Borsta munnen med såpa eller belöningar?

Utvalda

På den ”gamla goda tiden” fanns ordning och reda i skolan. Visst slogs pojkarna och flickorna kunde använda elakt språk men det skedde oftast utanför skolans staket. Vi neg och bockade för lärarna. Vek genast undan om polisen passerade oss. Vi beundrade de ridande poliserna som höll ordning på gatorna. Idag är respekten för polisen krackelerad.

I min klass på ettan fanns en pojke som sa några svordomar så läraren hörde. Det blev en upprepad förseelse. Läraren tog då ut hela klassen till tvätthon i korridoren och borstade hans mun med såpa. Läraren sa att nu är de fula orden borta. Se till att de inte återkommer.

Han svor inte mer. Inte i skolan alla fall.

Barnmisshandel? Inte 1949. Nu har det fula språket tagit över även Rättssalarna. Det skulle gå åt en massa såpa.

Rättegångar tycks vara en fars. Var och en beter sig som de vill, både de åtalade, vittnen och publiken. Advokaterna då, hur bär de sig åt? Glåpord haglar. Som i pågående rättegången om polismord.

En bild från rättegången:

Mammas fitta! utbrast då 17-åringen som är åtalad för mord i rättssalen mitt framför Andreas Danmans sörjande anhöriga.

– Knulla din mamma, svarade 19-åringen som var ett vittne.

Vildar utan språk? Och – hur ser de på sina mödrar? Det kan vi nog diskutera länge men får vara till någon annan gång.

Läs mer på Twitter som inte är något fågelkvitter precis om vardag i rättegångar. Kan det vara så att kvinnliga åklagare får mer skit av de åtalade invandrarmännen? Vet ej men…

Kan olämpligt beteende i rätten räknas som nedskräpning av vårt gemensamma utrymme? Att använda svordomar i en rättegång är ju ett slags miljönedsmutsning. Deltagare måste höra på tillmälen som inte ingår i ett civiliserat umgänge eller på en arbetsplats. Böter 800 kronor per ord precis som skräp du kastar på gatan? Om personen inte kan betala eller man misstänker att pengarna kommer från kriminalitet sitter denne i häktet en vecka per ord utan några som helst förmåner, helst på vatten och bröd. Är det ett upprepat beteende bör fängelse finnas på straffskalan och utvisning som en sista möjlighet för en icke svensk medborgare. Kan man inte flera ord är det bättre att vara i hemlandet.

Alla har en mor. Alla borde vara uppretade av skriket knulla din morsa.

Vi kan inte ha våra rättegångar som gatuslagsmål med ord.Vem lät det gå så långt? De godhjärtade dumma? Brandberg föreslår kortare fängelsestraff. Ja. Eller kan såpa vara verksamt även nu både i skolan och speciellt i rättegångar?

Jag läste att Mari Heidenborg är föreslagen som årets jurist, bland några andra. Viss del av hennes meritlista finns till ex. på Samnytt. Ni minns väl henne?

Fanns det verkligen inte någon annan viktigare än en tjänsteperson som delar ut skadestånd i miljonklass till kriminella, mer än offret får? För en vanlig medborgare utan juristexamens finesser kändes det som Samhällets hån mot offret. Skyll dig själv att du var en dålig flicka. Svensk rättsväsende ersätter mannen som du drabbade.

Dessa två händelser hänger ihop. Hån mot offren, förakt mot Rättsväsende är det nya normala. Rättegångar där åklagaren får utstå hot och vad som helst av språkväg. Media där gärningsmannen av en grov våldtäkt då offret riskerade att blöda ihjäl till och med kan bli hyllade utan den minsta undersökande journalistik. Kriminella som får skadestånd då de ljuger om sin ålder eller anses lida mer än offret.

De kriminella tar över. Och ingen sätter stopp för förfallet av vårt Rättsväsende. Någon? Usel solnedgång i Sverige med bara mörker efter.

