Ett land där en popgrupp får priset för folkutbildning och en press som hårklyver ministrarnas jackor. där explosioner mot bostäder och restauranger sker varannan dag, skjutningar slår rekord och folk säger att det var tråkigt i stället att storma Riksdagen. 14 år gamla barn har skarpa vapen och en lista där priset för ett liv är sexsiffrigt. Föräldrarnas ansvar har försvunnit. Straffen har öppna dörrar.
De ansvariga använder gärna ordet oacceptabelt.
Varje generation vill lämna ett bättre land till sina barn än vad de själv fick. Det blir inte så för oss i min ålder, kanske aldrig mer. Vi lämnar problem. Utvecklingen har stannat av. Infrastrukturen havererar. Sjukvården är på bristningsgränsen oavsett hur många övertidstimmar den vårdande personalen arbetar. Priser och löner är i otakt. Skolan är på fallrepet sedan länge. Brottslingar har styrmedel.
Det känns som moralen hade försvunnit. Varje dag publicerar pressen bevis om försvunnen respekt och moral, det som var grunden för ett samhälle.
Sverige är ett land på glid mot avgrunden. Det är som om rötterna hade ryckts upp.
Politikerna bör vara oerhört tacksamma för det som än fungerar och för de människor som går till hederligt arbete varje dag.
För flera år sedan skrev någon engelsk skribent att ”In the long term Sweden will be less of an outlier.” Ja, tänkte jag, det kommer att fungera lika dåligt som annorstädes. Gick snabbt, får man säga.
Man får se om sitt eget hus, ta hand om familjen, bygga stängsel, inte lita på främlingar. Det är väl så den riktiga världen alltid har fungerat.
Ja, hoppet om något annat har definitivt dött.