Etikettarkiv: ålder

Drömmar om vandring.

Utvalda

Publicerat av

Sommaren 2019 hade jag inga planer att göra någon lång vandring. Minnen av 2018 och PCT var än nära. Det blev två fjällvandringar, en med ett barnbarn några dagar på Kungsleden från Hemavan och sedan åkte jag till Abisko och gick Kungsleden, till Padjelantaleden och en bit in i Sarek. Jag var nöjd. Då. Men 2020 ville jag längre ut. Det blev inte så. Inte 2021 heller.

Hoppades att covidsituationen skulle släppa men inskränkningar och regler var det samma om inte värre. Flyget var lamslaget. Det ser ut som lite lättnad nu men dock osäkert.

Jag har vandrat fyra leder de senaste två åren, med guideböcker inte med fötter. Jag som i vanliga fall inte förbereder mig genom att läsa ordentligt och planera noggrant före. Jag läser efteråt. Jag vill ha en viss nödvändig praktisk koll men inga detaljer. Det blir som det blir. Dream trail var mitt förstahandsval 2020 men covid satt stopp på det. Appalachian trail då? Inte hela men hälften kunde jag säkert orka. Den var faktiskt kortare än PCT. Men det var kört. Började läsa också om Te Araroa men Nya Zeeland var fullständigt omöjligt att resa till. De stängde landet.

Eller Arizona trail, en lagom 800 mile led och dessutom går den genom Grand Canyon. Vänner som erbjuder husrum i slutet på leden. Kan man önska mer! I höst? För nu i vår är det kört. Förmodligen i höst också. Regler ändras hela tiden. Covid är inte bara elak virus, det är maktens möjlighet att styra livet för folket.

PCT ”gick” jag på Google Earth före starten. Inga problem alls. Det var min förberedelse för leden utöver nedpressad utrustning och flygbiljett. Guiden la jag i packningen och den läste jag på kvällarna i tältet.

Jag avskyr förklaringar och recensioner innan jag har läst boken, sett föreställningen, vandrat leden. Jag vill se först, bilda en uppfattning, läsa sedan. Dumt? Kanske.

Men Sverige då, säger ni. Jag har ägnat många år för vandring i Sverige. Det känns avklarat även om det finns flera bitar som är kvar. Bara det.statliga ledsystemet i Sverige består av cirka 550 mil märkta leder varav jag har vandrat kanske 250 mil.

Covid har gjort min närmiljö till ständig besöksmål igen. Sörmlandsleden, skogen nära och på somrarna stilla promenader vid havet i Umeåtrakten, i hela två år. Jag vill ut!

Det låter kanske som gnäll. Men tiden jobbar inte för mig. Jag är redan en så kallad riskgrupp enligt åldern. Efter 65 sorteras vi ju till de gamla, sköra, sjuka, risk för samhällets resurser helt enkelt. De som fräckt belastar den underdimensionerade vården. 65 är den magiska siffran då vi bara är en kostnad, inte en tillgång om vi inte är rika och kända. Helst vill Samhället sortera ut oss, se bara på den usla äldreomsorgen. Som en kommentator sa på en blogg: vi skulle ha utvandrat länge sedan men kan inte lämna våra föräldrar till äldreomsorgen. Vi får vänta på döden.

Vänta på döden? Det är väl det kvinnor i min ålder börjar göra? Skall jag verkligen ge mig ut i ödemarken flera månader igen?

Nu blir det en promenad i alla fall, de magiska stegen från 4 500 till 10 000 vars antal och nytta varierar beroende på vilken ”expert” uttalar sig. Jag går så långt jag ids.

Bilder överst mt Dolent Schweiz nederst utsikt mot Sarek från Padjelantaleden.

Ålder bara en siffra – ja, för vissa.

Utvalda

Publicerat av

Ålder är bara en siffra?Jag kan direkt säga nej till det påståendet. Nej, livet ger både kroppen och sinnet stryk. Nog känns konditionen och själen som bara en skugga av sina yngre år.

De som arbetar i tyngre arbeten, som äldreomsorg eller byggen, är ganska slitna vid 60 oavsett vad pensionsmyndigheterna säger. Den som inte gillar sitt arbete slits nog fortare. Den vanlige jobbarens pension är också låg, i alla fall i min åldersgrupp, vi som tog hand om våra små barn själv. Vilket gör att underhållet av våra kroppar blir sämre. Det finns inte pengar till det helt enkelt. Speciellt om vi jämför pension med våra företrädare:¨politikerna. Löfven sa själv upp sig från jobbet. Han fick nog. Jobbet blev alldeles för jobbigt. Men det går ingen nöd på honom med 2,1 miljon som fallskärm vid 64 års ålder samtidigt som han tycker att andra skall helst jobba till 70.