Varför skall den misshandlade kvinnan flytta?

Nationell bostadsförmedling skall ge våldsutsatta kvinnor en flyttmöjlighet tycker S i Stockholm och nu instämmer V i det förslaget.

Jag undrar: varför skall kvinnan flytta och börja om?

Ta ut mannen ur bostaden, lås in honom och efter avtjänad straff fotboja. Han ska aldrig ens närma sig bostadsorten där kvinnan bor utan ska hålla sig långt därifrån. Skall vi säga 100 km? Om han förlorar jobbet? Så synd då. Varför skall kvinnan förlora sitt arbete genom flytt? Varför skall barnen behöva byta skola eller daghem? Varför skall hon förlora sina anhöriga och vänner på orten?

Samma skall gälla kvinnor som misshandlar sin partner. Jämlikhet skall råda.

Varför tycker politikerna att det är rätt åt offret att gömma sig på en okänd adress medan förövaren går fri?

De våldsamma män som inte är svenska medborgare skall förstås utvisas. Inga svepskäl, inga han kan må illa av om att behöva flytta. Inga ursäkter. Är han dömd för misshandel eller värre skall han ut.

Om kvinnan vill kan hon förstås få flytta och ha skyddad adress. Men då måste hon bryta med alla som kan avslöja hennes nya tillvaro. Och bryta med mannen. Inte så enkelt. Mannen kan dessutom ha umgängesrätt eller till och med delad vårdnad om paret har barn. Så enkelt att flytta och gömma sig bakom gardinerna.

Kvinnan måste också få adekvat behandling. Få lämnar våld bara så där med en ny adress. Det är en situation som få kvinnor kommer ifrån bara genom att packa väskan och få nycklar till en lägenhet.Ja, de finns sådana fall, men oftast är läget mer komplicerad.

Vad gör man med kvinnor och män som flyttar ihop igen efter fängelsevistelse? Ja, det händer, även giftermål. Om kvinnan blir åter slagen? Om de har barn? Slår man kvinnan, slår man då barnen? Väljer paret att fortsätta ihop måste Samhället ta hand om deras barn.

Första juli träder lagen om Barnfridsbrott i kraft, en lag som gör det straffbart att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet. Straffet kan bli upp till två års fängelse. Barn som bevittnar brott ska också kunna få skadestånd.

Vem åtalas då? Den som slår? Den som inte går och tar barnen med sig? Eller båda?

Hur många offer erbjuds terapi efter misshandel? Om ett förhållande innebär våld och det fortsätter trots domar och kanske även efter en möjlighet att separera bostadsmässigt innehåller relationen mer än misshandel. Rädslan att verkligen bryta upp och bli ensam kan vara oöverkomlig. Känslan att man inte duger som kvinna/man är också förlamande. Ekonomi är även ett hinder. Inte så lätt att gå utan ett öre i fickan. Rädslan för död är en mental fotboja.

Det finns män som blir misshandlade i en relation men de glöms bort. Kvinnor kan också misshandla sina kvinnliga partner och män misshandlar män i relationer. Det är inte bara en kvinnofråga. De flesta paren slår dock inte varandra utan tvister löses på annat sätt.

Om båda missbrukar och slåss påverkade är åtgärder lönlösa utan missbruksbehandling. Ingen förändring innan drogerna är borta. Av de fall kunde jag skriva massor om. Säger bara att livet är skört och vi handskas med det oförståndigt ibland.

Och så har normkritiken nått Vårdguiden. Det är inte OK att använda ordet ”kvinna” när de skriver om gravida. Eller ”män” om prostatabesvär. Leta gärna efter språkråden på Vårdguiden, det inkluderande. Slå gärna upp orden kvinna och man.

Ni läser väl inte Vårdguiden längre? Det finns bättre råd att hitta på nätet. För kvinnor som är gravida. Och för män som är män.

