Varför skall den misshandlade kvinnan flytta?

Nationell bostadsförmedling skall ge våldsutsatta kvinnor en flyttmöjlighet tycker S i Stockholm och nu instämmer V i det förslaget.

Jag undrar: varför skall kvinnan flytta och börja om?

Ta ut mannen ur bostaden, lås in honom och efter avtjänad straff fotboja. Han ska aldrig ens närma sig bostadsorten där kvinnan bor utan ska hålla sig långt därifrån. Skall vi säga 100 km? Om han förlorar jobbet? Så synd då. Varför skall kvinnan förlora sitt arbete genom flytt? Varför skall barnen behöva byta skola eller daghem? Varför skall hon förlora sina anhöriga och vänner på orten?

Samma skall gälla kvinnor som misshandlar sin partner. Jämlikhet skall råda.

Varför tycker politikerna att det är rätt åt offret att gömma sig på en okänd adress medan förövaren går fri?

De våldsamma män som inte är svenska medborgare skall förstås utvisas. Inga svepskäl, inga han kan må illa av om att behöva flytta. Inga ursäkter. Är han dömd för misshandel eller värre skall han ut.

Om kvinnan vill kan hon förstås få flytta och ha skyddad adress. Men då måste hon bryta med alla som kan avslöja hennes nya tillvaro. Och bryta med mannen. Inte så enkelt. Mannen kan dessutom ha umgängesrätt eller till och med delad vårdnad om paret har barn. Så enkelt att flytta och gömma sig bakom gardinerna.

Kvinnan måste också få adekvat behandling. Få lämnar våld bara så där med en ny adress. Det är en situation som få kvinnor kommer ifrån bara genom att packa väskan och få nycklar till en lägenhet.Ja, de finns sådana fall, men oftast är läget mer komplicerad.

Vad gör man med kvinnor och män som flyttar ihop igen efter fängelsevistelse? Ja, det händer, även giftermål. Om kvinnan blir åter slagen? Om de har barn? Slår man kvinnan, slår man då barnen? Väljer paret att fortsätta ihop måste Samhället ta hand om deras barn.

Första juli träder lagen om Barnfridsbrott i kraft, en lag som gör det straffbart att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet. Straffet kan bli upp till två års fängelse. Barn som bevittnar brott ska också kunna få skadestånd.

Vem åtalas då? Den som slår? Den som inte går och tar barnen med sig? Eller båda?

Hur många offer erbjuds terapi efter misshandel? Om ett förhållande innebär våld och det fortsätter trots domar och kanske även efter en möjlighet att separera bostadsmässigt innehåller relationen mer än misshandel. Rädslan att verkligen bryta upp och bli ensam kan vara oöverkomlig. Känslan att man inte duger som kvinna/man är också förlamande. Ekonomi är även ett hinder. Inte så lätt att gå utan ett öre i fickan. Rädslan för död är en mental fotboja.

Det finns män som blir misshandlade i en relation men de glöms bort. Kvinnor kan också misshandla sina kvinnliga partner och män misshandlar män i relationer. Det är inte bara en kvinnofråga. De flesta paren slår dock inte varandra utan tvister löses på annat sätt.

Om båda missbrukar och slåss påverkade är åtgärder lönlösa utan missbruksbehandling. Ingen förändring innan drogerna är borta. Av de fall kunde jag skriva massor om. Säger bara att livet är skört och vi handskas med det oförståndigt ibland.

Och så har normkritiken nått Vårdguiden. Det är inte OK att använda ordet ”kvinna” när de skriver om gravida. Eller ”män” om prostatabesvär. Leta gärna efter språkråden på Vårdguiden, det inkluderande. Slå gärna upp orden kvinna och man.

Ni läser väl inte Vårdguiden längre? Det finns bättre råd att hitta på nätet. För kvinnor som är gravida. Och för män som är män.

Till sist: ta en funderade över din egen frihet.

An Afghan woman has been lashed 40 times by the Taliban for reportedly speaking to a man on the phone.  https://www.dailymail.co.uk/news/article-9515693/Woman-pleads-mercy-lashed-40-times-Taliban.html

Brottsstatistik 2019.

Anmälda misshandelsbrott mot kvinnor (18 år eller äldre) var 28 000 .

Anmälda misshandelsbrott mot män (18 år eller äldre) 30 600 brott.

En majoritet (78 %) av misshandelsbrotten mot kvinnor begicks av närstående och bekanta gärningspersoner. Närmare en tredjedel (31 %) av brotten mot kvinnor (18 år eller äldre) utgjordes av misshandel i en parrelation. Av de anmälda misshandelsbrotten mot män utgjorde merparten (59 %) misshandel av en obekant. (BRÅ)

Bok och film – om död, sorg och förnekelse.

Hur handskas vi mer livets katastrofer? När personliga olyckor drabbar oss? När livets elände är mer närvarande än livets glädje? När något fasansfullt händer och det är omöjligt att acceptera, gå vidare. Vad psykologer än påstår att vi ska göra. Vända blad? Inte enkelt alls.

