Livets höst eller skördetid

Enligt SMHI:s definition är det inte än höst här i Stockholmstrakten. Men det känns så.

Jag tycker om hösten, min favoritårstid. Löven som faller. Naturen som blir stillsam efter sommaren som var  nästan för mycket. Kanske beror det på barndomen? Vid huslängan vi bodde i växte fem jättestora lönnar. Vi barn lekte i lövhögar. Jag tyckte om att gå genom löven som prasslade under fötterna. Trädens form visade sig när löven hade fallit. Och det magiska som  gav ett slags hopp. De kala träden hade inom sig redan början till våren och ny sommargrönska.

När jag besökte  platsen 40 år senare var träden fällda. Vägen hade breddats i stället. Huset vi bodde i var borta och på platsen fanns ett höghus med kontor och restauranger. Ingen magi fanns kvar.

I litteratur låter man ofta hösten symbolisera annalkande slut, ålderdom och död. Hur ofta har vi hört uttrycket ”på sin ålders höst” om personen är gammal och detta inte i positiv bemärkelse. Hösten är dock en skördetid. Det är inte bara potatisen som kommer från jorden till våra tallrikar utan den visdom, kunskap och erfarenhet som finns samlad till ålderns höst. Förmågan att dra en slutsats kan inte ske innan man ser resultatet av en åtgärd på längre sikt. Nu ser vi till exempel början till facit av 2015 års invandringskaos. Ingen drog slutsatser från världen när gränsen öppnades.

Själv undersökte jag resultat av min missbruksterapi tre år efter avslut. Det var en för kort tid att påstå något säkert, fast allt såg då bra ut.

Ofta låter det som alla äldre vore vårdtagare och dementa med ingenting att tillföra. Flera av oss äldre är i bättre kondition åldersmässigt mätt än de unga vars motion utanför skolans gymnastik är fingrarna på mobilen och köandet till skolbussen.

De äldre har livets kunskap sparad, vilket dock sällan efterfrågas. I Riksdagen är sex (6) ledamöter 65-plussare av totalt 349.

Moderaterna har två ledamöter, Sverigedemokraterna har också två, Kristdemokraterna har en och Liberalerna har en alltså över 65 år. S vill inte se de gamla i Riksdagen och nu har de ju sluppit att se flera av dem på gatorna eftersom 70+ har råtts att hålla sig borta.

Av ålder 18-29 år återfinns 25 ledamöter, i gruppen 30-49 år finns 201 och i gruppen 50-64 år finns 117 ledamöter.

De unga som hörs räknar ofta även medelåldern som överåldrigt. Kan det bero på  att  idag finns en  röra över ålder och  utseende? Vuxna män kan ses som barn och unga flickor som kvinnor.  De äldre, pensionärerna, är inte heller så närvarande i de ungas liv nu vid Corona. Vissa har hållits inlåsta ett halvt år. Bara döden har släppt ut de. Minns ni ”Kan de gamla inte bara dö” eller hur det nu var en rollmodell gapade? Vi gamla är utan värde för Samhället, en kostnad som vore fint att slippa när de unga männen köar på våra gränser för bidrag.

Nu föreslås från Regeringen att sjukdom skall ger rätt till asyl. Var inte sjukvården redan överbelastad? Det gäller för oss gamla svenskar att inte bli sjuka och avpolletterade av sjukvården.

Men hösten är än vacker.

https://ekuriren.se/artikel/pr5ne5nr

Lite kvotering skadar väl inte?

I år var jag extra glad åt Nobelpriset i Medicin.  Men först om kvinnor som borde hjälpas till priset. Och kanske till mycket mer i livet och speciellt i Sverige, ett av världens mest jämlika länder.

Jag hoppas på en kvinna, säger reportern i TV när han väntar på resultatet av Nobelpriset i Fysik.

En vuxen man i TV 1, en som skulle  kommentera Nobelpriset. Han som hellre såg en kvinna få priset än en man med de mest betydelsefulla forskningsresultat. Hade han fattat vad priset handlar om eller skulle han bara visa sin feministiska rätta sida? Jämlikhet är variabelt i den feministiska världen.

Ganska få kvinnor har fått Nobelpriset i kemi, fysik och medicin, borträknad litteratur, så nu tänker Nobelkommittén ge kvinnor större chanser. De som nominerar kan göra tre nomineringar i stället bara en och på så sätt uppmanas kvinnor att dominera kvinnor. För, även kvinnor har oftast nominerat män. Fy på dem. Vilket uselt systerskap.

Kan nomineringar bero på forskningsresultaten och inte på könet?

Jämlikhet uppnått med nya metoder. Det ligger verkligen i tiden att kvotera in de underprivilegierade grupperna som alltid är kvinnor.

I verkligheten tar det åratals av arbete innan någon kommer ens i närheten av Nobelpriset. De som har vunnit har ägnat sitt liv åt forskning och närapå bott i labbet. Ihärdighet belönas med resultat. Inte kön. Hittills.

Jag var speciellt glad för  priset i medicin.

C – hepatit upptäckt belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Det kändes extra roligt på grund av ett patientärende på sjukhuset som tog mig några år. En av mina patienter hade smittats av sjukvården per blodtransfusion som barn. Det var då när anemiska barn gavs blod. Hon hade ingen aning om C-hepatit. Det upptäcktes under graviditeten. Barnet smittades. Nu följe en lång kamp med sjukvården för att få ersättning. Alla dessa papper vi fyllde i, läkarna fyllde i och sedan väntan. Det tog några år. Jag hade redan slutat arbeta när jag läste att patienten och hennes barn hade erhållit ersättning. Hon kunde sedan få behandling när det i sin tur hade utvecklats.

