Etikettarkiv: barn

Mina barndoms somrar hade sina sidor.

Publicerat av

Efter kriget fick många barn med fattiga föräldrar åka till landet under sommarlovet. Till någon mer välbärgad familj och kanske någon som behövde hjälp. Jag tillbringade nästan fem somrar i en professorsfamilj som lekkamrat till deras adoptivbarn i samma ålder. Hon var ett hittebarn, ställd på trappan till ett hus. Hon får heta Ella. Den första sommaren var vi 7 år.

Hon var redan då ett barn med uppenbara problem. Låt oss säga att hennes beteende avvek från  andra barn. Jag skulle hålla henne hemma så hon inte försvann och lära henne att leka. Hon ville inte leka.  Hon ville gå till byn och sno saker. Jag ville inte heller leka. Jag önskade att få läsa och rita. I huset fanns ett stort bibliotek. Även om böckerna var mestadels vuxenböcker och med alla möjliga språk var det helt enkelt underbart att sitta där bland böcker vilka för mig representerade all världens visdom.

Jag kände mig som gisslan men med god mat. Trots ransonering var skafferiet välförsett, bullarna alltid varma och saftglasen fyllda. Söndagsfrukostarna klockan 10.00 med fläsk och ägg, stekta potatisar, sill, korv, varma bröd, smör och ost, marmelad, plättar, sylt, varm choklad, riktigt kaffe och som kronan på verket paj eller bakelser fyllda med bär och vispad grädde var ett himmelrike omöjlig att ens försöka förstå. Så mycket mat och man behövde inte dela allt i rättvisa delar, bara ta och äta för det fanns alltid mer. Ovan allt gjorde pigan ibland riktig glass med glassmaskinen i källaren. Jag gick upp i vikt tack vare överflöd av mat.

Ja, de hade en piga och även annan hjälp. Pigan var omkring 60, snäll men fast, rolig men även med stark gudstro. Hon nattade oss med en psalm och aftonbön. Hon var mer som en mamma till Ella än professorskan. Det var pigan som hade hittat det nyfödda barnet på en trappa virad i en trasa och med namnlapp: Ella.

Professorerna höll små föreläsningar under frukosten om något de tyckte barnen borde veta mer om som planeterna från Merkurius till Pluto, om de sju haven, länder i Afrika som behövde de vitas hjälp för att ta sig ur fattigdomen, Columbus resa till Amerika, pyramiderna i Egypten, om Edisons uppfinning glödlampan eller hur isbjörnar levde och jagade på den än ohotade isen på Arktis. De infogade små berättelser om sina många resor. Hur de red på en kamel i öken, gick på Inkaleden, seglade längs Nilen, sov i en igloo, klättrade berg på Alperna eller dök efter koraller i havet.

Jag lyssnade, det var fantastiskt. Det var som om hela världen kom till frukostbordet. Ella skruvade på sig och ville ut. Det sista, femte året, kunde jag inte längre hålla henne hemma och bad lov att åka därifrån efter halva sommaren. Jag var lättad. Mina föräldrar var inte glada. Året efter började jag arbeta.

Det var dock somrar med allt barn kunde önska sig. Parets äldsta dotter var redan vuxen. Hon var daghemsföreståndare och ledig en stor del av sommaren. Hon tog hand om oss.  Vi var rena och håret i flätor med stora rosetter. Vi gjorde båtturer till fiskestugan. Det ordnades en lekstuga och gunga. Jordgubbsland. Utflykter i det gröna. Simskola. Bollspel. Blomsterängar. Katt, som ibland lät oss att leka med.  Saft och kakor eller tårta varje eftermiddag i bersån eller på verandan då professorerna umgicks med oss och vi spelade något spel. De var aldrig lediga utan hade sommarelever vars cyklar vi lånade i smyg.

Det slutade inte bra för Ella, inte med någonting. När jag läste till socionom tänkte jag mycket på henne men hon passade inte in i några teorier. Det kanske var arvet som formade henne mer än miljön?

Dock är det närapå otillåtet att tänka oss med ett biologiskt arv från föräldrar och släktled som skulle påverka vår förmåga och varande. I ett socialistisk samhälle är det bara miljön som bär skuld för våra usla val i livet.

Vad gör barnen på sommaren?

