Har du ingen mobil, det går ju inte.

Mobilen, är den vår nya kroppsdel?

Jag ringde efter färdtjänst från sjukhuset när besöket var klart. Jag hade ingen mobil med mig men Sjukhuset hade ju en telefon med direkt koppling till färdtjänst. Jag behövde än en rullstolsbil så jag kunde inte ta en bil på gatan, än mindre åka kommunalt. De ville ha nummret till min mobil.  När jag sa att jag hade ingen telefon med mig blev det tyst. Först ville de inte boka någon bil alls för hur skulle föraren nå mig. Sjukhus har en vänte area just för diverse resor tydligt skyltat med färdtjänst så jag sa att jag skulle vänta där. Det första chauffören sa var, du hade ingen telefon så jag kunde inte ringa dig . Varför han skulle ringa vet jag inte jag satt ju där jag skulle och var lätt att upptäcka för alla andra höll ju telefonen i handen.

Min telefon har krånglat det har inte gått att ringa mig men jag var lyckligen ovetande av det ett bra tag inga som försökt få mina bankuppgifter men inte heller det som var kanske viktigt. Några har varit arga som hemsjukvården, de sa upp bekantskapen när jag inte svarade när de själva hade glömt nyckeln till ytterdörren.  Och den dörren kunde jag ändå  inte få upp så ingen mening att gnälla. Strax före julen fick ja en elektronisk öppnare, så nu kan jag ta mig ut själv. Det var en sann tre månaders uppvisning av byråkrati att få en sådan.

 Tillbaka till vårt nya kroppsdel. Men hur blev vi så beroende av mobilen hela tiden. Hur klarade vi oss förr utan. Eller bara 20 år sedan. I det huset jag bodde som barn fanns15 lägenheter tre familjer hade en telefon. Vi andra fick ringa på om det behövdes ambulans. Idag sticker de telefonlösa ut, det är som vi hade fått en tredje hand och vissa av oss saknar alltså en kroppsdel.  Även spädbarn i barnvagn håller i mobilen. Det pratas högljutt som om vi ville höras till andra ändan jordglotet, tresor i kollektivtrafiken är därför en ren plåga. Folk som går bredvid varandra kollar på sina mobiler inte varandra..

Visst är det en bra uppfinning men livet kan inte levas genom mobilen.

Eller kan det, jag är bara helt ute.

Du kan knappt göra något utan en mobil eller Internet. Men nu vaknar myndigheter ser nackdelar och försöker begränsa barns och ungdomarnas mobilanvändning och deras kontakter med sociala medier på Internet för dess ibland skrubelfria producenter tog över våra barns liv och kunskapsbank. Sist ropade Macron, Frankrike alltså, är det inte lite sent. Kan vi inte stänga av de farliga medierna och låta de acceptabla vara? Kan inte föräldrarna längre besluta över barnen? Måste vi ha lagar om allting? När blev vi så hjälplösa? Kanske har vi varit blåögda och nog har vi skrattat åt de som har varit negativa till mobil alltid i handen livet. Bakåtsträvare ni. Men nackdelarna har vuxit och förbud har setts som räddningen.

När barnbarnen började använda mobil och dator var det förstås svårt att stänga av de på kvällen. Då stängde vi kallt av internet. Datorn ställdes så den var synlig, den vuxne hade koll. Men visst är det svårt att styra barnen när de vuxna knappt släpper mobilen från handen. Nog bör föräldrar försöka ge barn andra sysselsättningar som hobbyer tidigt i livet så inte mobilen blir den enda och bara tar helt över livet. Och kanske vore motion av kroppen bra för hela familjen inte bara att bara använda några fingrar.

Australien har infört förbud mot sociala medier SO TikTok, Instagram, X, YouTube för barn under 16 år, medan länder som Danmark, Norge, Frankrike och Malaysia har liknande lagförslag eller beslut på gång, med åldersgränser från 15 till 16 år. Vissa länder kräver tillstånd från föräldrar. Internet var inte så oskyldigt som vi trodde. Men jag undrar om dessa lagar kan hålla barn från att lockas till mördargäng och ta uppdrag, hittar inte de kriminella alltid en väg förbi regler och förbud. Kanske kan de locka barn med fritt internet istället pengar. Finns det ett förbud finns det alltid välvilliga personer som genast hittar hål i förbudssystemet.

Julen 2000 fick jag och min sambo våra första mobiler från våra söner. NOKIA 3310. Bild från wikipedia, Jag har min kvar men den fungerar ju inte mer. Systemet är för gamnalt. Synd

bilden överst är något arrangerat .

Mors dag varje dag?

