Dags för censur – köp silvertejp?

IMG_4661

Är du fri nog att yttra dig? Står du för din åsikt, även om den avviker? Helst inte, tycker officiella tyckare. Det har gått så långt att inte bara vänsterpolitiker och twittwermaffian utan även Pressombudsmannen tycker att vi tycker för mycket och fel.

indexYttrande- och tryckfriheten är något som vi inte kan ta för givet. Politikerna ger oss rätten att trycka och yttra oss, men kräver att vi gör det på ett ansvarsfullt sätt. Om vi inte gör det, kanske friheten inskränks, säger Ola Sigvardsson. (bild från Wikipedia). Pressombudsmannen

Ansvarsfullt? Hur ser ansvarsfullt ut? Hans ansvarsfulla?

Är det politikerna som ger oss yttrandefrihet? Är det inte vi, folket, som har gett oss den rätten genom att välja politiker vilka sedan utförde själva lagtexten och slog i klubban. Inget skulle ha hänt utan oss, de förändringar som har skett i samhället har skett genom folket (eller att folket har struntat i att engagera sig). Samhället är vi, politiker borde vara bara våra springpojkar.

Yttrandefrihet är inte villkorat till rätta åsikter. Visst tycker jag att en del är så dumma men de har rätt att vara det. Inte heller jag yttrar mig så klokt i alla lägen men vill inte ha tejp på munnen för det. Jag själv censurerar inte min ärliga åsikt. Politiker kan inte omprogrammera mig. Det är för sent för det.

Det är dags att slopa snacket om det oskrivna bladet. Dogmen om det oskrivna bladet är som helig skrift för vänsterns politiska tänkande. Vi föds tomma – politiker och samhället fostrar oss till rätt tanke och gärning. De skillnader vi ser mellan etniska grupper beror på bakgrund och erfarenhet inte på medfödda egenskaper. Genom att reformera vårt tänkande, från daghem till skolan, föräldrarollen, det medier förmedlar och sanktioner när vi inte lyder, förändrar man den enskilda individen till den rätta. Fattas bara stämpel i pannan. Allt kan förebyggas med politiska beslut från bristande förmåga till fattigdom. Att behandla människor utifrån ärvda egenskaper som kön, begåvning eller etnisk härkomst, är förnuftsvidrigt.(fritt enligt Locke.)

Låter som Nordkorea, eller Stalintiden.

Det oskrivna bladet var inte sant. Att enbart samhället fostrar oss inte heller, trots Vänsterns idoga försök från vaggan till graven. Våra hjärnor är inte tomma vid födseln. Vi borde betraktas som fria, läraktiga, humana varelser fullt av inpräntad visdom. Se på ett spädbarn. Den vet redan hur den skall framkalla hjälp för överlevnad. Vi är inte tomma kärl.
Genom frivilliga överenskommelser släpper vi sedan en del av vår frihet för det gemensamma bästa, i den bästa av världar förstås.

Men politiker äter upp vår frihet med sina illusioner om att veta vad vore rätt för oss. Socialdemokraterna har ägt landet Sverige, åsikterna och våra pengar. De har svårt att styra oss längre. De vill censurera åsikter och röster med idogt hjälp av sina DÖ- kamrater. 25 % av folket stämplas idag som rasister med fel åsikt om allvarliga förändringar i landet. Det har gått så långt att Pressombudsmannen vill tysta åsikter som inte passar i hans tankegångar.

Märks inte ett slags censur i media, dagstidningar och SVT? Det är samma nyheter och åsikter som trycks med lutning åt vänster. En korridor. Att vi letar utanför ramarna går inte längre att hindra, om man inte stänger av Internet. Vi skriver vad vi tycker. Vi läser avvikande åsikter. Vi har oftast redan läst i utländsk media de utlandsnyheter som svenska pressen serverar. Vi lär våra barn att inte bara tro på det skolan och SVT förmedlar utan söka bredare. Bli informerad. Få grepp om världen.

Vi har rätt att ha en åsikt och söka efter andras idéer. Vi har en Yttrandefrihetsgrundlag och Tryckfrihetsförordning. Vi kan också luta oss mot FN: Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, Artikel 19:
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Politiker kan inte längre fostra våra tankar? Jag skriver det med frågetecken. Nu mera har vi många andra ”som – vet – bäst” vilka försöker fostra vår frihet att tänka och yttra oss. Vi kan käfta mot dem om vi vill.  Vi kan avsky deras tankar.  Men PO som inte tror på yttrandefrihet måste avgå.

Knappt någon har reagerat.

Så, är du fri i tanken? Låter du tusen blommor blomma? Se till att de inte är av samma sort.

Sommarens stora politiska mediehändelse?

reklam

Den stora censursläggan har slagit till. Hände det något i sak, som att presentera andra lösningar i tiggarfrågan, än att riva affischer? Knappast. Men riktigt reklamjippo blev det, dock inte från SDs sida utan från mediepolisernas. Det var som deras lilla julafton. Kränkt! Ha rätt! Vandalisera! Höras! Censur och inkvisition är två usla systrar. Ingen halshöggs än men det kommer säkert.

