Som pensionär har man tid. Även för tågresor.

Utvalda

Västtrafiks tåg från Lidköping till Hallsberg var inställt. Jag stod på perrongen i Hällekis och såg på infotavlan. Inställt. Ingen ersättningsbuss. Inställt… Alla tåg var inställda. Inga ersättningsbussar åt rätt håll. Ingen taxi på orten. Oavsett resesätt, missade jag tåget från Hallsberg till Stockholm.

Skulle jag slå tält och vänta till nästa dag? Det kändes osäkert. På stationen stod en kvinna. Hon hade försökt åka även dagen före men alla tåg var inställda. Inga lokalbussar, ingen ersättningstrafik. Hon vände hem. Nej, jag ville åka hem, vandringen var avslutad. Det var ingen idé att chansa på nästa dag.

Hällekis var ingen bra plats att bli strandsatt i. Allt var som i dvala. Turismen var förbi. Det fanns en pizzeria öppet fem dagar i veckan, en Coop affär. Inget fik där man kunde sitta med en kaffe och leta efter resealternativ i mobilen. Det blåste hårt, pustar som kom och nästan välte en omkull.

En till kvinna kom till stationen och tillsammans försökte vi ringa och söka alternativ. Ingen nytta alls. Service är något som inte finns när du står på en tågstation som har stängts och förvandlats till en lika stängd turist affär. Någon i telefon råder en att ta taxi och begära ersättning. Fanns ingen taxi. Mitt bekymmer.

Nej, det finns knappt service någonstans. Det heter app nu mera.

Till sist förbarmade sig en förbi åkande buss över oss två. Busschauffören gav oss plats utan biljett. 

Nu åkte vi åt andra hållet. Jag fick se det som sightseeing. Kinnekulleområdet är vackert. Jag har ingen som helst koll över Sverige på den landsändan. Göteborg har jag besökt några gånger men resten är obekant mark. Herrljunga? Där finns tågförbindelse till Stockholm och det var bussens slutstation.

Detta med tåg är oberäkneligt. Västtåg, ibland kallad Kinnekulletåget, från Hallsberg var även inställd när jag åkte till Kinnekulle sex dagar tidigare för min vandring på Kinnekulleleden. (Om det i senare inlägg.) En buss ersatt då men åkte inte till tågstationen jag skulle till utan dumpade av mig på vägen. Det är en bit att gå, sa chauffören, någon kilometer. Där stod jag och undrande åt vilket håll vore klokast att gå för att snabbast ansluta mig till Kinnekulleleden. Det visste han inte. Jag började gå mot Hällekis och fann leden.

Det sägs att Västtågs linje är den vackraste i Sverige. Kan inte säga något om det eftersom tågen var inställda in och ut.

Jag blev kvar som ensam passagerare i bussen efter Lidköping. Chauffören och jag började prata om livet. Han bodde ute på landet. Den samhörighet som inte så länge sedan fanns på landsbygden höll på att försvinna. De nya som flyttade in sa knappt hej.  Det var ingen gemenskap som förr.

Kanske behöver vi ingen gemenskap mellan människor? Det ordnar Internet och mobilen för oss. Men om katastrofer händer vill vi att någon levande person ger oss en stund av tillhörighet.

Kan hända att bristen på samhörighet, inget vi, är det mest allvarsamma problemet i Sverige? Hör du inte till varför bry dig då?

Gängen tar över, de har ”gemenskap”. Maffian tränger sig i skattefinansierade verksamheter. Rena mafiosons. Vi arbetar för att bekosta Samhällets utgifter men fusket stjäl välståndet. Vi sitter i våra hem bakom lås undrande över vad som kan hända härnäst.

Det är en obehaglig utveckling.

Herrljunga tågstation. Vi skiljes åt med några uppmuntrande ord. Ta vara på ditt liv. Jag började söka efter en ny biljett hem. Förstår mig inte på SJ s biljettsystem. Tåget som skulle gå snart mot Hallsberg – Stockholm kostade 1075 kr. Sista minuten! Läste jag fel? Men köpte jag en biljett bara till Hallsberg och sedan en ny till Stockholm kom jag billigt undan.

Jag tänkte att ingen kan ju bo utan bil på glesbygden. Noll kollektivtrafik som man kan lita på.

Vi i Stockholm gnäller när Pendeln är försenad eller någon avgång inställt. Så var det nu med. I tidtabellen fanns många inställda avgångar. Jag ville inte bli stående någonstans mer. Nu räknade jag minuter. Om jag kliver av stationen före och tar bussen dit till den hållplatsen och Pendeln där så kommer jag hem utan att behöva gå i mörkret fyra kilometer från tåget eftersom Pendeln då är inställd. Det vill ingen idag. Gå ute på  natten alltså.

Att resa är inte bara nöje. Varje gång de senaste åren då jag har försökt mig på en tågresa var tåget försenad, inställd eller ledd på en  annan väg så man fick krångla sig med olika färdmedel dit. En gång hade banvallen brustit och en annan gång välte malmtåget. Trasigt lok, trasiga toaletter och förseningar på 8 timmar hör också till de upplevelser man kan ha på en tågresa.

