Jag är inte särskilt förtjust i Lars Vilks rondellhundar även om jag tycker att greppet är genialt. Att tycka eller inte tycka om konst är verkligen fråga om smak. Själv faller jag för naturbilder, gärna foto, men det finns många äldre mästare som kan tekniken att måla och uttrycket är så man häpnar. Av de nutida har Ai Weiwei varit rent av knäckande och utställningarna i Kiasma, Helsingfors, brukar göra en mållös. Man kan erkänna betydelsen av konstyttringar även om det inte tilltalar en.
Vilks rondellhundar hör till vår tids konst, de provocerar men gör också religionen en tjänst genom att göra den mindre dogmatisk – nej, så blev inte alls fallet. Han hamnade på Islams dödslista. Man kan inte kritisera islam utan risk. Islam är mer än en religion.
Den normala människan struntar i konst den inte gillar, kanske säger en nedsättande kommentar, men går inte och skjuter konstnären. Dock finns det människor även i Sverige som tycker Vilks borde ha fått en kula i skallen, jag vill inte ens ge dem utrymme med en länk.
Lars Vilks valde sin väg och får ständigt betala för det. Dagens terrorattack, skottlossning, skedde i ett möte för yttrandefrihet, i Köpenhamn. Denna gång klarade han sig medan någon annan, inte än namngiven person, fick betala priset för islams hat mot yttrandefrihet. Bland mötesdeltagare var också Dan Park, inte så populär i trånga kretsar, nyligen dömd för hets mot folkgrupp när någon tog illa upp vid en utställning.
Att stå för yttrandefrihet är mer än bara ropa ut jag är Charlie idag. Det är en inställning att din och min uppfattning om saker och ting är lika värda och får uttryckas, skrivas, tecknas, filmas, röstas om. Det betyder inte att vi föser oliktänkande ut i kylan och ignorerar dem, som man gör i Regeringssammanhang. Det innefattar inte att åsikter matas ut genom döden ur gevärspipan, inte heller genom ideologisk omskolning. Det betyder inte att just min åsikt är rådande, inte ens om det vore den smartaste. Majoriteten vinner, hur idiotiskt än det vore. Det är den – ibland bistra – sanningen om demokrati. Först efteråt ser vi vart majoritetsbeslut ledde till. Minoritet kan dock bli majoritet med tiden. Ismer kommer och går, vissa är långlivade trots sin grymhet. Många som röstar än på kommunisterna är ett exempel. I diktaturer har ofta en minoritet makten. Att avlägsna eller försöka utplåna den minoriteten kan leda till oanade konsekvenser. Se bara på Libyen där kaos härskar eller Irak, Syrien samt Afghanistan där åratals insats för demokrati snart lär vara utplånad. Makten föds ur gevärspipan, så även död och kaos.
Men ingenting är så stark som en idé vars tid är inne. Låt det bli tolerans. Inte dumhet, inte sortering av människor i goda och onda. Låt det bli fria ord, inte påtvingad tystnad.
Stephen Hawking, en av vår tids genier, säger att två faktum har fört människan dit hon nu befinner sig i utveckling: aggression och intelligens. Intelligensen har kommit till en punkt där man kan skapa vapen som kan tillintetgöra allt liv på jorden. Intelligens måste vara inte bara individuell utan också kollektiv. Annars är mänskligheten dömd att gå under. Kriget i Syrien kan föra mänskligheten tillbaka till barbariet, till ruta noll.