Till sist: ta en funderade över din egen frihet.

An Afghan woman has been lashed 40 times by the Taliban for reportedly speaking to a man on the phone.  https://www.dailymail.co.uk/news/article-9515693/Woman-pleads-mercy-lashed-40-times-Taliban.html

Brottsstatistik 2019.

Anmälda misshandelsbrott mot kvinnor (18 år eller äldre) var 28 000 .

Anmälda misshandelsbrott mot män (18 år eller äldre) 30 600 brott.

En majoritet (78 %) av misshandelsbrotten mot kvinnor begicks av närstående och bekanta gärningspersoner. Närmare en tredjedel (31 %) av brotten mot kvinnor (18 år eller äldre) utgjordes av misshandel i en parrelation. Av de anmälda misshandelsbrotten mot män utgjorde merparten (59 %) misshandel av en obekant. (BRÅ)

Det nya Stockholmssyndromet?

tidaholmTidaholm

Jag hade en gravid patient vars sambo skulle avtjäna ett straff på några månader. Ja, han var inget undantag, flera av mina patienter, både män och kvinnor, var bekanta med kriminalvården och hade suttit inne några år eller kortade tider. Eftersom jag arbetade med familjer som hade missbruksproblem var också kriminalitet vanligt.

Den här blivande pappan riskerade att få plats i fängelse när deras första barn skulle födas. Oftast fick man ju kort permission i sådana fall men de timmarna gav inte mycket familjeliv och stöd till modern.

Riskerade? Det var kö till fängelser. Samma gällde rättegångar. De kunde komma till stånd ett par år efter brottet. En patient sa i Tingsrätten: ”Säger ni att jag har gjort det kan det vara sant. Jag säger inte mot, men jag minns faktiskt inte. På den tiden var jag missbrukare.” Hade du gjort något enklare brott fick du vänta, både på dom och straffet. Men inställer man sig själv vid fängelseporten är fängelset tvungen att ta mot en.

Detta var ett tag sedan, tiderna och reglerna kan ju ha förändrats. Myndigheterna påstår ju att brotten minskar. Det är bara ökad anmälningsbenägenhet som gör att brotten är fler. Hur blev det nu? Färre eller fler? Polisen hinner inte heller utreda brott, de har så mycket annat att pyssla med, förändringar, armband och personalavgångar. Kanske finns hur mycket plats som helst i våra fängelser idag?

Men då var det fullt och småbrottslingarna höll sig undan.

Jag rådde den blivande fadern att åka till den anstalten han troligen skulle till och be att få komma in. Han gjorde det. De var mäkta förvånade över mannen som knackade på och ville avtjäna sitt straff. De ringde och undrade vilken terapimetod jag hade använt. Jag sa inte att jag bara skällde ut honom.

Han satt av sin tid. Under tiden blev han deprimerad över sitt liv. Hur kunde han ha valt så fel? Vart kan en dömd ens hitta arbete? Fyra månader i fängelse och sedan övervakning var ju ingen merit precis. Dessutom hade han inga betyg att visa upp. Skolan hade inte varit hans primära intresse.

”Hur kunde jag välja så fel?” Ylade han i telefon.

Jag kände att han hade allvarlig ånger och besökte honom. Han var i kamp med sig själv och sina val.  När han kom ut fick han praktikplats genom KRAMI. Jag kan säga att det blev lyckat, för flera år senare blev han chef för den firman och nu mera äger han den.  Spiknykter dessutom.

Jag skulle kunna berätta om några till lyckade fängelsevistelser, praktik som gav arbete och behandling mot missbruk som gav drogfritt liv. Men för att det skall lyckas måste personen själv vilja göra en förändring och ångra sina dåliga val. Utan egen vilja kan inget stöd och ingen behandling hjälpa.