Det är alltid roligt när man begriper vad priset är till för.

Belöna det som är värt att belönas. Det är ändå en kamp mellan flera stora uppfinningar och utveckling av något som  är betydelsefullt för det mänskliga livet. Devalvera inte priset. Nobelpriset är en av de få saker i Sverige som än uppskattas i världen.

En kvinna, Andrea Ghes, USA, är bland de tre som får Nobelpriset i fysik i år, helt utan några som helst stödåtgärder. Det handlar om upptäckten av ett svart hål i Vintergatan. Som vanligt ligger USA i täten bland pristagarna.

Nobelpriset i fysiologi eller medicin för år 2020 delas lika mellan Harvey J. Alter, Michael Houghton och Charles M. Rice för deras upptäckt av hepatit C-virus.

PS. Idag delades kemipriset och det gick till två kvinnor. Kvinnor kan om de vill och anstränger sig. Jag hoppas att det inte var en prioritering bland pristagarkandidater.

Bild: Electron micrographs of hepatitis C virus purified from cell culture. Scale bar is 50 nanometers. Courtesy of the Center for the Study of Hepatitis C, The Rockefeller University.

Från Wikipedia

Hitta en perfekt tältplats?

Jag har gjort – igen – en vandring på Sörmlandsleden. Med 62 nationalparker eller naturreservat är Sörmlandsleden problematisk för en tältare. Naturskyddsområden markeras i bästa fall med vita markeringar på trädstammar och det innehåller förbud att tälta. Allemansrätt gäller inte på dessa områden. Lägger man till de av vildsvin uppgrävda områdena, klippor och stenar, tät skog, bebyggelse  och vägar blir det en konst att hitta en bra tältplats. När man kommer till en strand, sevärdhet eller vägslut finns det ordnade platser för bilar men förbud att tälta. Det finns alltid plats för bilar.

Man får inte vara gräsen i valet av tältplats.

En vandrare bör inte riskera bli ertappad med tältning på förbjudet område. Ja, det kan bli dyrt. Beroende på vad man anses förstöra på Naturskyddsområden är straffet från dagsböter upp till fängelse i två år. Miljöbrott är straffbart. Att tälta på fel plats är miljöbrott, dock blir det bara böter tror jag. Jag undrar vem som smyger i skogen på natten för att hitta överträdelser?

Det som är befriande med att tälta långt från allting som civilisationen erbjuder är tystnad. Ibland är tystnaden nästan total, man hör sina egna hjärtslag, myggan och när höstlöven faller. På Sörmlandsleden bryts tystnaden lätt. En hackspett. Fågelflock. Älg som passerar i snabb takt. Vildsvin, vars läte inte är snällt grymtande utan nära primalskrik. Och bilar. Ständiga flyget som passerar över en, både civilt och militärt. Men ibland är det tystnad som råder.

Naturen lever sitt liv. Civilisationen lämnar ingen ro. Själv är man besökare som vill ingå i naturen en stund.

Så, hur hittar man en perfekt tältplats?

Utsikt? Inte så väsentligt för i tältet sover man ju. Men visst är det häftigt att ha en vulkan eller alptopp i sikte. Nej, sådant bjuds det inte på Sörmlandsleden. Oftast är det bara skog.

Jag vill gärna ha någonting bakom tältet som en trädstam eller en stor sten.

Plan yta utan stenar och rötter. Inte så lätt i den sörmländska skogen och klipporna. Gran – och tallkottar får man rensa ut. Ja, lite bekvämlighet brukar man få offra.

Ogärna gräsyta, då är tältet blött på morgonen. Men gärna vatten i närheten. Vatten kan bli problem på Sörmlandsleden. Det finns källor men några av de var bara lera nu och vattenkvalitén är ibland tveksam. En klok vandrare har med sig vattenrening och orkar bära mer vatten än dagsransonen.

Så osynligt som möjligt. In i skogen. Bort från leder.

Eller, nästan vad som helst  duger när det blir mörkt och  trötthet tar över. På PCT sov jag på själva leden i tre gånger när det inte gick att hitta en plats och mörkret föll. Nog har jag haft konstiga tältplatser flera gånger.

Jag har alltid känt mig hemma och trygg i mitt tält. När natten faller i skogen och jag sitter i min sovsäck ätande kvällsmål är jag på rätt plats i livet.

Att tälta är dock för det mesta kortvarigt. Bytbart. Hur väljer vi den platsen vi bosätter oss på? Har vi valmöjligheter? Vilka möjligheter att välja idag har de svenska unga vars föräldrar inte kan lägga en insats för en lägenhet? Vilka valmöjligheter hade de 60 tal personer och familjer som svarade på min annons om uthyrning av lägenhet bara på de första timmarna?

Hur hittar vi vår plats i livet, i samhället, i arbete, bland de andra som också letar efter något stabilt och väsentligt att ha i tillvaron?

Är allt bara en allenarådande slump eller har vi fri vilja?

Vandring i september 2020: Sörmlandsleden  etapper: 6:1, 6, 62 – 54, 50:1, 51 – 57.

Översta bilden: Luottolako i Sarek. Bild 1 i galleri från Grönland, bild 2 PCT Oregon, resten Sörmlandsleden.