Jag räddade en bok från skräprummet, det som kallas återvinning. Som vanligt var det skitig kaos.. Boken låg på golvet så jag lyfte upp den. Varför slänga böcker när det finns second hand bakom krönet?

Boken klassades som en deckare. Jag har inte läst en deckare sedan ungdomen då Agatha Christie fanns i att läsa. Jag tycker nog att det är tillräckligt med mord i världen.

Boken jag tog hem och läste idag var:

Nej, det är inte en deckare i traditionell mening även om den kretsar kring ett olöst mord, utan en beskrivning av vårt samhälle. Den är helt enkelt lysande, även om slutet hade önskats annorlunda.

Har du sett filmen K-Pax? Om inte det är ett måste. Finns det människor från andra planeter bland oss? Kanske, nog känns det ibland att även jag är på fel planet. Hur handskas vi med sorg? Eller är ordet bara en blek aning om livets elände?

Gamla minnen från 7. maj 2018

Dag fem hade jag gått 40 mile i ökenlandskapet på PCT. Ingen fart precis.

Dag ett var inte någon snabb start. Jag var rejält åksjuk när jag började gå på eftermiddagen. När jag slog tält vid 8 mile lyste pannlamporna i tälten omkring. Andra kom inte så långt heller den dagen.

Det blev en av de få nätter jag tältade nära andra. Jag kom att tälta ensam de flesta nätter. Jag och naturen. Det var ren lycka. Jag träffade en massa trevligt folk men kvällen och tältplatsen var oftast min egen..

Dag två hade värmerekord +40 C och det tog knäcken på mig. Jag kom ingenvart. Andra vandrare låg också under buskar och träd i väntan på kväll och solnedgång. Då började vi röra på oss igen. Det blev svalare på de närmaste dagarna men snart skulle värmen hålla nästan varje dag. Jag lärde mig att strukturera upp dagen. Upp mellan klockan 4-5. Middagsvila mellan 12 och 15. Gå tills det är mörkt. Så var ökendelen fram till Kennedy Meadovs, 700 mile.

Inte bara jag hade jobbigt i början. Som en ung man sa: det blir en månads hårdträning men sen går vi snabbare och lättare.

Men det kändes bättre redan. Gå, äta, sova. Så skulle de kommande 155 dagarna se ut. Ungefär. Mot kvällen hade leden gått genom en vacker skog. Ja, öken har träd, inte bara kaktusar. Jag slog tält i mörkret i Mount Laguna. Syrsorna sjöng. Träden doftade annorlunda än hemma. På natten sjönk temperaturen rejält.

Alla drömmar om vandring utomlands är just bara drömmar så länge. Så ser det ut. Bara det här regnvädret drar förbi tar jag min ryggsäck och går en runda. I den svenska skogen.

Bild överst: nära Mount Laguna, Kalifornien.

Ingen är så blind än den som inte vill se – om den svenska skolan.

Skolan blev igen aktuell när avslöjanden om för stor bortfall i PISA urval hamnade i pressen. Skolorna hade valt bort lågpresterande elever lite för frikostigt och på så sätt var resultaten bättre än de skulle vara.

Ingen vet dock riktigt hur och vart den svenska skolan är på väg.

Svenska skolan och PISA är en slokat växt så att säga. Trots otaliga förändringar och högar med pengar till lågpresterande skolor har skolan blivit sämre, inte bättre. Om du inte har ditt barn i de fungerande skolor som än finns på skolmarknaden. De med orättvisa köer.

Vänstern skyller på fritt skolval, elaka svenska föräldrar som inte vill ha sina barn i skolor där majoriteten av barnen inte pratar svenska. Erkänn, det är ofta det skolbytet handlar om. En vän fick höra att hon var rasist när hon flyttade sitt barn till en annan skola, längre bort. Barnet var den sista i klassen med svenska som modersmål. Elever föredrar sitt språk, även de svenska eleverna. Förvånad?

Jag hade en kort lärarbana. Jag arbetade några år som vikarierande lärare i byskolor och den stora centralskolan ute på rena landsbygden på -80 talet. Skolan hade än bra ordning och lärarna, även vikarien hade viss pondus. Som lärare träffade jag elever i olika klasser genom hela skolgången. De begåvade, de snälla, de lata, de gnälliga som ville hem, de flitiga… Alla barn var olika, kanske fanns någon slags mitten i klassen vilka passade in i den nivån jag skulle lära ut enligt läroplanen.

De andra spretade upp och ner. Speciellt de födda i januari eller december, de med ett års skillnad i utveckling. Nej, några språkproblem fanns inte på den tiden. De utlandsfödda var några adopterade barn.

Själv hade jag gått i en flickskola, dit man kom med inträdesprov och betyg från klass 4 eller 5. Min skola var den ojämlika skolan som inte längre finns. Men den nya skolan har lämnat både de svaga och de smarta eleverna – ytterkanterna – åt sitt öde.