I andra normala jobb får du inte fallskärm när du självmant slutar. Bara om du är en höjdare och sparkas. Då kan du kamma hem en tröstpeng.

Det finns vanligt folk och sedan speciellt folk och en del varken eller ur lön – och förmånshänsyn. Vilken grupp tillhör du? Själv är jag pensionär vilket är bidragstagare eller den som tar ut tidigare sparade pengar från Staten. Det är bara att välja hur du ser dig själv, fast det som mättes ut för kommande pension under mina arbetsår är redan förbrukade av pensionärer före mig.

Ålder är mer än en siffra. Påståendet är bara ett försök att få äldre kvinnor se sig själv som mer attraktiva.

Men vissa kvinnor är något extra även i 105 års ålder. En tröstefull nyhet ett tag sedan fick mig att börja läsa – igen – om långa leder i Världen. Kunde en 105 år gammal dam vara så fit borde jag som yngre vara det. Men springa kan jag inte tack vare knäskada. Bara gå. Det ser helt hopplöst ut också att resa nu men kanske är läget bättre nästa sommar. Värme och mindre smitta.

105 år gamla Julia ”Hurricane” Hawkins från Louisiana är den första kvinnan i sin åldersgrupp att springa ett 100 meterslopp. Världsrekord i hennes årgång.

Tiden? Strax över minuten. Hon var lite missnöjd med tiden. Hon ville komma under en minut. Så hon fortsätter att springa och träna.

Julia Hawkins påbörjade sin atletiska karriär för fem år sedan och satte då, som 100-åring, nytt världsrekord när hon sprang 100 meter på National Senior Olympics Games i Birmingham, Alabama, på 39,62 sekunder.

Inte slår jag henne. Gör du?

Jag har inte tränat i gym sedan Covid bröt ut. Men då var jag bland de allra äldsta, kanske den äldsta kvinnan eftersom de ville intervjua mig till gymmets tidning. Bland de som tränade då fanns tre kvinnor och en man över 70 år. Men kvinnorna gav snart upp och intog soffläge.

När är det tillåtet att inta soffläge och bli gammal och skruttig? Helst aldrig för då sliter man snart på sjukvårdens resurser. Det är det som Samhället (läs Regeringen) bävar över. Utgifter från sina medborgare som byggde landet. Bli inte gammal och sjuk i behov av en bädd i sjukhuset. Jobba frisk hela livet och dö kostnadseffektivt vid pensionering. Inte bli en gammal tärande person utan lämna snabbt din bostad till de nya.

Så Julia Hawkins borde inte vara idealet.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_centenarian_masters_track_and_field_athletes’

Bilder överst: min skugga på PCT vid 2250 mile då man gott var en skugga av sitt gamla jag.

Nederst Tarfala länge sedan, 1998.

Bilden i blogghuvudet är från PCT, Cutthroath pass, Washington

Livets höst eller skördetid

Publicerat av

Enligt SMHI:s definition är det inte än höst här i Stockholmstrakten. Men det känns så.

Jag tycker om hösten, min favoritårstid. Löven som faller. Naturen som blir stillsam efter sommaren som var  nästan för mycket. Kanske beror det på barndomen? Vid huslängan vi bodde i växte fem jättestora lönnar. Vi barn lekte i lövhögar. Jag tyckte om att gå genom löven som prasslade under fötterna. Trädens form visade sig när löven hade fallit. Och det magiska som  gav ett slags hopp. De kala träden hade inom sig redan början till våren och ny sommargrönska.

När jag besökte  platsen 40 år senare var träden fällda. Vägen hade breddats i stället. Huset vi bodde i var borta och på platsen fanns ett höghus med kontor och restauranger. Ingen magi fanns kvar.

I litteratur låter man ofta hösten symbolisera annalkande slut, ålderdom och död. Hur ofta har vi hört uttrycket ”på sin ålders höst” om personen är gammal och detta inte i positiv bemärkelse. Hösten är dock en skördetid. Det är inte bara potatisen som kommer från jorden till våra tallrikar utan den visdom, kunskap och erfarenhet som finns samlad till ålderns höst. Förmågan att dra en slutsats kan inte ske innan man ser resultatet av en åtgärd på längre sikt. Nu ser vi till exempel början till facit av 2015 års invandringskaos. Ingen drog slutsatser från världen när gränsen öppnades.

Själv undersökte jag resultat av min missbruksterapi tre år efter avslut. Det var en för kort tid att påstå något säkert, fast allt såg då bra ut.