Överallt är vapnen mäktigare än pennan. Det finns för många vapen och för lite pennor i världen. Dock håller pennornas makt kanske för evigt medan vapnen bringar sällan något långvarigt positivt. Nationer föds och dör. Världshärskarna likaså. Uppror begravs. Nya uppstår. Men skrifterna kan stå tusen år. Än idag kan vi läsa vad Amen – em – ope skrev i Egypten. (1300–1075 f. Kr.) ”Hämnas inte den du hatar”, skrev han. ”Du vet inte Guds plan.” Vi kan strunta i Guds plan om vi vill, men helst inte hata. Charlie Hebdo idag:
Att stå för yttrandefrihet och höras ut kräver att man är känd eller släpps in på de fina medierna. Jag försvarade Salman Rushdie när alla än satt ängsliga i sina kammare och vägrade att medverka ens fem minuter i radio. Därför fick jag 20. Jag hotades med döden men vem skulle bry sig om en okänd person med bara en bok publicerad? Reaktionen från andra var rädsla, arbetskamraterna tittade ängsligt bort fast de visste bara om radioprogrammet, inte om hoten. Det är ensamt när inga andra kliver på barrikaden.
Som icke kändis blir det inte ens en ring i vattnet. Det är de kända och kanske de mest högljudda som bildar ringar. Det har vi sett i vissa skrattretande fall som pärlgubbarna på Åhléns katalog eller Lilla Hjärtat. Många kändisar petar i petitesser. De stora frågorna som just fred och frihet är sällan på tapeten. Världen har inte blivit en bättre plats. Tvärtemot sämre vill jag påstå. Den goda tiden med hopp är förbi.
Idag är jag Charlie. Men även jag kunde ha gjort mer. Det är ingen ursäkt att vara en okänd, obetydlig person. Man kan alltid göra mer.
Idag ropar många ut ett slagord de igår inte ens visste att det existerade. Hoppas det ropet hörs även i morgon, övermorgon, om ett år… Alla som syns instämmer i kören idag även Matt Groening genom lilla smarta Maggie. Det finns hopp? Tveksamt. Superhjältarnas tid är förbi. Om en stund står Maggie ensam och tröstar sig med sin napp.
Vi är inte Charlie Hebdo. Så idag börjar krypandet. Det är sällan synd om offren.
För yttrandefrihet, fria ordet och bilden, för de som vågar försvara vårt samhälle mot islams inskränkta världsbild. Jag är Charlie Hebdo. Är du?
Se på världens tidningar idag. Se sedan på de svenska. Vem böjer nacke för terrorister? Oavsett vad vi tycker om satiren i bilderna hade Charlie Hebdo rätt att publicera, precis som andra har rätt att berätta om sin sida om saken. Att håna de kristna och Jesus är inte ovanligt. Att häckla makten mår vi bara bra av. Satir kan vara befriande. Vi är så PK i Sverige att vi står på knäna inför PK maffian.
Stå upp. Gå inte på knäna! ”I’d Rather Die Standing Than Live on My Knees” sa den nu mördade Stephane Charbonnier.
Salman Rushdie: I stand with Charlie Hebdo, as we all must, to defend the art of satire, which has always been a force for liberty and against tyranny, dishonesty and stupidity. “Respect for religion” has become a code phrase meaning “fear of religion.” Religions, like all other ideas, deserve criticism, satire, and, yes, our fearless disrespect.
Samtidigt dödades sex vägarbetare i Afghanistan av talibaner eller andra som gillar att mörda folk. I Jemen dödare en självmordsbombare 33 personer. Svenska regeringen, kulturministern ska uppfostra oss mot islamofobi. Hon får ett tufft jobb mot islamiska terrorister som sköter vår bild av islam. Men döm inte ut de muslimska invandrarna. Fråga dem först vad de tycker och tänker. De kan hända att de känner samma oro som vi.
Var en människa med humanism inte som Alice Petrén som tycker att offren får liksom skylla sig själva.
”Charlie Hebdo”… ”det är ju inte oskyldiga personer i det här fallet, utan det riktar sig rakt mot en redaktion som har attackerat med nidbilder av profeten Muhammed, som har haft satirbilder som så sent som i natt la ut en nidbild”
PS. Jag kan inte franska och Google översättning ser ut att vara lite rolig.Men vissa går att förstå och kanske din franska är bättre än min obefintliga. Bonjour!