Jag minns än några elever från tiden som lärare. En kille på andra klass var störande. På den tiden var det något så oskyldigt som att kasta papperstussar, sparka på bänken eller skrapa med en penna. Han var uttråkad. Han räknade matten i rekordfart medan de flesta tog hela timmen för sig och några ropade på hjälp. Hans läskunnighet var redan över alla andras. Han läste riktiga böcker. Han var helt enkelt smart och skolan var trist.

Nästa dag gav jag honom en matteuppgift som var svår och inte från matteboken. Han löste det på fem minuter. Nästa tog lite längre tid men inte så konstigt. Han gick på klass 2, matten jag gav var från klass 6. Mina två vikarieveckor var nu utan papperstussar. Han väntade på nästa uppgift efter att ha fyllt i det obligatoriska i matteboken.

Hans mor kontaktade mig. Vad hade jag gjort? Det var första gången pojken berättade om skolan och ville dit igen. Sedan kom den ordinarie läraren tillbaka och ordningen var återställd för honom.

Han var på rätt klass enligt åldern men på fel klass enligt förmågan.

Jag tror det är likadant för flera elever än idag. Mellan dem som inte hänger med och de som ligger långt före kan finnas en skillnad som ocean. Ett är språket. Andra att vissa är faktiskt smartare. Att prata om genetisk arv är väl nästan kriminellt idag. Intelligens är också ett förbjudet område fram till den dagen vi förväntar oss färdiga forskare, läkare, ekonomer, jurister och affärsledare mm. De som skall leda samhället framåt i den materiella och vetenskapliga utvecklingen. Nej, de är väldigt sällan politiker.

Vissa föräldrar vill välja en skola där barnen och lärarna pratar svenska, lärare är utbildade och skolan inte brinner. Vänsterpolitikerna hatar det. De skriker integration. Själv vill de inte bo på de ”utsatta” områdena.

Enligt S senaste tanke utan innehåll skall barnen välja skola, inte deras föräldrar. Föräldramakt är helt ute. Så 5 år gamla barn sitter vid Internet och gör sina skolval, inte föräldrarna. Barnen är säkert kapabla. De är ju vana med I pad, speciellt om de har gått i de dagis som var så moderna att de slopade penna och papper.

Helst vill inte S att föräldrar har något att säga till om barnens liv, skola och fostran. Vänstern hatar föräldrar som bryr sig om sina barn och deras skolgång. Vissa föräldrar ställer sina barn i kön till de bästa skolorna när de får barnets fyra sista siffror, tänka sig! Kanske tio kilometer från mig finns en skola dit föräldrar sätter sina barn i kön från BB. En skola som har stått pall för de negativa förändringarna. Det kan ju inte vara sant!

Så orättvist enligt vänster för det kan ju flytta in invandrare som inte har kunnat ställa sina barn i den kön.

Livet är ständigt orättvist. Vissa föds på fel ställe, alltså inte i Sverige, så att säga. Det hjälps inte genom att trampa på svenska föräldrar som försöker ta hand om sina barn. De fungerande skolorna ger också möjlighet för barn som kommer just från de så kallade socioekonomiskt utsatta områdena. Nog är det barn födda i alla världens hörn i den lugna ”privata” skolan mitt barnbarn går. Trots kö.

S är fast i tiden då Alva Myrdal kallade hemmamammor imbecilla. S vill inte ha föräldramakt. Det känns också att de inte begriper hur världen utanför deras politikerbubbla fungerar. Samhället behöver utbildade arbetare, chefer, uppfinnare … alla de som betalar politikernas löner och förmåner så de kan fortsätta sin världsfrånvända idé att alla människor är lika som de stöpta ur socialdemokratiska barnkamrar.

Jag tror att ett av skolans problem är jämlikhetstanken i stället lika värde. Alla är lika, en massa. Inte individer. Ingen är mer begåvad än den andra. Skolan skall inte sortera. Helst inga betyg. Men livet sorterar, alltid. Samhället är som en sorteringsmaskin där de som skippar/misslyckas i skolan har uselt läge för lagliga yrken.

Många politiker har hamnat i ”yrket” redan som barn och skolats upp i det politiska systemet. Det är inte säkert dessa broilers kan mer än en medelsvensk. De belönar och sparkar uppåt varandra i den politiska hönsgården.

I andra yrken krävs det betydligt mer.

Det påstås att nivån för högre utbildning har sänkts. Högskolan har blivit en institut där alla skall få plats. Elever kan inte skriva en läsbar mening, eller läsa instruktioner. Alltför mycket tid används även för genusteorier som om de skulle förändra den biologiska kroppen eller formen av en spik som manlig härskarteknik-

Jag träffade aldrig ett obegåvat barn, men begåvningen varierade. Dock var det svårt att i en klass med 25 elever kunna möta varje barn individuellt, lyfta upp ens förmåga. Även en lärare har bara två öron, en mun och två händer och ingen trollstav.