Alma satt sig på stolen närmast hissen för att  vänta på sina barn och barnbarn. Det var mors dag. Snart skulle hennes anhöriga kliva ur hissen med blommor, choklad och tårta. Så var det på födelsedagen och på mors dag. Hon hade redan tagit fram kaffekopparna, de med rosor på. De skulle dricka kaffe ihop. Som alltid. Två gånger i året.  Till Jul gällde andra traditioner. Då spred släkten ut sig så de kom på olika dagar en stund. Almas anhöriga hörde till dem som ibland besökte henne även om det inte var någon bemärkelsedag.

Det kom in en strid ström anhöriga på eftermiddagen. Inte hennes. Ja, det fanns någon till som saknade anhöriga så de serverades eftermiddagskaffe i matsalen som varje dag klockan 14.30. Nej, det var ingen tårta utan de vanliga halvtorra bullskivorna och ett kex.

Jag försökte få Alma att flytta på sig till kaffebordet. Till sist gav hon upp och drack en kopp.

Har ingen ringt, frågade hon om och om igen. Hon var sur.

Resten av dagen spelade hon oberörd. Det är ju mors dag varje dag, upprepade hon. Middagen lämnade hon och det var svårt att trösta henne. Vad skulle vi säga? Hon var övergiven på mors dag. Hon med tre barn, barnbarn och även  barnbarnsbarn. Alla bosatta i samma stad.

Tre dagar senare dög alla upp på kvällen. Jag sa till anhöriga att hon hade väntat på dem på söndag.

Det var så fint väder så vi åkte ut till landet, sa de.

Hade jag vågat hade jag sparkat dem på benen. Alma var ganska kall mot dem tills de presenterade en annan historia. Sjukdom. Alma berättade det till alla dagen efter.

Ordningen var återställd.

På de 2 demensboenden jag arbetade extra i var besök  snarare sällsynta än talrika .Det vanliga var de fyra obligatoriska besöken: födelsedag, mors dag/fars dag, omkring Julen och när anhöriga åkte på semester och meddelade om och hur de var anträffbara. Några gamla fick besök regelbundet. Det märktes att de var älskade personer. Men ibland var det inte omsorg utan annat. Det var oroskontroller. Någon kom nästan varje dag på kort besök och skällde ut personalen oavsett hur läget var. Men majoriteten fick knappt några besök. Anhöriga kunde också vara döda. Någon hade aldrig gift sig så det fanns inga barn eller barnbarn. Andra hade släktingar lång borta, även utomlands, så besöken var sällsynta. Är du 90+ kan även dina barn vara pensionärer och kanske i behov av egen hjälp.

Sedan fanns de som kom och tog en del av arbetet, det personalen inte hann med eller sket i.  De pyssliga fixade nya gardiner till rummet och skötte om blommorna. Någon höll hela avdelningen som sin och besökte alla. Ingen sekretess där inte. Vissa kom aldrig, även räkningar betalades genom god man. Någon gamling som var rik fick bara besök av sin advokat medan släktingarna väntade på döden.

Hela den gamlas tidigare  personliga förhållanden var fullt synliga för alla som arbetade.

Jag tror att Corona har fört oss närmare våra gamla, dock inte bokstavligen utan i tanken. Oron över hur det blir med mig själv hör jag också från flera. Äldreomsorgen har inget gott renommé längre. Vi har sett det på mer märkbart sett. Vi ser att de gamla sjuka hamnar inte på sjukhus. Pressen har nyss skrivit om det minskade antalet gamla i sjukvården trots att de är de som är sjuka i Corona. Jag tror dock att flytta de gamla runt är ingen bra sak men äldreboenden ser inte ut att ha varken kunskap eller resurser i att ta hand om de svårt sjuka. Morfin är lösningen. De gamla sköts ofta av outbildad personal som inte ens kan förstå fullt ut de gamlas språk. Vilket värde har det arbetet! Vilket sätt att värdera de gamla!

Nu har Myndigheter stängt de anhöriga helt ut från äldreboenden. Insynen är noll. Kanske kan man träffas ute om det sker säkert. Äldreboenden kommer inte att behöva oroa sig för anhörigas oro, klagan eller ens tacksamhet. (Fungerar vården bör vi tacka.) Inga kommer att kontrollera hur ens mor och far, släkting eller vän har det.

Regeringen tillsammans med Folkhälsomyndigheten och vad de alla nu heter beslutat åter att vi inte skall besöka våra anhöriga, precis före mors dag. Förbudet som skulle räcka till 1 juni blir förlängt över sommaren. Idrott släpps dock fri. Och gymnasieskolorna just när de har börjat sitt sommarlov. Smart, det ger intryck att situationen är bättre och Regeringen är omtänksam och har kontroll.