Väl hemma fyra timmar efter planerad tid tappade jag upp ett bad, behövligt efter en vandring. Jag tänkte på hur är det att resa för folk som har tider att passa? Barn som väntar, arbete eller bara hemkomst efter en bortovaro? Inte märkligt att folk håller fast i sina bilar.

Som pensionär har man oftast tid. Även för tågresor.

Bilder, mitten Munkängarna Kinnekulle. Nederst Hällekis några meter från tågstation.

SJ? Hur var det SJ visan ljöd och något om de försvinnande kontanterna.

Så var det dags att åka till fjällen. Jag tog tåget som stannade i startpunkten på min vandring. Det tåget var bara 45 minuter försenad. Så, jag klagade inte. Mina tidigare tågresor har haft förseningar på 3, 8, 13 timmar. Jag började föredra flyget när jag åkte till barnbarnen på grund av priset och pålitligheten men till fjällen åker jag med gastuber och inga flyglinjer finns att tillgå.

En fjällvandrare som jag utan klar plan över vandringen vet inte när man åker hem, det beror på vädret och lusten. Så jag hade ingen returbiljett. Jag avslutade i Kvikkjokk. Buss till Murjek gick bra, de tar betalt i bussen per kortläsare. Men busstation i Jokkmokk som länge sedan sålde biljetter är stängt. Murjek är en stillsam ort utan biljettförsäljning, inte ens en kopp kaffe gick att få på en lördag. Förr sålde tåget biljetter. Tåg säljer inga biljetter nu mera. Internet? Hade ingen som helst lust att ge ut mina kortuppgifter på Jokkmokks eller bussens öppna Wifi som dessutom bröts hela tiden. Annat vägrade att fungera så länge att ens SJ appen hann laddas.

Jag var inte den enda väntande utan en tågbiljett.

Nu spelade biljetten ingen roll för det kom inga tåg. Olycka? Efter 4 timmar dök en buss upp och chauffören frågade inte efter våra biljetter utan föste in alla som väntade. Boden nästa. Jag ringde inte anhöriga för biljettköp. Jag trodde mig kunna köpa en biljett i Boden.

Automaten som fanns förr i Boden var borttagen för det var inte lönsam nog. Jag tog en fika och kafékillen sa att alla tåg var inställda eller fulla på grund av en olycka och inga biljetter gick att köpa annat än på Internet. Jag kunde ta bussen till Luleå och sedan vidare mot söder. Buss gick att betala just i bussen.

Innan jag hade fikat färdig kom han igen och sa till mig att Norrtåg sätter in ett tåg och man kan betala i tåget.

Jag var inte den enda som tacksamt hoppade på Norrtåget.

Fina tåg. Plats för bagage, barnvagnar och cyklar. Cyklar, som inte går att frakta på SJ om de inte är ihop packade i mindre delar. Bekväma stolar. Rena, snygga toaletter. Och som sagt, det tog en minut av konduktörens tid att ta betalt av mig.

Det är Internet som gäller mer och mer, även för samhällsservice vi gemensamt betalar. Den personliga kundtjänsten är borta eller på fallrepet. Personer som inte planerar sina resor skall inte åka SJ tåg. Personer som inte än har Internet får anlita någon annan. De fina gamla tågstationer vi hade förr i tiden och vilka nu signalerar SJs förfall är skräpiga, slitna byggnader utan den minsta service annat än privatdriven kafé där ägaren tagit på sig uppgiften att försöka hjälpa strandsatta.

Boden tågstation, interiör

Jag har ett förslag. Tåg bör ha en automat i en av tågvagnarna. Vagnen kan vara märkt med en skylt så de biljettlösa kan kliva på där.

Men jag undrar dock en sak. Under de tre gånger jag har åkt tåg den senaste tiden har det inte skett någon biljettkontroll. Behövs det en biljett? Är vi bevakade på något annat sätt? Hur vet SJ att jag som köpte en pensionärsbiljett är verkligen en gamling om ingen biljettkontroll sker? Är kontroll bortrationaliserad det också?

Jag irriterar mig också lite på det ökande antalet affärer som inte tar mot kontanter, även om jag för det mesta betalar med kort. Att betala några tior per kort lär kosta det dubbla för affären. Jag kan ha en viss förståelse för det på grund av rånrisk och att kassor inte behöver räkna det inbetalda när de stänger. Däremot har jag föga förståelse för att banker är utan fysiska pengar. Är det förenkling av verksamheten eller rånrisk där också? Jag frågade en gång banken varför de hade inga pengar. Svaret var att de ville arbeta med rådgivning. Uttagsautomaterna ligger också i riskzonen. Gynna din! Ta ut lite kontanter!

Barn lär sig inte pengarnas värde när deras veckopeng är  siffror i mobilen, inte i sedlar och inga sparbössor töms länge för eget sparande. Det kanske inte är så märkligt att år 2018 hade 9 845 personer mellan 18 och 20 år obetalda räkningar hos Kronofogden och då var inte än hela året inräknat.

Kanske var inte en sparbössa som present för ett barn så dum idé? Kanske borde SJ lämna drömmarna om höghastighetståg och rusta upp det som finns och ge en möjlighet att ta tåget – oavsett vart man kliver på.

Läs:Sångtext av Stefan Demert: Till SJ. Alltid aktuellt.

https://www.musixmatch.com/lyrics/Stefan-Demert/Till-SJ