Idag har vi nya grupper av kriminella som vi kallar terrorister i dagligt tal. Dessa har inte varit riktigt integrerade i det svenska samhället. Först hade de eller deras föräldrar fått skydd här i Sverige som flyktingar. Sedan valde de att ansluta sig till en terrororganisation.  Det vi bjöd i Sverige var inte gott nog. De har gjort sina brott mot mänskligheten utomlands. Hur ska dessa terrorister återanpassas och till vad? Hur börjar man om från början? Hur anpassar man religiös arv?  Hur ger man det som föräldrar och skola hade misslyckats med? Hur ”botar” man någon som anser sig vara hjälte när han skär halsen av en fiende eller oskyldig ”otrogen”? När personen tror sig finna fördelar hos sin Gud genom terror? Jag tror det är svårt, om inte omöjligt.

De som pratar om återanpassning genom förmåner har inte ställt sig en enda fråga om styrkan hos radikal islam. De har ingen kunskap om islams heliga bok, Koranen. De vill inte se. De är medberoende som en  alkoholisthustru som gömmer flaskor och städar undan.

Politiker planerar att behandla olika kriminella grupper på skilda sätt beroende på ursprung, religion och syftet med brottet. Om jag är medskyldig till mord hamnar jag i fängelse medan terroristen föreslås gå förbi köer och få belöningar. Bostad, pengar, terapi, körkort, arbete… Borde vi inte låta kriminalvården ta hand om dem? Borde vi inte bli väldigt tydliga i att terrorhandling, som förövare eller medhjälpare, är inget vi accepterar? Någonsin.

Eller gullar vi bara när det handlar om islamister? Är politiker och tjänstemän drabbade av Stockholmssyndromet? Är de rädda? Tror de att om vi bara är snälla nog kommer vi inte att drabbas av terrorhandling? Terrorister kan få fristad och vila upp sig. Då är de väl vänliga mot oss?

Kan inte politiker ens förstå hur suspekta dessa löften känns för en vanlig medborgare som tvingas betala belöningar till kriminella? Bara tanken att terrorister skulle gå före i köer och få förmåner får inte bara mig utan de flesta må illa. En brottsling skall få husrum i fängelse. Det finns rehabilitering där. Det heter ju kriminalvård.

isis

Först hade vi Mona Sahlin, terroristernas vän. Flera efterföljare som Anna Sjöstrand samordnare mot våldsbejakande extremism i Lunds kommun, förklarar för oss att man inte ska straffa någon för att de gjort ett ”felaktigt val”. Vi ska betrakta dessa återvändare som gängmedlemmar. De fick ju hjälp.

– Det kanske finns en sådan kritik, men för mig är det svårt att tänka i de banorna, man får ju samma hjälp som övriga som söker hjälp hos oss. Vi kan ju inte säga att för att du gjorde ett felaktigt val så har du inte rätt att komma tillbaka och leva i vårt samhälle, säger Sjöstrand. http://nyheteridag.se/140-atervandande-is-terrorister-kan-erbjudas-skattefinansierat-korkort-skuldsanering-och-bostad/

Mord, terrorism, felaktigt val?

Kanske finns kritik? Är inte detta Stockholmssyndrom? Det visar att de i makten har tappat helt kontakten med verkligheten och vanligt folk.  Dessa medlöpare väljer att ursäkta vissa brott, de som är gjorda av radikala islamister. De väljer deras sida i stället offrens.

Gängmedlemmar samt andra kriminella har ingen ”förbi köer linje”. Några av mina patienter var gängmedlemmar vilket de försökte bryta. Vad tror ni de fick? Ingenting. Socialtjänsten skydde dem som pesten. Några få kommuner hade program för dem. Men med vilja och beslut att göra rätt för sig kommer man långt med.

Ibland måste man knacka på fängelseporten alldeles själv för att Samhället skall ta sitt ansvar.

Det är bara lite osämja?