Kunde man ha haft andra medel i hemtjänst och boenden? Ja, om personalen hade getts utbildning och skyddsutrustning genast när viruset spred sig i Kina. Det fanns ju än lite tid när de första signalerna kom. Om skyddsutrustning vore normalt. Om personal skulle testas. Kanske borde man ha tagit tempen av besökare som man gjorde på vissa flygplatser? Något borde de skarpa hjärnorna vilka arbetar med smittskydd ha kommit på. Men än käftar de, om tester, om hur, vem och hur många.

Även en dumbom kunde gissa hur det utvecklas även om man inte förstod omfattningen.

Gör revolt. Nu måste anhöriga få insyn till äldreomsorgen. Hade jag en anhörig i ett boende skulle jag skita i Regeringen idag, på mors dag. Med munskydd och plasthandskar, helst även glasögon och två meters avstånd..

PS 1.

Regeringen beslutade igår den 30 mars om ett besöksförbud på samtliga landets äldreboenden för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Beslutet träder i kraft den 1 april och har nu förlängts till över sommaren.

 Beslutet är generellt. Den verksamhetsansvarige för ett boende får i det enskilda fallet medge undantag från förbudet om det finns särskilda omständigheter som motiverar ett undantag och om risken för spridning av coronaviruset är liten.

PS 2. Sannsaga från mitt extrajobb men Alma hette något annat.

PS 3. Jag har blivit firad av mina barn + dotterns make samt hunden August med 2 fantastiska matkassar, blommor, tårta, mm för att inte glömma jordgubbar. Vi satt ute och fikade, med avstånd från varandra. Tack! Det var en härlig mors dag!

Terrorister och sugrör.

Nej, terrorister och sugrör hör inte ihop men lagstiftning för den ena och inte för det andra är något vi borde fundera över. EU förbjuder engångsartiklar i plats. En majoritet av EU-parlamentarikerna sa ja till förbud. Ett sådant förbud ska bland annat gälla sugrör, drinkpinnar, ballongpinnar, bestick och tallrikar… Jag har lite tallrikar, muggar och bestick i prepperförråd ifall strömmen och vattnet försvinner en lång tid. Är jag kriminell om jag använder de? Kommer plastpolisen och kontrollerar soporna? Kanske en miljöaktivist från Socialtjänsten skall tala mig till rätta? Var jag spydig nu?

Fiskare är slarviga och lämnar skräp efter sig. För fiskeutrustning av plast ska producenterna åläggas att stå för kostnaderna för soptransporter och återvinning – hur det nu ska gå till.

Lagtexten har redan fått grönt ljus av medlemsstaterna och kan därför bli till lag skyndsamt, eventuellt kan förbudet börja gälla 2021. Det var snabbt.

Jag har älskat sugrör! De år så användbara för den som har svårt att dricka, som min sambo hade. Pipmugg var inte alls lika bra. Jag antar att det kommer engångsrör av annat material?  Vetestrå finns redan.  Kanske av majs som i kassar och påsar? Odla mat och gör engångsartiklar av det. Bra? De ruttnar dock och är inte farliga för djur att äta. Sjukvårdens sugrör då, är de förbjudna? De som används att suga ut allt möjligt. Där duger inte vetestrån.

Plast är fantastisk material men människor är klantar som inte kan använda plastprodukter utan att förstöra havet och djurlivet. Så vi förbjuder.

Det gick smidigt med plastförbud. Grattis. Men terrorister lyckas EU och speciellt Sverige inte få klassad som kriminella eller ens lagföra. Alla är hastigt yrvakna som om IS vore en nyhet. Lagförslaget om att göra det kriminellt att vara med i en terrororganisation har utretts i två år men dras tillbaka efter att Lagrådet uppger att det strider mot den grundlagsskyddade föreningsrätten.

Att förbjuda terrorister kan störa föreningsfrihet! Att bränna människor levande, ha sexslavar, förstöra städer och hjärntvätta barn med mera är inte så farligt. IS har och kommer att ha starkt fäste i Sverige, vi är helt regellösa. Vi lyckas ju inte någonting för att stävja terrorism. Socialbidrag och besök av socialtanter är rent av löjligt. Vissa Kommuner försöker sätta ner foten men lagstiftningen tillåter inte att skilja människor som terrorist – inte terrorist när de söker försörjningsstöd. Avskräckande effekt kan dock finnas, de kommuner som inte gör klart vad de tycker får ta mer än sin del.

Kan hända att radikala islamister får föreningsbidrag, eller bidrag till trossamfund. På olika sätt betalar vi dem som har raserande av samhället som mål. Men skriv något olämpligt på Internet, då händer det massor.

Vart slängde du dina använda plastsugrör? I hushållssopor? Hur känner du för att bo vägg i vägg med en IS terrorist och ha hans barn i samma dagis som dina ungar?