Publicerat av

Det ösregnar. Vi har tagit en paus i vedstapling, barnbarnet och jag. Då  ägnar vi tid för mat och förstås Internet. Jag försökte se på vad han, 11 år gammal, tycker är roligt på Youtube och det var ingenting jag kunde skratta ät. Helt ointressant, helt utan humor för mig, medan han skrattade glatt.

Det finns skillnad på oss, barnbarnet och jag. Det skrivs ålder, den värld och tid som skiljer oss åt.

Vad gör barnen på sommaren? Här staplar vi ved, så mycket ved. Målar om stugan. Klipper gräsmattan. Torkar ätliga växter. Plockar blåbär och snart hjortron – förhoppningsvis. Gör långa promenader i skogen. Skjuter pilbåge och gör egna pilar.  Klättrar i träd. Paddlar kajak. Kryper i grottor. Studerar fornlämningar i naturen. Mer… Det finns oändligt att göra vid en semester på landet i en sommarstuga.

Jag sätter ihop IKEA möbler och det är inte min paradgren. Alltid är det någon skruv som  inte går i eller fattas. Kanhända att jag har missuppfattat vart allt skulle skruvas i för någon teknisk begåvning är inte jag.

Katterna har blivit nattsuddare. Grannen förser oss och dem med fisk. Myggorna är alltför kärvänliga.

Allt låter idylliskt. Det är det – en stund. Ute i världen är allt annorlunda. Löfven har nyss skuldsatt Sverige arbetande befolkning och mina och dina barnbarn med ofantligt många miljarder. Vi svenskar får arbeta till döden så de sydligare länderna kan sluta tidigare och njuta av livet. Kort sagt. Det är förstås mer komplicerat. Läs på Cornucopia som förklarar EU s nya giv som ”nej, nej Löven” förstås skrev under.

Den röriga situationen i världen, sjukdom, demonstrationer och all elände känns långt borta i en stuga på landet. De gamla stugägarna är populära i år och besöken är talrika från barn och barnbarn. En önskvärd utveckling i Coronas spår. Kanske håller det även när Corona har avtågat?

Föda barn – en helt annan historia på 60 – talet.

Publicerat av

På grund av pandemin har sjukvården begränsningar även inom förlossningsvården. Ens partner får vara med under själva förlossningen men sedan får denne gå hem. Ingen plats på BB, ifall nu den nyförlösta kvinnan får plats där. Idag går många hem efter sex timmar. Snittade, flerbörd och de med komplikationer eller för mycket blodförlust får stanna kvar. Många är idag missnöjda när partnern inte får stanna kvar.

Sedan finns ju de som föder hemma på hallgolvet, i bilar och så. Förhoppningsvis med en partner eller anhörig närvarande men inte ens det är säkert. Förlossningsvården är inte någon paradgren. Det larmas ständigt om brister och personalproblem.

Hur var det på min tid? Graviditet var barnmorskans, inte min. Jag antog att allt var väl eftersom hon inte sa så mycket. De finesser som nu finns, ultraljud och möjlighet att lyssna på hjärtljuden fanns ju inte då. Man gjorde dock flera besök än nu. I slutet skickade barnmorskan mig raka spåret till sjukhuset med ett kuvert, men sa inte varför. Jag fick gissa. Jag hade gått över tiden, var något gul, lades in och fick några piller som skulle starta förlossningen. Jag fick en säng i en fyrsal men fick flytta till förlossningen nästa dag.

Jag hade lärt mig Lamaze – metoden av en väninna som hade fött barn i Frankrike men det föll inte i god jord hos barnmorskan. Jag var konstig. Hålla på att flåsa så där. Dessutom var jag inte gift.  Hon lämnade mig åt mitt öde och gick. Ring om det är något, sa hon. Jag fick till sist förlösa mig själv, eller ska jag säga att barnet bara bestämde sig att det var dags att komma ut utan hjälp. Jag ringde när jag lyckades få tag på ringklockan som hängde högt upp ovan sängen.

Jag glömmer aldrig barnmorskans min när hon kom in. Föda barn så där! Hon ringde efter mer hjälp. Hon var så förfärad och försökte mumla ursäkter och upprepade oavbrutet hur fint barnet var. Jag sa kallt att om barnet var skadad skulle jag anmäla henne.

Någon möjlighet att ringa hem fanns inte. Jag mutade ett biträde med en slant som ringde hem till min sambo.