Ofta låter det som alla äldre vore vårdtagare och dementa med ingenting att tillföra. Flera av oss äldre är i bättre kondition åldersmässigt mätt än de unga vars motion utanför skolans gymnastik är fingrarna på mobilen och köandet till skolbussen.

De äldre har livets kunskap sparad, vilket dock sällan efterfrågas. I Riksdagen är sex (6) ledamöter 65-plussare av totalt 349.

Moderaterna har två ledamöter, Sverigedemokraterna har också två, Kristdemokraterna har en och Liberalerna har en alltså över 65 år. S vill inte se de gamla i Riksdagen och nu har de ju sluppit att se flera av dem på gatorna eftersom 70+ har råtts att hålla sig borta.

Av ålder 18-29 år återfinns 25 ledamöter, i gruppen 30-49 år finns 201 och i gruppen 50-64 år finns 117 ledamöter.

De unga som hörs räknar ofta även medelåldern som överåldrigt. Kan det bero på  att  idag finns en  röra över ålder och  utseende? Vuxna män kan ses som barn och unga flickor som kvinnor.  De äldre, pensionärerna, är inte heller så närvarande i de ungas liv nu vid Corona. Vissa har hållits inlåsta ett halvt år. Bara döden har släppt ut de. Minns ni ”Kan de gamla inte bara dö” eller hur det nu var en rollmodell gapade? Vi gamla är utan värde för Samhället, en kostnad som vore fint att slippa när de unga männen köar på våra gränser för bidrag.

Nu föreslås från Regeringen att sjukdom skall ger rätt till asyl. Var inte sjukvården redan överbelastad? Det gäller för oss gamla svenskar att inte bli sjuka och avpolletterade av sjukvården.

Men hösten är än vacker.

https://ekuriren.se/artikel/pr5ne5nr

Mörka tankar vid tända ljus.

Publicerat av

Året är nästan slut. Att se bakåt var inte roligt.  Ett bortslösat år. År 2019 har innehållit för lite av allting. För få böcker har blivit lästa. För få stunder med musik. För få utställningar, museibesök och annan kultur. För korta promenader i skogen. För kort vandring på fjällen. Alltför få samtal med innehåll. För lite intresse för världen omkring.

Miljön nära mig är alltför bekant, från människor i huset man säger det obligatoriska hej till, från affärer och reklamtavlor, nedhuggna träd till de överfyllda sopkorgarna. Upprepningar. Allt det som har hänt så många gånger.

Är det åldern som uppträder på detta sätt? Allt känns redan upplevt. Intresset att starta något nytt stängs genast av per förnuft. Realismen tar över. Allt är som det är. Allt går nu mera förbi mig. Förväntningar krymper till intet.

Från de styrande finns bara elände att förvänta sig. Det var inte den här världen jag började arbeta för vid tolv år fyllda. Jag trodde då ärligt att en ansträngning lönar sig. Inte bara personligt utan genom arbete och hederligt leverne och lämpligt engagemang blev världen också bättre. En sten i världens bygge.

Så barnsligt kan man tänka som ung. Sedan inser man att det inte är en själv som styr. Jag började mitt liv med värld i krig och Guds tro, hur de två nu kan kombineras av de vuxna. Jag kommer att sluta mina dagar med globalism där allmänt kaos råder, den västerländska civilisationen sopas undan av kulturer som inte ens kan föda sin befolkning eller behandla sina kvinnor väl, medförande eviga trätor från sina länder. Då Stater slutar att vara självständiga Stater, bara en öppen dörr åt skaror som drar runt och raserar. Vi är nästan där med försmak av det som komma skall. Det känns också som om klimathysterin vore ett slags camouflage över nedmontering av välfärdsstaten och inmarschen av islam. I slutändan inträder en totalitär värld där vi är ingenting, bara lydiga undersåtar.

En bloggare skrev att han gick i inre exil. Jag misstänker att vi blir fler och fler. Vi hjälplösa. De tankar vi hade och det arbete vi gjorde har nu föga betydelse. Kanske ökar tvivlet gentemot Världen med högre ålder då man kan räkna ut saker på bättre sätt beroende på ökad erfarenhet, det man fått genom att leva, ha arbete och barn. Man ser resultat av sitt levnadssätt. Man börjar se en linje i utvecklingen. Om man gjorde så, blev det så. Så småningom gör man inte samma tabbar mer, kanske bara några nya. Om man inte är en politiker förstås och tror att samma insats upprepad envist ger ett nytt resultat någon gång.

Nej, det är ingen vinterdepression om någon trodde så. Jag gillar mörka kvällar. Det är bara en verklighet som bosatt sig här. Kanske även hos dig?

Tänd ett ljus och ha en god tanke. Det kan vara det enda du har att erbjuda världen idag.