Enligt kommunalrådet Rasmus Persson (C) vill man försöka hjälpa de IS-krigare som återvänder till Örebro att komma i jobb och få psykologhjälp för sina traumatiska upplevelser. Det kan SVT Tvärsnytt avslöja i dag.

Vi har diskuterat hur vi ska arbeta för att de här killarna som har kommit tillbaka inte åker igen, och att de bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om, säger Rasmus Persson (C) till SVT Tvärsnytt.

I kommunledningen har man även resonerat kring möjligheten att erbjuda männen jobb, för att minska utanförskapet som de menar kan vara en del av orsakerna till att de väljer att delta i striderna i Irak och Syrien.

Förslaget från Örebros kommunalråd Rasmus Persson (C) om att hjälpa återvändande jihadister med jobb och psykologhjälp får stöd av Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Sahlin vill att fler kommuner ska ”vakna” och skaffa strategier för att hantera krigsåtervändare.

Så, Monas recept är belöning! Skär halsen av någon och få ett jobb!

Traumatiska upplevelser? När erbjuds flyktingarna och krigsoffren psykologhjälp?

Jag trodde vi hade lag för krigsförbrytelser? Eller räknas inte kriget i Syrien/Irak som krig utan bara en liten osämja? Kanske mord där är inte krigsförbrytelse alls utan dessa killar som åker dit slåss bara lite som i ett gatuslagsmål? Vet inte. Bifogar dock lag SFS: 2014:406–409  från Regeringens hemsida för den som kan juridik bättre än jag.

Ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Lagen (1964:169) om straff för folkmord samt 22 kap. 6 och 8 §§ brottsbalken upphävs

Beslutsunderlag: Prop. 2013/14:146 Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

SFS: 2014:406–409 Ikraftträdande: Den 1 juli 2014

En ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

införs. Därigenom införs ett nytt brott: brott mot mänskligheten som avser vissa

särskilt angivna gärningar när de utgör eller ingår som ett led i ett omfattande

eller systematiskt angrepp riktat mot en civilbefolkning. Vidare ersätts lagen

(1964:169) om straff för folkmord och bestämmelsen om folkrättsbrott i 22 kap. 6 §

brottsbalken av nya regler om folkmord och krigsförbrytelser. Straffet för folk

mord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska vara fängelse på viss

tid, i lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. För krigsförbrytelse av normal

graden höjs straffet från högst fyra till sex års fängelse.

Genom den nya lagen införs även bland annat nya bestämmelser om straff

ansvar för militära och civila förmän som underlåtit att utöva kontroll över under

lydande eller som har underlåtit att anmäla folkmord, brott mot mänskligheten

eller krigsförbrytelser som begåtts av underlydande. Straffet för dessa brott ska

vara fängelse i högst fyra år.

Folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska inte kunna

preskriberas och svensk domstols behörighet ska omfatta samtliga brott enligt

den nya lagen utan krav på anknytning till Sverige (universell jurisdiktion). Det

samma ska gälla för uppvigling enligt 16 kap. 5 § brottsbalken som består i en

omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/33/13/837d608f.pdf

Skall IS krigare belönas med arbete och terapi när många skötsamma personer står utan jobb? Skall IS krigare anses som oskyldiga offer? Borde vi inte döma IS terrorister, leta reda på deras offer, ålägga krigarna att betala skadestånd till anhöriga som det brukar vara när mord sker i Sverige? Eller är vissa undantagna från lagens långa arm?

Mona Sahlins och Örebros kommunlednings förslag om att ge stöd till hemkomna jihadister, är i samklang med de röster som efter attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo krävde moralisk hänsyn till Islams heliga symboler. Frågan är om Sverige och svenska politiker har något moraliskt ansvar gentemot de hemkomna jihadisternas hundratusentals offer? Devin Rexvid på:

Stäng in bovarna eller släpp inte in dem igen .

Det är många andra som kräks på förslaget, inte bara jag. Krama terrorister och gör handhjärtan, skit i offren.