rycket.

Oavsett vad olika undersökningar påstår att skärmtid minsann inte är farligt utan föräldrar bara gnäller stjäl mobilen barnens liv. Det är ingen motion när man går hem med ögonen på rutan. Sömnen påverkas när mobilen är på ständigt. Synen hos barnen har försämrats sägs det. Kanske också förmågan att själv välja och dra slutsatser av det som pågår? Barnvakt idag är inte en tonåring i behov av extra pengar utan Ipad nog i  många fall.

Allt har en gräns mellan det goda och det dåliga, även Internet.

Jag tror att barn behöver vara fria från mobilen ibland. Uppleva annat, kanske bara sig själv. Men föräldrar är likadana. Att se en familj ute eller på restaurang alla stirrande på mobilen är tragiskt. Är det en bild av sammanhållning eller ensamhet?

Jag läste att en hotad person som var förbjuden att ha en mobil hade en attrapp i handen för att inte avvika från omgivningen. Sitter jag i Pendeln är jag oftast den enda som inte håller i en mobil. Har mobilen blivit en förlängning av oss? Eller nallebjörn kanske?

Men det är svårt att klara sig utan den Internetbaserade tekniken. Företag skickar inte ut information per papper längre utan man får gå till Internet.  Bankärenden i en tid vi inte har en bank med pengar längre. Arbete sker per dator och Internet. Handla. Köpa en biljett. Leta information. Meddela anhöriga. Blogga. Deklarera. Och det omöjliga att trycka rätt  alternativ per telefon när man försöker nå sjukvård eller annat samhällsservice.  Det papperslösa samhället där morgontidningen har bytts mot en datorruta är här, obevekligen. Gud bevare oss från stora strömavbrott eller sabotage!

Förra året var jag ute på en lång vandring, Pacific Crest Trail, och utanför allt som pågick någonstans ute i världen i 160 dagar. Jag var ovetande – nästan – om allt utanför. Några gånger såg jag på TV, mest amerikansk debatt. Sedan rasslade världen till med 58 meddelanden – mestadels skräp –  till mobilen som hastigt fick liv när jag kom till en storstad. Jag var åter i takt med den fyrkantiga rutan som styr så mycket av våra liv idag.

Men – vad gnäller jag på egentligen? Det första jag gör på morgonen är att sätta på datorn. Är  inte jag också beroende?

Fyra blixtlås och en mobil.

Det finns saker jag avskyr att göra. Inte städning, jag gillar att ha det ungefär rent. Inte tvätt, matlagning, baka… men tvätta fönster avskyr jag. Hur jag än gör enligt tips och regler blir det aldrig bra. En sak till som nästan orsakar utbrott är att sy i blixtlås, även om jag är ganska bra på att sy för övrigt. Varför håller alltid blixtlås kortade tid än plagget?

Så frågan är: hur många blixtlås byten motsvarar en ny mobil och livstids gratis Internet?

Min bank ID slutade fungera och snart ger hela mobilen upp eftersom det system jag har anses gammal och har slutat underhållas. Mobilen är min tredje och de två enklare äldre är fullt fungerande men jag antar att även de drar nu sin sista suck. Det är svårt att vara utan den nya tekniken. Bank ID är som ett måste. Det efterfrågas överallt. Jag försökte ta ut en bonus check från mataffären jag brukar handla i, men det gick inte utan bank ID. Inte gick det att handla fyra blixtlås på Internet utan jag fick åka till stan och handla över disk.

Blixtlås, ja. Jag har gjort byteshandel. Jag ska sy nya blixtlås på fyra jackor vars dragkedjor har pajat och som lön kommer en ny mobil och livstids gratis abonnemang på Internet.

Är inte jag en bra förhandlare? Eller, är detta bara en början på ändlösa lagningar och syprojekt? Borde jag bett det skriftligt från sonen som föreslog ”byteshandeln”.

Kan det räknas som skattefusk? Det var ju någon S minister en gång som sa att baka bröd och koka sylt var skattefusk eftersom man slapp moms och tänk om bären var självplock! Så i stället att arbeta och köpa färdigt fuskade man. Fy!

Egentligen kör vi med förra årets julklapp: återbruk, begagnat. Utan blixtlås kastas jackan och ett nytt plagg köps så nu är vi miljövänliga. Mobilen däremot är producenternas ”du måste köpa nytt regelbundet” beräkning. I den tekniska världen blir saker fort gamla. Hur många mobiler kommer ett skolbarn att äga i livet?

Så, nu ska det sys. Att sprätta bort trasigt blixtlås var redan en prövning. Det var verkligen välsytt.

Jag ska stärka mig med en kopp te och hembakt bröd innan jag sprättar vidare.