Val och valfrihet – även för äldre?

Det är val på söndag eller nu om du vill förtidsrösta. Men vad är det vi egentligen röstar om? Det enda och enkla svaret är våra pengar. Vi röstar om vem/vilka ska få styra över våra gemensamma tillgångar hopskramlade genom olika skatter, moms, avgifter och försäljning av gemensam egendom. Vem har den bästa ekonomiska grundtanken och skickligheten? Vem är mest varsam med våra tillgångar? Vem sköter bäst det som hör till staten, kommunerna och landstinget, inte sätter oss i evig skuld med galna ofinansierade projekt (de är många, har du kollat skuldbördan i din kommun?) och inte lägger sig i på det vi själva kan sköta? Ideologierna är närapå slocknade i svensk politik men nog finns det skillnader. Den ena halvan vill vara Pappa Staten och ta hand om oss ändå till museibiljett och T- baneresor, val av doktor eller skola och kvittera ut så mycket som möjligt av vår lön. Den andra halvan vill släppa oss lite mer fria, låta oss behålla lite mer av lönen och låta oss göra val, även dumma och klantiga för vi kan inte hålla någon i handen hela livet. Så, vad väljer du?

Jag vill i alla fall välja själv så långt det går. Även om många av mina önskemål inte uppfylls på grund av ekonomi vill jag ändå välja själv från vårdcentral till elbolag. Jag vill välja vem som ska hjälpa mig om jag skulle behöva någon typ av hemtjänst eller vård. Och om jag hamnar i ett äldreboende – må det inte hända, låt mig dö innan – så vill jag ha möjligheten att välja en plats, det ska inte en politiker bestämma för mig. Även de äldre bör ha rätt till eget tänkande eller någon anhörig som tänker för dem och gör ett val.

Vem ska man inte rösta om man vill ha valfrihet även för de äldre. För påståendet: Lagen om valfrihet (LOV) ska gälla i alla kommuner så att äldre själv kan välja mellan utförare svarade 4 partier att de var helt emot LOV. Inte svårt att gissa vilka de är:  MP, V, S, Fi.

M, KD, C  däremot tyckte att även de äldre ska ha valfrihet. De resterande svarade delvis – vad är det, vilken del? Vi kan inte välja överallt för på mindre orter finns kanske bara kommunal omsorg och ett vårdcentral i bästa fall. Men principen att vi medborgare är självständiga varelser och kapabla att göra egna val är viktig och skall inte lämnas till en politiker.

Hur som helst, det är många politiker som vill åt honungsburken och vissa som faller av på grund av att munnen går men ingen hjärna är inkopplad.

Tänk till när du röstar. Sedan kan du inte göra så mycket mer än skapa en twitterstorm om du är missnöjd.

Röstade du med plånboken?

Vid ett val skulle jag hjälpa en patient att rösta. Hon vistades på låst avdelning för avgiftning och kunde inte gå ut själv, men rösta ville hon. När vi kom till röstlokalen frågade hon mig vad hon skulle rösta på.

Jag borde rösta på sossarna eller i alla fall vänstern för de ger mest bidrag”, resonerade hon.

”Så, i ditt nya liv tänker du fortsätta att leva på bidrag”, kontrade jag.

Jag vet inte vad hon röstade på. Men hon utbildade sig, fick ett arbete, gifte sig och höll sig drogfri, vad jag vet. Hur väljer vi partiet vi röstar på?  Läser vi partiprogrammet? Tar reda på vad partiet har gjort hittills? Vilka fantasier har de? Vilka genomförbara förslag finns? Vill jag vara med och betala det? Valmanifest, vad står i den? Undersöker vi hur de valda ledamöterna har skött jobbet? Hur ser partiet på mig som samhällsmedlem? Någon att leda? Självständig? Någon som behöver eller någon som bidrar? Röst som hörs – men bara på valdagen?

När valperioden är slut kommer vi ihåg vad de valda tänkte genomföra? Minns ni Alliansens lista från valet 2006? Minns ni alla löften från den nuvarande oppositionen? Alliansen har i alla fall prickat av det mesta så du som klagar och röstade på dem borde nog ha läst innantill.

Jag tror inte att vi sätter oss in i vad politikerna vill och gör annat än i enstaka frågor. Vi röstar med plånboken. Det är få icke partianslutna som har läst alla partiprogrammen. Inte ens jag, det fattas några nykomlingar.

Vi röstar med plånboken. Jag tittade på hur folk i min kommun röstade. Omkring mig var det Alliansen, det är hyreshus och bostadsrätter i ett bra läge, många pensionärer och arbetslösheten är låg. På höghusområdet längre bort är många är s.k. nya svenskar, bidragsberoendet är stort och många är arbetslösa, där röstade en stor majoritet på S eller V och oväntat stor del på SD. På ett större bostadsområde med ganska gamla hus, där det bor både invandrare och svenskfödda, samt det finns många studerande, där inkomstnivån är låg eller medel var det MP och S och Fi kom över spärren där. Våra villaområden röstade på M och folkpartisterna var också många och liksom ihop packade på vissa områden. De mindre Allianspartierna hängde på fallrepet men passerade 4 %.

Så visst röstar vi med plånboken även vid EU val? Var det någon som satte sig i EU politiken? De som har lite vill få mer, de som klarar sig bra vill inte betala.  Ideologierna är döda. Något finns kanske kvar i röda Norrland?  Många har röstat av tradition tills den nya världen med Internet och Twitter som rådgivare bildar nya grupperingar, enfrågepartier och sammanslutningar kring någon person eller idé. Att styra Sverige med dessa partier blir en gungbräda. Eller kanske ett slukhål?