När det första barnet föddes var vi, blivande föräldrar, sambor, en ganska modern uppfinning som inte passade förlossningen och BB. Han fick inte ens besöka mig och babyn. Det fanns en kontroll vid dörren. Synd var något Allmänna BB undvek. Inga lösa förbindelser där inte. Ja, jag fick inte heller se min baby sedan annat än en glimt. Barnen flyttades till barnsalen för att tas hand om av de professionella vårdarna. Vi mammor fick ha våra barn cirka 20 minuter per gång när vi skulle amma vart fjärde timme, snabbt och effektivt. På nätterna tog barnsköterskorna hand om dem. Efter amning vägdes barnen och sköterskan meddelade med allvarlig min hur lite barnet hade ätit och vad den vägde. Vi var så misslyckade allihopa och mina rumskamrater grät.

De andra, ärbara kvinnorna, fick visa sina barn till maken genom en glasruta. Min sambo släpptes inte in. Inget löst folk där inte. Till sist bad jag att få prata med översköterskan. Jag neg och förklarade att jag skulle bo med min bror som skulle ta hand om oss och jag bad ödmjukast att han skulle få se barnet. Hon veknade och släppte in honom och vi fick se vårt barn genom glasrutan i några minuter. Sköterskan hade satt en rosett på hennes hår. Vi vågade inte ens hålla varandra i handen och efter några minuter visades han ut igen. Men sköterskan sa till honom vid dörren att han var en god man som tog hand om ett oäkta barn.

Eftersom jag hade feber blev jag liggande där en vecka. Den sjunde dagen fuskade jag med termometern och skrevs ut dan efter. Sköterska följe ut till taxin och la barnet på mina armar. ”Det är nu ditt fulla ansvar, fröken”, sa hon. Då fick jag nästan ångest.

”Jag har satt på extra värme”, sa taxichauffören som var van att köra nyblivna föräldrar. Jag klädde av mitt barn i taxin för att se henne. Inga barnstolar eller liknande då inte.

Den andra gången var jag gift. Även då fick männen sitta och vänta utanför under förlossningen. När de släppte in maken till rummet fast barnet var inte fött än blev jag livrädd. Något var fel. Jag visste att om de lät maken komma in var det något allvarligt. Man skulle dö eller barnet dog. Men det var inte så utan barnmorskan tyckte han skulle få vara med i slutet eftersom jag hade legat på förlossningen i alltför många timmar. Hon var så modern. Alla tyckte inte så.  De nu fem personerna i rummet ägnade all omsorg för honom, pratade och förklarade – män kunde ju svimma, även de modiga – och han fick hålla barnet efteråt. Inte jag.

Nu hade man infört besökstider för alla pappor oavsett vigselring, men barnen visades än genom glasrutan. Barnet låg i barnsalen utom tiden för amning och mammor fick ligga kvar uppemot en vecka. Jag visste ju knepet med termometern så…

Jag antar dock att detta omhändertagande och kontroll ökade överlevnaden både för barn och för mammor på den tiden.

Jag är glad över att barnmorskans roll är idag att finnas till för de blivande föräldrarna, inte bara för sjukvården och sin egen yrkesutövning. Att det finns smärtlindring och mammorna inte behöver känna sig som överkörda av en buss, som min väninna sa. Att maken/partnern inte är portförbjuden varken på förlossning eller BB. Att ingen ser ner på de ogifta mammorna, de är ju många idag. Men när en pandemi  – utan att vi garanterat ens vet hur det smittar  för det grälas om dropp- och aerosolsmitta – råder i samhället får man böja sig och undvika att göra saken värre.

Nu klagar mammorna att allt inte går som de önskar. Partnern får inte vara på BB, bara under förlossningen. Kvinnorna känner sig övergivna, inte sedda och mer. Ja, det är synd om dem, vill nästan skriva snöflingorna. Men alla borde göra sitt bästa för att minska smittan, även nyblivna mödrar. Att få en smittspridning på BB bland snittade mammor eller andra riskgrupper med större vårdbehov vore en katastrof. Ingen vet idag heller hur nyfödda barn påverkas om de smittas med Corona. Anknytningen till barnet raderas inte på några dagar. De fäder som förr inte ens släpptes till förlossning eller BB blev också goda fäder. Oavsett vad man påstår är modern som födde barnet det viktigaste för babyn att börja med. Speciellt om hon ammar. Och, det var hon som gick genom en förlossning i kroppen, inte partnern. En absolut unik upplevelse, inte alltid så underbar.