Här kommer den upprörande texten:
Sorry about the mess here in Sweden.
We have a serious problem with forced begging!
Our goverment (sic!) won’t do what’s needed.
But we will! And we’re growing at record speed. =)
We are the opposition and we promise real change!
We are the Sweden Democrats!

Blev du upprörd? Skrek? Blev kränkt och rädd? Har du blivit censurerad någon gång eller inte ha vågat säga din åsikt  med rädsla att någon kunde tycka illa om dig? Att du inte tänkte rätt?

Jag skrev några år i en nättidning, men sedan åkte jag på censur. Jag kunde inte förstå orsaken i det fallet, artikeln var harmlös, handlade om filmarbetarnas villkor och var något folk hade efterlyst. Kanske kulturfrågor får bara skrivas av rätt folk? Jag hade skrivit några mer irriterande artiklar någon gång. Jag hade inte brutit mot publicistiska regler eller lag. Så jag slutade skriva där och började med min blogg. Jag kunde inte stå ut att bli censurerad utan klar laglig orsak.

Jag har en gång försvarat yttrandefriheten offentligt trots dödshot. Yttrandefrihet är demokratins grundbult tillsammans med fria val. När vi börjar sortera vad som får sägas, vad inte, är samhället på sluttande plan mot demokratins undergång. När politikerna bryter mot valresultat och slumpar våra röster till någon annan har de pissat på våra rättigheter. I ord brukar de flesta döma länder utan yttrandefrihet. I praktiken låter det annorlunda.

Att censurera eller hota mig är förstås bara en petitess när stora drevet mot reklamen på Östermalms tunnelbana är i gång. Så stort del blev! Jag har så svårt att begripa ilskan som vänsterextremister – för, det kan ju inte vara andra? –  öser på grund av SD reklamen i alla medier. De river affischer, demonstrerar, medan polisen tittar på. Det är som en förlorad fotbollsmatch. Jag tror att den vanlige jobbaren inte är intresserad av mobbens härjningar och avsikter. De har ett viktigare liv. De funderar över vad det skall bli till middag, att ungarna behöver nya skor, att det regnade igen så badutflykten blev inställd och att lönen hade svårt att räcka till något extra. De är trötta på meningslösa demonstrationer när syftet är bara att visa ilska, när tiggarna ändå sitter vid mataffären och inget händer, soporna ökar i parken och skatterna höjs men inget gott kommer från det. De lever i den riktiga världen, inte på Twitter.

Få hade reagerat om inte mediepolisen hade skrikit så det hördes till minsta ödetorp i Sverige och till utomlands. Vi som inte ens visste om någon SD reklam har nu blivit rejält informerade. Vi är sura på översittarna. Folk gillar faktiskt inte mobbning och förstörelse, oavsett innehåll. I regel är vi ganska ointresserade av reklam, står man på perrongen vill man helst komma snabbt hem eller till dit man ska, inte ta politiska ställningstaganden. Men nu är vi informerade och tycker.
Tänk efter: vilka reklampelare har du passerat idag? Minns du och gjorde de intryck? Tog du beslut om någonting tack vare reklamen?

Nu är SD affischerna borta för de var säkerhetsrisk. Vilken dålig ursäkt. Var de illa inklistrade så något kunde falla på huvudet på en demonstrant? Eller var det censur?

Nyttiga idioter.  De goda dumskallarna. Nu rasslar det till hos SD som kröp uppåt några procentandelar. Vi är trötta på sandlådan, i politiken och median.

Hur många av dessa demonstranter gav en rejäl slant till tiggarna? Biljett hem, nya kläder och en startpeng låt oss säga månadslön och som avstod själv sedan hjältemodigt från höstgarderob, helgresan och nya mobilen eller i alla fall latten för veckan? Inga? Räckte det att skrika och vandalisera?

Sommarens stora politiska mediehändelse? Nog är det ynkligt.

“My definition of a free society is a society where it is safe to be unpopular.”

Orden i rubriken är Adlai Stevensons, han var Guvernör i Illinois och FN ambassadör. Hur säkert står yttrandefriheten i världen? Hur fri är pressen eller styrs den av Regeringar, fåtal, har enda inriktning? Får vi vara impopulära, tycka avvikande, ha en egen åsikt, hur tokig den än är? World Press Freedom Index för 2014 har publicerats och den lägger Finland som landet med bäst yttrande – och pressfrihet.  Sverige är 10.  Det sämsta landet är Eritrea men många länder ligger illa till utan några positiva förändringar under åren. Andra länder, som Libyen, har ju mer eller mindre kollapsat efter undersökningen så situationen kan vara inte bara värre utan icke mätbar. Att inte kunna läsa och skriva begränsar ens yttrandefrihet och deltagande i samhället. 16 % av världens vuxna är illitterata.

