Etikettarkiv: gamla minnen

Planera för vandring och gamla minnen.

Utvalda

Publicerat av

Dags att starta årets vandring eller fler. Kanske är du redan ute? Hur tänker du vid valet av en led? Hur planerar du?

Visst kan man bara kasta ihop sina saker och börja gå men lite planering underlättar. Det som styr är tid och pengar. Vandring låter som billig hobby men det är det inte. Utrustning kostar. Resor kostar.  Men visst, den allra första vandringen jag gjorde kostade tågresan till Abisko och en gammal ramryggsäck köpt på något överskottslager. Gick i mina vanliga kläder. Hade en lånad sovsäck. Jag sov i vindskydd och stugor. Det var i början -80 talet.

Idag har jag en nära nog topputrustning i lättvikt. Jag tältar nästan alla nätter.

Så, utrustning enligt behov, vart man tänker vandra och hur äter och sover man.

Vilken tid har du att spendera? Vilken natur vill du vandra i? Kan du tänka dig åka långt för det? I så fall kolla ditt pass, behövs visum och krävs det tillstånd? Hur vill du övernatta? I tält fritt vart som helst? Det går bra i ett antal länder som Sverige, Norge, Finland, Skottland, USA…men många länder tillåter inte tältning i det fria. I Spanien till ex. kan de jaga tältare ute med helikoptrar. Du vill inte låta din reskassa gå till böter så kontrollera om och hur du kan tälta.

Om du väljer att bo i stugor är många leder i Europa enklare tillgängliga. Men  de kan vara fullbokade under augusti som är vanlig semestermånad i Europa.

Hur planerar du för mat? Bära med dig? Stugor med mat och restauranger?

I Sverige är leder ofta försedda med vindskydd och fjällstugor kan ha även affärer. Det går ingen nöd på vandrare i Sverige, bara lite planering behövs.

Så, skall du vandra i år eller är du redan i gång? Jag ska vara barn- och kattvakt snart men sedan blir det en kortare runda. Har planer för några längre också.

Min bästa vandring var Pacific Crest Trail, i hård konkurrens med Kilimanjaro.

6 år sedan sen eftermiddag den tredje maj 2018 började jag min vandring längs PCT. Jag var inte i god kondition. Det var tungt i början. Som någon sa: en månads träningsrunda, sedan går det bättre. Det stämde.

Om du börjar vid södra markeringen, vid den mexikanska gränsen, går de första 700 mile genom den kaliforniska öken. Nej, inte bara sand. Det finns en del växtlighet, gamla träd, buskar, kaktusar och sten, både stora och små. Samt de oändliga fälten med vindsnurror och solpaneler. Det var varmt, upp till +42 C ibland och man fick bära en del vatten. Dag 50 lämnade jag öken och kom till Sierra.

Varför valde jag just PCT? Den var i USA. Den var lång. Den var en utmaning. Den hade en annorlunda natur än på mina tidigare vandringar. Eftersom PCT var 4000+ kilometer hade den flera olika typer av natur. Det enda som saknades var havsstrand. Därför gjorde jag 5 dagar på Pacific North West trail vid havet som avslutning.

På PCT sov jag utan andra i närheten ca 90% av tältnätterna. Några hotellnätter och 3 på en camping. Som mest bar jag tio dagars mat.

Hade jag en bra planering? Inte alls. Länk nedan.

Ha en bra tur!

Planera? Eller ta dagen som det kommer? Två långvandringar, olika planering

Bilder; uppifrån: Vandring ovan molnen Jacinto bergen, kaktus Scissors crossing, solnedgång mot Mojave damm, namnlös topp, öken vid Hikertown, vindfarmer på väg mot Mojave. Alla bilder från Kalifornien.

I metallarbetarnas värld och att hålla sig på sin plats.

Publicerat av

Det var tufft att vara en tjej i metallarbetarnas värld på 60 talet, men jag tjänade mer än bra. Som den första kvinnliga svarvaren på platsen blev jag hånad, retad, kallad luder och fotograferad till en broschyr som exempel av jämställdhet på arbetsplatsen. Jag fick tre dagar på mig att gå med i facket och börja betala för sossarna och det sistnämnda stod jag inte ut med utan började bråka. Som utlänning fick man ju inte vara med i ett politiskt parti på den tiden. Jag vann. Jag hade en skattetabell i fickan som alla andra och gick tvåveckorslönen – det var ackord – över en viss skattegräns slutade man bara jobba och putsade svarven i stället.

De fackliga företrädarna mobbade oss få tjejer. De tyckte vi kunde gå hem och putsa spisen och hålla sängen varm i stället. Tonen var rå även hos de flesta arbetskamrater. Det var männens värld och vi var inkräktare.

Det kanske är så än – lite? Såg vi inte visst exempel häromdan av en person från metall som fikar efter statsministerposten? Stefan med knuff heter spelet där man blir irriterad på yngre kvinnor vilka inte håller sig på sin plats. Hm. Hur var det med självbehärskning och statsmannaskap Stefan Löfven?

Det kanske kommer åter en tid då vi går med skattetabellen i fickan och låtsas att arbeta eller går fräckt ner i deltid fast heltid är normen. De flesta kommer underfund med tiden att det finns andra värden än arbete och någon hundring till i kassan.

Jag slutade med viss sorg som svarvare för metalldammet gav en allergi så jag började likna någon som rivits med rivjärn. Det orsakade mindre roliga kommentarer men nu var jag härdad och gav igen. Jag började söka annat arbete och fick nöja mig med sämre lön. Just den  fabriken lades sedan ner och stora delar av koncernen spred sig utomlands. Det var en blomstrande verksamhet och är så än världsledande. I en del av de gamla lokalerna finns nu ett shoppingcenter. Det i sin tur är en bra bild av den svenska industrins fall. Konsumtion skall rädda oss.

Hur är det i metallarbetarnas värld idag vet jag inte, men medlemsantalet är runt 325 000, varav nästan en fjärdedel är kvinnor. Det är en annan tid idag, eller?