Livet går inte alltid som vi har planerat. Risken är att vi får dras med pandemin länge när folk inte orkar följa de få regler Myndigheter erbjuder oss som hjälp. Det ser illa ut redan med 74 898 laboratoriebekräftade sjuka varav 443 är barn under 9 år och 5526 döda. Våra grannländer vill ogärna öppna gränsen för oss. Det är tungt än inom sjukvården. Fick nyss ett meddelande av en specialist: ”Går hem. Jag har nu varit i tjänst oavbrutet i 4,5 dygn.” Trots att andel intensivvårdade Corona patienter går ner finns det ingen ljusning för sjukvården. Vårdskulden är omöjlig att beta av.

Vi alla bör försöka göra bättre angående smittan och skippa egoismen oavsett hur orättvist det känns.

Bild: min dotter och jag 1964.

Jordens dag?

Publicerat av

Man skrämde barn med Gud förr i tiden. Om du inte så… Idag är det sällsynt. Men Klimatskräck är något alla barn har kommit i kontakt med. Det är nog nummer ett, om inte att bli rånad och för tjejer också utseendet, att inte duga eller värre, bli våldtagen när man var dum nog att gå sent ensam hem. Men på något märkligt sätt försvinner barnrånen och våldtäkterna snabbt från massmedia. Men Klimatet står sig. Likaså Trump.

Trump med sina ca 911 000 000 resultat på Internet ger alltid något att gnälla om. Speciellt när det gäller Klimat. Dock är Trump tämligen betydelselös för svenska barn medan Klimathot har skrämt dem nu ett bra tag. Dock tror jag att oron för det sjunker nu när ens gamla mor- och farföräldrar riskerar att dö av ett virus. Corona tar täten i medierapportering.

Barn har skärrats av sina förebilder om att jorden går under via  klimatförändringar, så där  inom tio år. Det blir en ständig värmebölja av värre mått. Vi nästan brinner upp.  Djurlivet dör. Svält. Massdöd av människor. De istäckta områdena på Jorden smälter. Stränderna översvämmas. Husen drunknar. Obama, svenskarnas favoritpresident, var i Sverige och varnade för översvämningar ihop med det strejkande skolbarnet. Sedan flög han iväg i ett privatplan. Han  köpte en stor strandvilla vid havet. Men detta husköp kopplad till Klimatet gör inte skolbarnen. Källkritik är inget barn kan hantera – än. Att leta efter saker på Internet är inte heller enkelt. Jag tragglar med det varje dag när jag försöker hitta fakta. Sant? Inte sant? Vad är det man väljer att tro?

En bra fråga är dock: Lägger du miljoner dollar på ett hus vid havet om det översvämmas om några år? Låter som en praktlögn, klimatoron alltså.

Äter du kött, åker bil eller flyger är du en klimatkriminell. Är du en svensk vit man är du det värsta av de värsta.  De som flyger runt i klimatmöten räknas liksom inte med, syftet helgar medlen, utsläppen från de privatplan som fraktar de konfererande. Du däremot är skyldig på grund av din semesterresa. Allt du gör kan drabba klimatet. Men plakatpolitik och att synas är nog för de flesta inom PK folket.

Ändå är det inte så många som uppoffrar sig för Klimatet i Sverige. De svenska vuxna är misstänksamma, i topp i världen. Majoriteten har inte ändrat sina liv märkvärt. Det räcker med små utåt synliga påpekanden: här går en miljömedveten person. Man slänger skräp i så kallade återvinningsrummet som ser ut att ha drabbats av en jordbävning.  Jag ser många tygkassar i affären. Är det miljöinsatsen som dessutom var feltänkt. Plast var miljövänligare och det är inte svenska hushåll som slänger de på Indiens stränder. Det finns massor av exempel,  plastkassar är det lilla aktuella med extra skatt 1 maj. (Undvik de!) Klimat får stor uppmärksamhet från Regering och Riksdag. Klimatbudget är inte småpengar, det handlar om några miljarder. Mer skatt är alltid den ultimata lösningen.

Bara Corona har vunnit över Klimatet som  medieintresse, just nu över orättvisorna mot kvinnor också. Några försöker dock klandra på männen att de inte isolerar sig som kvinnorna. Ja, män arbetar kanske mer timmar än kvinnor gement? Och de  ensamkommande ”gymnasiebarnen” är förstås en följetong, alltid och igen. Vårt utvalda folk utan asylskäl. Att skippa lagar och regler gör man bara för unga utländska män, inte för kristna flickor från Kurdistan. Eller för någon annan för den delen.