De tio bästa på World Freedom Index 2014:

1 Finland, 2 Holland, 3 Norge, 4 Luxembourg, 5 Andorra, 6 Liechtenstein,          7 Danmark, 8 Island, 9 New Zealand, 10 Sweden

USA på plats 46 och Ryssland på plats 148

Och i botten:

174 Vietnam, 175 China, 176 Somalia, 177 Syrien, 178 Turkmenistan, 179 Nord Korea, 180 Eritrea

Det känns sorgligt för mig att se Vietnam på botten. Där kan en bloggare låsas in. När jag bodde i Vietnam på 70 talet sålde folk sina smycken för dollar för att kunna fly från landet. Kontrollen var total. Idag likadant? Saudiarabien halshugger och spöar de oliktänkande. Raif Badawi, bloggare och aktivist genom sin webbsida ”Free Saudi Liberals”, dömdes i maj 2014 till tio års fängelse, 1 000 piskrapp, tio års reseförbud, ca 266 600 USD i böter och ett förbud mot att framträda i media. Han är nu föreslagen till Nobels fredspris genom internet aktion.

Att misshagar islam i ord och bild kan vara livshotande. 14 februari var årsdagen av den fatwa mot Salman Rushdie som Ayatollah Khomeini i Teheran förkunnade 1989 och han slog fast att den brittiske författaren måste avrättas för sin bok ”Satansverserna”. Han hade kränkt islam. Jag tror att det var den första gången vi på allvar reagerade över att muslimska länder hade en helt annan tolerans och uppfattning om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Efter fatwan har listan över de förhatliga personerna vuxit, de vars mord belönas med pengar, innehållande en svensk, professor Lars Vilks, nu mera känd även av dem som är ointresserade av konst eller islam för den delen. Hans rondellhundar är världskända.

Alldeles nyss efter Parisattacken ropade många av oss ”jag är Charlie”, det samma har inte förärats Vilks. Terrorattacken i Paris skakade om hela västvärlden. Det följes av en Copycat i Danmark. En terrorist släckte två liv i Köpenhamn med troligt mål Lars Vilks. Vissa har gett skulden till honom, en potentiell offer. Så långt räckte vissa människors och journalisters tanke om yttrandefrihet. De undrar hur morden påverkar Lars Vilks eftersom några oskyldiga dog när någon var ute efter honom? Förtjänade han inte en kula i skallen?

Det påverkar min uppfattning på så sätt att vi måste stoppa de här mördarna. Jag kan inte se att man kan göra något åt yttrandefriheten eller demokratin. Att vi skulle rekommendera saker som försiktigare eller förhandsgranskning, nej, yttrandefriheten är en oreserverad historia. Vad skulle det vara för slags förhandling att vidta sådana åtgärder för att annars skjuter de ihjäl oss? Lars Vilks.

Förhandsgranskning av åsikter? Bekvämt, så vi inte tycker fel igen? Kanske finns det PK typer, de som har de rätta åsikterna, som skulle välkomna sådan granskning medan andra har försvarat yttrandefrihet ändå in till döden. Demokratin är redan skral, det samhällskontrakt vi har haft med våra styrande håller på att krackelera.

Vi borde alla vara Lars Vilks, men icke. Bara rätt åsikt, bild, tanke, förening, bok, ism, människa är värt yttrandefrihet i PK Sverige, knappt några rondellhundar.

Konst, hädelse, yttrandefrihet och rätt att skjuta?

Jag är inte särskilt förtjust i Lars Vilks rondellhundar även om jag tycker att greppet är genialt. Att tycka eller inte tycka om konst är verkligen fråga om smak. Själv faller jag för naturbilder, gärna foto, men det finns många äldre mästare som kan tekniken att måla och uttrycket är så man häpnar. Av de nutida har Ai Weiwei varit rent av knäckande och utställningarna i Kiasma, Helsingfors, brukar göra en mållös.  Man kan erkänna betydelsen av konstyttringar även om det inte tilltalar en.

Vilks rondellhundar hör till vår tids konst, de provocerar men gör också religionen en tjänst genom att göra den mindre dogmatisk – nej, så blev inte alls fallet. Han hamnade på Islams dödslista. Man kan inte kritisera islam utan risk. Islam är mer än en religion.

Den normala människan struntar i konst den inte gillar, kanske säger en nedsättande kommentar, men går inte och skjuter konstnären. Dock finns det människor även i Sverige som tycker Vilks borde ha fått en kula i skallen, jag vill inte ens ge dem utrymme med en länk.

Lars Vilks valde sin väg och får ständigt betala för det.  Dagens terrorattack, skottlossning, skedde i ett möte för yttrandefrihet, i Köpenhamn. Denna gång klarade han sig medan någon annan, inte än namngiven person, fick betala priset för islams hat mot yttrandefrihet. Bland mötesdeltagare var också Dan Park, inte så populär i trånga kretsar, nyligen dömd för hets mot folkgrupp när någon tog illa upp vid en utställning.

Idag är vi Lars Vilks?

Bild från Lars Vilks rondellhundar.