Månadsarkiv: september 2014

I svampskogen och lite om valet också.

Publicerat av

När vi hade röstat tog vi med oss en kaffetermos och kakor och gick till skogen. Det är svampår i år. Så mycket svamp har jag sällan set men det mesta var oätligt. Några svampar marscherade som en arme. De var lite blekta av solen och kanske av åldern.

En del svampar var än vackra men de hade kollapsat.

Några träd stod än kvar fast svamparna attackerade dem. Eller var det försök till symbios?

Den röda flugsvampen såg ut att säga: ta mig jag är inte alls så giftig nu.

En del svampar litade på gamla stubbar och sköt upp i resterna av stammar. Men, svampens liv är kort.

Någon liten svamp prydde ett träd.

Andra höll varandra sällskap

Blomkålssvampen bredde ut sig. De kan bli 35 cm breda. Men även den är flyktig. Bara tickorna blir gamla.

Det var en skön, varm sensommardag. Sedan kom valvakan och kylan. Vem överlever, vem inte? Nog är det lite som i svamparnas värld.

I metallarbetarnas värld och att hålla sig på sin plats.

Publicerat av

Det var tufft att vara en tjej i metallarbetarnas värld på 60 talet, men jag tjänade mer än bra. Som den första kvinnliga svarvaren på platsen blev jag hånad, retad, kallad luder och fotograferad till en broschyr som exempel av jämställdhet på arbetsplatsen. Jag fick tre dagar på mig att gå med i facket och börja betala för sossarna och det sistnämnda stod jag inte ut med utan började bråka. Som utlänning fick man ju inte vara med i ett politiskt parti på den tiden. Jag vann. Jag hade en skattetabell i fickan som alla andra och gick tvåveckorslönen – det var ackord – över en viss skattegräns slutade man bara jobba och putsade svarven i stället.

De fackliga företrädarna mobbade oss få tjejer. De tyckte vi kunde gå hem och putsa spisen och hålla sängen varm i stället. Tonen var rå även hos de flesta arbetskamrater. Det var männens värld och vi var inkräktare.

Det kanske är så än – lite? Såg vi inte visst exempel häromdan av en person från metall som fikar efter statsministerposten? Stefan med knuff heter spelet där man blir irriterad på yngre kvinnor vilka inte håller sig på sin plats. Hm. Hur var det med självbehärskning och statsmannaskap Stefan Löfven?

Det kanske kommer åter en tid då vi går med skattetabellen i fickan och låtsas att arbeta eller går fräckt ner i deltid fast heltid är normen. De flesta kommer underfund med tiden att det finns andra värden än arbete och någon hundring till i kassan.

Jag slutade med viss sorg som svarvare för metalldammet gav en allergi så jag började likna någon som rivits med rivjärn. Det orsakade mindre roliga kommentarer men nu var jag härdad och gav igen. Jag började söka annat arbete och fick nöja mig med sämre lön. Just den  fabriken lades sedan ner och stora delar av koncernen spred sig utomlands. Det var en blomstrande verksamhet och är så än världsledande. I en del av de gamla lokalerna finns nu ett shoppingcenter. Det i sin tur är en bra bild av den svenska industrins fall. Konsumtion skall rädda oss.

Hur är det i metallarbetarnas värld idag vet jag inte, men medlemsantalet är runt 325 000, varav nästan en fjärdedel är kvinnor. Det är en annan tid idag, eller?

Val och valfrihet – även för äldre?

Publicerat av

Det är val på söndag eller nu om du vill förtidsrösta. Men vad är det vi egentligen röstar om? Det enda och enkla svaret är våra pengar. Vi röstar om vem/vilka ska få styra över våra gemensamma tillgångar hopskramlade genom olika skatter, moms, avgifter och försäljning av gemensam egendom. Vem har den bästa ekonomiska grundtanken och skickligheten? Vem är mest varsam med våra tillgångar? Vem sköter bäst det som hör till staten, kommunerna och landstinget, inte sätter oss i evig skuld med galna ofinansierade projekt (de är många, har du kollat skuldbördan i din kommun?) och inte lägger sig i på det vi själva kan sköta? Ideologierna är närapå slocknade i svensk politik men nog finns det skillnader. Den ena halvan vill vara Pappa Staten och ta hand om oss ändå till museibiljett och T- baneresor, val av doktor eller skola och kvittera ut så mycket som möjligt av vår lön. Den andra halvan vill släppa oss lite mer fria, låta oss behålla lite mer av lönen och låta oss göra val, även dumma och klantiga för vi kan inte hålla någon i handen hela livet. Så, vad väljer du?

Jag vill i alla fall välja själv så långt det går. Även om många av mina önskemål inte uppfylls på grund av ekonomi vill jag ändå välja själv från vårdcentral till elbolag. Jag vill välja vem som ska hjälpa mig om jag skulle behöva någon typ av hemtjänst eller vård. Och om jag hamnar i ett äldreboende – må det inte hända, låt mig dö innan – så vill jag ha möjligheten att välja en plats, det ska inte en politiker bestämma för mig. Även de äldre bör ha rätt till eget tänkande eller någon anhörig som tänker för dem och gör ett val.

Vem ska man inte rösta om man vill ha valfrihet även för de äldre. För påståendet: Lagen om valfrihet (LOV) ska gälla i alla kommuner så att äldre själv kan välja mellan utförare svarade 4 partier att de var helt emot LOV. Inte svårt att gissa vilka de är:  MP, V, S, Fi.

M, KD, C  däremot tyckte att även de äldre ska ha valfrihet. De resterande svarade delvis – vad är det, vilken del? Vi kan inte välja överallt för på mindre orter finns kanske bara kommunal omsorg och ett vårdcentral i bästa fall. Men principen att vi medborgare är självständiga varelser och kapabla att göra egna val är viktig och skall inte lämnas till en politiker.

Hur som helst, det är många politiker som vill åt honungsburken och vissa som faller av på grund av att munnen går men ingen hjärna är inkopplad.

Tänk till när du röstar. Sedan kan du inte göra så mycket mer än skapa en twitterstorm om du är missnöjd.