Nog om invandring, vår paradgren, ett av dem.

Barn har skolkat från skolan på fredagar över världen. Fredagar blev en massiv rörelse. Har något annat engagerat barn så? Att engagera sig är positivt men hur skulle strejk på fredagar ändra Klimatet är för mig en gåta. Just fredagar var skolan värdelös, det var bättre att stå med en plakat och skrika än att lära sig något, kanske just om Världen omkring oss och hur det fungerar och kan förbättras.

De som inte följe Gretavurmen kunde bli utstötta i skolan. Den som inte tror att Klimatet tar död på oss är rent av rebell. Jag känner ett av dem och barnets resonemang om varför inte, var imponerande. Vuxna amatörforskare i Klimat har vi gott om, tänk så många det finns som vet och har så rätt. Barn har än en chans att bli en riktig forskare. Om de fullföljer skolan förstås.

Troligen går världen under en dag eller sakta. Kanske gör vi det själva genom nersmutsning. Något som faller från Rymden är också möjligt. Pandemi är väldigt aktuellt. Genom befolkningsexplosion. Jorden kan inte föda alla. Kanske ettbarnspolitik i grymma Kina var bättre, något mer effektivt sätt att skydda levnadsomständigheter än att oroa sig för variationer i klimatet? Och vad vet vi om solen – egentligen? Solvindarna var visst varmare än man trodde läste jag i en vetenskaplig artikel. Det vi vet om vår planet och dess grannar är bara en bråkdel av fakta.

Vissa tror tvärtom, att vi hamnar i en tid av kyla. På -70 talet varnades vi om det men då blev det inte hysteri eller  budgetpengar. Ja, en del köpte hus i Spanien och de fluffiga täckjackorna blev populära köp. Om jag gör en gissning – helt ovetenskaplig för min forskargärning handlar om sociala processer inom behandling , inte klimat – det blir varmare ett tag och sedan får vi en ny kall period.

Ordet miljö byttes ut mot  ordet Klimat. De låter lite lika och har liksom samma ingredienser. Men, Klimat är något utöver, som Gud, där uppe, ett lämpligt frälsningstema. Sa inte Kyrkan att barnet, talespersonen för rörelsen, var en profet? Nog liknar klimattrogna en religiös rörelse. Miljön omkring oss kan vi råda över ganska bra, om vi vill. Om vi ids, alltså. Klimat är något större. Det hjälper inte med enkla  förändringar, kanske inga alls, oavsett vad vi gör. Därför har det blivit rikemans industri, rent av levebröd. De som flyger runt och blir miljonärer, som Al Gore, på det. Fler… De barn som skolstrejkar är bara dekoration.

De vuxna gav företrädet till ett barn. Alla vuxna i beslutande position – nästan alla måste tilläggas – applåderade när hon skällde ut världens ledare och oss. Men applåder förändrar ingenting. Jag misstänker att klimathysterin döljer en större Agenda om och hur den stora massan skall tuktas och leva. Det grandiosa nya samhället?

Kunde det ha funnits andra sätt att rädda Jorden vi lever i än konferenser om grader och resor i privatplan? Kanske hade dessa företrädare för Klimatet gjort mer nytta genom att plocka skräp på stränder och ta kollektiva färdmedel? Kunde de bo trängre, bara i en bostad inte fler och spara energi? Släppa den tredje, fjärde bilen? Kanhända finns det massor av smarta lösningar de rika klimatentusiasterna hade kunnat betala i stället sina konferenser och hurrarop för ett barn? Miljöinsatser? Det handgripliga omkring oss kallas än miljö.

För klimatet – tror jag rent ovetenskapligt – kan vi inte styra.

Många barn har mått oerhört dåligt. Sedan kom en världsomfattande sjukdom. Tilltron till att de vuxna kan ordna upp allt är nog sjunkande mot bottenläge.

Hur pratar du om Klimat med dina barn? Eller har du en Rebell hemma?

PS. Jordens dag (Earth day) är en temadag initierad av den amerikanske senatorn Gaylord Nelson för att uppmärksamma världens miljöproblem. Dagen har sedan 1970 firats 22 april årligen. Han blev invald till Senaten 1962 och en oljeläcka  utanför Kalifornien gjorde att han ville göra miljöfrågorna mer synliga.

Bild överst solnedgång vid Virihaure, Padjelanta, den andra är från Island, Jökulsárlón