Spränga historien?

Minns ni när talibanerna förstörde  Buddhastatyerna i Bamiyan, Afghanistan år 2001? De ville utplåna minnet av Afghanistans buddhistiska historia och sprängde de två statyerna från år 507 och år 554. Man visade så islamisk fanatism. Talibanerna såg statyerna som avgudar  och förstörelsen skedde efter order av en religiös ledare. Många västerlänningar och även afghaner var upprörda av sättet att förstöra historiska lämningar. Det är dock inte den enda gången som folkets historia och minnesmärken förstörs av fanatisk mobb.

Just nu pågår en antirasistisk feber med hat mot vita, black lives matter. Städer i USA ser ut som efter ett krig. Statyer välts lite överallt. En del av dem kan föreställa en mindre rättrådig person, men även det bestäms av den tidens historia. Allt handlar om utveckling, även om den humanitära. Upprop att förstöra även den svenska historien i form av minnesmärken  är högljudd. Det är  en vänsterrörelse som även massmedian omhuldar. Poliser knäar och mobben hurrar för underkastelse. I vissa USA s städer pratas om att avskaffa polisen. De rika kan ju alltid ordna eget personskydd och politiker kan göra det med skattemedel..

Raoul Wallenbergmonument

Vilken nytta gör en staty som välts? Förändras historien? Det kan hända att vissa statyer är ur tiden, redan förstörda av väder och vind och nya borde få plats. De gamla uråldriga kunde hamna i ett utomhusmuseum. Nya statyer tillkommer men resultatet är ibland så ”modernt” att få begriper det. De har varken skönhet eller uttryck av sak. Men att byta ut våra historiska monument bara för att  en mobb anser något är olämpligt idag är lika fanatiskt som sprängningen av statyerna i Bamiyan.

Vilka andra statyer kan vi krossa? Alla Kristusstatyer ropar någon. Även Carl von Linné är illa ute. Vänstermobben har ordet idag, inte vi som ser historien som nödvändig del för vår kulturs utveckling. I en demokrati bör vi inte skriva om historien enligt nya infall även om det sker i diktaturländer.

Buddha före och efter sprängning: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Taller_Buddha_of_Bamiyan_before_and_after_destruction.jpg

Vandring i Grislandet.

På kvällarna samlades varelserna runt tältet och deras sång var betydligt värre än en förortsoperas falsksång. De storas röst var som kommen från underjorden. Jag ryste. Om de skulle anfalla mig vore jag nog chanslös. Men när jag kravlade mig ur tältet försvann de snabbt. Jag lyckades aldrig ta en bild.

Nästa natt upprepades allt fast jag hade placerat tältet vid en riksväg eller en kulle. De samlade sig kring mig och skrek.  Inga väna nöff nöff. De var inte några söta rosa grisar utan jag tältade i de griniga vilda grisarnas land.

Skogen var uppriven. Mossan låg i klumpar och trädens rötter stod kala. Det var inte vackert för mänskligt öga. Jag vandrare för en naturupplevelse på Sörmlandsleden, men dag efter dag fick jag gå på grisarna uppgrävda land. Jag träffade några människor närmare bebyggelsen och de berättade att grisarna rev upp deras gräsmattor och grönsaksland.

De trängde sig närmare bebyggelser och även längre upp till norr, de än grislösa områdena.

Skjut dem då, tänkte jag. Skjut de elaka grisarna. Eller – är även de en värdefull tillgång i vår natur? Skall vi acceptera förstörelse för att vara snälla och humana? Dela med oss? Inte egoister som skyddar sin egen mark?

Grisarna väckte många frågor. De var som en del av större världsfråga, vad får man skydda, vad inte? Och hur? Jag löste dock inga frågor utan travade vidare med min ryggsäck i Grislandet.

Grisarna hade ett eget spa också medan jag fick nöja mig med de kalla sjöarna.

PS. Vildsvinspopulationen räknas till ca 200 000 djur. Läs mer hos Jägarförbundet.